Århundradets kärlekssaga

by Märta Tikkanen, Henrik Tikkanen (Illustratör)

Diktromanen Århundradets kärlekssaga är en av de mest uppmärksammade böcker som kommit ut i Sverige på senare år. En poetisk och naken roman full av intensiv ärlighet.

Genres: Poetry, Feminism, Classics, Swedish Literature, Fiction, Finnish Literature, Audiobook

216 pages, Hardcover

First published January 1, 1978

About the author

Märta Tikkanen (b. April 3, 1935) is a Swedish-speaking Finnish writer. Born in Helsinki she worked as a reporter for Hufvudstadsbladet from 1956 to 1961. She graduated from the University of Helsinki, Master of Arts in 1958 and received a Master of Philosophy in 1961. Tikkanen was married to the writer Henrik Tikkanen. A film based on her book Manrape (Män kan inte våldtas, "Men Can't Be Raped"), directed by Jörn Donner, was released in 1978.

Reviews

[alekz]

Förstår inte att jag inte läst denna tidigare. Fantastisk. Stark.

[Agnes Kauranen]

Kommer jag någonsin tröttna på att läsa om den här boken? Antagligen inte pga den är helt briljant. Avundas alla som har den här läsningen framför sig.

[mel]

4.5★

The Love Story of the Century was first published in 1978. It is now translated into 20 languages and is considered a classic. This new edition contains a revision by the translator.

This is a novel in verse about love, family, and alcoholism. It is about one woman’s relationship with her alcoholic husband. And how his addiction influences her and their children. Tikkanen’s own experience inspired the story.

Everywhere
I looked for you
who were everywhere
in my world
I tried to change
my world
so it would fit you

looked for you everywhere
but the one I finally found
was myself

Thanks to Deep Vellum Publishing for the ARC and this opportunity! This is a voluntary review and all opinions are my own.

[josefinessen]

4,5 ⭐️ Såå vackert språk med träffande formuleringar, det kommer nära mig och mina känslor på en gång fastän jag inte delar de flesta av hennes upplevelser. Så här vill jag också skriva <3

"Det är dags
för oss
att skrota ner
vårt dåliga samvete systrar

det här samhället
lever
på vårt dåliga samvete

man behöver inte alls
besvära sig med
att förtrycka oss
så länge vi nogsamt
förtrycker oss själva

Det får räcka nu

Nu är det dags
att skrota ner
vårt dåliga samvete systrar"

(Ljudbok)

[Susa]

Luin tätä Lily Allenin uutta levyä kuunnellen ja voi pojat että ne kaksi muodostivatkin yllättävän hyvän parin keskenään.

[Eva Gat]

Moje zúfalstvo
nad tým že o mne nič netušíš
nazývaš závisťou
žiarlivosťou

Moju úzkosť
za dlhých nocí
pokojne prespíš

Ty ktorý ma ľúbiš
nemôžeš sa niekedy
pokúsiť vysvetliť mi čo tým myslíš
keď hovoríš
že ma ľúbiš?

Túto knihu som čítala dvakrát, ale zmietla ma z nôh úplne rovnako. Surová, úprimná a taká reálna a hrôzostrašne každodenná, že cítiš zvratky Henrika Tikkanena po týždňovom alkoholickom besnení.

Ani kúsoček
seba
svojej vášne a tepla
a svojej oddanosti
ti nedám
ak to sama nechcem
A ty na to vôbec neprídeš
práve tak ako necítiš
že ma neznesiteľne zraňuješ

***

Ak je toto nenávisť
ako potom vyzerá láska?

[Laura]

Tätä on kyllä hurjan vaikea arvioida. Tästä näkee kilometrien päähän, miten suuri tämä on varmasti ollut julkaisuaikanaan, rohkea ja voimakas. Onhan se sitä monin tavoin nytkin, vaikkei niin hätkähdyttävä kuin olin ehkä ajatellut. Tässä on paljon hienoa ja terävää, yksinkertaisuus riisuu aseista ja saa runokammoisenkin tuntemaan olevansa mukavuusalueellaan. Silti se ei ehkä itselle oikein henkilökohtaisesti aukea, mutta tarvitseekos tuota nyt aina.

Naisasiain äänenä, feministisenä teoksenahan tämä klassikko on ehdottomasti paikallaan.

[wilma]

Den är så bra, den är så bra

[Erika]

Det kändes tvunget med en omläsning parallellt med Måste försöka skri-. Fortfarande en fantastisk skildring som kryper under huden på läsaren, så rakt på sak och avskalat. Det gav en extra dimension att läsa den tätt inpå läsningen om dess tillkomst – och jag har faktiskt ett vagt minne av att jag gjort så här förut, läst om Århundradets kärlekssaga när jag läste Två: Scener ur ett konstnärsäktenskap, troligtvis sommaren 2006. Det blir ju lätt så när man läser en författare som skriver så pass självbiografiskt som Märta Tikkanen.
Det här är en bok jag är glad att ha i bokhyllan, en bok jag kommer att behöva bläddra i och läsa om ytterligare gånger. Den växer och ändrar form i takt med mina egna livserfarenheter – ändå drabbade den mig redan i tonåren när jag läste den första gången.

[Linnea]

sydäntäsärkevä, todellinen, vaikuttava, riipaiseva

rakastin kerronnan soljuvuutta, mutta samalla sitä kuinka se onnistui saamaan iskuja läpi. viimeistä osaa en aivan ehkä ymmärtänyt? kaksi ekaa oli upeita kaikin puolin.

"Minä rakastan sinua niin äärettömästi
sinä sanoit
ei kukaan ole koskaan voinut rakastaa kuin minä
Minä olen rakentanut pyramidin rakkaudestani
sinä sanoit
minä olen asettanut sinut pylvään päähän
korkealle pilvien yläpuolelle
Tämä on vuosisadan rakkaustarina
sinä sanoit
se tulee säilymään aina
ikuisesti sitä ihaillaan
sinä sanoit

Minun oli vaikea nukkua
seitsemänsataakolmekymmentä ensimmäistä yötä
sitten kun olin oivaltanut
kuinka äärettömästi sinä rakastat
rakkauttasi"

[Laura]

Huh.

[Zuzana Dankic]

Tvrda vypoved o zivote s alkoholikom. Hladanie svojej hodnoty a ucty k sebe a svojmu zivotu, cez dennodenny boj a ponizovanie od toho najblizieho cloveka.
Kupila som si to kedysi davno, este mlada a neskusena, uz vtedy mi to prislo hrozne obnazene a neskutocne uprimne. Nic sa nezmenilo, dalo mi to zabrat aj po x rokoch, lebo uz rozumiem aj dalsim veciam, ktorym som predtym rozumiet nemohla.
A to, ze tato vypoved je vo versoch, ju robi este vyraznejsou a okresanou od zbytocnych nanosov slov. Starostlivo vybrane slova rezajuce do podstaty.

[Mela Kanootti]

Hurjan väkevä... helppolukuista proosarunoutta, monta niin nasevaa ja siteerattavaa juttua, herätti isoja tunteita, Kiitos

sv perhe- ja lähisuhdeväkivalta, alkoholismi

[The Nerd Daily]

Originally published on The Nerd Daily | Review by Beth Mowbray

The Love Story of the Century, a story in verse, takes the reader deep into the pit of a woman’s relationship with her husband, who struggles with alcoholism. Drawing on her own life experiences, Tikkanen creates an authentic and compelling image of addiction. She depicts how it seeps into every crevice of a family, from the physical effects to the mental strain. How, on the worst days, it strips everything away—hope, happy memories, belief that things can change—to leave one grasping desperately into thin air. How the individual fights against it, loved ones try to help, try to leverage the human instinct for compassion and love. But then the help turns to harm and the harm turns to help and suddenly there is no clear view of what is right and what is wrong.

Although her words are spare, Tikkanen uses her time with the reader thoroughly. She explores the varied roles the unnamed narrator must take on with her husband: wife, mother, doctor, saviour, voice of reason, and at times even accomplice. She pulls back the curtain to glimpse the good times in the relationship, before things began to fall apart, while also digging into the emotional and physical abuse that all too often accompany addiction. At times the story depicts a bare existence, a simultaneous acceptance and denial of the situation at hand, perhaps a wilful blindness to simply allow survival from day to day. Yet, in the stronger moments, Tikkanen makes a call to women to shed the gendered expectations placed upon them by society, to escape and live their lives freely.

The narrative voice in this work beautifully and painfully portrays the intense conflict experienced by a spouse when the love of their life struggles with alcoholism. It explores deeply the ripping and tearing apart caused by disparate thoughts and conflicting feelings compounded over time, universal considerations such as: Should I stay? (Should I go?) Maybe it will be different this time, right? (Or maybe not?) It’s okay to stay, because it isn’t affecting the children. (Or is it?) It’s okay to stay because he isn’t hurting me. (Or is he?) If x, y, and z happens again, I will leave. I mean it this time. Or maybe – you know what – maybe it doesn’t matter what I do, so let him be and I will go on with my life. (If I can still call it that.)

While it is easy to get lost in this book, tearing through it quickly in one sitting, don’t let that detract from its depth. Tikkanen has chosen each word carefully to construct a sharp reality where the reader is forced to consider – to very nearly take on for themselves – these conflicting emotions which saturate a life lived with addiction. The structure even reflects this haunting pain, the impact that this illness has on each individual and the whole of a family. Brief lines and frequent breaks build rambling sentences which continue on and on at length with no punctuation, no end, no clear resolution.

First published in 1978, The Love Story of the Century has been translated from Swedish into 19 other languages. What could better demonstrate the universal power of this tale?

[Sara]

Wou! Hieno ja voimallinen teos naisen tekemästä reproduktiivisesta ja emotionaalisesta työstä perheessä ja parisuhteessa sekä asemasta yhteiskunnassa. Tämä voisi olla 2010-luvun kirjallisuutta. Osuu maaliin justiinsa eikä melkeen, aaah! Herättää paljon myös omia muistoja. Harkitsen lukevani ihan kohta uudelleen.

[Victoria G]

Helt otroligt bra!

[Moa]

Efter tips från kollega så har jag nu äntligen lyssnat på ljudboken till denna bok.
Så gripande! Var nära till gråt ett par gånger. Jag vill köpa ett fysiskt exemplar av denna bok, läsa om, markera favoritcitat, drabbas igen av den nakna ärlighet som genomsyrar hela boken.

[Lina]

Att läsa den här boken var som att hälla i sig glas efter glas av friskt kallt vatten, eller nej dricka direkt från kranen, en alldeles för varm sommardag.

[Elsa]

3.5 ⭐️

[Annika]

Det gör ont att läsa denna bok. Märta Tikkanen bjuder in läsaren att följa hennes inre resa från kärleken till hatet mot sin alkoholiserade man. Alla texterna känns genuina, träffande, utlämnande och fruktansvärda. Kan inte säga att jag blir speciellt lockad av att läsa Henrik Tikkanens böcker.

[Kalle Persson]

Den här är ett måste för alla att läsa. Fick mig att tänka annorlunda kring medberoende.

[Linus]

Sakta
men steg för steg
går det
framåt

det måste man tro

[Caroline]

Jag förstår varför den här diktromanen klassas som klassiker. Texten är som knytnävsslag i magen. Mycket mycket starkt.

[Stella]

Vuosisadan disstrack ::DD

[daniela]

super kaunis kirja vaikeesta aiheesta! tykkäsin paljon

[muumi]

Vollotin tyyliin 90% tän lukemisesta ihan täysillä… Erittäin tarkkanäköinen kuvaus siitä millaista on jakaa arki väkivaltaisen ihmisen kanssa mutta vähän jäi ärsyttämään se, miten voivotellaan sitä miten vaikeeta kaikki on lapsille ilman että autetaan niitä. Tietty se on tosi realistista että ihmiset ei pysty/saa aikaseks lähdettyä vaikeista suhteista vaikka ois lapsia mut tuntu et niitä käytettiin vähän säälipisteinä ja jotenki oon ite sitä mieltä että itteään varten ois toki hyvä pystyä lähtemään mutta jos hankkii lapsia ni siihen on velvollisuus. Onko ”parempi” vanhempi jos kattoo sivusta kun toinen vanhempi käyttäytyy väkivaltasesti?

[sussu is reading]

En oikein osaa sanoa mitään järkevää runoteoksista. Pidin tästä, koska runot ovat helppotajuisia? Tikkanen kirjoittaa aiheesta, joka on ajataon ja kulttuurien rajoista piittaamaton. Vaikken olekaan perheellinen, pystyin tuntemaan mitä Märta ajatteli ja tunsi, näkemään sen ristiriitaisuuden. Muutama runo aihepiirin sivusta jäi myös vahvasti mieleen.

[Elna Igeland]

Jag gillar typ inte att läsa poesi…..så denna var bra. Men för mig typ 3.5 pga kan inte bli lika indragen som i prosa😆 finns iaf ett tydligt jag och tydlig konflikt! Som gör det intressant.

[meri]

4,5 ✨ hiljaiseksi vetää, klassikko syystä.

[Johanna Gerda Sundholm]

”I din fylla är du allsmäktig. Du är åklagare, vittne och domare. Du är framför allt den som alltid döms till skuld och straff och lidande.”