Blytung, bitande och perspektivrik filosofisk systemkritik, framförd genom elegant och lättflytande essäprosa. Enkelt och storslaget. Man behöver inte ge Granström sitt oreserverade medhåll i alla resonemang, men man måste erkänna (och stimuleras och skrämmas av) att hon är knivskarp, och att hon ledigt och säkert löper linan ut i de existentiella tankegångarna.
När det gäller den ohejdbara teknologidystopi som Granström sakligt lägger fram, undrar jag lite varför hon bortser från den mycket troliga möjligheten att det förr eller senare blir fråga om tvingad, drastisk tillbakagång till följd av en soppa av energibrist och allmän samhällskollaps. Nåväl.
Essäanalysen bryts upp av narrativa delar om fjällvandring med människomöten. De delarna har jag kanske lite svårare att se poängen med, även om ett par rätt intressanta klimax ges.