"Jag är Alicia. Sexton, snart sjutton, med kolsyra i venerna och håret på svaj. Och nej, jag är kanske inte riktigt självlysande. Men det är fan på gränsen."
Efter en kort stund av insikt på en trång skoltoalett fattar Alicia ett beslut. Det här med att sitta i skolbänken och slösa bort både tid och talang håller helt enkelt inte längre. Hon är menad för något större. Dagen därpå slår hon igen sitt skåp för sista gången, lämnar gymnasiet bakom sig, och kliver ut i världen. Redo att göra stordåd, bara så där. "Jag menar ... hur svårt kan det rimligen vara?"
Redan när Alicia ska berätta för sin omgivning att hon hoppat av skolan börjar det jävlas. Bästa kompisen Fanny stirrar på henne som om hon vore en idiot. Skolan hotar med att koppla in kommunen. Alicias föräldrar stammar något ursinnigt om "vikten av en ordentlig utbildning" och "att tänka på sin framtid". Och mormor - som alltid, alltid annars står på Alicias sida - bara suckar trött. Vad är det här? Vad hände med att det mesta i världen brukade bli precis så som Alicia ville att det skulle bli?
Allt jag säger är sant handlar om hösten då Alicia egentligen borde ha gått i ettan på gymnasiet. Om hur hon istället börjar arbeta på ett kafé. Börjar bråka med sin bästa kompis. Flyttar ut från sina oförstående föräldrar, och in till sin mycket mer förstående mormor. Om hur hon träffar Isak - den grekiske guden som har så fina linjer vid munnen att Alicia inte kan sluta stirra på dem. Och om hur det känns när hela hennes värld trillar sönder av sorg.
Lisa Bjärbo, född 12 maj 1980 utanför Växjö, är en svensk författare, journalist och illustratör.
Hon debuterade 2006 med barnboken Stora syndboken (medförfattare Elin Lindell) på förlaget Natur och Kultur, som följdes upp 2007 med Pinsamt! på samma förlag. Hennes ungdomsromandebut Det är så logiskt, alla fattar utom du släpptes av Rabén & Sjögren april 2010. Hon har tidigare arbetat som redaktör för Barnens Bokklubbs medlemstidningar och Kamratposten.
Har aldrig læst en bog hvor hovedkarakteren er så egoistisk og har så lidt selvindsigt! Hun kan ikke se ud over hendes egen næsetip og det irriterede mig grænseløst. Hun går bevidst efter en fyr med en kæreste og er ærligtalt mere end lige ligeglad med, hvordan kæresten har det. Jeg synes det er så usmageligt at utroskab romantiseres, og at alle bare accepterer det.
Veninden, Fanny, og Alicias forældre, er nok de mindst støttende personer i verden, men så igen, når man er så egoistisk som de alle er, så er der nok heller ikke meget at komme efter.
Jeg synes også det virkede som om bøjningen af en del af de brugte adjektiver, var forkerte, men ved ikke som det bare er mig 🤷🏼♀️.
Oplæseren af bogen havde også en tendens til at gøre bogstavet ‘i’ MEGET langt. Iiiiisak. Aliiiicia. Møj træls.
JAG HAR LÄST EN BOK! Eller ja, lyssnat då. Det är Allt jag säger är sant av Lisa Bjärbo, inläst av författaren själv. Det mesta är sig likt i Bjärbo-land, även om jag bara har läst två av henne tidigare känner jag igen mig. Det är väldigt quirky, och även om quirksen är en del av Bjärbos stil och det som är bra med hennes böcker, tar de nästan över lite. Det är som att alla betraktelser ska ses genom ett småcyniskt ungdomsfilter. Alla betraktelser. Allt som händer. Men som sagt, det är ju styrkan i hennes böcker också! Däremot tycker jag inte speciellt mycket om Alicia, 16, snart 17. Hon är ganska egoistisk och har ganska liten förståelse för andra. Hon hoppar av gymnasiet för att uträtta stordåd, men hamnar på café. Där träffar hon Isak som är 23. Lite väl stor ålderskillnad kanske. Men Alicia har försonande drag också, hon har en svinfin relation till en älskad mormor och en lika fin med en liten bror. Gillar man Bjärbos stil gillar man absolut den här!
I don't really know where to begin. I didn't really like it, but at the same time I couldn't really put it down. The author made sure a lot was happening, and the main character, Alicia, definitely wasn't boring. But she wasn't very likeable, either. She was so self-absorbed, always pitying herself, blaming everyone else for her own bad attitude and rash decisions. A drama queen without a doubt.
So, Alicia drops out of school because she's bored and wants to do something big. The only problem? She has no idea what that is. She's totally clueless. So she gets herself a job at a local café (almost without lifting a finger) and thinks she's magically going to figure it out along the way.
Her mum and dad are obviously not very happy about these drastic turn of events. But being the drama queen she is, she feels that her parents are just out to get her, the whole worlds is, EVERYONE JUST WANTS TO HOLD ALICIA BACK. So what does she do?
No, she doesn't have an actual conversation with her parent like a normal human being. She moves out of her house to live with her eighty-something-year-old grandma.
However, it seems that she's run out of luck,
Honestly, it wasn't very good. Alicia redeemed herself at times. But at soon as she did, she took her newfound actual human decency and turned it into her own selfish gain. Again.
And not to mention Isak. Oh my God. Where do I even begin. Their relationship, or whatever it was, was horrible. First of all, she's sixteen. HE'S AT LEAST TWENTY-THREE. She's a freaking minor. And I'm sorry, but it's kind of disgusting. I know people say that age doesn't matter. BUT IT DOES.
And Alicia didn't give a crap about the fact that he had a girlfriend. She called her the rat girl. She got together with Isak despite that. She didn't feel the slightest bit bad about it. And then Isak breaks up with his girlfriend for Alicia. Which, frankly, made no sense. I have absolutely not idea what he saw in her. She was a freaking virgin when they got together the first time, so it couldn't have been the amazing sex. And they didn't know each other at all. And Alicia is, excuse my brutal honesty, a bitch.
It was weird. Creepy. Unsettling.
So now I'm trying to think of something good to say about this book, but I have no idea what. Fanny? I mean, she was an amazing friend no matter how crappy Alicia treated her. I can't deal with this. I'm changing my stars from two to one. It's only now I realise just how bad it really was.
Edit: I just realised that the author and I share the same birthday. Really weird. Not relevant to the review at all, it's just weird.
I got the book as a gift and when I read the Summary I was kind of excited for it, because I thought it was going to be funny with same important massages. I didn't found it funny and I also didn't liked most of the book. The aspect of the book I liked were Alicia's relationship with her grandmother and thaz she made her own decisions despite what others were thinking. But other than that I really hated Alicia. She was way to overdramatic for example when she made such a big deal about being looked in the toilet. And I absolutely hated her relationship with Isak, how she instantly feel in love with him despite not knowing anything about him and what she said about his girlfriend. Also I didn't cared for most of the book because it felt like Alicia was just winning about everything and it really annoyed me.
This book is 100% Lisa Bjärbo, which sounds weird given that it IS her book, but if you read her blog back in the day, you know waht I mean.
My favourite part about this book is really: a) that Alicia is so confident in herself, I love seeing that, and b) her relationship with her grandmother. I just have a thing for that kind of family relationship, old person + teen or child. It's just nice to see different generations meet in all their differences and similarities.
It's a very quick and very easy read. Thanks to GR for recommending it to me.
Alicia är en intressant protagonist. Jag gillar att hon är självsäker och viljestark. Det är ovanliga egenskaper hos huvudpersoner i ungdomsböcker.
Handlingen är dessutom lätt att relatera till. Även om en inte upplevt samma saker som Alicia är det lätt att känna igen sig i hennes funderingar. Bjärbo skriver med en ungdomlig realism som är unik.
Boken innehåller en ung tjejs funderingar om livet. Läsaren får bland annat uppleva en riktigt fin vänskapsrelation mellan en tonåring och mormor samt kärlekskänslorna som uppstår; vad betyder dom och hur hanterar man dom?
Handlingen är OK, men flytet i boken är riktigt bra och det är lätt att alltid vilja läsa bara några sidor till... och några till. Boken är ungefär så lättläst som en bok kan bli, en medel 3a
gutes Jugendbuch, konnte mich teilweise hineinversetzen, aber teilweise auch nicht, eines meiner ersten richtigen Bücher, guter Erzählstil, von carmen ausgeliehen :)
Boken är mysig, språket är rappt och ger en bra bild av vem Alicia egentligen är. Jag störde mig på henne lite i början, hon är väldigt självsäker, men samtidigt är hon en frisk fläkt. Boken tar upp svårigheten med att hitta sig själv och komma på vad man vill göra med sitt liv. Sedan går berättelsen djupare och Alicia ställs mot något hon inte är redo för. Jag gillar verkligen hur ungdomsböcker kan ta upp svåra ämnen på ett lättsamt och igenkännbart sätt. Känner att jag kommer att fortsätta läsa Bjärbos böcker.
„Alles, was ich sage, ist wahr“ ist ein Roman, der die Geschichte der Schulabbrecherin Alicia erzählt. Zunächst habe ich wirklich nicht viel von diesem Roman erwartet, aber dann kam es doch bald zum eigentlichen Thema. Jedenfalls besteht die eigentliche Thematik des Romans für mich aus Alicias Beziehung zu ihrer Großmutter und allem, was drumherum geschieht. Aus der Sicht der 16-jährigen Alicia geschrieben ist es zunächst wirklich schrecklich komisch und amüsant. Sie kennt das Alter ihrer Großmutter nicht und nennt sie lieber „uralt“ und in ihrer Gegenwart verhält sie sich anders, als bei ihren Eltern. Ihre Großmutter scheint eine gewisse Kontrolle über Alicia zu haben, ohne sie das spüren zu lassen. Als Alicias Oma stirbt, rührt Alicia den Leser beinahe zu Tränen. Sie braucht viel Zeit, um ihre Trauer zuzulassen und Tränen zu vergießen, aber auch durch ihr Verhalten zeigt Alicia dem Leser, dass sie sehr mitgenommen ist.
Meiner Meinung nach kann jeder, der eine ähnlich innige Beziehung zu seinen Großeltern hat, nachvollziehen, wie Alicia sich fühlt, schließlich sind Großmütter immer etwas ganz anderes, als die Eltern. Irgendwie sowas, wie die Retter, zumindest in Alicias Fall. Mir persönlich gefällt dieses reale sehr gut, denn natürlich enthält der Roman auch vieles, was mir persönlich zumindest nicht sehr realistisch vorkommt. Daran mache ich aber auch fest, dass die Essenz des Romans wirklich Alicias Beziehung zu ihrer Großmutter ist. Es ist schön, als Leser mitzuerleben, wie Alicia langsam aber sicher lernt, mit dem plötzlichen Tod ihrer Großmutter umzugehen. Isak, der Mann, den sie im Café kennenlernt, scheint ihr dabei Kraft und neue Möglichkeiten zu zeigen, wie sie ihr trotzdem noch nahe sein kann. Auf irgendeine Weise ist dieser Roman wirklich das Bild einer typischen Pubertät, auch wenn Alicia wohl eher eine der Extremen ist. Ihr Schulabbruch scheint dabei wohl nur symbolisch für die Rebellion eines Teenagers zu stehen, denn sie wirkt trotzdem wirklich intelligent und hätte die Schule wohl auch noch hinter sich bringen lassen.
Erst zum Ende des Romans, nachdem sie ihren Job gekündigt hat, scheint Alicia auch wirklich Einsicht, ihren Eltern gegenüber zu zeigen und auch ich als Leser konnte mich darüber freuen, wie sie mit ihrem Vater einen neuen „Aktionsplan“ für ihre Zukunft entwirft. Desweiteren bin ich aber auch überzeugt davon, dass von der Autorin Lisa Bjärbo noch viel zu hören sein wird, denn für mich kann "Alles, was ich sage, ist wahr" einfach nicht so alleine stehen bleiben. Ich hoffe einfach darauf, dass für uns Leser weiterhin die Möglichkeit besteht, Bücher der Autorin lesen zu können. Das Buch hat für mich volle 5 von 5 Herzen verdient, denn es werden ganz unterschiedliche Seiten eines Teenagerlebens präsentiert. Es gibt tragische Zeiten, es gibt Rebellion und natürlich kommt man sich auch immer schlauer vor als die eigenen Eltern.
This was a nice read. It was light but not superficial. I was sucked in from the first page. How can you not be, when the book starts with a page about how much the main character has to pee. The book is about 16 year old Alicia, who gets trapped in a school toilet for an hour and realizes, that she's not doing what she wants with her life. She drops out of school and starts working at a café, something that her best friend and parents aren't too happy about. Alicia moves in with her grandmother, the only person who seems to understand her.
In the beginning Alicia don't think much about things. She just knows that she's not happy and drops out. She loves working at the café, and she gets a superficial crush on the guy, who comes with his boring girlfriend and looks like a greek god. I could really relate to Alicia, because I have no idea what I want to do with my life either, I find it boring to be like everyone else as well even though i'm not as brave and confident as she is. I love that her character goes through a lot of character development during the book, and even though she doesn't end up with a plan for her future, she really finds herself during the 200 and something pages of this great book. From end to start she was a lovely character with her colorful style, funny comments and determination to be herself and go her own ways.
It was realistic, a bit crazy and wonderful. If only it it was translated to English, so I could recommend it for all of you, including the ones who don't speak danish or swedish.
Eg trur kanskje denne boka vart litt for ungdommeleg for meg. Historia var grei, men personleg likte eg ikkje den humoristiske måten den blir fortald på. Det er ikkje at ungdomsspråket er urealistisk, men eg klarer ikkje heilt å tru på at Alicia tek så lett på det å slutta skulen, få seg jobb og gjera sine første erfaringar med kjærleiken. Sorga ho kjenner for mormora etter kvart er meir truverdig skildra. Alicia er seg sjølv 100%, kanskje kan den motivera ungdom til å tru på seg sjølv og ikkje la seg pressa til noko dei føler seg usikre på. Eller kanskje dei tenkjer at dette er heilt urealistisk. Det er nok ein smakssak om ein liker denne boka eller ikkje. For meg vart den litt for overflatisk.
Nu har jag äntligen läst ut den här boken som jag läst i en evighet. Jag fick en reading slump mitt i läsningen av den förut, av någon underlig anledning. Kanske för att den var lite seg och långsam då och då, men annars tyckte jag på det hela taget om den! Boken hade humor, ganska så sorglig delvis men ändå en väldigt fin och igenkännande historia på något sätt tycker jag. Jag kände verkligen igen mig i tonåringen Alicia som är huvudpersonen, hennes tankar om livet, gymnasiet och allt därtill. Det var så skönt att känna igen sig och veta att flera mycket väl kan tänka och känna likadant som en själv. Boken tog upp tankar och sådant som har sant värde, är viktigt och aktuellt för ungdomar men också för alla människor oavsett ålder. Lite seg då och då som sagt, så pga detta får boken en uppriktig trea!
Ännu en re-read, denna gång blev jag dock lite förvånad över att jag inte tyckte den var 5stjärnig som jag tyckte sist jag läste den. Jag är dock helt och hållet med på varför jag gav den 5 stjärnor förra gången jag läste den - det är exakt en sådan bok jag skulle ha (och uppenbarligen gjorde) älskat.
Mycket av det som tilltalade mig första gången jag läste den gjorde detsamma även denna gång. Mest av allt tror jag att språket är det jag faller för, även om jag inte riktigt kan beskriva varför. Vidare kan jag väl säga att Alicia är ungefär så som jag ville vara för några år sedan, eller ja, åtminstone hennes mindset. Att Isak (precis som i princip alla andra ya main love interest boy) är typ exakt min typ (minus the cheating dårå) är/var väl också en bidragande faktor. Tycker i sin helhet att det är en verklighetstrogen porträttering av hur det är att vara tonåring!
I don't knoooooooooooooooooow how I felt about this one.
Okay, I hated it at first, because it just goes on and on and on about how much the MC wanted to pee and it was disgusting. Then she just annooooyed me so much with her "I know so much more than everyone else and I've got it aaaall figured out"
But then I remembered what it was like to be sixteen, and yeah, that was pretty much how it was. And that made me like it a bit more, even though some things were too unrealistic for me. She got EVERYTHING she wanted more or less without trying, the job, the boyfriend ... sure, it wasn't always exactly what she dreamed of, but come on.
Also hated how the guy was portrayed like this great dude. He was waaaay too old for her and that pissed me off as well. Fucking creep.
I really, really like this book. And the characters. Or, most of them at least, there's always someone you don't like. I really liked "Det är så logiskt alla fattar utom du" when I read it, but of what I remember from it, I liked this more.
I could just laugh really loud when I read it and my family just stared at me, like I was crazy. So, it's really funny, but sad sometimes too.
And the actual rating for this one is 4,5 stars. Just so you know.
En bra och underhållande bok. Även om det inte händer så mycket som man skulle kalla "spännande" så ville jag ändå inte sluta läsa den. Jag skulle rekommendera den här boken för både unga (tonåringar) eftersom vi kan känna igen oss i det huvudpersonen känner och tycker och även vuxna (föräldrar) för att jag tror att de kanske lättare skulle förstå sig på sina barn när de får läsa det på det här sättet.
Jag gillade faktiskt denna boken! Den var dock lite kort, lite klyschig men samtidigt väldigt söt. Något som behövs när man är trött. Jag kunde ändå relatera till Alicia, det kändes ju skönt och förstå. Lite tårar också kanske.
Men den var bra! Läs om du är sugen på att läsa något snabbt och inte behöva tänka allt för mycket.