Leo - ett Estniskt öde

by Maarja Talgre

Radiojournalistens gripande berättelse om den far hon aldrig fick träffa. Leo blev en av de många estniska män sop dog under andra världskriget i kampen för ett fritt Estland

Genres: Nonfiction

280 pages, Mass Market Paperback

First published January 1, 1990

Reviews

[Sara Wagiström · Rating 4 out of 5]

Denna boken var mycket personlig för mig att läsa då många delar påminde om det som jag hört att min farfar berättat om livet innan flykten. Därför är den mycket svår att betygsätta - jag kommer aldrig glömma den för hur den förde mig närmare min farfar och mitt estniska ursprung, men hur är den att läsa för någon utan min bakgrund?

Boken är skriven från perspektivet av dottern till en estnisk frihetskämpe, uppväxt i Sverige och ivrigt väntande på sin far. Men fadern återförenades aldrig med sin familj i Sverige, och vi får i boken följa Maarjas efterforskningar kring vad som hände egentligen.

Mycket intressant inblick i hur Estland föll offer för två stormakter. Jag rekommenderar absolut, och önskar att fler läser den så att vi kan lära av vår historia.

[Eva · Rating 4 out of 5]

Reportageroman av journalisten Maarja Talgre, om hennes estniska ursprung och i synnerhet den far hon aldrig fick träffa. Otroligt intressant inblick i Estlands komplexa ödeshistoria. Leo stred för Estlands frihet som egen stat, åtog sig uppdrag i motståndskampen och förföljdes därför av Sovjet som ockuperat Estland. Den smutskastning som följde blev ett sår i Maarja under uppväxten som flyktingbarn. Fadern Leo hjälpte Maarjas mor att fly till Sverige när hon var gravid med Maarja, september 1944, när Sovjet under Stalin ockuperade Estland och vann över Tyskland. Själv hann inte Leo att fly, utan sköts ihjäl.

Maarjas uppväxt blev en lång väntan på fadern, tills de slutligen fick den senkomna meddelandet om hans död. Då följde en livslång efterforskning om vad som verkligen hände. Var smutskastningen sann? Hade han varit förrädare, och mot vem? Boken är en spännande och viktig genomgång av en rad dubbeltydiga turer, i jakt på 'sanningen'. Allt är ingående och mångfacetterat undersökt.

Boken utgavs 1990, året efter Berlinmurens fall, när Gorbatjovs glasnost (islossning) luckrat upp den tidigare järnridån. I slutet av 1980-talet hade Maarja också gjort allt flera resor i Estland och intervjuat alla som kunde veta något om hennes far. Alla var glada över islossningen, men trots att det 1989 inte längre var förbjudet att använda Estlands egen flagga och nationalsång, var man orolig över hur skör deras återvunna frihet kunde tänkas vara?

Nu vet vi. 1991 utropade sig Estland åter till självständig stat. Och är så än idag, och sedan 2004 medlem i EU.

[Karin Bengtsson · Rating 4 out of 5]

Bok till min kurs i Estlandskunskap. Hade nog inte läst klart den av mig själv men är nöjd med att jag gjorde det. Man får en känsla av hur mycket Estland hamnat i kläm mellan stora nationer, och att det inte är svart och vitt allting i politiken. Historien är komplex. Leo Talgre fick järnkorset för Tyskland - men kämpade hela tiden för Estlands frihet.

Boken är utgiven 1990, och det finns tecken till mer frihet men självständigheten känns ändå långt borta...

Boken redogör lite för mycket för Leos brev, men jag förstår att författaren tyckte mycket om att hitta sin fars röst på detta sätt.