Under femtio år har Jan Lööf varit en av våra mest älskade barnboksförfattare och tecknare. Han har inspirerat en hel generation serieskapare och skapat några av de mest uppskattade barnprogrammen i svensk TV-historia. Här berättar han för journalisten och författaren Ika Johannesson om sitt arbete och sitt liv, om sina inspirationskällor, hur han har kommit på historierna, skapat bilderna och mycket annat. Boken innehåller även en rad tidigare opublicerade bilder, teckningar, affischer, collage, målningar och fotografier. Här samlas även anekdoter från vänner och kollegor som Lasse Åberg, Carl Johan De Geer, Martin Kellerman, Monica Stein, Sture Hegerfors, Robert Gustafsson och Felix Herngren. Bland många andra.
Jan Lööf, född 1940 i Trollhättan, är konstnär och författare. Han är dessutom jazzmusiker och spelar tenorsaxofon och flöjt. Tidigt började han med att teckna gubbar, men fick sin formella utbildning som bildkonstnär på Konstfack i Stockholm.
Wow! Lätt-/snabbläst och ändå både nyanserat och nyanserande om en person, vars gärning är större än åtminstone jag fattat. Mycket är Johannessons förtjänst, då hon låtit Lööf komma till tals igenom hela boken. Nu vill jag läsa Felix-albumen!
I slutordet till den här boken skriver Jan Lööf att han bara läst Ika Johannessons text i boken och beskriver den med att den har en lätt lallande stil som han gillar. Det där är väldigt spot on. Ikas texter i boken är väldigt lättlästa. Hon har en suverän känsla för att få en text att verka avslappnad samtidigt som den avslöjar så mycket. Hon får alltid sina intervjuobjekt att att berätta mer än de tror.
En ganska brutal kontrast till den akademiska tegelsten Isabella Nilsson kastar in precis när man når fram till slutet av boken. Den hade jag kanske klarat mig utan (eller åtminstone hellre läst i ett helt annat sammanhang).
Av de många vännerna och kollegorna som tecknar små porträtt av Lööf genom boken är det Carl Johan De Geers jag uppskattar mest. Det är väldigt fint och kärleksfullt.
Eftersom jag älskar Jan Lööfs värld är egentligen min största invändning mot den här bokreautgåvan att den är i pocketformat och därför så liten. Egentligen tyckte jag kanske att originalutgåvan var en storlek för liten redan den (förbannar fortfarande att jag missade den med en hårsmån när den stod i bortskänkeshyllan på jobbet). Jag skulle vilja ha den i lyxigt coffee table-format. En deluxe-utgåva med extra allt. Men det får bli en annan gång.
Jag lärde mig en hel del kul under läsningen och har så klart satt upp den där sjuan med konstfacksjazz på min want list. Förstår inte varför jag inte grävt i hans serier tidigare. Beställer nog samlingsvolymerna vilken dag som helst nu.
Jag kommer utan tvekan att fortsätta bygga upp den redan ansenliga Jan Lööf-sektionen i bokhyllorna här hemma. Att barnen (sju och tolv) båda gillar att lyssna när jag läser hans historier underlättar.
För att på något vis knyta an till Lööfs recension av Ika i inledningen. Det är ju det han på många vis är för mig, en knivskarp observatör. Hans öga för att detaljer i berättandet är magisk.