Ledaren för världens första statliga rasbiologiska institut 1922-35, läkaren och professorn Herman Lundborg i Uppsala, talade hotfullt om rasblandningens degenererande effekter men fick i hemlighet barn med en kvinna av "fel typ" i Lappland.
I den första boken om hans liv berättas om forskningsgåtorna han trodde sig lösa, om forskarvännerna i Nazityskland som var inflytelserika rasexperter, och om personer han mötte vid sina undersökningar, inte minst kvinnor, som skakade om hans tillvaro i grunden. I tusentals brev till Lundborg kan vi följa honom, från det att han juni år 1913 ger sig av norrut på den första av många resor till Lappmarken. Han vill göra nytta för Sverige med den nya vetenskapen, rasbiologin: mäta, fotografera, samla och jämföra utseenden. Klassificera alla han möter i högre och lägre ras. En av dem är Maria, som får följa med till Uppsala, bo på hans kontor och jobba där som städerska. När hon föder hans barn uppges att fadern är okänd. Pojken lämnas bort, men Maria lyckas faktiskt ändå få tillbaka sitt barn.
Lundborg hyllar Hitler, vill se ett Sverige med nästa bara nordiskt germanska blonda och blåögda människor i. Han utvecklar metoder för rasundersökning som senare kommer att användas inom SS. Han var mannen som åtog sig ett storslaget uppdrag: att "rädda det svenska folket".
Specialintresserad av sekelskiftets idéhistoria och bland annat rasbiologins plats i den, särskilt kopplingarna till samtida straffrättsteori. Möjligen väl detaljerat om personen Lundborg, exakt var han reste och när tex, som ändå framstår som mycket vag i konturerna. Särskilt sista fjärdedelen känns rätt summarisk i förhållande till bokens berättartempo i övrigt. Hade gärna läst ännu mer om de bredare idéhistoriska linjerna och mindre citat ur brev.
Välskriven, essentiell och djupt obehaglig läsning. Om man vill veta ursprunget eller åtminstone var många av Sveriges rasistiska grundvalar tog form är den här boken en bra plats att börja.
Som många påpekar är den kanske i längsta laget. Dock tycker jag att den väver en fin och klar bild av personen Herman och "forskaren" Herman.
Jag tycker den påvisar ett mer sofistikerat sätt att se på rasbiologin och dess plats inom akademin vid sekelskiftet. För att förstå vars dessa strömningar kom från, hur de utvecklades och applicerades. I slutänden är detta ett mycket mer givande sätt att förhindra felaktig forskning och populistisk godkännande av de, istället för att endast säga att det var onda människor som agerade i ond tro.
Jag läste denna i samband med att jag också läste Paul Bloom - Against Empathy. Och en förskräcklig slutsats kan dras där emellan. Rasbiologer handlade ofta i mycket start empati för "den egna rasen". Något som enligt Bloom forskning tyder på att människor som skattar sig själva som djupt empatiska och är de som straffar de utanför den empatiska grupp hårdast.
En viktig och ögonöppnande bok, även för den som känner till Lundborg och Rasbiologiska institutet sedan tidigare. Gedigen research. Vi får följa Lundborg genom livet och karriären. Sveriges betydelse för utvecklingen i nazityskland framstår som inte alls oväsentlig, inte minst när det gäller de välorganiserade strukturerade arbetssätt Lundborg tillämpade, som inspirerade tyska besökande studenter och forskare som senare fick centrala uppdrag av Hitler för att omsätta ”vetenskap” och rashygien i praktiken. Flera uppseendeväckande texter citeras ur arkiven. Bildens och populärvetenskapens betydelse för institutets arbete och framgång är också en intressant aspekt att betänka. Boken har ett flyt som jag saknade i hennes bok ”Försvunnen värld ”om Sveriges vagga (utgrävningar Gamla Uppsala) mm.
Så otroliga påståenden i ”vetenskapligt” sammanhang. Vi tilläts komma lite bakom fasaden till denna egocentriska och egoistiska navelskådare. Förstår den ungdomliga entusiasmen med ett nytt forskningsområde, men inte hur data tolkades och blev sanningar. Intressant tid i världen och hjälper oss som lever idag att förstå lite bättre de strömningar som fanns kring förra sekelskiftet och fram till andra världskriget. Har inte riktigt känt till Herman Lundborg förut, även om namnet rasbiologiska institutet funnits i medvetandet. Vad gjorde de egentligen och varför? Denna bok beskriver detta på ett bra sätt och skildrar människorna bakom. Parallellerna till dagens politiska landskap, förstärkning av åsikter på sociala plattformar och nedvärderande syn på andra upprepar sig tyvärr. Det var inte bättre förr. Och, vi har inte lärt oss av historien 🙁
Boken tog upp ett intressant ämne men var väldigt långrandig så som många redan påpekat. Man fick på många sett se en nyanserad blid av Herman och den blev inte allt för politisk. Förklaringarna av hur författaren gått tillväga var i många fall överflödiga och bidrog snarare till förvirring än till förbättring av boken. Överlag så är boken läsvärd på grund av att den tar upp mycket intressanta fakta och man får en inblick i dåtidens sätt att tänka. ( Även om jag idag känner att resonemangen är minst sagt gammalmodiga.)
Delvis intressant läsning men långrandigt mestadels. Jag håller med om att den är alldeles för lång men det var således intressant att få reda mer om rasbiologin i Sverige under den här tiden även om det fortfarande bör hållas till ett mörkt kapitel i den svenska historien.
Intressant ämne men boken kändes något lång i förhållande till det faktiska innehållet. Är man intresserad av det rasbiologiska institutet skulle jag dock verkligen rekommendera den eftersom den verkligen går på djupet och tar upp hela historien om institutet och Herman Lundborgs arbete.
Lite väl lång. Hade velat läsa mer om hur Lundborgs arbete länkades till tvångssterilisering i Sverige, och mer om detta ämne överlag. Boken bygger på oerhört grundlig forskning.
Lite för lång för att helt fungera för mig som var nyfiken på historien men inte fullkomligt intresserad av allt. Men en stor eloge samtidigt för att författaren valt art just göra en djupgående faktabok snarare än ett populärvetenskapligt och snabbläst verk. Jag är glad att jag tragglade mig igenom hela lyssningen (ljudbok), men skulle personligen gärna se en uppdaterar hälften-så-lång bok där mycket detaljer kunde uteslutas om hur kvinnorna runt Herman levde, och avsnitten där författaren försöker tolka just Hermans relationer till dessa. Som den bok det är, en fullkomlig granskning av en persons liv, är det så klart intressanta fakta, men som ett generellt samhällssolidaritet över rasbiologins historia i Sverige hade en bantad version gjort sig bättre, i min mening.
Rekommenderar starkt boken för alla som vill ha en djupanalys av en man i en intressant bit av svenska nutidshistorien.