What do you think?
Rate this book
om ett missfoster
Jag står ensam i korridoren, vidrig och misslyckad. De andra är lyckliga med sina kompisar och själv borde jag skickas till slakt. Ingen vill ha mig, se mig eller ens röra vid mig, jag är ingenting. Ingen lägger märke till att jag gråter, eller så bryr de sig bara inte om det."
Det här är en självbiografisk berättelse om ett annorlunda och svårt liv, om hur det känns att leva med selektiv mutism, autism och social fobi. Pauline Wågström beskriver en resa genom en skolgång som kantas av utanförskap, mobbning och en ständigt malande känsla av att vara konstig och misslyckad. I den här boken får vi komma in i Paulines huvud och hon delar med sig av sina innersta tankar och känslor, och det hela skildras nyktert och knivskarpt. Genom boken får man tankeställare och perspektiv - världen och livet kan uppfattas så otroligt olika för olika människor, och om hur mycket de flesta av oss faktiskt tar för givet. Detta är en unik inblick i ett annorlunda och plågsamt liv som berör och engagerar läsaren djupt!
Det här är en självbiografisk berättelse om ett annorlunda och svårt liv, om hur det känns att leva med selektiv mutism, autism och social fobi. Pauline Wågström beskriver en resa genom en skolgång som kantas av utanförskap, mobbning och en ständigt malande känsla av att vara konstig och misslyckad. I den här boken får vi komma in i Paulines huvud och hon delar med sig av sina innersta tankar och känslor, och det hela skildras nyktert och knivskarpt. Genom boken får man tankeställare och perspektiv - världen och livet kan uppfattas så otroligt olika för olika människor, och om hur mycket de flesta av oss faktiskt tar för givet. Detta är en unik inblick i ett annorlunda och plågsamt liv som berör och engagerar läsaren djupt!
65 pages, Paperback
3 people want to read
Ratings & Reviews
Friends & Following
Create a free account to discover what your friends think of this book!
Community Reviews
Displaying 1 of 1 review
September 5, 2019
Det som var väldigt bra var ärligheten i det som berättas, de råa känslorna.
Men Amanda var inte bra för mig. Hon var ensambarn, väldigt impulsiv och verkade inte tänka sig för alla gånger. [...] i "levde livet" nere på stan istället. Jag minns att vi till och med snattade mat en gång som vi åt hemma hos henne, hon hade tydligen ingen hemma. Jag tyckte det var sjukt och kände mig kriminell. Det var också Amanda som för första gången försökte få mig att prova på rökning, hon hade tagit cigaretter från en hon kände. Jag tog bara ett ynkligt munbloss, för jag ville ju inte röka. Trots det betydde Amanda mycket för mig som kompis, hon gjorde mig hel då de andra klasskompisarna började ta avstånd från mig.
s. 35-36
Gympa är ett av skolans värsta ämnen, jag hatar det. Jag började hålla fast vid den åsikten när jag blev lite äldre och det berodde inte alls på att jag var lat eller hade någon dålig kondition. Det berodde på att man var tvungen att visa upp sig så mycket efteråt [...] Varför kunde det inte finnas separata bås där man bytte om och duschade? Då hade jag sluppit att känna mig uttittad och må dåligt.
s. 33, 46
Jag läste halva "manuellt" (en fysisk bok) och halva lyssnade jag på. Det kan vara så att jag upplever den som lite sämre på grund av uppläsaren, som lät som en robot, men det kan även bero på flera andra faktorer, t. ex. att språket inte är så bra, men även att den snuddar vid hur jag har känt mig många gånger som barn och ungdom och att det därför blir lätt för mig att kritisera.
Men Amanda var inte bra för mig. Hon var ensambarn, väldigt impulsiv och verkade inte tänka sig för alla gånger. [...] i "levde livet" nere på stan istället. Jag minns att vi till och med snattade mat en gång som vi åt hemma hos henne, hon hade tydligen ingen hemma. Jag tyckte det var sjukt och kände mig kriminell. Det var också Amanda som för första gången försökte få mig att prova på rökning, hon hade tagit cigaretter från en hon kände. Jag tog bara ett ynkligt munbloss, för jag ville ju inte röka. Trots det betydde Amanda mycket för mig som kompis, hon gjorde mig hel då de andra klasskompisarna började ta avstånd från mig.
s. 35-36
Gympa är ett av skolans värsta ämnen, jag hatar det. Jag började hålla fast vid den åsikten när jag blev lite äldre och det berodde inte alls på att jag var lat eller hade någon dålig kondition. Det berodde på att man var tvungen att visa upp sig så mycket efteråt [...] Varför kunde det inte finnas separata bås där man bytte om och duschade? Då hade jag sluppit att känna mig uttittad och må dåligt.
s. 33, 46
Jag läste halva "manuellt" (en fysisk bok) och halva lyssnade jag på. Det kan vara så att jag upplever den som lite sämre på grund av uppläsaren, som lät som en robot, men det kan även bero på flera andra faktorer, t. ex. att språket inte är så bra, men även att den snuddar vid hur jag har känt mig många gånger som barn och ungdom och att det därför blir lätt för mig att kritisera.
Displaying 1 of 1 review