What do you think?
Rate this book
Lives
Agis and Cleomenes. Tiberius and Gaius Gracchus. Philopoemen and Flamininus
Plutarch (Plutarchus), ca. 45–120 CE, was born at Chaeronea in Boeotia in central Greece, studied philosophy at Athens, and, after coming to Rome as a teacher in philosophy, was given consular rank by the emperor Trajan and a procuratorship in Greece by Hadrian. He was married and the father of one daughter and four sons. He appears as a man of kindly character and independent thought, studious and learned.
Plutarch wrote on many subjects. Most popular have always been the 46 Parallel Lives, biographies planned to be ethical examples in pairs (in each pair, one Greek figure and one similar Roman), though the last four lives are single. All are invaluable sources of our knowledge of the lives and characters of Greek and Roman statesmen, soldiers and orators. Plutarch’s many other varied extant works, about 60 in number, are known as Moralia or Moral Essays. They are of high literary value, besides being of great use to people interested in philosophy, ethics, and religion.
The Loeb Classical Library edition of the Lives is in eleven volumes.
Plutarch wrote on many subjects. Most popular have always been the 46 Parallel Lives, biographies planned to be ethical examples in pairs (in each pair, one Greek figure and one similar Roman), though the last four lives are single. All are invaluable sources of our knowledge of the lives and characters of Greek and Roman statesmen, soldiers and orators. Plutarch’s many other varied extant works, about 60 in number, are known as Moralia or Moral Essays. They are of high literary value, besides being of great use to people interested in philosophy, ethics, and religion.
The Loeb Classical Library edition of the Lives is in eleven volumes.
- GenresNonfictionHistory
416 pages, Hardcover
First published January 1, 100
About the author
Plutarch
4,315 books976 followersPlutarch (later named, upon becoming a Roman citizen, Lucius Mestrius Plutarchus; AD 46–AD 120) was a Greek historian, biographer, and essayist, known primarily for his Parallel Lives and Moralia. He is classified as a Middle Platonist. Plutarch's surviving works were written in Greek, but intended for both Greek and Roman readers.
Ratings & Reviews
Friends & Following
Create a free account to discover what your friends think of this book!
Community Reviews
Displaying 1 - 4 of 4 reviews
May 20, 2026
Fyra levnadsteckningar av Plutarchos – Agis och Kleomenes, Tiberius och Gaius Gracchus. Utgiven cirka 110 före kristus. Jag valde denna bok då jag vill öka min baskunskap om sådant som refereras i annan litteratur eller som har haft på påverkan på efterföljande historia. Antiken och romarriket är spännande och har många tidslösa lärdomar. Genre biografi, historia, politik, antiken/romarriket. Översättare av denna min utgåva från biblioteket från 1921 är Hugo Bergstedt. Bergstedt levde 1855 till 1926 och var lärare, antikforskare och översättare. Plutarchos levde cirka 46 till 120 efter kristus. Huvudsakligen verksam i Chaironeira i Beotien (nära Apollos tempel eller Delhi i Grekland-det sistnämda fick han prästerlig befattning i slutet av sitt liv). Han verkade i den efterklassiska litteraturperioden. Ledare och lärare i alla tänkbara livsangelägenheter, även naturvetenskaper. Teodor Mommsen (1817-1903, Tysk historiker/arkeolog/författare/kjurist/politiker) sammanfattade Plutarchos som;
”One of the most charming, most fully informed, and withal most effective writers of antiquity. Plutarch could reconcile himself serenely to necessity and leave a stamp of his tranquility of spirit on his texts. However, be cautioned not to confuse Plutarch's entertaining, biographical anecdotes with hard political reality or systematic historical fact”.
Med exemplet Mommsen har dock Plutarchos enligt mig mer rätt exempelvis målas Ceasar upp som både geni men med farlig autokratisk ambition, Mommsen hyllar samt nedvärderar drag på liknande sätt men utan kunskaper eller förståelse i sin samtid (Det är lätt att vara efterklok).
Boken är 103 sidor uppdelat på två huvudkapitel med tre underkapitel. Samt inledning, analys, anmärkningar. Agis IV levde cirka 265-241 före kristus. Han såg Herakles som sin stamfader och drev en socialreformisk rörelse. Det enkla spartanska levernet var hans ideal trots sin uppfostran i överflöd. Han var kung tillsammans med Leonidas II. Han försökte driva igenom skatteavskrivningar samt landreformer men mördades i förtid av strypning i fängelse. Kleomenes III levde 260-219 före kristus, det var Leonidas II son. Han tog vid av de föregåendes reformer och lyckades genomföra dem. Han lyckades balansera rättigheterna för den härskande klassen, omorganisering av krigsväsendet med mera. I slutet av hans regeringstid blossade dock nya krig upp och spartanerna besegrades. Han flydde till Egyptien under beskydd av Ptolemaios. Han hamnade i fängelse, försökte fly men misslyckades och begick självmord tillsammans med en slav.
Tiberius Gracchus levde 162 till 133 före kristus. Hans familj tillhörde de högsta kretsarna av den senatoriska aristokratin. Hans mor var dotter till Scipio Africanus. Under denna tid hade jordbruket börjat drivas allt mer i storgods och invånare stod utan livnäring. Godsen importerade många slavar och det förekom då arbetslöshet samt inga alternativ att livsnära sig på. Gracchus drev förslag till reformer med stöd av folket. Han försökte bli tribun en andra gång till strid mot lagen och blev dödad i tumult vid valet. Reformerna stoppades men hade delvis genomförts. Gaius Gracchus levde 153 till 121 före kristus och var Tiberius yngre bror. Han tog vid och genomförde broderns reformer i full utsträckning. Han omvaldes till tribun trots strid mot lagen. I slutet av sin regeringstid uppstod oroligheter och han dödades av sin slav.
Alla fyra använde maktmedel i gråzon och blev straffade för sina försök till reformer eller genomförda reformer. Det politiska maktspelet tydliggjordes. Det var tydliga konflikter mellan olika klasser och grupper i samhället. Seder i förfall, rikedomar som samlas hos få, utvändiga hot samt försök till eller genomförda strategiska allianser. Att äga sin mark, sina produktionsmöjligheter eller att utestängas från dessa.. Intressanta utmaningar i antiken.
Det var ett för mig nyskapande sätt att läsa biografier på samt engagerande och tänkvärt när de ställdes på detta vis mot varandra i samma bok. Fyra regenter kortfattat samt beskrivning av deras samtid, bakgrund, händelseutveckling samt efterverkningar. Som nämns i inledningen av översättaren var Plutarchos moralfilosof (bland flera andra yrken/befattningar) och värderar därför karaktärerna (upphöjer eller nedvärderar handlingar). Det blir en levande beskrivning som blandar subjektivt/objektivt. Samtidigt har han källor, referenser, sakliga beskrivningar exempelvis städer som intas, personrelationer, städer eller händelseförlopp. Det resulterar i en spännande och inspirerande läsning. Det skrivs om personer som många biografier som jag läst när personer skriver om sig själva-utifrån känslor, svåra val eller utmaningar. Lärdomar. Denna bok håller måttet trots sina snart tvåtusen år på nacken. Väldigt bra helt enkelt-jag ser framemot mer läsning av Plutarchos!
”One of the most charming, most fully informed, and withal most effective writers of antiquity. Plutarch could reconcile himself serenely to necessity and leave a stamp of his tranquility of spirit on his texts. However, be cautioned not to confuse Plutarch's entertaining, biographical anecdotes with hard political reality or systematic historical fact”.
Med exemplet Mommsen har dock Plutarchos enligt mig mer rätt exempelvis målas Ceasar upp som både geni men med farlig autokratisk ambition, Mommsen hyllar samt nedvärderar drag på liknande sätt men utan kunskaper eller förståelse i sin samtid (Det är lätt att vara efterklok).
Boken är 103 sidor uppdelat på två huvudkapitel med tre underkapitel. Samt inledning, analys, anmärkningar. Agis IV levde cirka 265-241 före kristus. Han såg Herakles som sin stamfader och drev en socialreformisk rörelse. Det enkla spartanska levernet var hans ideal trots sin uppfostran i överflöd. Han var kung tillsammans med Leonidas II. Han försökte driva igenom skatteavskrivningar samt landreformer men mördades i förtid av strypning i fängelse. Kleomenes III levde 260-219 före kristus, det var Leonidas II son. Han tog vid av de föregåendes reformer och lyckades genomföra dem. Han lyckades balansera rättigheterna för den härskande klassen, omorganisering av krigsväsendet med mera. I slutet av hans regeringstid blossade dock nya krig upp och spartanerna besegrades. Han flydde till Egyptien under beskydd av Ptolemaios. Han hamnade i fängelse, försökte fly men misslyckades och begick självmord tillsammans med en slav.
Tiberius Gracchus levde 162 till 133 före kristus. Hans familj tillhörde de högsta kretsarna av den senatoriska aristokratin. Hans mor var dotter till Scipio Africanus. Under denna tid hade jordbruket börjat drivas allt mer i storgods och invånare stod utan livnäring. Godsen importerade många slavar och det förekom då arbetslöshet samt inga alternativ att livsnära sig på. Gracchus drev förslag till reformer med stöd av folket. Han försökte bli tribun en andra gång till strid mot lagen och blev dödad i tumult vid valet. Reformerna stoppades men hade delvis genomförts. Gaius Gracchus levde 153 till 121 före kristus och var Tiberius yngre bror. Han tog vid och genomförde broderns reformer i full utsträckning. Han omvaldes till tribun trots strid mot lagen. I slutet av sin regeringstid uppstod oroligheter och han dödades av sin slav.
Alla fyra använde maktmedel i gråzon och blev straffade för sina försök till reformer eller genomförda reformer. Det politiska maktspelet tydliggjordes. Det var tydliga konflikter mellan olika klasser och grupper i samhället. Seder i förfall, rikedomar som samlas hos få, utvändiga hot samt försök till eller genomförda strategiska allianser. Att äga sin mark, sina produktionsmöjligheter eller att utestängas från dessa.. Intressanta utmaningar i antiken.
Det var ett för mig nyskapande sätt att läsa biografier på samt engagerande och tänkvärt när de ställdes på detta vis mot varandra i samma bok. Fyra regenter kortfattat samt beskrivning av deras samtid, bakgrund, händelseutveckling samt efterverkningar. Som nämns i inledningen av översättaren var Plutarchos moralfilosof (bland flera andra yrken/befattningar) och värderar därför karaktärerna (upphöjer eller nedvärderar handlingar). Det blir en levande beskrivning som blandar subjektivt/objektivt. Samtidigt har han källor, referenser, sakliga beskrivningar exempelvis städer som intas, personrelationer, städer eller händelseförlopp. Det resulterar i en spännande och inspirerande läsning. Det skrivs om personer som många biografier som jag läst när personer skriver om sig själva-utifrån känslor, svåra val eller utmaningar. Lärdomar. Denna bok håller måttet trots sina snart tvåtusen år på nacken. Väldigt bra helt enkelt-jag ser framemot mer läsning av Plutarchos!
January 6, 2021
One king expelled the ephors and at once began plotting against the life of the other king. A friend had been the king's lover or inspirer as it was called. One a dead king had 'inspired' slew himself over the body. With five thousand that king had outfaced twenty thousand Achaeans. Who murdered a king restored his brother and put him to death. Plutarch derides Spartan worship of death, laughter and such as that sort of thing though they do seem devoted to it.
Tiberius Gracchus illegally ejected another tribune of the people from his place. Nasica, a large illegal holder of public land, resented having to give it up and hated Tiberius for making him. This did not end well. Tiberius’ brother Gaius (spelt Caius) ‘had a very loud voice and was most vigorous’ with it. He stopped senators being the only judges and addressed the people rather than the senate. The suspicious death of Scipio Africanus was not investigated because the people thought Gaius might be implicated though it was six years before Gaius was tribune, making Plutarch’s contention suspect. A servant of the consul bared his arm and made an insulting gesture and was killed on the spot with large writing styles made for just such a purpose.
Philopoemen ‘was buried as was fitting with conspicuous honours and the captive Messenians stoned to death.’ Titus Flamininus ‘was not a Greek and waged war on behalf of Greeks’ by defeating Macedon and subjecting them instead to Rome.
Tiberius Gracchus illegally ejected another tribune of the people from his place. Nasica, a large illegal holder of public land, resented having to give it up and hated Tiberius for making him. This did not end well. Tiberius’ brother Gaius (spelt Caius) ‘had a very loud voice and was most vigorous’ with it. He stopped senators being the only judges and addressed the people rather than the senate. The suspicious death of Scipio Africanus was not investigated because the people thought Gaius might be implicated though it was six years before Gaius was tribune, making Plutarch’s contention suspect. A servant of the consul bared his arm and made an insulting gesture and was killed on the spot with large writing styles made for just such a purpose.
Philopoemen ‘was buried as was fitting with conspicuous honours and the captive Messenians stoned to death.’ Titus Flamininus ‘was not a Greek and waged war on behalf of Greeks’ by defeating Macedon and subjecting them instead to Rome.
January 13, 2025
This volume starts sad and ends happy. Agis and Cleomenes failed in their efforts to make Sparta great again. Philopoemen is a faint echo of Alcibiades, with almost as much panache and almost as many character flaws. Flamininus brought freedom to all of Greece, and with very little bloodshed because, as Plutarch points out, he was such a nice guy. History is generally bloody and terrible, so his campaign in Greece stands out as a bright spot. His reputation suffered later, though, because he feuded with Cato even though Cato was in the right, and he hounded Hannibal to death. People thought that vindictive and unnecessary, but Plutarch says the Senate may have ordered him to.
January 7, 2017
This is actually titled: Plutarch, Lives, X (or Plutarch's Lives, Vol 10). The listing reference, while not incorrect, is certainly misleading.
That said, it is one of the better, if more obscure, volumes in the series. The Agis/Cleomenes biographies are intended to discuss leading figures of the time who did the right things in the wrong circumstances and suffered for it. The Tiberius-Gaius section is on two brothers who take a different approach to leading. In a military age the effect of the politics and personality is quite striking for modern times. The Philopoemen-Flamininus section focuses on the significance of these two people's actions in both military and political worlds. The Flamininus was, on this reading, the most striking. It clearly shows a Roman who does more for the freedom of Greece than any Greek leader. The effect this has on the conception of the influence of the Empire on this area of the world is a notable variant on the mainstream focus on the Roman Empire as purely military in other countries and corrupt and decadent in the city itself. Hardly the case as this life demonstrates.
While the figures in this book could be seen as a sort of "B" Team, I found it a much more engaging set of biographies that many of those in previous volumes. Classic biographies as only Plutarch could write, this one has made it worth working through the previous 9 and encourages me to continue to Volume 10.
Plutarch, as usual, adds his analysis and moral conclusions. These are as valuable as the biographies themselves. Worth it for the logic and the literary value they present.
A great part of one of the most important collections of historical biography and literary history. Not light reading, but well worth the effort.
That said, it is one of the better, if more obscure, volumes in the series. The Agis/Cleomenes biographies are intended to discuss leading figures of the time who did the right things in the wrong circumstances and suffered for it. The Tiberius-Gaius section is on two brothers who take a different approach to leading. In a military age the effect of the politics and personality is quite striking for modern times. The Philopoemen-Flamininus section focuses on the significance of these two people's actions in both military and political worlds. The Flamininus was, on this reading, the most striking. It clearly shows a Roman who does more for the freedom of Greece than any Greek leader. The effect this has on the conception of the influence of the Empire on this area of the world is a notable variant on the mainstream focus on the Roman Empire as purely military in other countries and corrupt and decadent in the city itself. Hardly the case as this life demonstrates.
While the figures in this book could be seen as a sort of "B" Team, I found it a much more engaging set of biographies that many of those in previous volumes. Classic biographies as only Plutarch could write, this one has made it worth working through the previous 9 and encourages me to continue to Volume 10.
Plutarch, as usual, adds his analysis and moral conclusions. These are as valuable as the biographies themselves. Worth it for the logic and the literary value they present.
A great part of one of the most important collections of historical biography and literary history. Not light reading, but well worth the effort.
Displaying 1 - 4 of 4 reviews