What do you think?
Rate this book
Großvater und die Wölfe
Eine Expedition auf den Berg der drei Höhlen. Über Nacht! Das ist eine tolle Idee vom Großvater. Nur die Eltern seiner vier kleinen Enkel dürfen davon nichts wissen. Eltern machen sich immer gleich Sorgen ...
Der große schwedische Schriftsteller Per Olov Enquist erzählt von den rührend-komischen Abenteuern mit einem Großvater, wie ihn sich alle Kinder wünschen.
Der große schwedische Schriftsteller Per Olov Enquist erzählt von den rührend-komischen Abenteuern mit einem Großvater, wie ihn sich alle Kinder wünschen.
137 pages, Paperback
First published January 1, 2003
6 people are currently reading
84 people want to read
About the author
Per Olov Enquist
82 books173 followersPer Olov Enquist, better known as P. O. Enquist was one of Sweden's internationally best known authors. He has worked as a journalist, playwright, and novelist. In the nineties, he gained international recognition with his novel The Visit of The Royal Physician.
After a degree in History of literature at Uppsala University he worked as a newspaper columnist and TV debate moderator from 1965 to 1976. Because of his work he soon became an influential figure on the Swedish literary scene. From 1970 to 1971 Enquist lived in Berlin on a grant from the German Academic Exchange Service and in 1973 he was a visiting professor at the University of California, Los Angeles. He has been working as an independent writer since 1977.
Enquist's works are characterized by a chronic pessimistic view of the world. They always describe the restrictions imposed by the pietistical way of living, especially in March of the Musicians (1978) and Lewi's Journey (2001). He gained international recognition with his novel The Visit of The Royal Physician (1999) where he tells the story of Struensee, the personal physician of the Danish King Christian VII. Many of Enquist's works have been translated into English by Tiina Nunnally.
After a degree in History of literature at Uppsala University he worked as a newspaper columnist and TV debate moderator from 1965 to 1976. Because of his work he soon became an influential figure on the Swedish literary scene. From 1970 to 1971 Enquist lived in Berlin on a grant from the German Academic Exchange Service and in 1973 he was a visiting professor at the University of California, Los Angeles. He has been working as an independent writer since 1977.
Enquist's works are characterized by a chronic pessimistic view of the world. They always describe the restrictions imposed by the pietistical way of living, especially in March of the Musicians (1978) and Lewi's Journey (2001). He gained international recognition with his novel The Visit of The Royal Physician (1999) where he tells the story of Struensee, the personal physician of the Danish King Christian VII. Many of Enquist's works have been translated into English by Tiina Nunnally.
Ratings & Reviews
Friends & Following
Create a free account to discover what your friends think of this book!
Community Reviews
Displaying 1 - 20 of 20 reviews
December 6, 2017
Zanimljiv i duhovit nastavak dječjeg krimića
May 24, 2021
De tre grottornas berg är något så spektakulärt som en barnbok av den fantastiske författaren Per Olov Enquist. Den börjar också spektakulärt med en tillägnelse som indicerar att berättelsen bygger på en verklig händelse. Det höjer spänningen, tycker nioåringen. Boken utsågs till årets bästa barnbok i Tyskland 2003 men den tycks inte ha uppskattats lika mycket i Sverige, (den har ingen (!?) svensk recension på Goodreads).
Det börjar storslaget med att Mina sex år drömmer om att en krokodil biter henne i häcken. Hennes föräldrar avfärdar hennes oro med att det bara var en mardröm.
”Det var första gången Mina blev biten av en krokodil, för hon var bara sex år. Hon vaknade och kände att det gjorde ont. Först låg hon och kände efter hur ont det gjorde, om det var jätteont eller bara lite, eller om det var nödvändigt att vråla som en tok så att pappa eller mamma kom. Hon kunde nästan inte bestämma sig, men sen mindes hon hur förfärligt det varit när den gröna krokodilen angripit henne och tuggat på hennes stjärt: då bestämde hon sig för att det var förfärligt, och började gråta.”
Minas morfar – i enlighet med Stina Wirséns illustration väldigt lik författaren – griper in. Han är lång och stilig, alltid snäll och har inte så mycket att göra för att han saknar ett riktigt jobb, han sitter mest och skriver. Morfar tar Minas rädsla på allvar och hans lösning är att genomföra en fruktansvärt farlig expedition så att ett angrepp från en krokodil ”känns som någonting skitsmått”. Han ska tillsammans med Mina och hennes kusiner och sin hund bestiga de tre grottornas berg.
Det här är riktigt roligt, kanske mest för vuxna ändå. Tonläget är smått sarkastiskt på gränsen till nedlåtande ibland, och det är kul. Jag skrattar högt flera gånger. Det är dock ganska många svåra ord för nioåringen att högläsa. Författaren tar ställning i vargjakten och han återkommer några gånger till feminism.
”Gunilla var feminist, hade morfar förklarat, och det betydde att morfar fick städa själv och aldrig fick fråga om han skulle ”hjälpa till” med hushållet, för det skulle vara så självklart att man inte fick fråga.”
Spännande är det också för expeditionen går inte helt enligt planen, och det blir verkligen så farligt som morfar utlovat. Det allra finaste i den här berättelsen är ändå hur kapabla barnen är, kloka och förståndiga.
Om P.O.E. bara har en gnutta av den sisu som morfar i boken har, så är jag djupt imponerad. Det här är verkligen en källa till inspiration för mor- och farföräldrar.
Det börjar storslaget med att Mina sex år drömmer om att en krokodil biter henne i häcken. Hennes föräldrar avfärdar hennes oro med att det bara var en mardröm.
”Det var första gången Mina blev biten av en krokodil, för hon var bara sex år. Hon vaknade och kände att det gjorde ont. Först låg hon och kände efter hur ont det gjorde, om det var jätteont eller bara lite, eller om det var nödvändigt att vråla som en tok så att pappa eller mamma kom. Hon kunde nästan inte bestämma sig, men sen mindes hon hur förfärligt det varit när den gröna krokodilen angripit henne och tuggat på hennes stjärt: då bestämde hon sig för att det var förfärligt, och började gråta.”
Minas morfar – i enlighet med Stina Wirséns illustration väldigt lik författaren – griper in. Han är lång och stilig, alltid snäll och har inte så mycket att göra för att han saknar ett riktigt jobb, han sitter mest och skriver. Morfar tar Minas rädsla på allvar och hans lösning är att genomföra en fruktansvärt farlig expedition så att ett angrepp från en krokodil ”känns som någonting skitsmått”. Han ska tillsammans med Mina och hennes kusiner och sin hund bestiga de tre grottornas berg.
Det här är riktigt roligt, kanske mest för vuxna ändå. Tonläget är smått sarkastiskt på gränsen till nedlåtande ibland, och det är kul. Jag skrattar högt flera gånger. Det är dock ganska många svåra ord för nioåringen att högläsa. Författaren tar ställning i vargjakten och han återkommer några gånger till feminism.
”Gunilla var feminist, hade morfar förklarat, och det betydde att morfar fick städa själv och aldrig fick fråga om han skulle ”hjälpa till” med hushållet, för det skulle vara så självklart att man inte fick fråga.”
Spännande är det också för expeditionen går inte helt enligt planen, och det blir verkligen så farligt som morfar utlovat. Det allra finaste i den här berättelsen är ändå hur kapabla barnen är, kloka och förståndiga.
Om P.O.E. bara har en gnutta av den sisu som morfar i boken har, så är jag djupt imponerad. Det här är verkligen en källa till inspiration för mor- och farföräldrar.
November 26, 2017
Simpa knjižica!
April 30, 2023
Era fantástico. Me encantaba cada página. Mi sugerencia es que lo leas ahora mismo!
November 13, 2023
Mindent összevetve egy szép mese családról, összetartozásról és a természet szeretetéről. Csak nem annyira nekem íródott. A névből nem találtam ki, de svéd meseregényről beszélünk, a maga skandináv komorságával.
Bár harmadik személyű az elbeszélés, az érzet végig az, hogy az egyik kislány, Mina mesél. Ebből kifolyólag teljesen természetes, ha az egéz történet tele van mesés elemekkel vagy nehéz összerakni, hogy a hegyi túra tulajdonképpen milyen hosszú. Csak sajnos én nem tudok elvonatkoztatni a valóságtól, és nem tudok túllépni például azon, hogy a hegyekbe kirándulni kizárólag a nagypapával indul el a négy gyerek, aki már nem maicsirke kakas, és be is következik a baj.
A szarkasztikus humorát nagyon bírtam a mesének, csak nem tudom, gyerek olvasóknak hogy csapódna le. De az összes szómagyarázat (mint pl. feminista) ötletes volt.
Láttam, hogy van második rész, de még ahhoz sincs motivációm, hogy megnézzem, egyáltalán a könyvtár tulajdonában áll-e. Mea culpa tényleg, egyszerűen csak nem az én stílusom.
Ps.: Az illusztrációk sem találtak meg, pedig amúgy szeretni szoktam a vonalrajzokat.
Bár harmadik személyű az elbeszélés, az érzet végig az, hogy az egyik kislány, Mina mesél. Ebből kifolyólag teljesen természetes, ha az egéz történet tele van mesés elemekkel vagy nehéz összerakni, hogy a hegyi túra tulajdonképpen milyen hosszú. Csak sajnos én nem tudok elvonatkoztatni a valóságtól, és nem tudok túllépni például azon, hogy a hegyekbe kirándulni kizárólag a nagypapával indul el a négy gyerek, aki már nem mai
A szarkasztikus humorát nagyon bírtam a mesének, csak nem tudom, gyerek olvasóknak hogy csapódna le. De az összes szómagyarázat (mint pl. feminista) ötletes volt.
Láttam, hogy van második rész, de még ahhoz sincs motivációm, hogy megnézzem, egyáltalán a könyvtár tulajdonában áll-e. Mea culpa tényleg, egyszerűen csak nem az én stílusom.
Ps.: Az illusztrációk sem találtak meg, pedig amúgy szeretni szoktam a vonalrajzokat.
February 4, 2019
Das einzig Negative an diesem Buch war, dass jegliche Information mindestens einmal wiederholt wurde. Man findet das leider öfter in Kinderbüchern, und es vermittelt einem durchaus das Gefühl, die entsprechenden Autoren würden ihrer Zielgruppe nicht zutrauen, Informationen bereits bei Erstkontakt zu begreifen - was ich bei diesem Buch besonders verblüffend fand, da der Autor ansonsten großen Respekt Kindern und ihren Fähigkeiten gegenüber an den Tag legte.
Davon abgesehen war es eine reizende, wunderbar erzählte Geschichte.
Davon abgesehen war es eine reizende, wunderbar erzählte Geschichte.
February 14, 2024
Underbar bok . En morfar med fantasi som tänker utanför boxen, och är lite som ett barn själv . Närvarande men helt otillgjord . Befriat språk med komisk underton medan katastrofen blåser upp . En fantastisk osannolik , sann historia , om en morfar , några barnbarn, en klok sibirisk Laika som tryggt navigerar mellan människor , vargar och naturen och ser till att det blir ett lyckligt slut . Humoristisk, befriande , otillgjord och varm .
November 12, 2025
eigentlich handelt es sich um ein kinderbuch. meine oma hat es mir 2012 geschenkt, als ich 8 jahre alt war. irgendwie hat es das buch bis jetzt von wohnung zu wohnung mit mir mitgeschafft, ich habe es einfach noch nie gelesen.
es war sehr schön geschrieben und die fantasie der kinder im buch war herzlich.
natürlich kann man, wie fast in allen kinderbüchern, vieles davon mitnehmen & auch aufs erwachsene leben übertragen.
es war sehr schön geschrieben und die fantasie der kinder im buch war herzlich.
natürlich kann man, wie fast in allen kinderbüchern, vieles davon mitnehmen & auch aufs erwachsene leben übertragen.
February 9, 2022
Keskimääräistä jännittävämpi lastenkirja isoisän ja lastenlasten hengenvaarallisesta seikkailusta vuorelle.
February 5, 2025
f names :
Moa
Mina (Ina)
Cecilia (Ia)
Mischa
Gunilla
m :
Mats
Skrutten
p24 (what's up with the elder abuse?)
mother locks grandfather in the bathroom crying for an hour (sometimes almost all night) for telling fart stories
p42-43
explaining base camps to the children
MY QUESTION: what does "you have a poetic nature" mean?
p45 (describing a bear)
"He's as big as an elephant except a lot smaller."
p47
bunker down
p48
zwieback (food?)
p49-51
At last Marcus said:
"I've been wondering about something -- and here it is. I wonder if you could bicycle up that big pine tree."
Ia promptly replied in a very kind voice, as if she were talking to an idiot:
"Marcus, you can't bicycle up a pine tree. That's impossible."
"But what if..." said Marcus, "what if you imagined that you could bicycle up a pine tree. Then..."
"But you can't bicycle up a pine tree."
Marcus was starting to get mad, and for a moment he didn't say a word, and no one else said anything either. They all just looked out over the valley at the forest and smoke coming from the house far away, But finally Marcus said:
"Yes, but what if you imagined you could bicycle up a pine tree, all the way to the top, and so..."
"MARCUS!!!" said Ia. "Now you're being stupid. You're five years old and you should know that it's impossible to bike up a pine tree. That's enough!"
"Yes, but," said Marcus, almost on the verge of tears, "what if you COULD bicycle up a pine tree, then..."
"MARCUS! ENOUGH!!!"
But just as Ia and Marcus were about to fly at each other and start fighting, Grandfather said:
"Marcus, you shouldn't start crying, and you shouldn't fight. You have to argue your case!"
"What does that mean?" asked Marcus.
"Argue your case. You have to explain what you're thinking, and why you're thinking that way. Why you're saying that it would be fun if you could bicycle up a pine tree. You have to EXPLAIN to Ia what you mean. Don't just start wailing. And above all don't start punching."
"Is that what it means to argue your case?" said Marcus.
"Exactly. You have to argue your case. Then Ia will understand what you're thinking. Explain to her what you mean by bicycling up a pine tree."
"But it's impossible..." began Ia. then Grandfather told her to keep quiet because Marcus was going to argue his case.
"Should I start arguing now?" asked Marcus.
Moa
Mina (Ina)
Cecilia (Ia)
Mischa
Gunilla
m :
Mats
Skrutten
p24 (what's up with the elder abuse?)
mother locks grandfather in the bathroom crying for an hour (sometimes almost all night) for telling fart stories
p42-43
explaining base camps to the children
MY QUESTION: what does "you have a poetic nature" mean?
p45 (describing a bear)
"He's as big as an elephant except a lot smaller."
p47
bunker down
p48
zwieback (food?)
p49-51
At last Marcus said:
"I've been wondering about something -- and here it is. I wonder if you could bicycle up that big pine tree."
Ia promptly replied in a very kind voice, as if she were talking to an idiot:
"Marcus, you can't bicycle up a pine tree. That's impossible."
"But what if..." said Marcus, "what if you imagined that you could bicycle up a pine tree. Then..."
"But you can't bicycle up a pine tree."
Marcus was starting to get mad, and for a moment he didn't say a word, and no one else said anything either. They all just looked out over the valley at the forest and smoke coming from the house far away, But finally Marcus said:
"Yes, but what if you imagined you could bicycle up a pine tree, all the way to the top, and so..."
"MARCUS!!!" said Ia. "Now you're being stupid. You're five years old and you should know that it's impossible to bike up a pine tree. That's enough!"
"Yes, but," said Marcus, almost on the verge of tears, "what if you COULD bicycle up a pine tree, then..."
"MARCUS! ENOUGH!!!"
But just as Ia and Marcus were about to fly at each other and start fighting, Grandfather said:
"Marcus, you shouldn't start crying, and you shouldn't fight. You have to argue your case!"
"What does that mean?" asked Marcus.
"Argue your case. You have to explain what you're thinking, and why you're thinking that way. Why you're saying that it would be fun if you could bicycle up a pine tree. You have to EXPLAIN to Ia what you mean. Don't just start wailing. And above all don't start punching."
"Is that what it means to argue your case?" said Marcus.
"Exactly. You have to argue your case. Then Ia will understand what you're thinking. Explain to her what you mean by bicycling up a pine tree."
"But it's impossible..." began Ia. then Grandfather told her to keep quiet because Marcus was going to argue his case.
"Should I start arguing now?" asked Marcus.
December 28, 2020
Tuhle knížku jsem četla kvůli takové soutěži u nás v knihovně ve Slaném, ale popravdě jsem úplně nepochopila, jaké mělo být její poselství a proč ji sakra do toho výběru zařadili...
December 8, 2020
I had wanted to read something by Enquist, who died earlier this year, and this was all our library system had. It may not be representative of his work, but it is a charming story that reads like a fairy tale until you notice the dedication "To Cecilia [Ia] , Marcus…" and realize it's a true story. The POV of the child Mina and the relationships among the children reminded me of adventures growing up, with cousins. The hero Mischa, the evil of the nest raiders, the Benefactor dog, Gunilla and Ia looking in vain through cookbooks to find recipes for wolf cubs ("what rotten cookbooks"), and the Daim candy. And the line drawings by Stina Wirsen.
February 1, 2010
This was not quite what I expected but it was still marvelous. I expected fairy-tale magic and I got real life magic; because almost any new experience is magic to a five or six year old and it is from a six year old's point of view that this book is written.
The back cover synopsis may have been the most marvelous thing about this book;
"This is how it happened. One night, just as Mina was falling asleep, a crocodile bit her on the behind. It was the first time Mina was ever bitten by a crocodile. She was only six years old after all. Her parents just didn't recognize the seriousness of the situation - they just want to go back to sleep. But Mina's Grandpa understood, and he knew what to do. Grandpa decided to take Mina, her sister (Moa), their cousins (Marcus and Ia), and Grandpa's dog (Mischa) on the dangerous journey up Three Cave Mountain. The mountain is so perilous that they will never fear crocodiles, or anything else, ever again.
Sometimes, when things happen like getting bit by a crocodile, it can seem like nobody understands. And sometimes, it's hard to know what to do about it. But if you're lucky, you have a Grandpa in your life that knows some good jokes and knows just what you're talking about, and has a good idea about how to fix things. Even if his idea accidentally involves bears and wolves and bad men with guns. Sometimes you have to go on a journey to figure things out. Sometimes you can get a lot older in just a few days."
As I was reading, I realized that this might be a true story; the book's dedication seems to confirm this. But I cannot find any other reference to the possibility that Enquist actually took small children up a dangerous mountain to meet wolf cubs, bears and dangerous men with guns.
The back cover synopsis may have been the most marvelous thing about this book;
"This is how it happened. One night, just as Mina was falling asleep, a crocodile bit her on the behind. It was the first time Mina was ever bitten by a crocodile. She was only six years old after all. Her parents just didn't recognize the seriousness of the situation - they just want to go back to sleep. But Mina's Grandpa understood, and he knew what to do. Grandpa decided to take Mina, her sister (Moa), their cousins (Marcus and Ia), and Grandpa's dog (Mischa) on the dangerous journey up Three Cave Mountain. The mountain is so perilous that they will never fear crocodiles, or anything else, ever again.
Sometimes, when things happen like getting bit by a crocodile, it can seem like nobody understands. And sometimes, it's hard to know what to do about it. But if you're lucky, you have a Grandpa in your life that knows some good jokes and knows just what you're talking about, and has a good idea about how to fix things. Even if his idea accidentally involves bears and wolves and bad men with guns. Sometimes you have to go on a journey to figure things out. Sometimes you can get a lot older in just a few days."
As I was reading, I realized that this might be a true story; the book's dedication seems to confirm this. But I cannot find any other reference to the possibility that Enquist actually took small children up a dangerous mountain to meet wolf cubs, bears and dangerous men with guns.
November 10, 2011
Pidin kovasti jo sarjan ensimmäisestä osasta, mutta sen vinkkaaminen tuntui silloin liian vaikealta. Kieli on harhailevaa, alkuunpääsy tökkii - kunnes lävähtää.
Takateksti on naiivin typerä, eikä sitä oikeastaan kannata edes lukea. Teoksen viehätys on kauhukirjallisuudesta tutuissa ennakoivissa lauseissa ("se oli viimeinen kerta, kun he näkivät toisensa") ja taitavassa jännityksen herättelemisessä. Sinänsä yksinkertaiseen tarinaan on lisätty maagisia luonnonelementtejä, jotka tekevät kirjasta tuoreen oloisen. Lasten yhteys luontoon ja kyky ajatella "omien" eläintensä ajatuksia, tuntea niiden tunteita, ei ylitä silti fantastisen rajoja, vaan jättää lukijan hienoisen epävarmuuden valtaan.
Uusi yritys vinkkarireppuun!
Takateksti on naiivin typerä, eikä sitä oikeastaan kannata edes lukea. Teoksen viehätys on kauhukirjallisuudesta tutuissa ennakoivissa lauseissa ("se oli viimeinen kerta, kun he näkivät toisensa") ja taitavassa jännityksen herättelemisessä. Sinänsä yksinkertaiseen tarinaan on lisätty maagisia luonnonelementtejä, jotka tekevät kirjasta tuoreen oloisen. Lasten yhteys luontoon ja kyky ajatella "omien" eläintensä ajatuksia, tuntea niiden tunteita, ei ylitä silti fantastisen rajoja, vaan jättää lukijan hienoisen epävarmuuden valtaan.
Uusi yritys vinkkarireppuun!
July 13, 2014
This book was hilarious and makes me endless grateful for translation in children's literature. This story follows Mina who is bitten on the bottom by a crocodile and then largely ignored when she explains the event to adults. Only her grandfather understands and suggests they go on a mountain hike in order to conquer her fears. Along the way they meet a wolf, adopt a wolf cub, and foil the plans of poachers. A fun read that would be great for a bed time read aloud!
This entire review has been hidden because of spoilers.
June 29, 2008
Per Olov Enquist weiß, was es bedeutet ein Kind zu sein. Kaum ein anderer Autor schafft es, sich so gut in die Gedanken, Träume und Wünsche und vor allem in die Abenteuerlust eines Kindes einzufühlen, wie er. Geschickt weiß er immer die richtigen Worte zu wählen und das Buch bis zum Schluss voll Zauberei und Spannung zu halten!!!
July 25, 2019
This is the first book I have read by Per Olov Enquist. I found the story interesting and refreshing. There are elements within that seem a bit disturbing (for example, some bits talking about how the grandfather is treated by his adult children), but maybe it's a cultural difference. Even though it is translated, I think the essence of the story still reflects a North European feel.
January 23, 2013
We LOVED this book. It was laugh-out funny, sweet, exciting and clever. We stayed up way too late several nights reading 'just one more chapter, pleeeeease!' The kids loved the way the grandfather talked ('fasten your bras!'). A very good book about conquering your fears.
December 19, 2014
Excellent reading for kids!! 8-10 yr olds find it funny, truthful, adventurous, and close to their way of thinking. I highly recommend it.
February 27, 2016
My favourite childhood book
Displaying 1 - 20 of 20 reviews