I en övergiven bil sitter en liten pojke och väntar på att fadern ska återvända. Utanför samlas de unga männen. På stadshotellet i hemstaden möts två bröder för att fatta ett avgörande beslut. Handlingen utspelar sig till stor del under 50-och 60-talen på det småländska höglandet. På de ensliga vägarna mellan samhällena färdas männen - ständigt på väg någonstans, men utan att nå fram. Strax under ytan finns vreden, ibland bara som en osynlig krusning, ibland som ett påtagligt hot. Åke Edwardson har skrivit en samlig berättelser om män i olika livssituationer, skildrade med svart humor och vemod. Det handlar om längtan efter samhörighet och om rädslan för beröring och om en allt överskuggande brist på riktig närvaro. Åke Edwardson är flerfaldigt belönad för sina romaner om brott. Hans böcker om kriminalkommissarie Erik Winter, "Dans med en ängel" (1997) och "Rop från långt avstånd" (1998), har rönt stora framgångar och översatts till många språk. Under 1999 påbörjar SVT Drama Göteborg inspelning av en tv-serie som bygger på dessa båda böcker samt en tredje, nu under arbete.
Åke Edwardson is a Swedish author of detective fiction, and a professor at Gothenburg University, the city where many of his Inspector Winter novels are set. Edwardson has had many jobs, including a journalist and press officer for the United Nations, and his crime novels have made him a three-time winner of the Swedish Crime Writers' Award for best crime novel. His first novel to be translated into English, in 2005, was Sun and Shadow. The second, Never End, followed in 2006.
Knapp zwei Wochen nach dem Lesen muss ich schon stark überlegen, worum es eigentlich ging... Schon beim Lesen habe ich ständig nach den Zusammenhängen und dem "tieferen Sinn" gesucht. In Erinnerung sind mir die einzelnen Erzählstränge geblieben, die wie zufällig wieder aufgenommen werden - das aber auch eher szenenhaft. Was rundherum passiert ist, könnte ich schon nicht mehr wiedergeben. Auch durch die Sprache rangiert das Buch für mich daher eher im Mittelfeld und hinterlässt bestimmt keinen bleibenden Eindruck.
Gillar den här. Inte så jag tappar andan men den är lågmält skriven och förklarar inte för mycket. En samling berättelser där en del verkar höra ihop, vissa personer återkommer, men också ögonblicksbilder som står för sig själva.
Ofta finns obehaget där. Våld eller hot om våld, men också en ensamhet och en sorg. Det där som aldrig blir, som aldrig blev. Ord som inte når fram, fickpluntan som dövar smärtan.
Kanske att den är lite ojämn, vissa delar är inte lika förtätade som andra.