Tor Ulven (1953–1995) was a Norwegian poet. He is considered one of the major poets of the Norwegian post-war era, and he won several major literary prizes in Norwegian literature.
His early works, consisting of traditional modernist verse poetry, were heavily influenced by André Breton and the surrealist movement. As the 1980s progressed he developed a more independent voice, both stylistically and thematically. The later part of his work consists mainly of prose. He committed suicide in 1995 in Oslo, the city where he was born.
Denna diktsamling var inte helt lätt att förstå för mig som svensk. Jag vet inte om det är pga att den är skriven 1989, eller om det är Ulvens sätt att uttrycka sig på eller en blandning.
Jag ska läsa igenom dikterna noggrannare, och tror då boken kommer få en fyra.
Dikterna är väldigt vackra, även om jag inte helt förstå dem. Många beskriver en slags tomhet och en förgängligheten. Hur det materiella på samma gång är immateriellt. De är rätt sorgliga, tunga. Beskrivningar och ord fyllda av tomhet.