La cigarette et le néant

by Horace Engdahl, Elena Balzamo (Translator)

«À l'époque la plus dévergondée, quand, au sein de notre société, on pouvait fumer et baiser à droite à gauche sans éprouver de culpabilité, une publicité montrait un jeune couple se reposant après un rapport fougueux, chacun sa clope à la main. La légende disait : «La cigarette d'après». Cette photo fut par la suite reprise dans d'innombrables scènes d'amour à l'écran. Quelques années plus tard, tout est parti à vau-l'eau, tant pour le tabac que pour l'érotisme au cinéma. Mais la découverte de l'effet et l'intensité particulière de la première bouffée sont restées. Face à l'absolu - la mort, l'orgasme, la catastrophe, la page blanche - l'homme disposait désormais d'un nouveau rite, imbattable. Cioran dit qu'il y a des moments où une cigarette vaut plus qu'un évangile. Même un chrétien l'admettra. Le peloton d'exécution témoigne son respect au condamné en lui accordant une dernière cigarette. Quand on est vraiment secoué, il n'y a qu'une Camel sans filtre pour vous remonter, même si ça fait des décennies qu'on a arrêté de fumer. La perspective de la fin du monde serait parfaitement supportable, si seulement on pouvait s'en griller une après.»

Genres: Nonfiction, Essays, Swedish Literature

157 pages, Paperback

First published October 18, 2011

Reviews

[Mänsomläser · Rating 5 out of 5]

Innan jag läste Cigaretten efteråt så var min uppfattning om Horace Engdahl att han var en humorlös och pretentiös akademiker, en slags litterär byråkrat. Jag har nu helt ändrat uppfattning.

Baksidestexten beskriver bokens texter som: ”någonstans mellan essän och aforismen, mellan ögonblickets infall och den utmejslade iakttagelsen.” Horace själv kallar dem för ”mikrotexter.”

Det krävs mod för att ge ut en aforismsamling, eller vad man nu ska kalla den. Tänk er själva, säg att ni fick ett erbjudande från ett förlag om att ge ut en aforismsamling, en hel bok. ”Skriv något bra. Något tänkvärt. 150, 200 stycken så där.”

Respekt, Horace.

[zandrama · Rating 2 out of 5]

Horace skriver en bok med bloggtexter, förlåt, essäer, där han gnäller över saker som bloggar, hen och att han inte anses vara vis. De två skillnaderna mellan Horace texter och en blogg är att Horace skriver mer högtravande med en massa fina ord medan en blogg är skriven mer vardagligt (oftast), samt att Horace skriver i en svart anteckningsbok, inte på nätet. Det påpekar han ofta.

Det är även en hel del bråk med Ebba där han uppenbarligen har skrivit texter direkt efter, där han skyller allt på nån annan.

Om man tittar bortom språket så är hela boken rätt fattig. Det finns ett par essäer som hade kunnat vara intressanta om författaren hade lyft blicken från sig själv. De mesta är ett "jaha?" eller får mig bara att himla med ögonen.

[Kokonöt · Rating 2 out of 5]

Tråkigare än den sista grisen, fast titeln är bättre.

[Lovisa S · Rating 4 out of 5]

Den här lilla bibeln med visdomsord bör ej sträckläsas, utan ligga på nattduksbordet så att man kan läsa en liten text i taget och somna funderandes på vad det egentligen var man precis läste.

[Erik Wallmark · Rating 2 out of 5]

Det här är mycket svårt att tycka om.

[Anneli Waara · Rating 5 out of 5]

En liten, stor bok. Ett smycke av korta essäer/aforismer. Alla talar inte till mig, men de som gör det får mig att häpna i sin träffsäkerhet. Sorgliga, pigga, humoristiska, tunga. Lyckliggörande formuleringskonst.

[Stefan Pettersson · Rating 3 out of 5]

Tankeväckande

[Andreas Lindblad · Rating 5 out of 5]

Både knivskarpt och vagt formulerade betraktelser om samtiden. "Stil är det som folk retar sig på utan att bestämt kunna säga varför".