What do you think?
Rate this book
Den sista grisen
"Å, att få svika sig själv! Att få göra allting fel en enda gång!"
I Den sista grisen samlar Horace Engdahl återigen sådana aforismer, längre funderingar och plötsliga infall som han redan tidigare gjort till sin genre. Boken innehåller även ett teaterstycke: "Mannen på bryggan" är en längre monolog där en medelålders man gör bokslut över sitt liv och sina erfarenheter. Denna monolog kommer att sättas upp på Dramaten under 2016.
Horace Engdahls texter är många gånger provocerande, men också utlämnande och personliga. Det är tvära kast mellan det till synes banala och den känslomässiga avgrunden, skrivet med precision och skärpa. - See more at: http://www.albertbonniersforlag.se/bo...
I Den sista grisen samlar Horace Engdahl återigen sådana aforismer, längre funderingar och plötsliga infall som han redan tidigare gjort till sin genre. Boken innehåller även ett teaterstycke: "Mannen på bryggan" är en längre monolog där en medelålders man gör bokslut över sitt liv och sina erfarenheter. Denna monolog kommer att sättas upp på Dramaten under 2016.
Horace Engdahls texter är många gånger provocerande, men också utlämnande och personliga. Det är tvära kast mellan det till synes banala och den känslomässiga avgrunden, skrivet med precision och skärpa. - See more at: http://www.albertbonniersforlag.se/bo...
278 pages, Hardcover
First published March 1, 2016
7 people are currently reading
71 people want to read
Ratings & Reviews
Friends & Following
Create a free account to discover what your friends think of this book!
Community Reviews
Displaying 1 - 30 of 36 reviews
August 6, 2020
Den sista grisen är en jävligt rolig titel tycker jag. Bitvis är innehållet också roligt, vissa maximer riktigt bra. Det om svårigheten med vänskapsrelationer exempelvis kan jag verkligen instämma i. Men ganska mycket handlar om kvinnor som objekt, åsikter från en mansgris med andra ord. En bitter sådan, dock med humorn i behåll.
Bäst:
”Det viktigaste skälet till att människor begår dumheter är att de vill bli omtyckta. Därför är det inte helt galet när de skyller ifrån sig.”
”Vi lurar oss med våra abstraktioner.
Döden är vacker, men döda människor är oaptitliga.
Kärleken är vacker, men de älskande är genanta.
Naturen är helig, men buskarna står i vägen.
Sorgen är vördnadsbjudande, men de sörjande är tröttsamma.
Ruset är romantiskt, berusade människor enbart irriterande.
Språket är vackert, men orden är bedrägliga.
Bara i moralen vänder det: lögnen är frånstötande, de små lögnerna livsnödvändiga.”
Sämst:
”Avsky för lyx är en form av sexualskräck, maskerad till socialt samvete. Hos kvinnor uppstår denna disposition ur den korrekta iakttagelsen att det är deras kroppar som är den förnämsta lyxen.”
”Det är lätt att skapa ett monster. Sätt en journalist på fallet!”
Bäst:
”Det viktigaste skälet till att människor begår dumheter är att de vill bli omtyckta. Därför är det inte helt galet när de skyller ifrån sig.”
”Vi lurar oss med våra abstraktioner.
Döden är vacker, men döda människor är oaptitliga.
Kärleken är vacker, men de älskande är genanta.
Naturen är helig, men buskarna står i vägen.
Sorgen är vördnadsbjudande, men de sörjande är tröttsamma.
Ruset är romantiskt, berusade människor enbart irriterande.
Språket är vackert, men orden är bedrägliga.
Bara i moralen vänder det: lögnen är frånstötande, de små lögnerna livsnödvändiga.”
Sämst:
”Avsky för lyx är en form av sexualskräck, maskerad till socialt samvete. Hos kvinnor uppstår denna disposition ur den korrekta iakttagelsen att det är deras kroppar som är den förnämsta lyxen.”
”Det är lätt att skapa ett monster. Sätt en journalist på fallet!”
April 26, 2016
Exet Ebba spöar Horace på långa vägar med Århundradets kärlekskrig. Läs! Horace däremot: läs kanske inte. En könsseparatismens mästare. Den siste grisen är en "Män är från Mars kvinnor från Venus" förpackat i filosofiska resonemang och intellektuella reflektioner. En uppvisning i bredbent antifeminism. Men även han har sina ljuspunkter, på några få sidor.
April 17, 2016
Alltså jag har ändå tyckt om Engdahls aforismer tidigare, särskilt Meteorer tyckte jag var en kul och bitvis imponerande läsning. I denna finns det fortfarande ett tjog aforismer som fastnar, men framförallt så är detta en tröttsam uppvisning i bredbent antifeminism. Horace sållar sig till gubbgänget, stadigt bredvid Knausgård och Stig Larsson.
Och den avslutande monologen är så att jag skäms.
Och den avslutande monologen är så att jag skäms.
August 30, 2019
Minus en star pga mkt klassiskt (tråkigt) gubbsnack. Men totales en stor härlig Like på Horaces aforismer.
May 6, 2016
Horace Engdahl, a member and former permanent secretary of the Swedish Academy, that hands out the Nobel Prize in literature, has written a book with interesting aphorisms. The book also includes a play with a monologue.
It contains reflections and discussions about men, women, time and aging. He came up with the title, The last pig, in a dream. It should, but it doesn’t, rather refer to the narrator as a male chauvinist pig. The narrator has a contempt for a political correctness, which is somewhat interesting and controversial, but sometimes too irritating. (He discusses connotations. Kärnfamiljen, the nuclear family, with heterosexual partners and children, have, according to him, a negative denotation, like nuclear waste and nuclear weapons. He seems to be tired of the open-minded, including points of view.)
Even though he points out that the book is somewhat personal, but not private or biographical, it is easy to interpret it as his own opinions and the book as a response to his ex-wife Ebba Witt-Brattström's book about a marriage (also a book that is suggesting biographical elements.) As if he wants to give the male perspective to Ebba Witt-Brattström's criticism. She is a feminist and was involved in starting FI, the feminist political party. They are both professors in the Nordic Literature, and when not being able to live together, they continue to argue through their books. You recognize some of the content from her book, such as the man’s attitude to hiw role in a marriage and his contempt for feminism. Likewise, the woman's independence and the struggle for equality. If you have read her book, much of it seems to be a dialogue between two people that resembles the authors. I think her book about when and where the relationship was over, is superior, regardless of the level of authenticity. His book revolves much around differences between men and women, and denying the structures of society. The narrator doesn't have to be him, but he never explains why the narrator refuses to understand the importance of equality, and why he views women as beneath men in a marriage. I would have liked to read about that.
Sexist aphorisms that are ancient, worth discussing
Some memorable aphorisms
One of the major arguments revolves around becoming superfluous, to no longer being needed, but still have the need for appreciation and acknowledgement. The last pig, or male chauvinist pig, is giving its thoughts and feelings on its way to slaughter, or destruction, which means being forgotten.
It contains reflections and discussions about men, women, time and aging. He came up with the title, The last pig, in a dream. It should, but it doesn’t, rather refer to the narrator as a male chauvinist pig. The narrator has a contempt for a political correctness, which is somewhat interesting and controversial, but sometimes too irritating. (He discusses connotations. Kärnfamiljen, the nuclear family, with heterosexual partners and children, have, according to him, a negative denotation, like nuclear waste and nuclear weapons. He seems to be tired of the open-minded, including points of view.)
Even though he points out that the book is somewhat personal, but not private or biographical, it is easy to interpret it as his own opinions and the book as a response to his ex-wife Ebba Witt-Brattström's book about a marriage (also a book that is suggesting biographical elements.) As if he wants to give the male perspective to Ebba Witt-Brattström's criticism. She is a feminist and was involved in starting FI, the feminist political party. They are both professors in the Nordic Literature, and when not being able to live together, they continue to argue through their books. You recognize some of the content from her book, such as the man’s attitude to hiw role in a marriage and his contempt for feminism. Likewise, the woman's independence and the struggle for equality. If you have read her book, much of it seems to be a dialogue between two people that resembles the authors. I think her book about when and where the relationship was over, is superior, regardless of the level of authenticity. His book revolves much around differences between men and women, and denying the structures of society. The narrator doesn't have to be him, but he never explains why the narrator refuses to understand the importance of equality, and why he views women as beneath men in a marriage. I would have liked to read about that.
Sexist aphorisms that are ancient, worth discussing
Some memorable aphorisms
One of the major arguments revolves around becoming superfluous, to no longer being needed, but still have the need for appreciation and acknowledgement. The last pig, or male chauvinist pig, is giving its thoughts and feelings on its way to slaughter, or destruction, which means being forgotten.
April 21, 2016
läste faktiskt inte ut den. mastigt med 200 sidor påståenden, alla i stil med " det lustigaste man kan göra.." "den värsta synd man kan begå.." "det största en man får uppleva..>" o.s.v. Efterlämnar en känsla av att jaaa det kan man säga, men man kan också säga så här eller så här. Tänker att påståenden fungerar bättre i samtal, de kan vara en ingång eller kol på elden. Men tvåhundra sidor oemotsagda eller utan reflektion, som här, blir tyvärr långtråkigt. Kanske är meningen att läsaren ska stå för reflektionen, men jag orkar faktiskt inte ta den rollen. Då läser jag hellre en roman, så att vi liksom gör halva jobbet var.
October 18, 2016
Slutdelen var väl någorlunda intressant, allt annat var provocerande skräp. Trodde faktiskt den skulle vara mycket mer intressant. Faktiskt en av de sämsta "böcker" jag någonsin läst.
September 26, 2018
Pretentiöst gubbrunk. Skaffa ett Twitterkonto som vanliga människor.
Jag läste halva boken innan jag gav upp.
Jag läste halva boken innan jag gav upp.
June 8, 2016
En äldre man sitter på ett berg och berättar vad han tycker om det han ser. Fläckvis fungerar det; för det mesta inte.
July 2, 2016
Torra iakttagelser. Distans till samtidens krumbukter. Lättläst, och framförallt, ofta, hysteriskt roligt.
January 7, 2019
Ett försök att skriva aforismer som tyvärr blir enormt tröttsamt. Det finns ögonblick av reflektioner som känns intressanta, men de är få.
February 16, 2019
Alltså han är ju lite kul, men så bitter och självdistansen så selektiv. Plus en helt förlegad världsbild.
March 24, 2020
Unexpectedly elegant
Horace Engdahl never ceases to amaze, elegant language, finely tuned and sometimes looming, a weave of an fractured image is built up, not simple, not one-sided. Some self-surrendering and sometimes inaccessible drives, or rather leads me, sometimes hard by a seemingly illogical but captivating story. When the book ends, I just want to keep reading. Elegant and good.
Svenska: Oväntad elegant
Horace Engdahl slutar aldrig att förvåna, elegant språk, finstämd och ibland utsvävande byggs en väv av en bild upp, inte enkel, inte ensidig. Bitvis självutlämnande och bitvis oåtkomlig leds eller snarare förs jag, ibland hårt genom en till synes ologisk men fängslande berättelse. När boken slutar vill jag fortsätta läsa. Elegant och bra.
Horace Engdahl never ceases to amaze, elegant language, finely tuned and sometimes looming, a weave of an fractured image is built up, not simple, not one-sided. Some self-surrendering and sometimes inaccessible drives, or rather leads me, sometimes hard by a seemingly illogical but captivating story. When the book ends, I just want to keep reading. Elegant and good.
Svenska: Oväntad elegant
Horace Engdahl slutar aldrig att förvåna, elegant språk, finstämd och ibland utsvävande byggs en väv av en bild upp, inte enkel, inte ensidig. Bitvis självutlämnande och bitvis oåtkomlig leds eller snarare förs jag, ibland hårt genom en till synes ologisk men fängslande berättelse. När boken slutar vill jag fortsätta läsa. Elegant och bra.
August 1, 2019
Den sista grisen är en bok fylld med intressanta iakttagelser och många aforismer som fastnar. När man bortser från att den inte direkt är feministisk är det svårt att se varför Den sista grisen har fått så negativa recensioner.
June 26, 2016
Tankar som stannar länge. Älskar sån här formuleringskonst om det allmänmänskliga
August 25, 2016
En gubbe förmedlar sina iaktagelser om ditt och datt. En och annan pärla, men det mesta känns ointressant. "“Nej, leve tråkigheten! Ur den kommer alla stora verk.” Nä, jag tror inte det! :)
December 27, 2016
"När du märker att någon bedömer dig fullkomligt fel, skall du tänka på att det finns någon annan som du missförstår lika kapitalt. Du vet bara inte vem."
June 18, 2018
Horace Engdahl är skolskjutarbarnet man vill kunna hata men han ligger för nära ens hjärta för att det någonsin skulle vara möjligt.
November 17, 2019
Great book! Put new perspective on things such as our society, the human being and diffrenet types of groups in society. Recommend!
January 30, 2025
Precis som Nina Björks ”Lycka i alla sina dagar” var den på väg mot en fyra, men landade i en stark trea. Det är även här många intressanta resonemang - ibland håller man med och ibland inte. Men trots att den bara var 278 sidor lång hade jag hellre sett att den hade varit omkring 200. Mot slutet tycker jag att den tappade lite fart. Men jag kan ändå rekommendera den för språket och många tänkvärda slutsatser. Det är också intressant när Horace Engdahl medger att han har stora kval inför bordsplaceringar och när han skriver om en talang han tvingats utveckla: att säga nej på ett vänligt sätt.
May 9, 2019
Man må tycka vad man vill om Horace, men han är oöverträffligt oefterhärmlig i sina strama djupa formuleringar om konsten, litteraturen, livet, kärleken, likgiltigheten. Baksidestextens slut mitt i prick: ”Engdahls texter är många gånger provocerande, samtidigt som de är utlämnande och personliga. Det är tvära kast mellan det till synes banala och den känslomässiga avgrunden, skrivet med precision och skärpa”. En människa i all sin storhet och litenhet. Hatten av.
August 16, 2024
Engdahl er en tung litterat og kønsseparatist af den gamle, dannede skole og ikke bleg for også at skilte med det. Aforismerne lyner i glimt af visdom og vid. Ikke dårligt og man masseres på refleksionens muskel. Knap så vellykket er de lidt længere tekster og den afsluttende monolog kunne med fordel være redigeret.
October 31, 2020
Bra, tidvis fenomenal, ibland seg självbeundran. Varför skriva om sitt eget betyg, varför? Men mitt i allt flera rader där kornet träffast och balanseras på knivsegg. Sparar dessa sidor på bästa plats i samlingen.
October 28, 2023
The title feels like an unnecessary search for drama and reaction (given the affairs of the author around #metoo in Sweden) but I find the book quite enjoyable with some really nice gems, gladly reading it again
May 22, 2018
Full of the incomplete. Full of laughs. It was a pleasant read.
July 17, 2020
Läs inte om du inte vill bli vansinnig på Horace som vet o kan allt!
June 27, 2022
Läste denna av ren nyfikenhet. Ville veta mer om hans och Ebbas skilsmässa. Fick inte direkt ut något mer än att han tydligen mådde dåligt över det.
Är inte fan av Horace heller sååå
Är inte fan av Horace heller sååå
August 24, 2023
Riktigt usel.
September 29, 2023
Obehaglig bok…
April 27, 2024
En del kul aforismer, några kluriga men många plumpa och gubbiga. Monologen på slutet är pinsam.
Displaying 1 - 30 of 36 reviews