Efter framgångarna med Då tänker jag på Sigrid och Till flickorna i sjön är Elin Olofsson tillbaka med en skildring av livet och kärleken i ett Sverige långt från storstadens puls. Den kända sångerskan och låtskrivaren Sonia "Salida" Sallström åker till sin gamla släktgård i Gärningsberg i Jämtland för att skriva sin självbiografi. Med sig har hon Harpan, sin unge assistent, som hon lovat en sommar i paradiset. På gården väntar Gun-Britt, Sonias syster, som driver servering och loppis och tycker att hela världen borde skärpa sig. Inte minst Sonia. Där finns också Jenny, Gun-Britts dotter, som lovat hjälpa sin moster med boken men som hela tiden sneglar oroligt mot stugan uppe vid berget. Dessutom finns det björn på trakten, som gräver i gårdagens sopor. Det blir en sommar av lust och olust, i takt och otakt till tidens egen gånglåt.
It is a fantastic novel about vulnerability, contempt and self-absorption that might exist inside a family, despite the phrase ”blood is thicker than water”.
The musician Sonia, "Salida" Sällström returns to her family home in the mountains in Jämtland, in Sweden, where she grew up. Her sister, Gun-Britt, still lives in the house, and runs a restaurant and rental cabins nearby. The sisters are very different. Sonia is impulsive and likes to be the center of attention, while Gun-Britt appreciates hard work and endeavour. The book describes the contrast between rural and urban settings, and prejudices about them. Sonia has used the painfully beautiful nature in her lyrics, but is she really capable of appreciating it, or is it a way to be original as a musician? Sonia takes the help of Gun-Britt's daughter, Jenny, to write a biography, but she has difficulties to decide what should be in the book, who she really is.
The sisters, Gun-Britt's husband and daughter, their cousin Nancybeth, and Sonia's assistant, Harpan, are to celebrate midsummer together. They all have their own setbacks and concerns, which is interesting. Elin Olofsson portrays underlying struggles that have worn the relationships for many years, tightened the strings between them and made them vulnerable.
The concept of time is a burden through the novel. The anxiety of not being able to feel the time go by, affect time, slow it down and not being able time travel. The feeling of not recognizing your own aging body in the mirror. Like when Sonia does not want to accept her wrinkled face, when Nancybeth tries an old baby doll dress that has become too small and when Gun-Britt avoids the revealing mirror to not have to see her birdlike legs. The fear of growing old is something that haunts them all. Outgrown clothes testify of another era, when everything was possible. Nancybeth, who is going through a crisis of her own, wonders if she is the same person as when her life lay before her. She's looking for genuine jewelry, among bijouteries in the attic, in the same way as she searches for the genuine parts in her life. Perhaps what’s genuine depends on the personal value? Maybe it is subjective?
The time together also offers after thoughts and introspection, but only if the characters realize it. The question of who succeeded in life is something that lies slumbering beneath the surface, but runs the risk of waking up at any time. Sonia's contempt for the countryside and Gun-Britt's attitude to attention-wanting people spring from something else. Perhaps the lack of people to impress and the disappointment about a sister's superior and haughty manner. The lack of self-awareness affects the whole family. They all find it difficult to leave their bubbles.
It is a novel that evokes thoughts and sympathy with the characters, despite their flaws. They have an urge to patch up their relationship, but need courage to mend the fractures between them. The complicated sibling rivalry runs the risk of destroying relationships and opportunities just like the bear in the forest could step out into the sunlight any time and tear the world.
Att jag önskade mig Gånglåt i födelsedagspresent för många år sedan, berodde bara på en enda sak. Det finns ju vissa människor som man har väldigt liknande boksmak som, en del mer än andra. Till exempel @lottengl. Jag vet att jag till 99,9% kan lita på hennes rekommendationer och tips. Alltså blev jag ju riktigt nyfiken på boken när den blev hennes Årets upplevelse 2016. Det är ju ett tag sedan, men en Årets upplevelse är ju en Årets upplevelse. Så tänker jag.
Glesbygdsromaner har en speciell plats i mitt hjärta. Jag växte själv upp i en liten, liten by strax utanför ett litet, litet samhälle. Oavsett om glesbygden är belägen i Jämtland eller Västergötland så är den ungefär likadan. Människorna också. Man får inte sticka ut för mycket. Här finns så mycket gammal bitterhet på grund av, tror jag, att man upplever att man har levt i någon annans skugga. Att man knäar under andras förväntningar på en. Att ens egna förväntningar på livet inte alls har infriats. Att man helt enkelt har fastnat i gamla hjulspår. För att det är enklast så.
Gånglåt är melankolisk, mycket berörande och går i moll. Den är väldigt stillsam, på ytan. När man tittar lite djupare så händer det betydligt mer. Lite som en and. Den ser så graciös och lugn ut när den flyter fram på vattnet. Under ytan paddlar den som sjutton med sina små fötter.
OBS! Detta är en kraftigt förkortad text. Hela finns på min blogg
Gånglåt handlar om en oförglömlig sommar där systerkonflikten hela tiden ligger under ytan och påverkar alla runt ikring dem. Det händer inte så mycket i handling, men väldigt mycket i relationerna och samspelet mellan persongalleriet. Vid några tillfällen rivs murarna och allt blottas…
Om underliggande konflikter, svek, förluster, sorger, drömmar och om hur komplicerade relationer kan vara. Allt omgärdat med den jämtländska naturen med skogar, berg, hjortron och en björn som lurar runt hörnet.
Människor. Trasiga, såriga människor. Hur en känsla kan fastna i en, en idé, en historia och den släpper inte taget. Hur fel det än blir, gång på gång går det inte att ändra. Detta är en bok om sådana människor.
Min första bok att läsa av Elin Olofsson och enligt vad jag läst om boken är det den med starkaste karaktärer. Den handlar om syskon, avundsjuka, om familjen som ställer upp i alla lägen - något vi alla kan känna igen oss i i olika grad.
Gun-Britt bor i familjehemmet och driver också en stugby och restaurang intill. Hennes dotter Jenny har fått i uppgift av Gun Britts syster Salida, född Sonja, att skriva hennes biografi nu när hon kommit hem för att stanna en tid i familjehemmet. Jennys uppdrag är inte lätt, hon tycker mer om att fotografera och skildra livet genom kameralinsen och att komma Sonja inpå livet är svårt men mer och mer under berättelsens gång rullas relationerna upp och spänningen mellan alla spänns till ett crescendo och en uppgörelse som inte leder någonvart men blir högst dramatisk och får en oväntad vändning som jag inte alls var beredd på.
Det här är bra! En relationsroman där relationerna får spela förstafiolen, och när man börjar skrapa på ytan så är det inga bra relationer vi pratar om. En syskonrelation spelar huvudrollen, och i birollerna hittar vi både kärleksrelationer och föräldrar-barn-relationer. Jag blir både inspirerad till mitt eget skrivande och lite deppig.
Vackert språk, smärtsamma personbeskrivningar och en bok som verkligen känns som ett tvärsnitt av den svenska befolkningen. Så mycket minnen och gammalt groll som ligger i vägen för att vi ska leva livet fullt ut. Klart läsvärd!