Eric Petterssons debutbok är en uppgörelse med lönearbetarens verklighet som på många sätt utmanar föreställningarna om politisk litteratur.
”På bristningsgränsen. Mellan vakenhet och sömn, verklighet och dröm, genom dräneringen, utarmningen, nedbrytandet. fabriksliv är … en redogörelse över den känslomässiga erfarenheten av alienation. Hos Eric Pettersson rymmer den en trots allt hoppfull självreflektivitet, ett sätt att bjuda motstånd i en förhandling om vad det är som pågår.” (ur Ida Börjels efterord)