Linus Jonkman gräver sig nu ännu djupare ner i det mänskliga behovet av att få vara för sig själv: Självsamhet är konsten att njuta av sitt eget sällskap. Det är en plattform för dagdrömmar, grubblerier, kreativitet, och analys. Fast främst är självsamhet en känsla som gör att egna stunder blir en njutning och en källa ur vilken vi hämtar de bästa av våra tankar.
Gillade verkligen, men tror delvis att det beror på att jag redan är frälst och därmed kan både hurra med och skratta igenkännande. Hade varit ännu bättre om den varit med djupgående och presenterat fler konkreta belägg för alla självklart framslängda påståenden. Plus tråkigt med dålig korrekturläsning, det är störigt.
Kanske mer 2,5 stjärnor. Den hade intressanta partier och innehöll en del tänkvärda och igenkännande saker. Dock kändes den lite tjatig och som att mycket info bara staplades efter varann. Sedan är jag kanske inte rätt målgrupp just för att jag kunde relatera till så mycket och inte kände att boken kunde ge mig något nytt.
Jag har blivit mer restriktiv med mina fem-stjärniga betyg, men detta är verkligen en bok jag tycker om, som gav mig både igenkänning och tankespjärn, och en bok jag mer än gärna rekommenderar. Linus lyfter fram mycket tänkvärt, som vi var och en behöver internalisera och "göra till vårt", för jag tror att just det kommer bidra till att de som gör det, kommer upptäcka större njutning och glädje i livet, oavsett om det stormar runt oss eller ej.
"Vår metafor är stegen, eller trappan. Vi är livrädda för platån. Vi har svårt att acceptera känslan av att vara "nöjd". Precis alla förväntas vara på väg till nästa nivå [...]."
Jo, jag tycker ämnet är viktigt och nej, jag är inte särskilt bra på att läsa tjocka faktaböcker. Men det här blev för puttenuttigt och wannabe-skämtsamt, trots vissa mindfulness-doftande övningar så gav boken mig inget konkret. Tyvärr!
En bok i tiden, något som alla vuxna och ungdomar borde läsa (lyssna på) för sin egen personliga utveckling och förståelse för sig själv och andra.
Jag tänker ofta på begreppet ”egentid” och våra behov. Det vore intressant att diskutera det generationer emellan. Det ligger mycket i Jonkmans ”självsamhet” eller engelskans ”solitude”. Jag tror att människan behöver tid för sina egna tankar och reflektioner. Vi lever i ett samhälle med en överflöd av input och information. Tid för bearbetning är värdefull. Dags att prioritera min relation till mig själv. ❤️
McFreud-utprovning pågår. Jonkmans Introvert har funnit mången 17-årig läsare. Inte minst gillar de hans humor och det gör mig glad. En bok om självsamhet, solitude, borde vara värdigt tunn. Här undkommer vi inte ens självhjälpstroperna Csikszentmihályis flow och Applegrundarcitat (om än ej Jobs, denna gång) vilket irriterar. Annars helt klart småtrevlig söndagsläsning.
Den här gillade jag! Den var inte alls som jag väntat mig, men så humoristisk, lärorik och tankeväckande! Jag tar gladeligen mig egentid efter den här boken! ☺️
En hel del i boken är riktigt bra och värt att tänka över och ta med sig. Själv älskar jag tanken på ett rum som är till för egentid, när jag går in där får jag inte störas. Det låter som en dröm och jag tror många skulle må bra av att kunna ta sig denna tid varje dag. En del annat fastnar jag inte lika mycket för och delen om neurotiker mår jag nästan lite dåligt av. Mot slutet är det en hel del citat och tankegångar från andra, t ex kändisar. Trevlig läsning men inte så unikt för just denna bok. Skulle passa de extroverta extra bra att ta sig tid att läsa då egentid inte måste innebära att man går ut på krogen, bjuder hem vänner eller går ut och roar sig med människor runt omkring. Vissa tycker helt enkelt bara om att umgås med sig själva.
Svår att betygsätta! Stundvis hade den här boken särdeles tankeväckande partier, men mycket där emellan är humoristiska (?) anekdoter som inte nödvändigt tillför så väldigt mycket (men eventuellt något för den extroverta). Jag tar med mig pärlorna men kommer att glömma en majoritet av boken. Ändå är den läsvärd, särskilt för den som funderar på introversion, egentid och självsamhet.
Klarsynt, välstrukturerad och rolig bok om självsamhetens - älskar det begreppet - betydelse i våra liv och om vikten av att låta människor vara olika. Rekommenderad läsning inte minst för föräldrar - både för deras egen skull och för deras barns skull.
"Jag är övertygad om att det finns en plats i helvetet som bara är ett enda stort kontorslandskap. Sannolikt är det befolkat av högljudda människor med oerhört störiga ringsignaler." Jag hade glömt att Linus Jonkman inte bara är klok utan också har skön humor - jag skrattade högt flera gånger när jag läste boken. Rekommenderad läsning!
Gillar verkligen Linus böcker. Introvert skrattade jag och grät om vart annat av igenkänning, men denna bjöd mest på asgarv. (Kalops!) Härlig förankring i forskning. Alla chefer borde läsa denna. Och alla lärare också
En bra bok! Jag önskar att jag tidigare i livet fått ok på att introvert är ok, men är glad att jag inte fallit för gupptrycket att ändra mig helt. Alla borde läsa, för att förstå sig själv och andra.