EL 29 de octubre de 1959 llegaba a los quioscos el primer número de un semanario que revolucionaría la bande dessinée, la mítica revista Pilote.
En el índice de ese primer número no podían faltar dos jóvenes pilotos virtuosos y apasionados, dos pilotos intrépidos siempre dispuestos a correr los riesgos más increíbles para defender el honor de las escarapelas. Los alféreces Tanguy y Laverdure.
A los mandos de esta fantástica serie de aviación, la mejor, sin lugar a dudas, se sientan Jean-Michel Charlier, maestro del guion de aventuras, y Albert Uderzo, cuyo trazo enérgico y virtuoso trasciende los límites del género.
Este primer volumen del integral de Tanguy y Laverdure recoge:
ESCUELA DE ÁGUILAS Un episodio de 84 planchas publicadas en Pilote desde el número 1 (29 de octubre de 1959) hasta el número 67 (2 de febrero de 1961). Durante su primera publicación en álbum, esta aventura apareció en dos tomos en la editorial Dargaud: Escuela de águilas (1961), planchas de la 1 a la 45 más las tres primeras tiras de la plancha 46, y Por el honor de la insignia (1962) que retoma la última tira de la plancha 46 más las planchas 47 a 84 y un amplio resumen y una ficha técnica sobre el Lockheed T-33 en dos páginas.
Jean-Michel Charlier was a Belgian script writer best known as a writer of realistic European comics. He was a co-founder of the famed European comics magazine Pilote.
Cobolt ger ut en mängd intressanta fransk-belgiska serier, både nya och äldre, så jag försöker hålla koll och införskaffar en hel och lånar en del övrigt. Inför den här serien var jag inledningsvis lite kluven, dels eftersom jag inte kände till den alls sedan tidigare (vilket givetvis inte nödvändigtvis betyder något alls) och dels eftersom jag inte skulle säga att jag någonsin haft ett särskilt stort intresse för flygarberättelser. Samtidigt är jag ett stort fan av manusförfattaren Jean-Michel Charlier (vars Blueberrys äventyr, tillsammans med serietecknaren Jean Giraud, är en av de bästa Western-serierna någonsin) och även tecknaren Albert Uderzo (som ju är mer känd för Asterix som han gjorde med René Goscinny). Och det visar sig ju att det är det sistnämnda som vinner.
Det är en fröjd att se två mästare "in action". Charlier hanterar drama och intrig mästerligt, medan Uderzos visuella berättande, i en mer realistisk stil än vad jag är van att se honom använda, levererar på hög nivå. Den här första berättelsen om det blivande flygarässet Michel Tanguy och hans mer bångstyriga partner Ernest Laverdue är riktigt bra, och jag gillade den mycket mer än jag hade förväntat mig. Det är en berättelse med många intressanta personer och spännande vändningar. Och den lovar även gott inför framtida volymer, som jag definitivt kommer att se till att läsa.
Den här första samlingsvolymen – som förvisso bara innehåller ett äventyr, men ett som ursprungligen fick delas upp i två album då det först gavs ut i det formatet – innehåller dessutom ett gediget förord och en hel del bakgrundsinformation om seriens tillkomst, som en av de ursprungliga serierna i tidningen Pilote (där ju även Asterix och Blueberrys äventyr först publicerades). För serieintresserade är detta alltså ett definitivt något att kolla upp.
I oktober 1959 kom första numret av den franska serietidningen Pilote ut – en serietidning som idag räknas som en klassiker där en mängd idag välkända serier debuterade, såsom Blueberry och Linda och Valentin, och som utmärkte sig som ett vuxnare alternativ till de belgiska serietidningarna Spirou och Tintin. Initiativtagare och medskapare på Pilote var bland annat Jean-Michel Charlier, Albert Uderzo och René Goscinny och redan i förstanumret debuterade Asterix (Goscinny/Uderzo), Röde Piraten (Charlier/Hubinon) och så Tanguy et Laverdure (Charlier/Uderzo) som på svenska skulle få namnet Jaktfalkarna och vars samlade äventyr nu ges ut av Cobolt.
Jean-Michel Charlier, som skaffat sig flygcertifikat och jobbade en tid som pilot på det belgiska flygbolaget Sabena, hade tidigare gjort flygserien Buck Danny tillsammans med Victor Hubinon och 1956 hade Uderzo samarbetat med Charlier på en annan serie om militärflygare, nämligen Banjo 3 svarar inte, där huvudpersonen, testpiloten Marc Laurent, har klara likheter med Michel Tanguy i Jaktfalkarna och hans kompanjon Laverdure är också en avbild av Uderzo själv.
Första äventyret, L’école des aigles (Flygskolan), är från början en följetong på 84 sidor som gick i Pilote #1 (1959) till #67 (1961) och gavs ut som album i två delar men i Cobolts första samlingsvolym kan vi läsa hela berättelsen utan avbrott. Här får vi för första gången träffa Tanguy och Laverdure som anländer till pilotskolan på den militära flygbasen Meknes i Marocko för att slutföra sin utbildning som jaktpiloter i det franska flygvapnet. Förutom den tuffa utbildningen och en spännande episod med en stridsspets från en topphemlig fransk långdistansrobot som kommer på villovägar så präglas det första äventyret av berättelsen om piloteleven Saint-Hélier, som lider av flygrädsla men döljer det bakom en kaxig och tjurskalligt snarstucken fasad. Den hårdföre flyginstruktören löjtnant Darnier tar till alla medel han kan för att få Saint-Hélier att lämna flygskolan, inte minst mobbing, men Tanguy beslutar sig för att ta Saint-Hélier under sina vingar genom att stärka hans självförtroende och framförallt tvätta bort hans rykte som en ”fegis” och istället visa Darnier och de övriga mannarna att Saint-Hélier inte bara är en mycket skicklig pilot utan också en hjälte.
Serien om de bästa vännerna Tanguy och Laverdure, lika omaka som oskiljaktiga, är fängslande och rikt detaljerad, framförallt när det gäller aerodynamiska termer och teknikaliteter, redan från starten och den har en sådan helgjuten stil med bra personporträtt och miljöer så man får känslan av att hoppa in i en historia som hållit på några år. Året är 1959 och det Kalla kriget är en del av dåtidens verklighet där även Frankrikes ställning som kolonialmakt gör sig påmind, inte minst med tanke på att första äventyret utspelas på flygbasen Meknes som var i fransk ägo ända till 1961, trots att Marocko blev självständigt 1956.
Som vanligt när det gäller Cobolts samlingsutgåvor av fransk-belgiska serier så är den mycket rik på extramaterial och den nya färgläggningen av Christian Lerolle och Luc Perdriset är häpnadsväckande bra. Fem album har tidigare getts ut på svenska och den dök även upp i SM Special (jag kommer starkt ihåg mitt första möte med serien i början på 1980-talet hemma hos min flygintresserade kusin som bodde precis vid flygplatsen i Norrköping) och det känns mycket tillfredsställande att Cobolt nu ger ut serien i sin helhet.