När Sveriges riksdag 1978 slog fast att "knark" är främmande för svensk kultur tog ett av samtidshistoriens mest passionerade nationella projekt sin början: bygget av det narkotikafria samhället.
Samma kurs ligger fast än i dag trots att målet ligger längre bort än någonsin, att antalet svenskar med grava missbruksproblem aldrig varit större och att den förda politiken resulterat i en unikt hög narkotikadödlighet i Sverige. Vad var det som gick fel?
Det här är berättelsen om Sverige och knarket, ett både idéhistoriskt och aktuellt gatureportage om missbrukets dödliga dilemman och den svenska narkotikaideologins politiska rötter, aktuella status och sannolika framtid i den globala liberaliseringsrevolution som just nu möblerar om världen.
Knark är välskriven, välresearchad och ett viktigt debattinlägg. Den lyfter särskilt i reportageavsnitten, men ibland när det ska redovisas stora mängder fakta och statistik blir det nästan outhärdligt tråkigt. Jag önskar att de lagt in några diagram eller så, istället för att redovisa all fakta i text; det skulle göra berättandet effektivare samtidigt som texten blev tydligare. Men allt som allt är det en väldigt läsvärd bok.
Great but a bit too slow at times. A must read for all interested in Sweden's relationship with narcotics. I got some flashbacks from campaigns from my childhoood as well and realised I have myself believed in some of the propaganda...
Amazing and easy to understand history of Swedens political drug climate. Mind blowing that politics can have such an impact on the public's opinion on who's worthy of life.
En mycket viktigt bok om hur ett så oftast progressivt och pragmatiskt land kunde få en sån viktig samhällsfråga så fel.
Sedan det tidiga 60 talet, då forskare, missbrukare och droganvändare totalt uteslöts från den svenska narkotikadebatten via en cynisk problemformulering av social-läkaren och fadern av svensk narkotikapolitik, Nils Bejerot, har “debatten” varit en ekokammare mellan politiker, polis, socialtjänst och nykterhetsorganisationer. Helt driven av en vision om ett narkotikafritt samhälle, där fakta inte har haft någon särskild vikt.
Från och med 2010 talet och framåt, tack vare internet och mer global progressiv narkotikapolitik har vi sett mer och mer publikt förlöjligande av dessa fossila åsikter. Med det mest klassiska fallet, när våran justitieminister Beatrice Ask gick på en satirartikel om cannabisöverdoser efter legaliseringen i Colorado, och toppade det med sloganen “krossa knarket”. Var det stora publika upproret från mer upplysta personer i vårt samhälle en vacker syn att skåda.
Vi är på väg mot bättre tider, men det är värt att tänka på alla onödiga överdoser, HIV infektioner och splittrade familjer som kunde ha undvikits; Om okunnighet om bruk, och polariseringen mellan vanligt folk och missbrukarna inte hade varit så påtaglig och utspridd. Om våra samhällsledare hade hållit huvudet kallt, samt inte hade demoniserat “knarkaren” för lätt betjänta röster. Dumt och sorgligt, för att citera Beatrice Ask.
Nu är vi där vi är, och jag är väldigt tacksam för att den här boken finns för att kartlägga historien om den missriktade svenska knarkresan, förhoppningsvis lär vi oss av detta, och gör om och gör rätt.
Men vägen framåt är inte helt självklar, det finns även problematik med de medicinska lösningarna på tunga missbruk, i form av att vilka behandlingar som anses vara en succé beror helt på vad vi väljer att mäta och definierar som “rätt” utkomst. Boken går även in på det, och har i allmänhet en mycket mer neutral ton än min recension, läsvärt!
Magnus Linton har skrivit mycket om knark i ett internationellt perspektiv i flera läsvärda böcker. Dock har han inte skrivit i längre form om situationen i Sverige förut, vilket nu får sägas är gjort i denna framtida klassiker i genren. Han skriver i inledningen att han vill beskriva hur den svenska narkotikapoilitiken kommit till, dock är den betydligt mer polemisk och levande än så. Berättelsen om den viktigaste figuren i svensk narkotikapolitik, Nils Bejerot, varvas med nutida personer som av olika skäl hamnat i ett drogberoende och hur de behandlas av svenska myndigheter. Välskriven med återhållen ilska ur ett perspektiv som sällan behandlas i daglig svensk opinion ger den både anhängare och motståndare till svensk narkotikapolitik något att tänka på.
En modern svensk klassiker. Gedigen tesdriven reportagebok av klassiskt snitt där det blir plågsamt uppenbart hur den svenska exceptionalismen dömt tusentals jonkare till en för tidig död under snart femtio års antivetenskaplig nollvision under parollen "ett narkotikafritt samhälle". Intressanta paralleller kan för den hugade spekulanten dras till kontemporär svensk epidemihantering. Av någon anledning tror vi oss i det här landet alltid veta bäst, även när nästan allt runtomkring pekar på den totala motsatsen.
Skrämmande och tragiskt hur "drömmen" om det narkotikafria samhället blev viktigare att upprätthålla än att försöka rädda liv. Hur många tusentals människor har dött helt i onödan "av knark"? Än idag pågår den vansinniga narkotikapolitiken, sju år efter att boken kommit ut.
Undrar om en enda av nuvarande 349 personer i riksdagen har läst den? Det är de som har en liten möjlighet att sätta stopp för galenskapen.