Tiden är ett tema som Alex Schulman och Sigge Eklund ständigt återkommer till i krönikor, på middagar med vänner och i sin podcast som är Sveriges mest populära med mer än en halv miljon lyssnare.
Å ena sidan är tiden konkret: klockan som oundvikligen tickar framåt, sekunderna som går. Å andra sidan är tiden obegriplig. Ett år kan passera i rasande fart, ett kort ögonblick av fasa kan vara i en evighet. Tiden är en gåta, att försöka förstå den är att försöka förstå livet.
Aldrig tidigare har duon varit så utlämnande som här. Genom sina träffsäkra analyser av sig själva och sin samtid levererar författarna insikter som är både inspirerande och underhållande, men också omskakande.
Trädgårdssträckläsning en juniförmiddag. Ställer nu in den i Gotlandsbokhyllan*, dels som lokallitt i vid mening, dels som en fysisk relik från flera års fredagar då jag lyssnade på podden. So long, farewell, auf wiedersehen, adieu. Alex & Sigge. En (fre)dag fick jag helt enkelt nog, som när Forrest Gump plötsligt slutade springa.
*bredvid genrebuddyn 'Kära Liv och Caroline,' från Almedalens Bibliotek för exakt ett år sedan idag, förtäljde Fejan.
"Det vi kan ta på hos en person, det är egentligen bara svallvågor som slår mot vår strand."
Höga förväntningar som faktiskt infriades. Kanske är betyget egentligen en stark fyra när jag väl smält läsningen, kanske kvarstår femman (jfr Sigges 12/12/12/12-system). Många av ämnena och anekdoterna är bekanta för trogna podcastlyssnare, men de utvecklas och fördjupas. En viss repetivitet kan anas, men jag tycker om att texterna kort anknyter till varandra, att det faktiskt känns som en gjuten helhet och inte bara en samling lösryckta texter.
En otroligt vacker bok. Mycket djup och känslor. Hade inte förväntat mig att den skulle vara så personlig som den var men det var den och jag tyckte mycket om den. Ser fram emot att läsa mer av duon och även Alex egna verk. Läs hela recensionen här: https://bokrelaterat.blogspot.com/201...
En svag fyra. Jag gillar allt jag läser, men många av texterna känner jag igen från podden och det drar ner betyget lite. Men jag älskar nakenheten och de filosofiska resonemangen!
Den är helt ok men det är svårt att läsa denna efter att ha läst Schulmans andra OTROLIGA böcker. En stor grej man märker också är att Schulman har ett naturligt sätt att beskriva sitt liv i ord medan Eklund mest blir pretentiös som lyser igen. Man känner nästan hur mycket Eklund försöker vara djup, medan det för Schulman faller mer naturligt i hans språk. Det drar tyvärr ner betyget lite. Det är dessutom en otroligt egocentrisk bok. :)
Har inte läst något av Sigge Eklund förut men har läst fler böcker av Alex Schulman och gillar verkligen hans stil. Förväntade mig inte mycket av boken men gillade även denna! Sigge och Alex varvar varsin historia i varje kapitel, berättelser ur deras liv som lyfts fram på tema tid.
hmm.. jag vet inte riktigt vad jag ska tycka om denna boken. Jag tror att det först och främst var en lite märklig idé till bok och väldigt 'poetiskt' gjord. Det kändes som en icke-ironisk version av deras podcast. Och jag vet inte om jag gillade den? Det finns få författare som påverkar mig så mycket som Alex gör och Sigge var en positiv överraskning. Men jag måste ändå säga att vissa saker behöver man inte skriva i en bok som ska läsas av tusentals... ja jag syftar på Alex och ett hål i magen (ni vill inte veta).
Säga vad man vill om Alex och Sigge, men fruktansvärt bra författare är de båda två. Gillar hur de kompletterar varandra. Gillar hur de refererar till varandras texter. Det mesta känner jag igen från podden men det är ändå annorlunda att läsa det i bokform.
Kändes lite som att läsa manus för deras podd som jag älskar, men ur ett litteraturperspektiv var den väl inte exceptionell. Still love mina fave mediamän.
Allt som Alex och Sigge skriver så slukar jag upp. Men helt ärligt så skippade jag ibland Sigges kapitel och gick rakt till Alex, för det finns nånting så speciellt med hur han skriver, som Sigge int kan riktigt härma.
Tid är en bok som blir ganska svår att betygsätta då den i sig är så speciell och då jag även lyssnar på deras podcast. Jag finner många kontraster när jag läser. Den är lättläst men är oftast mycket mörk, den är känslosam och poetisk men uppstyltad på ett affärsmässigt vis, Sigge skriver med hjärna och Alex med hjärta.
Lyssnar man på podden så blir boken ungefär som ett planerat avsnitt. Nackdelen är att man redan hört om många historier. Kanske känner man dem och deras språk så väl så att man snabbt tar sig genom sidorna trots de djupa och känslosamma ämnena. Vad som kan förta känslan och som tyvärr stör mig är hur boken är planerad. De skriver utifrån ett ämne (tid) med olika kapitel där de skriver en del var. För mig blir det upplägget för proffsigt. Jag får känslan av att de först bestämde sig för att skriva en bok och sedan vad den skulle handla om och hur de skulle skriva. Ett försök de gör för att lindra detta är att ibland referera till vad den andre skrev om innan. Jag kommer tyvärr inte ifrån känslan av att det är en simpel efterkonstruktion.
Sigge skriver med hjärna, han är smart. Alex är mer vardaglig, men han får in hjärtat i historierna på ett sätt som ofta berör mer. Det fina med dessa herrar är nog ändå dynamiken dem emellan, deras kontraster gör att de blir en bra duo.
Denna blottade, biografiska bok med filosofiska inslag slukade jag i ett svep. Språket är oerhört mjukt berättande och beskriver vackert hur tid uppfattas av individen. Men uppfattningen av tid utgör endast det stora ramverket. Schulman och Sigge spekulerar även mycket i vad som gjort dem till den de är, "sökanden" som de själva skriver. Personliga anekdoter varvas med vardagsfilosofiska teser; detta ger mixen som driver mig framåt att ständigt vilja läsa mer.
Mycket som berättas har tagits upp i deras podcast, vilket drar ner betyget lite. Slutet på boken var, utan att spoila, otillfredsställande och kändes ofärdigt.
Det magiska med texterna i boken är vad de gör med läsaren: det är oundvikligt för mig att själv analysera min egen syn på tid, och vad som format mig till den människa jag är idag. Det, tillsammans med det underbara språket som utgör berättelserna, gör att denna bok är värd en stark 4/5 i betyg.
+++** enligt Alex och Sigges betygsystem. Det finns verkligen toppar där spaningarna når 5+. Tyvärr är det också många dalar där de virrar bort sig helt. Jag började lyssna på boken när den släpptes för 2 år sedan, men då gav jag upp i en av dalarna. Nu tog jag mig hela tiden till slutet och det var bra men det fanns potential för betydligt bättre!
Jag gillar temat, att söka i minnet, framåt och bakåt, sorgen som driver sökandet. Det är intressanta texter på så sätt, tankarna påminner lite om Roland Barthes tankar om fotografi i Det ljusa rummet. Ibland blir det dock lite för banalt.
Hade förväntat mig mer. Det blev en bok om två killars minnen från barndomen och deras förhållande till sina föräldrar. En bok om tankar kring livet som man kan känna igen sig i. Men inte mer än så.
Mycket bra bok med många intressanta vinklar på tolkningen av tid. Hade det inte vart för det att mycket av materialet går att återfinna i poden så hade boken fått en femma. Rekommenderar varm!
Jag har aldrig gillat Alex Schulman, varför vet jag inte, jag har väl sett honom i nåt pratprogram. Alex och Sigge, vad har dom att säga? Så när jag fick den här boken hade jag inga förväntningar alls, började nästan motvilligt att läsa den i brist på annat. Men det tog inte många sidor förrän jag var helt tagen. Av språket, av djupet, av de självutlämnande historierna, av klokheten. Och i ett ämne som jag själv tänker en del på, tiden. Läs den rekommenderar jag.
Alex och Sigge funderar runt detta med tid och huruvida livet är kronologiskt eller inte. Kanske får jag ut mer av den här boken för att jag är i författarnas ålder, men oavsett så tycker jag att den innehåller många intressanta tankar om tid och livet vi lever. Ibland är det väldigt naket och ärligt, och de båda herrarna skriver väldigt bra. Ibland går mungiporna upp och ibland väldigt långt ner. Ska ta mig an deras andra böcker.
Köpte denna bok innan jag lyssnade på podden. efter att ha läst denna har jag knarkat deras podcast och jag älskar hur öppna dessa grabbar är. deras analyser, resonemang och diskussioner är något speciellt.
En bok med många vinklar och intressanta perspektiv på tid. En bok som också berör och som jag kan relatera till. Dom sätter ord på saker jag funderat på, men inte riktigt kan säga.
Hade redan hört 80 % av berättelserna i den här boken när jag har lyssnat på deras podcast. Jag tycker mer om Alex berättande än Sigges. Han är så bra på att sätta exakt rätt ord på vissa känslor. Men det ligger alltid och tippar på gränsen att bli banalt och överdrivet. Det är hårfint mellan att vara mitt i prick och att vara töntigt.
Bra bok som studerar tiden filosofiskt. Det går att båda läsa boken fiktivt, där autobiografins karaktärer blir fiktiva karaktärer. Dock, för den som läst Schulman tidigare så är även denna bok en vidare bearbetning av hans ungdom. Eklund elaborerar filosofiska tankar genom att ta sig själv på väldigt stort allvar.
Otroligt fin bok men ett minus poäng om man är en av deras podd lyssnare, mycket känns igen ifrån podden och kunde ibland hoppa över rader för att det var direkt utklipp ut poddavsnitt. Annats är det är bok med djupa men relaterbara och tankvärda tankar och känslor. 5/5 för en som inte lyssnar på podden.
Denna bok tog väldigt lång tid att ta sig igenom och de var inte för att den var svårläst eller ointressant snarare för att mycket av innehållet kändes så viktigt att ta till sig. Väldigt intressanta idéer och synsätt på livet.
Lyssnade via BookBeat. Mycket bra, briljant bok! Otroligt intressanta (stundvis roliga) och tankeväckande berättelser och funderingar. Vill läsa eller lyssna på den igen när jag själv har möjlighet att sitta ner samtidigt för att kunna skriva ner mina egna tankar som boken väcker. Rekommenderas!