Att bli vald till frilla åt kungen eller någon annan högt stående man var något man skulle vara stolt över på den här tiden. Hela släkten var uppenbarligen stolt när oskulden flög åt dessa män. Vad som hände om man inte ville talas det inte om här då Karin Månsdotter var en glad flicka som fick det bra mycket bättre. Jag har inte tidigare engagerat mig i denna kvinnliga förebild i historien och vet inte vilka detaljer man kan förlita sig på och vilka som är fiktion. Då tänker jag främst på Karin som person. Är detta en någorlunda sann bild av hur hon själv uppförde sig? Hon fick ju trots allt stanna vid hovet och gifte sig till slut med själva Erik XIV. Nu blev ju han sinnessjuk med tiden och uppenbarligen hade Karin en lugnande effekt på honom. Hur han tänkte och kände får vi ju förståeligt nog inte veta här, kanske finns det heller in nedtecknat någonstans. Boken i sig är mycket intressant även om jag inte känner så stort intresse för Karin. Och hennes sätt att med tiden uppföra sig, enbart för att hon var kungens frilla, blev jag lite besviken på. Det var till att glömma var hon själv kommit från en gång i tiden.
Så här, efter bokens slut, undrar jag mest över sonen Eriks senare gener. Har de någonsin fått reda på var de stammar ifrån?
En skönlitterär skildring om Karin Månsdotter, ett av de mest fascinerande kvinnoödena i svensk historia. En kvinna av folket som gifter sig med rikets kung. Hur historiskt korrekt skildringen är kan jag inte svara på men jag blev sugen på att läsa mer om henne och den här tiden. Kanske att hon framstår som lite passiv trots att hon är berättelsens subjekt?
Oikeasta historiallisesta henkilöstä kirjoittaminen on vaikea laji. Kansi on kuin suoraan 70-luvun Kultasarjasta ja osittain sisältökin, tarina etenee sujuvasti ja kirja on helppolukuinen, historialliset faktatkin ovat käsitykseni mukaan oikein. Mutta söikö Kaarina Maununtytär todellakin haarukalla?
Karins liv från piga till drottning är ju onekligen intressant, men tyvärr så lyckades inte den här boken gestalta henne på ett sätt som skulle väcka särskilt mycket intresse hos mig. Det är mest tell don't show, som säkert bidrar till att Karin förblir ytlig. Onödiga upprepning och slarvfel förekommer också. Kapitelavslutningarna är amatörmässiga, ibland kapas kapitlen av mitt i en scen o ibland avslutas dom ointressant med ovidkommande detaljer. Boken slutar också på nåt sätt mitt i allt. Jag ger ändå tre stjärnor eftersom delarna med dialog funkade och då det inte blev långa förklarande haranger var berättelsen riktigt intressant.
Fick känslan av att huvudpersonen var frustrerande passiv. Allt bara föll ner i hennes knä på grund av hennes utseende, att hon var på rätt plats vid rätt tid, osv., och det känns som om det måste ha krävts en hel del list, mod, kunskap för att ta sig dit hon kom, men det förmedlades inte ordentligt av texten. Besviken!