Kanske är det enda sunda sättet att reagera på alla orimliga krav i en sjuk värld att vara besvärlig? Att skrika ut sin sorg på tunnelbaneperrongen, gå barfota mitt i vintern, sätta sig på en parkbänk och supa, fylla fickorna med magiska stenar eller komma försent till arbetsträningen för att man varit uppe hela natten och kollat på porrfilm och spelat gameboy?
I nitton hyllningsporträtt skildrar Klara Wiksten människor som på ett eller annat sätt går utanför samhällets regler och ramar, för att ge plats åt deras historier. Hjärnan darrar utspelar sig till stor del på olika institutioner för arbetslösa, platser hon själv har många års erfarenhet från.
Klara Wiksten är konstnär och serietecknare. Hon debuterade 2012 med serieromanen Dagarna som rosades av kritikerna.
Det här är SÅ bra. Hjärnan darrar borde vara obligatorisk läsning för alla som jobbar med arbetslösa, utförsäkrade, socialt utsatta, psykiskt sjuka och/eller missbrukare.
Känner igen så väldigt mycket från berättelser i min närhet (och mig själv). En röst (och bild) för alla märkliga typer man mött i konstlade sammanhang som alla har sin egen historia och bakgrund och anledning att vara som de är. Klara tecknar dem med ärlighet och ett självutlämnande som känns mänskligt och befriande.
j tipsade mig om den här för jättelängesen och så har jag varit sugen på den sen dess men inte kommit mig för att leta upp den på bibblan. läste ju dagarna och då tog jag tag i detta! nu kändes det som att jag gillade dagarna mer? men jag vet inte? de är ju inte samma sak, den här är lite mer ett koncept och uttänkt hur den ska vara. bra idé med alla personporträtt, och en så fin bild av alla de här personerna hon har stött på genom livet. jag rekommenderar den iaf också❤️
En bok som berörde mig så mycket. Samhällskritik, humor, sorgsenhet. Äntligen ett rum för personer i samhällets utkant som får synas och höras. Borde läsas av alla!!! För perspektivet den ger är livsviktigt.
Jag har aldrig fastnat för Klaras stil. Tills jag läste den här boken. Stilen gjorde mycket för de råa känslorna som boken förde med sig. Den var ärlig och jag identifierade mycket med den.
Att rita medvetet "fult" eller åtminstone slarvigt, är en stil som fått ganska starkt fäste , men som jag inte är särskilt förtjust i egentligen. Klara Wiksten skriver till och med i vissa rutor en disclaimer att hon inte orkar rita mer detaljerat. Jag borde vara irriterad, men jag älskar det. I Hjärnan darrar blir stilen kongenial med berättelsen.
Sååå bra. Kan inte ens beskriva hur mycket jag älskar boken ❤️ Borde vara obligatorisk att läsa för alla som jobbar med människor, framförallt de som jobbar med sjuka, utbrända, funktionshindrade, arbetslösa mm.. En av mina absoluta favoritböcker.
Åhh, vad jag gillar denna bok. Vill liksom bara krama om den och hålla den borta från världens alla mörka hörn. Älskar bilderna och alla historier. Wow.