Denna mäktiga trilogi avslutas som en stor besvikelse. Historien om Charlotta, Sophie och Johanna knyts inte ihop, så som en bra trilogi bör göra. Författaren lyckas inte föra berättelsen i hamn. Denna del av historien är allmänt svagt skriven och jag blir knappt berörd. Borta är de starka kvinnoporträtten, likaså kvinnokampen, som drunknar någonstans i myllret av 1800-talets politik, stadsskildring och tryckfrihet. Hovet och kronan förlorar sin makt i en rask takt, lika fort som jag också tappar mitt intresse för denna förut så intressanta, mäktiga, historiska roman som utspelar sig i Stockholm, ju fler blad jag vänder. Jag fortsätter att läsa med förhoppning i att snart ska boken bli bättre, men den blir inte det. Slutet är ruskigt klent, trots att orden är starka. Det är som att orden inte riktigt når fram. Jag lämnas otillfredsställd. En känsla som bara dåliga böcker lämnar kvar efter sig.