Magisterlekarna: En sodomitisk melodram

by Kristofer Folkhammar

Den strikte Magistern har i sina erotiska lekar hittat ett sätt att vara sig själv. Hans älskare är den förtrollande eleven Charles – killen som alla vill ha. Men en gåtfull inristning i dörren till Magisterns arbetsrum vid skolårets start gör att hans ordnade tillvaro rämnar.
I tomrummet som uppstår dras han till Hyenorna, pojkkvartetten som alltid är tillsammans. Tim och Fred. Paul och Noak. De är i sin tur uppslukade av uttagningarna till Sångtåget, och att få ingå i det praktfulla följe som i december inför allas ögon ska tåga genom skolan.
Stor dramatik, vänskap, rivalitet, sex och sång: det är hösttermin på Läroverket.

Genres: Fiction, LGBT, Swedish Literature, Gay, Queer, Sweden, Scandinavian Literature

228 pages, Hardcover

First published September 8, 2015

Reviews

[Kkaatteenn · Rating 3 out of 5]

Haha ja, vad finns det att säga om denna bok? Den beskrivs som "Sodomitisk melodram" och det är den. Det är mycket putande stjärtar och hårda kukar, men den är rolig, cheeky. Påminner jättemkt om Mara Lees Ladies, båda är uppenbara pastischer av andra mer konventionella böcker inom denna genre. Karaktärerna är skissartade, och väl enkla, samtidigt alldeles för cerebrala. Men det är helt klart ett medvetet grepp. Kul bok iaf, plus i kanten för att den utspelar sig i en bögutopi

[Elin]

Har svårt att sätta betyg på den här boken. Det är en genre, erotik, jag aldrig läser. Så hur ska jag sätta betyg när genren i sig gör mig så osäker?

För nog är det erotiken som är huvudrollsinnehavare här. Kroppar, lust, sex, spänning, attraktion. På detta Läroverket är allt om sex och kroppar, från redovisningar om arbeten på kroppsligt begär till hur Magistern trånar efter maktspel över eleverna. Alla är män, homosexualitet är självklart och annat tycks inte finnas. Att alla tänker sex och begär tas för givet.
Eleverna namnges, men de vuxna är mest titlar. Magistern, Gymnastikläraren, Vaktmästaren, som för att locka till dominans och lek med status och positioner.

Jag läste den för att en vän berättade om den för ett par år sedan, och nu är en annan vän en av ”Hyenorna” i filmatiseringen som pågår. Jag ville skapa en egen uppfattning. Jag hamnade i att det var intressant, men att jag inte är målgrupp och försökte närma mig främmande vatten jag aldrig kommer att helt förstå.
Därför lämnar jag inget betyg, kan varken kalla den dålig eller bra.

[Neo · Rating 3 out of 5]

”Vi är förlorade om frigörelse blir synonymt med assimilering. […] Kanske behöver vi upprätta alternativa, självtillräckliga fiktioner?” Snuskigt och fint och överdrivet på samma gång. Bögporr och bögutopi!

[Anna · Rating 1 out of 5]

Gillar varken handlingarna, karaktärerna, språket eller genren.

[Orsolya · Rating 1 out of 5]

blä

[Sophia · Rating 2 out of 5]

Jag tyckte många karaktärer och deras storylines kändes ofärdiga, hade velat ha mer djupgående beskrivningar och historier.

[Johan Thilander · Rating 4 out of 5]

Kanske behöver vi upprätta alternativa, självtillräckliga fiktioner?
Självreflekterande, meta och intelligent. Dessutom: bögporr, alltid ett plus!

[Emma Jasmine · Rating 4 out of 5]

Sodomistisk melodram beskriver boken i sin helhet. Folkhammar väver klibbig, rå, ljummen erotik ihop med känslostormar, intriger med statiska karaktärer som fungerar som klippdockor från en bögporrtidning i detta utopiska internat för män som ligger med män, en perfekt bakgrund för sexuella lekar där lärarnas maktpositioner främjar spänningen. Själva sexscenerna är som staccaton utplacerade då och då. De ger inte tillfredsställelsen man vill ha, är inte renodlad erotika - de är egentligen mindre erotiska än den tjocka dimman av sexuell spänning vi befinner oss i under resten av boken. Den ställer frågan "vad är det en vill åt under sex, egentligen?".
Vi har att göra med arketyper snarare än karaktärer. Det är helt okej! Det är ju en melodram. Det överdramatiska, barnsliga, ibland platta virrvarret hör liksom till. Och jag uppskattar det, inklusive språket som används. Kvickt men segt där det behöver vara det.

[Gustaf · Rating 3 out of 5]

Denna bok lämnar mig förvirrad. Jag vet inte riktigt vad jag har läst eller hur jag ska processera detta. Stundtals är det en gripande berättelse om vänskap och kärlek. Stundtals är det en berättelse om hur långt man är beredd att gå för att kunna acceptera sig själv och stundtals är det... porr. Jag vet inte. Det är allt jag har att säga.

[Smilla Aspenfjäll · Rating 2 out of 5]

Ingen bok jag skulle ha läst om det inte vore för kursen, men stundtals har den något och är lite rolig!

[Jasmine Darban]

Kurslitteratur

[John Hatley · Rating 3 out of 5]

Not at all what I expected, but an interesting book nevertheless.

[Isabella · Rating 2 out of 5]

En svår bok att bedöma. Premissen, en skola där alla, lärare, elever samt övrig personal består av homosexuella män, är absurd. Det låter som något ifrån en fånig "boy love" online comic eller kanske alternate universe fan fiction snarare än en traditionellt publicerad roman som har hyllats på kultursidor. Men Kristofer Folkhammars roman behöver den här premissen.

En blandning mellan erotik, high school-draman a lá "Mean Girls" och essäistik är det enklaste sättet att beskriva den här boken. Handlingen om sångtåget och magisterns relation till skolans snygging Charles är relativt oviktig i jämförelse med allt annat som den faktiskt handlar om. Det handlar om allt ifrån homosexualitet och representation i litteratur till frågor om vad homosexuell identitet egentligen innebär till frågan om en minoritetsgrupp alltid måste förhålla sig till majoritetens levnadssätt, även i separatistiska sammanhang. "Magisterlekarna" väcker därmed många frågor och det känns oerhört uppfriskande att den inte ger några konkreta svar.

Det är inte att säga att boken är fantastisk på något sätt, den är väldigt kitschig och kommer inte vara för alla. Det finns dessutom en hel del smärre problem, ibland kan det vara svårt att veta vilken karaktärs point of view man för tillfället läser, den verkar dessutom ibland skifta POV mitt i ett stycke vilket också gör det förvirrande och många av huvudkaraktärerna hade dessutom lite för lika röster. Men trots det var den rolig, relativt lättläst samt välskriven. Vilket gör att om man tycker premissen låter lite spännande och är intresserad av frågor gällande saker som representation så är "Magisterlekarna" absolut värd att åtminstone försöka läsa.

[Edit: har typ gått ett år sedan jag läste den och insåg att tre stjärnor var för högt, ändrar till två för med lite distans till den gick den från "skulle kanske rekommendera" till "skulle absolut inte rekommendera". Så är det ibland]

[Nikolaj Tange Lange · Rating 5 out of 5]

This book absolutely blew me away. In a soft, slow, pink, pastel explosion. One that, once the dust had settled, had me feeling slightly more whole than before. Thank you.

[John Carlsson · Rating 3 out of 5]

Om en internatskola där homosexualitet är normen och lärare och elever har ett tämligen avslappnat förhållande till varandra på de flesta plan. Förberedelserna till Sångtåget är i full gång, men Magistern har fått ett märke på sin dörr som ger upphov till en rad minnen och jobbiga flashbacks. För det mesta tycker jag att boken är bättre som tankeexperiment än roman men slutet av boken överraskar och gör allt mer intressant.

[Matilda · Rating 2 out of 5]

Hade svår för språket författaren använder. Gjorde att det blev svårare att leva sig in i boken, men det gjorde också att boken kändes lite långtråkig. Har svårt att förstå huvudpersonernas engagemang och respekt för sångtåget. Det hela kändes överdrivit och konstlat. Gillar inte heller det konstant ändrade perspektivet. Jag gillar tanken med boken, men det känns inte som att den nådde enda fram.

[Emma-Lisa · Rating 1 out of 5]

Intressant ramverk med en värld fylld endast av homosexuella män. Att de är i en självklar norm. Men därefter är det inte mycket som får igång mig. Erotiken blir klumpig, grov, för kladdigt. Grundhistorien om de fyra pojkarna, Hyenorna, är barnslig. Inges fastnar. Och i delarna där författaren låter eleverna få presentera sina uppsatser känns mer som ett försök att visa upp sina egna pretentiösa akademiska tankar.

[Tor Rotmark · Rating 4 out of 5]

Hur ska jag ens börja? Har älskat Folkhammars sätt att skriva sedan första gången jag läst något utav det som han skrivit. Magisterlekarna är inte för alla. Den rör sig ofta mellan olika bögdiskurser, trubblar och leker med förväntningar. Att tända på något och att samtidigt äcklas av det, att hantera skam lust och längtan. Att skilja vän från älskare, eller fiende. Jag vet inte. Den berör mig. Dessutom väldigt oväntat slut

[Gabriella Popescu]

Jag måste medge att boken var underhållande, tror kanske inte att det är min typ av bok direkt men jag drogs ändå med i berättelsen. Språket är lite busigt och divigt men ändå vackert på många ställen. Väääldigt mycket beskrivningar överallt och hela tiden, ord som jag aldrig förr tänkt mig kunde sättas ihop i en och samma mening. Och äntligen ett slut där jag inte själv måste tyda vad som faktiskt hänt!

[Adrian Astner · Rating 1 out of 5]

Ja, vad ska jag säga om boken. Orealistisk definitivt med en gnutta charm. Svårt att definiera. Språket flöt på bra och Folkhammar har något lite extra mellan meningarna. Kommer jag ge mig på en bok av folkhammar igen? Fullt möjligt men det lär nog ta ett tag.

[Jakob Dziorek · Rating 5 out of 5]

Fantastiskt bok. Rolig och ibland fräck

[Kajsa · Rating 1 out of 5]

DNF

[Tobias Hermansson · Rating 1 out of 5]

inte riktigt min genre.

[Lisa · Rating 2 out of 5]

Vet inte riktigt vad jag tycker egentligen

[Elin · Rating 1 out of 5]

Helt outhärdlig.

[Sofie · Rating 2 out of 5]

Stundtals fina observationer om vänskap och kärleksrelationer, önskar att de hade utvecklats mer men det läggs inte så mycket fokus på tyvärr. (läst för kurs)

[Sara · Rating 3 out of 5]

Review originally written in 2015

Jamen den här boken då. Jag vet inte vad jag hade förväntat mig om jag ska vara ärlig. Jag hade läst väldigt blandad kritik om den och nu när jag läst så förstår jag. För jag tycker mycket om den men jag förstår inte riktigt varför. Man kommer aldrig karaktärerna riktigt nära och historien känns ibland lite rörig. Men sen kommer det stunder som bränner till och jag känner verkligen för och med personerna.

Magisterlekarna handlar alltså om ett läroverk, ett internat, där det bara går män eller pojkar. Läste någonstans att alla som involveras i det sexuella är minst arton så jag antar att de är i gymnasieåldern allihop. Det är liksom inte viktigt för storyn. Dels handlar det om Magistern som får sin relation med eleven Charles i gungning efter ett bus. Dels handlar den om de fyra pojkar som Magistern kallar för Hyenorna och deras inbördes relationer, både i kärlek och vänskap.

Det är fint och så, mycket sex, prat om sex, tankar på sex, sexuellt språk så man får inte vara känslig när man läser. Men det är ju inte jag så det är ju inget problem! Sexet i sig gjorde inte så mycket för mig, men jag vet inte om det var meningen heller. Det var lite för pang på, lite för slaffsigt på något vis. Jag tror överlag att boken, för mig, hade vunnit på att vara antingen lite längre eller om den fokuserat på bara den ena intrigen av de två stora. Eller så förstod jag den inte bara. Hursomhelst så gillade jag den men jag tror jag måste läsa den en gång till, sen. Jag gillade Paul jättemycket, ville känna mer av honom. Tim störde jag mig på. Fred och Noak var fina men lite intetsägande. Magistern intressant och Charles, tja, han var väl mest. Rörigt inlägg det här, men det är för att jag är rörig inför boken.

Vem borde läsa den? Åh, jag vet inte. Människor som gillar erotika av olika slag, som kanske gillar naturalismen litegrann, som gillar det fula och lite grova. Alla kanske behöver läsa den? Läs den och bestäm själv!

[Linda · Rating 2 out of 5]

I have a hard time expressing what I feel about this book. Admittedly, I'm not all that fond of melodramatics (which makes you wonder why I gave this a try in the first place) and I can't say that I like the style it's written in either. There were far too many adjectives and metaphors, to the point where I sometimes lost track of the plot and the characters. That's a matter of taste, however, so I understand if that's just me.

I think my biggest problem is how cynical and unhappy most of the characters are which, again, is more of a personal preference than any actual flaw in the book. I just don't like reading books where everyone complains and just always feel unsatisfied about something. The fact that the characters were quite flat and only barely fleshed out didn't help.

Still, if you want to read a vaguely confusing book about a school with only homosexual men who have no trouble expressing their lust and desires, this is certainly the book for you. For me, the setting was more interesting than the book as a whole and I can't quite say that I liked it. I don't regret reading it, but it didn't turn out to be what I had hoped.

[Elin · Rating 2 out of 5]

Jag tycker temat med den alternativa och extremt sexuellt präglade verkligheten i skol-miljö (en personlig favorit) var spännande, men tyvärr är boken inte särskilt bra. Språket är stolpigt och flera karaktärer alltför platta. Det finns bra stunder och jag gillar både Paul och Magistern, men trådarna i berättelsen hålls inte ihop ordentligt. Väst av allt, den centrala relationen mellan Magistern och Charles, som verkligen inte tillåts bli en egen karaktär, slarvas bort. Nä, jag kan inte ens rekomendera den. Läs fanfiction i stället.

[Johanna · Rating 3 out of 5]

Så rolig bok! Inte som i haha-skratt, eller lite, men lekfull om exakt alla skolattribut. Mkt aka-porr!! (Och vanlig porr.) Detta plus ett Ibland bara måste man-universa. Jag tyckte historien var godkänd, men miljö och tema får 5+!