I de delvis självbiografiska romanerna Drömmen om ett liv, Honungsvargar och Nattens årstid skildrar Sun Axelsson en nyfiken och sårbar ung kvinnas utveckling. Hon växer upp på fyrtio- och femtiotalet i en borgerlig familj där hon formas till något annat än det hon själv innerst vill och är. Men hon kämpar för rätten att leva sitt eget liv, och söker en tillvaro som erkänner verklighet och dröm som lika sanna.
De tre romanerna kom ut på sjuttio- och åttiotalet och fick med sin personliga skildring av en kvinnas väg till kärlek och skapande ett stort gensvar, inte minst från många kvinnliga läsare. Med humor och poesi berättar Sun Axelsson sin själs biografi ett äventyr av förtvivlan och livsglädje, mörker och ljus.
Spontana tanken är att hon var mycket bättre på att leva än att skriva, eller åtminstone redigera. Eller det kanske är med avsikt allt skrivs huller om buller, som livet? Ärligheten och humorn är hursomhelst både modig och det jag gillar bäst med denna triologi. Men Nu strax efter är det som gjort mest avtryck sista delen, om Chile. Människorna hon möter där, kärlek och grymhet. Och landet! Och dess politiska historia, människorna hon möter som flytt tortyren och döden på stadion många år senare. Det får mig att vilja läsa författare från Chile, och Neruda.