What do you think?
Rate this book
Саранча
"Саранча" (1930) посвящена конкретному событию - нашествию саранчи в 1929 году и борьбе с этим стихийным бедствием. Повесть, в то же время, является драматическим, живым и полным красок повествованием о классовой борьбе в Средней Азии.
- GenresFiction
64 pages, Paperback
First published January 1, 1931
10 people want to read
About the author
Leonid Leonov
62 books14 followers Леонид Леонов
Leonid Maximovich Leonov (Russian: Леонид Максимович Леонов; 31 May 1899 — 8 August 1994) was a Soviet novelist and playwright. He has been dubbed the 20th-century Dostoyevsky for the deep psychological torment of his prose.
Leonid was born in Moscow in 1899. His father, Maxim Leonov, was a self-educated peasant poet who was at one time the chairman of the Surikov Literary and Musical circle (Surikov was also of peasant origin). Maxim Leonov later joined the Sreda literary group of Moscow, which counted Maxim Gorky, Leonid Andreyev, and Ivan Bunin among its members.
Leonid's earliest memory was of 1905, when Grand Duke Sergei Alexandrovich of Russia was assassinated by the terrorist Kalyayev. In the same year Leonid's father was arrested for two pamphlets that he had published. Leonid was taken twice by his grandmother to visit his father in prison. After serving 20 months, Maxim Leonov was exiled to Arkhangelsk. Leonid visited him there several times, and his impressions and observations were later reflected in many of his works, especially Sot.
He attended the Moscow Third gymnasium from 1910 to 1918. His first poems, reviews, and news reports were published in 1915 in the journal Severnoe Utro. He had intended to study medicine at Moscow State University, but his plans were disrupted by the outbreak of the Russian Civil War.
Leonid Maximovich Leonov (Russian: Леонид Максимович Леонов; 31 May 1899 — 8 August 1994) was a Soviet novelist and playwright. He has been dubbed the 20th-century Dostoyevsky for the deep psychological torment of his prose.
Leonid was born in Moscow in 1899. His father, Maxim Leonov, was a self-educated peasant poet who was at one time the chairman of the Surikov Literary and Musical circle (Surikov was also of peasant origin). Maxim Leonov later joined the Sreda literary group of Moscow, which counted Maxim Gorky, Leonid Andreyev, and Ivan Bunin among its members.
Leonid's earliest memory was of 1905, when Grand Duke Sergei Alexandrovich of Russia was assassinated by the terrorist Kalyayev. In the same year Leonid's father was arrested for two pamphlets that he had published. Leonid was taken twice by his grandmother to visit his father in prison. After serving 20 months, Maxim Leonov was exiled to Arkhangelsk. Leonid visited him there several times, and his impressions and observations were later reflected in many of his works, especially Sot.
He attended the Moscow Third gymnasium from 1910 to 1918. His first poems, reviews, and news reports were published in 1915 in the journal Severnoe Utro. He had intended to study medicine at Moscow State University, but his plans were disrupted by the outbreak of the Russian Civil War.
Ratings & Reviews
Friends & Following
Create a free account to discover what your friends think of this book!
Community Reviews
Displaying 1 of 1 review
August 16, 2025
Gräshopporna av Leonid Leonov (1930/1931) är bok nr 7 i tidens ryska klassiker som gavs ut 1946-1967.
Maronov reser med tåg från norrut till de sydöstra delarna av Ryssland. För att hälsa på en vän/bekant. Maronov blir involverad i en debatt samt konflikt mot stora Grässhoppssvärmar som attackerar jordbruket. Kampen utvecklas till ett regelrätt krig där sköldar och gift beställs, skyttegravar och kanaler grävs, alla som kan rekryteras. Gräshoppor ska utrotas med alla medel – vilket möter kritik/krav på barmhärtighet. En gräshoppeodlare kommer till tals. Är det rätt att reducera varelser till objekt på det sättet? Berättelsen är smått absurd men har insikter så som intelektuallism versus praktiskt kunnande, religion (I den delen av Ryssland har Koranen/Islam stort inflytande), människors brytpunkter/när hysteri kan uppstå, moraliskt beteende med mera. Problem uppstår även när giftet börjar användas av folk i byn för andra anledningar. Mot slutet av berättelsen börjar utmattningen av kampen ta överhand för Maronov. Han drabbas av uttorkning och halluciationer – han ser sin bror samt kommer ihåg äventyr från Barents hav. Han längtar hem. När Maronov vaknar upp är skördarna räddade och vädret trivsamt. Som om händelserna vore en feberdröm. Citat från boken;
”Jag har sett tusentals tusen av dem och inte sett någonting skrivet. Var står bönen – var står den?... Och han drog den andra vingen av en gräshoppa som ännu ryckte i hans darrande näve och kastade den på mullans huvud – Han säger: ”Ni får inte, ni får inte döda dem”. Han sade: ”Det kommer aldrig att bli er förlåtet!” Bäst att han slutar med att säga så, det är bäst… Sedan skrek han på turkmenska, och ingen av de kringstående vågade ens med en blick ta parti för den olycklige mullan. -Lugna dig, Mamed, sade Maronov och grep honom vänskapligt i armen. Du är trött, du behöver sova ut ordentligt. Följ med mig, kamrat”.
Förutom gräshopporna finns två kortare noveller (Mörkt vatten & Ivans äventyr). Mörkt vatten handlar om en ful kvinna Mavra som genomgått skilsmässa med sin man som är diakon i byn. Mavra blir klöst av en katt i ögonen och tappar succesivt synen. Hon besöker doktorn och önskar glasögon men de kommer inte att hjälpa henne. Istället stjäl hon pengar av doktorn och dödar sedan sin tupp i misstag. Sorgen överväldigar henne – vad är den största sorgen, att ha dödat eller att ha förlorat synen. Kanske det är hennes moraliska kompass som försvunnit.
Den andra korta novellen handlar om den döve mannen Ivan. Han har friat till kvinnan Ljonka men som avvisade hans försök. Ivans faster Marja är hans tröst – även ett kommande arv (hon är rik). Som tröst besöker Ivan Krögerskan – där de hamnar att sover tillsammans en natt. Efter detta hamnar Ivan i ett drama med en smed som blir anklagad för att ha tjuvat hästar. Byn anser dock att en smed behövs – men en blind man är övertalig - en skyldig behöver anges – Ivan får ta detta straff. Den sista tanken av Ivan är på vem som ska få arvet från fastern.
Bra berättelser från Leonov – blir nyfiken att läsa de större verken av honom så som Tjuven (Många verk finns dock inte översatta till svenska). Det finns mycket visdom i denna lilla bok – 123 sidor totalt.
Maronov reser med tåg från norrut till de sydöstra delarna av Ryssland. För att hälsa på en vän/bekant. Maronov blir involverad i en debatt samt konflikt mot stora Grässhoppssvärmar som attackerar jordbruket. Kampen utvecklas till ett regelrätt krig där sköldar och gift beställs, skyttegravar och kanaler grävs, alla som kan rekryteras. Gräshoppor ska utrotas med alla medel – vilket möter kritik/krav på barmhärtighet. En gräshoppeodlare kommer till tals. Är det rätt att reducera varelser till objekt på det sättet? Berättelsen är smått absurd men har insikter så som intelektuallism versus praktiskt kunnande, religion (I den delen av Ryssland har Koranen/Islam stort inflytande), människors brytpunkter/när hysteri kan uppstå, moraliskt beteende med mera. Problem uppstår även när giftet börjar användas av folk i byn för andra anledningar. Mot slutet av berättelsen börjar utmattningen av kampen ta överhand för Maronov. Han drabbas av uttorkning och halluciationer – han ser sin bror samt kommer ihåg äventyr från Barents hav. Han längtar hem. När Maronov vaknar upp är skördarna räddade och vädret trivsamt. Som om händelserna vore en feberdröm. Citat från boken;
”Jag har sett tusentals tusen av dem och inte sett någonting skrivet. Var står bönen – var står den?... Och han drog den andra vingen av en gräshoppa som ännu ryckte i hans darrande näve och kastade den på mullans huvud – Han säger: ”Ni får inte, ni får inte döda dem”. Han sade: ”Det kommer aldrig att bli er förlåtet!” Bäst att han slutar med att säga så, det är bäst… Sedan skrek han på turkmenska, och ingen av de kringstående vågade ens med en blick ta parti för den olycklige mullan. -Lugna dig, Mamed, sade Maronov och grep honom vänskapligt i armen. Du är trött, du behöver sova ut ordentligt. Följ med mig, kamrat”.
Förutom gräshopporna finns två kortare noveller (Mörkt vatten & Ivans äventyr). Mörkt vatten handlar om en ful kvinna Mavra som genomgått skilsmässa med sin man som är diakon i byn. Mavra blir klöst av en katt i ögonen och tappar succesivt synen. Hon besöker doktorn och önskar glasögon men de kommer inte att hjälpa henne. Istället stjäl hon pengar av doktorn och dödar sedan sin tupp i misstag. Sorgen överväldigar henne – vad är den största sorgen, att ha dödat eller att ha förlorat synen. Kanske det är hennes moraliska kompass som försvunnit.
Den andra korta novellen handlar om den döve mannen Ivan. Han har friat till kvinnan Ljonka men som avvisade hans försök. Ivans faster Marja är hans tröst – även ett kommande arv (hon är rik). Som tröst besöker Ivan Krögerskan – där de hamnar att sover tillsammans en natt. Efter detta hamnar Ivan i ett drama med en smed som blir anklagad för att ha tjuvat hästar. Byn anser dock att en smed behövs – men en blind man är övertalig - en skyldig behöver anges – Ivan får ta detta straff. Den sista tanken av Ivan är på vem som ska få arvet från fastern.
Bra berättelser från Leonov – blir nyfiken att läsa de större verken av honom så som Tjuven (Många verk finns dock inte översatta till svenska). Det finns mycket visdom i denna lilla bok – 123 sidor totalt.
Displaying 1 of 1 review