Det som en gång var

by Helena Granström, Marcus Elmerstad (Photographer)

"Det som en gång var" kretsar i text och bild kring frågan: Hur kan vi människor, med den kunskap vi i dag besitter, acceptera att vi rör oss mot en oåterkallelig förstörelse av vår egen livsmiljö? Helena Granströms långessä är skarp, provocerande och filosofisk och vågar ta ett stort grepp. Här ryms frågor om teknik och utveckling, politik och ekonomi, ideologi och biologi. Samtidigt kompliceras framställningen av en inflätad skönlitterär berättelse om en ung kvinna som företar en fjällvandring och tvingas möta sina egna föreställningar om naturen.
Boken innehåller enastående svartvita bilder från hotade naturliga miljöer i Sverige av den prisbelönte naturfotografen Marcus Elmerstad.

Helena Granström är författare och skribent med bakgrund inom fysik och matematik. Hennes senaste roman "Hysteros" kom 2013. Som skribent har hon gjort sig känd som en systemkritisk röst, bland annat i frågan om teknikens inverkan på vårt samhälle.

Marcus Elmerstad är bildjournalist. 2008 mottog han Hasselbladstiftelsens stipendium i naturfotograf. Till "Det som en gång var" har Marcus fotat hotade miljöer i hela Sverige, från Rönnbäcksnäset i Lappland, till Vättern och Alvaret på Öland

Genres: Nonfiction, Essays

188 pages, ebook

First published January 1, 2016

Reviews

[Cecke Larsson]

Det var ingen enkel läsning, för mig iaf. Men lite omruskande och tankeväckande. Jag vet inte om hon är så teknik och utvecklingsfientlig som hon framstår. I mycket kan jag hålla med...

[Roger]

Vi får följa får protagonist Helena på en fjällsemester under vilken tankar och ideér rörande hur vårt globala ekonomiska system påverkar oss sociologiskt och ekologiskt formuleras.
Stundtals ganska deprimerande läsning men nödvändig för att inse vilken framtid vi går till mötes, och oundvikligen ställer oss frågan om den framtiden över huvudvtaget är önskvärd.

[Erik Sundblom]

Blytung, bitande och perspektivrik filosofisk systemkritik, framförd genom elegant och lättflytande essäprosa. Enkelt och storslaget. Man behöver inte ge Granström sitt oreserverade medhåll i alla resonemang, men man måste erkänna (och stimuleras och skrämmas av) att hon är knivskarp, och att hon ledigt och säkert löper linan ut i de existentiella tankegångarna.
När det gäller den ohejdbara teknologidystopi som Granström sakligt lägger fram, undrar jag lite varför hon bortser från den mycket troliga möjligheten att det förr eller senare blir fråga om tvingad, drastisk tillbakagång till följd av en soppa av energibrist och allmän samhällskollaps. Nåväl.
Essäanalysen bryts upp av narrativa delar om fjällvandring med människomöten. De delarna har jag kanske lite svårare att se poängen med, även om ett par rätt intressanta klimax ges.

[PIM]

Omvälvande filosofisk roman om vår ödeläggelse av naturen omkring oss och det naturliga inom oss. Författaren förespåkar inte nya tekniska lösningar, dessa är en del av problemet, utan en helt annan världsordning. Vi skolas in i att tro att teknologins framfart gör vår tillvaro bättre, men nackdelarna talas det tyst om. Finns möjligheten att starta på nytt? Något av det bästa jag läst på länge.

[Elin Ström]

Tekniskt så gjorde de långa meningarna att jag ofta tappade flyt i läsningen. Inte sällan kunde de sträcka sig över 8 rader (jag läste tyvärr den häftade versionen utan bilder). Men innehållet var väldigt intressant. Jag fascineras och räds. Synd att dom ens tryckt upplagor utan bilderna, tyvärr det enda som går att få tag på i fysiskt format från bokhandeln för tillfället.

[vattnet]

Det känns som Granström är i mig och lirkar i sådant som jag själv känner väldigt starkt, skavet i världen, och verbaliserar det på ett drabbande vis. Det drabbar, och språket är samtidigt på ett sätt melodiskt. Formuleringarna skarpa. Allt ljuder och skimrar. Allt är.

[Clas Falk]

Vacker och långsam bok om hur vi, kanske, håller på att tappa bort människan i all teknikhets. En nyttig motvikt som ger tillfälle till reflektioner.

[anna carlson]

svinbra!

[Julia]

Den här vill jag läsa igen om 5 år och sen igen om 10.

[Carl-Fredrik]

Sällsamt vacker skildring av det mänskliga varandet, tyngd av sorgsenhet och allvar. Helena Granström skriver med djup resonans om hur teknik påverkar människa och natur, och futiliteten i att bryta mot kulturen och söka det rena, ursprungliga. Fast allra störst behållning hade jag kanske ändå av Marcus Elmerstads andtagande vackra fotografier.

[Lina]

"Det jag vet är att det enda som är sorgligare än att förlora en djup och meningsbärande relation till sin omvärld, är att förlora vetskapen om att denna förlust har ägt rum."

[Johanna]

Otrolig text/essä. Bra för att få lite nya tankar om människan/civilisationen/miljön, när man har tänkt slut på sina egna tankar.