Det är på läraren det hänger. Johan Kant hymlar inte med sina åsikter, om sin vision av framtidens skola i Sverige. Han diskuterar lärarrollens utmaningar och möjligheter. Yrke: Lärare är en inspirationsbok för lärare och lärarutbildare, en debattbok om svensk skolpolitik för skolledare och beslutsfattare, och inte minst en bok till alla föräldrar som är intresserade av skolfrågor.
Man får försöka att läsa boken för vad den är, en sorts inlägg i skoldebatten.
Ofta kan jag känna att Johan blir kategorisk. Han lyckas inte riktigt fånga in komplexiteten i arbetet och missar en problematik som jag ser som högaktuell på gymnasiet: hur lärare ska kunna utveckla och visa djupa ämneskunskaper i sina kurser (ämnen) när vad de undervisar i ändras av rektorer från år till år. Jag kastats själv mellan ämnen, och var och varannan månad läser man i Facebookgrupper om lärare som tvingas undervisa i ämnen de är helt obehöriga för. Johan skriver att han förstår att lärare är upptagna, men konstaterar redan följande mening att all rättning måste ske inom en vecka. Hur läraren ska nå dit finns ingen diskussion kring, bara konsekvenserna om det inte blir så. På samma sätt finns ingen ände på alla extra aktiviteter lärare ska ordna i Johans anda - extra lästillfällen, läsning anpassad till elevens intressen. Hur ska läraren nå dit och hinna det? Vem vet.
Men det sagt så håller jag med Johan i mycket. Jag kunde använda hans planeringsmall för arbetsområden för att utveckla mina kursplaner. Jag tror Johan är något på spåren i elevernas behov av lästräning, och jag undrar om inte hans läsning av läroboken med eleverna kan vara nödvändig även på gymnasiet. Det är få gymnasieelever som själva läser en lärobok trots tydliga instruktioner och sidhänvisningar.