En natt mottar den unge ibn Muhammad al-Qasimi en profetia. Klanens klenod, bärnstenshästen Hoshaba, måste återförenas med sin tvilling Baz, annars går klanens rike under. Tidsfristen är en kamels livstid.
Trettio år senare får en professor i marinarkeologi vid Stockholms universitet uppdraget att finna platsen i Östersjön där ett arabiskt fartyg, en dhow, förliste 1752. Uppdragsgivaren är okänd.
Samtidigt inträffar flera sprängattentat i Stockholm som lamslår stora delar av Södermalm. En liten grupp människor blir instängda på restaurang Gondolen medan klockan tickar mot katastrofen.
Norma och Joshua, experter på bekämpning av den organiserade brottsligheten, dras av personliga skäl in i en livsfarlig jakt på en okänd fiende. Människor som står dem nära riskerar att dö.
De båda tillhör NOCC – National Organized Crime Command – en polisorganisation skapad enbart för att bekämpa den organiserade brottsligheten. NOCC som har en hemlig budget, ett okänt antal medarbetare och lyder direkt under justitiedepartement riskerar att avslöjas.
Jag har länge varit nyfiken på Varg Gyllanders böcker om Ulf Holtz och Pia Levin, men har än så länge bara lyckats köpa på mig ett antal av dem. När han påbörjade en ny serie, om den hemliga organisationen NOCC, så blev nyfikenheten för stor. Läs mer på min blogg
En actionfylld bok som snabbt blir en bladvändare. En viss förvirring i bytena mellan karaktärer förekommer men spänningen genomsyrar även de mindre action-fyllda passagerna. Jag kan inte låta bli att tänka att det här är en riktigt cool blandning av Anders Jallai och Martin Melin. Helt klart en serie att hålla ögonen på.
Jag trodde inte att detta var den första boken i sin serie men det var det ju. Man hamnar rakt in i handlingen och sen är det fullt ös rakt igenom. Eftersom man vill veta hur det går så läser man hela tiden. Det kan bli en intressant serie...
Helt ok trots att berättelsen var orealistisk ibland. Det stora problemet var för mig att författaren borde varit mer påläst om de områden han skriver om som att prata om talibaner och en flicka med typiskt afghanskt namn i Bagdad och Istanbul när han pratar om Sharjas historia. Förstår inte om det är okunskap eller om det finns en baktanke där. Allt som allt, en ok berättelse, som sagt.
Ok, den tog sig i slutet men det blir inte mer än en ”tvåa”. Jag hade större förhoppningar på författaren efter att jag läst en del av hans tidigare böcker.
”Sthlm: inferno” är den första boken i en ny planerad serie av Varg Gyllander. Tidigare har författaren gett ut en serie på fem böcker, och dom är kriminalromaner med poliser och kriminaltekniker som huvudpersoner. Jag har läst dom alla fem, och tyckt mycket om dom alla. Här är en länk till min recension av den femte och sista boken i serien, ”Min är hämnden”.
”Sthlm: inferno” är lite annorlunda mot Vargs tidigare böcker, tycker jag. Den känns mera amerikansk, trots att den är svensk och utspelar sig i Stockholm. Och huvudpersonerna är lite mer åt supersnuthållet än vanliga poliser.
När jag läste boken så var det nästan som att se en actionfilm, för det hände saker nästan hela tiden. Och om man jämför den här boken med Vargs tidigare produktion, så är den verkligen helt annorlunda.
Men jag tyckte absolut om även den här boken av Varg Gyllander. Och jag kommer att följa hans kommande böcker i serien.
Och jag rekommenderar boken till alla som tycker om kriminalromaner, både ni som har läst Vargs tidigare böcker, och till er andra. För boken är spännande, actionfylld, välskriven, och lättläst.
Potentiellt sett en häftig actionrelaterad svensk deckare som snabbt förvandlas till en misstänkt akut gallblåseinflammation. Så som med många böcker så påminns de alltid något som man redan har tidigare läst och detta är inte heller något undantag, vilket inte gör något visserligen.
Författaren försöker dock förvandla något amerikanskt till svenskt men misslyckas miserabelt. Berättelsen tappar mycket med för många olika filmscener och tillgjorda karaktärer som författaren har försökt att förvandla till något eget, men förfaller sig bara rörigt till slut och man tappar hela sammanhanget. Ointressant och oinspirerat.
Action till max! Jag älskar böcker med riktigt coola hjältinnor och högt tempo. Feelingen med STHLM:Inferno är osvensk, äventyrlig och passionerad. Vill bara läsa mer. Dessutom är omslag och bildmaterial galet snyggt. Kan inte bli annat än fem stjärnor från mig.