En serie mord i England förbryllar först New Scotland Yard, men får efterhand en alltmer politisk innebörd och blir så småningom en fråga för den civila säkerhetstjänsten MI5 och den militära säkerhetstjänsten MI6. Under en privat släktresa till ätten Hamiltons stamgods i Skottland träffar Carl sir Geoffrey Hunt, vän och brittiska motsvarighet.
De kommer fram till att svensk assistans i fallet skulle lösa en hel del problem. En väpnad attack utanför Rosenbad och en olyckshändelse med dödlig utgång i Carls familj är början till något som är mycket större...
Jan Oscar Sverre Lucien Henri Guillou (born 17 January 1944) is a Swedish author and journalist. Among his books are a series of spy fiction novels about a spy named Carl Hamilton, and a trilogy of historical fiction novels about a Knight Templar, Arn Magnusson. He is the owner of one of the largest publishing companies in Sweden, Piratförlaget, together with Liza Marklund and his common-law wife, publisher Ann-Marie Skarp.
Guillou's fame in Sweden was established during his time as an investigative journalist. In 1973, he and co-reporter Peter Bratt exposed a secret intelligence organization in Sweden, Informationsbyrån (IB). He is still active within journalism as a column writer for the Swedish evening tabloid Aftonbladet.
In October 2009, it was revealed that Guillou had been recruited by the KGB in 1967. The exposure of his activities came after the tabloid Expressen requested the release of documents from the Swedish Security Service (Säpo) and published information from the Säpo files along with information gained through interviews with former KGB Colonel Oleg Gordievsky about Guillou's case. The records showed that Guillou's involvement with the KGB continued for five years, until 1972.
While Carl Hamilton’s family and relatives are being hunted down by the Sicilian mafia, The Swedish spy is detailed to the MI6. There is trouble in the UK. Engineers involved with weaponry projects are committing suicide in a much higher frequency that what would be statistically acceptable. Hence the question: Suicides or disguised suicides? To accomplish their mission, Swedish spy Hamilton and his team will have to push their survival skills beyond the limits: disgusting English food, haughty British officials whose only trouble in life has been to be born in the right families, and most importantly, very weird sexual positions, in a kingdom that has been sex-thirsty since Queen Victoria puritan reign. You will really like the story if you are French or Swedish. If you are an English tory, you are strongly advised to keep a safety perimeter between you and this book. Luckily for you, it’s not available in English.
Då har turen kommit till Storbritannien att åka på en stenhård satirisk känga. Här skräds inga ord. I övrigt rullar handlingen vidare på ett obehagligt sätt. Emellanåt glömmer man bort det hemska men man förstår ändå att den här serien inte kommer ha ett lyckligt slut.
En sidonotering är att jag uppskattar allt namedroppande avseende i synnerhet vin men även whisky. Det är kul när en författare låter sina egna intressen lysa igenom på uppenbara sätt.
I enjoy Jan Guillou's writing greatly. I was both very sad and very entertained reading this, despite having read it once or twice before. And it's of course always fun to read about the high tech equipment of the 1990s.
Jag är lite kluven till den här nionde boken i serien. Den har ett ganska långt stickspår med Hamilton i Skottland som inte riktigt leder någonvart, vare sig handlings- eller karaktärsmässigt. Själva spionhistorien i England är, förutom att händelserna får Luigi att framstå som en amatör, inte så fasansfullt intressant eller spännande, utan känns mer som en ursäkt för att kunna ge Hamilton en ny medalj på omslaget. Som Guillou säger själv om medaljerna i På jakt efter historien. Spioner, reportage, riddare och häxor:
En nackdel är att jag får ägna en massa tid och sidohistorier och mer eller mindre krystade förklaringar i varje bok när det gäller just den här detaljen. (s. 87)
För att inte tala om Operation Blue Bird som blev Operation Blue Balls. Guillou hade gärna fått stryka Operation Blue Bird för min del och tajta ihop berättelsen istället, gärna korta ned beskrivningarna av jakt i Sibirien som inte tillförde särskilt mycket. Man förstår ändå poängen med all önskvärd tydlighet att Hamiltons löfte till Tessie att pensionera sig aldrig kommer att infrias eftersom någonting alltid kommer att komma i vägen.
*** SPOILERS ***
*** SLUT PÅ SPOILERS ***
Hamiltons nedfärd i galenskapen fortsätter i den här boken och Guillou gör det bra.
En styrka genom hela serien är hur Guillou väver ihop verklig historia med fiktion. I de senare böckerna gäller det i synnerhet beskrivningen av den så kallade chockterapin i Ryssland i början av 90-talet, under ledning av den alkoholiserade clownen Boris Jeltsin och hans nyliberala konsulter från USA och västeuropa, vilket resulterade i massfattigdom och miljontals människors död i förtid.
För övrigt är nog Lättnyheterna den bästa beskrivningen av nyheterna i tingeltangelkanalen TV4 jag har hört.
Så beskrivningen av huvudkaraktären får fyra eller fem stjärnor, men det är för mycket ovidkommande i boken för att kunna ge fler än tre som slutbetyg.
Det här var den bästa hittils men jag erkänner att den kunde inte ha varit det utan böckerna som kom innan. Alla viktiga figurer från hela serien dyker upp i mer eller mindre långa avsnitt och alla bakgrund historier får ett tydligt slut förutom några som jag misstänker kommer hitta sitt i nästa delen.
Det är mycket som pågår, man får hålla många bollar i luften när man läser boken men stort sett så finns det fyra (eller fem) olika trådar: - delen som har mest med titeln att göra, som är själva spioneriberättelsen; den inblandar Luigi, Juri Tjivartsjev och Carl förstås. Den handlar om en liga ryska spioner som dödar brittiska forskare inom försvar industrin. Innehåller en lustig kärleksaffär mellan Luigi och en av spionerna som har en underbar avslöjning för de som kommer från mitt land. - en mindre politisk-orienterad berättelse som har med Yassir Arafat att göra som har två syften: att göra en politisk kommentar (som har tyvärr gått förbi mig) och att hitta ett slut för Mouna kapiteln - tråden med den sicilianska maffian fortsätter och den innehåler den mest chockande moment i hela serien, som påverkar och inblandar alla dem som har den minsta ankytning till Carl - en operation vems syfte är att fria svenska gisslan från en irakisk fängelse; den har en märkligt och oförväntad slut - relationen med Tessie (och hennes barn och före detta man) som är under stark press, särskilt efter händleserna i ovanstående pöangen
Märkbara stycken: - de svenskarnas tankar när det gäller britterna (sex skandaler osv) - diskussionen mellan Luigi och Carl när Carl avslöjar för honom detaljerna om de ryska spionerna - själva slutet (sista tio paragraferna) - Tessies dans (tror att det finns någon psykologisk förklaring för det där)
This entire review has been hidden because of spoilers.
I denna bok följer vi Hamilton och Luigi Bertoni Svenssons äventyr i England, när de försöker få stopp på en rysk operation som riktar sig mot anställda i försvarsindustrin, som "självmördas", d.v.s. mördas på sätt som sedan framställs som självmord. När DG:s gamla spionpolare behöver hjälp med att få slut på detta hjälper givetvis Hamilton och hans underhuggare till. För att lösa gåtan måste Hamilton dock bl.a. ta hjälp av sina ryska kontakter, samtidigt som han brottas med konsekvenserna från när han gjorde kaos i Sicilien i bok 6.
Kul och intressant bok med en bra blandning mellan action och typisk "Guillousk" dialog och munhuggning. Även ljudboksinläsningen håller fortsatt hög kvalitet.
Näst bäst av de tio första böckerna i Hamilton-serien. Åskådliggör mycket tydligt det omöjliga i att 'vinna' med hjälp av våld. Våld föder våld. Nära och kära dör, livet blir ett fängelse.
Det enda som för mig gör mina stjärnor bara till en 'svag fyra', är bilden av britterna. Vet att alla dessa böcker innehåller satir, varav en hel del galen fars. Ofta kan jag skratta med, i synnerhet vad gäller svenska förhållanden och dagspolitik. Men vad gäller Britterna, känner jag inte igen mig, antagligen för att jag rört mig i helt andra kretsar, men ändå ...
On the one hand it was a nice book to read. Feels like a classic spy novel, east against west where action leads to reaction.
But as far as I'm concerned, the book could have done with a 100 pages less. Lots of elaborations, political bla bla, that didn't land right with me this time. A lot of sadness in this book, but Hamilton doesn't seem to be all too deeply affected by it. And that's something I missed. He may be a military man, but he's first & foremost human. He seems to care more about Luigi's well being than about what happened to his own dear ones.