Kvällarna är långa i Ísafjör ur när journalisten Einar ger sig ut på uppdrag för Eftermiddagsbladet. Han ska rapportera om den lokala ekonomin, vilken ungefär är lika lovade som tidningens. Men det dröjer inte länge förrän spårhunden Einar lyckas snoka upp nyhet på nyhet. Ett värdefullt hus med gamla anor brinner ned, och man misstänker att branden anlagts. En husbil blir stulen från litauiska turister. En populär fotbollsspelare och hans kamrat försvinner spårlöst. När husbilen till slut hittas en bit utanför samhället är den utbränd och rymmer två lik och det får Einar att vilja undersöka saken. Men snart börjar han få anonyma hot och de är inte tomma.
Den sjunde sonen är en berättelse om revansch, hämnd och utanförskap. Än en gång möter vi den lufsige journalisten Einar på jakt efter det stora scoopet, allt medan han skildrar Ísafjör ur och dess invånare med realism och humor. Boken är en fristående fortsättning på Häxans tid.
Árni studied comparitive literature at the University of East Anglia. He has worked as a journalist since 1971, and sat on several panels of judges at international film festivals. Árni's first novel, Nóttin hefur þúsund augu (The Night Has a Thousand Eyes) was published in 1989, the first of a series about the investigative journalist Einar. He was one of the authors of Leyndardómar Reykjavíkur 2000 (The Reykjavík 2000 Mystery), along with other members of "Hið íslenska glæpafélag" (The Society of Icelandic Crime Writers). He has also written with Páll Kristinn Pálsson: crime novels, and scripts for television, including Dagurinn í gær (Yesterday), which aired in 1999, and 20/20, which Óskar Jónasson directed for RÚV in 2002. The latter was nominated for four Edda awards (The Icelandic Film Awards), including best script. Árni has also published an interview book with filmmaker Hrafn Gunnlaugsson, and his translation of a book for teenagers by the Dutch writer Evert Hartman received the Reykjavík Scholastic Prize in 1984.
Jag såg fram emot ännu en isländsk författare att plöja igenom, men nej. Ointressant och rörig historia som aldrig verkar ta slut och när den väl gör det så fattar man ändå inte vad som hände. Lila bra det, för karaktärerna är platta och trista så man bryr sig ändå inte
Afin de varier un peu le contenu des articles proposés par le Journal du Soir, Einar est envoyé dans les Fjords du Nord-Ouest de l'Islande. Une fois sur place, un incendie ravage une maison, une tombe est profanée et une ancienne star du football et son meilleur ami sont assassinés. C'est sûr, il va y avoir de quoi alimenter de nombreux articles mais le mystère du pourquoi du comment des différents événements reste entier. Einar mène l'enquête que la police locale soit d'accord ou non ! Dans ce nouvel opus des aventures de notre journaliste adoré, pas d'Akureyri, pas de Nord de l'Islande mais une intrigue exclusivement à Isafjordur. Au départ, j'ai été un peu déçue de ne pas retrouver les protagonistes habituels des livres précédents et finalement, j'ai beaucoup aimé cette nouvelle intrigue. Toujours autant de suspens et toujours autant d'Islande et de ses caractéristiques si particulières. Chaque nouvel ouvrage est un voyage à lui tout seul. En bref : toujours très chouette !
Einar, journaliste au Journal du soir, part dans l'Ouest de l'Islande, enquêter sur l'incendie d'une maison ancienne. D'autres incidents se produisent.
J'ai aimé cette lecture même si ce n'est pas le tome de la saga que j'ai préféré.
Einar reste identique à lui-même. Je trouve qu'il est crédible, qu'il frôle la vie normale sans qu'il y ait trop d'événements farfelus dans sa vie. L'enquête en elle-même m'a laissé un peu sur la fin. On devine beaucoup de points de l'histoire. Ça manque un peu de suspens. J'ai grillé la fin. C'est trop gros. C'est une intrigue qui manque d'originalité.
Polar dont l'enquête est menée par un journaliste mais pour la première fois j'ai eu des difficultés à me retrouver ds tous ces noms et lieux islandais
Den sjunde sonen på svenska :) gillade jargongen och gåtan fick sin upplösning på ett föredömligt snabbt sätt. Finns det nåt tradigare när både läsaren och detektiven vet vem det är, men så drar "infångadet" ut på tiden?!