Pubertet

Memoarer #1

by Ivar Lo-Johansson

Pubertet är den första delen i en memoarserie som kom att omfatta fyra volymer. Författaren minns sin ungdomstid, en tid med författardrömmar. Men också den tid då han smärtsamt fick erfara konsekvenserna av uppbrottet ur det trygga, om än fastlåst begränsande kollektiv som omgav honom. Märkligt är hur den till åren komna författaren lyckas frammana sådan omedelbarhet i blicken på den värld som omgav honom. Också den balanserade hållningen mellan de individuella erfarenheterna, och skeendena sedda ur det kollektiva perspektivet imponerar.

449 pages, Hardcover

First published January 1, 1978

About the author

Ivar Lo-Johansson (23 February 1901, Ösmo - 11 April 1990, Stockholm) was a Swedish writer of the proletarian school.

He described the situation of the Swedish land-workers, statare, in his novels, short stories and journalism, which encouraged the adoption of certain land reforms in Sweden. He also caused much controversy with his features on old-age pensioners, Gypsies and other non-privileged people.

Lo-Johansson is however best known for his vivid recollections of the life in Swedish trade-unionist and literary circles of the twenties, thirties and forties. He also continued throughout his long life to insist that literature should face the world from the under-dog's perspective.

Reviews

[Eva · Rating 4 out of 5]

Omläsning. Första delen av Ivar Lo's Memoarer. Han har ju skrivit många självbiografiska böcker, vilket betraktas som 'romaner'. Jag skulle vilja kalla denna oerhört detaljrika introspektion för (själv)biografi, men inte roman. Boken tar oss från hans födelse 1901, med inledande utvikningar till far- och morföräldrar, fram till hans beslut att skriva en 'bok', år 1918. Innan dess var det barndom, ett detaljerat, trotsigt betraktande av miljön och människorna omkring honom, för att övergå till en än mer trotsig ungdom. Ivar Lo väjer inte för det mörka och svåra, brister och trotsighet. Han har också svårt att hitta sin 'talang', annat än vad det gäller att skriva, svenska språket. Ändå drömde han om storhet, och försökte sig på såväl fotografering i en hemgjord kamera, som att måla och teckna. Människor är hans stora intresse, inte teknik.

Puberteten pockar, flickor är onåbara. Hans beundran för Ola Hanssons författarskap, som tydligen passade den unge pubertetspojken på 1910-talet som hand i handske, förklarar varför jag alltid haft svårt för Ola Hansson. Överkänslig, offer för könsakten, onanin, äcklet, en trånande svartsynen på livet. Ångesten, som tycks leda till TBC, och hur han smiter från det hägrande sanatoriet, genom att vända sig till en homeopat (utan att avslöja det för sina föräldrar och grannar - som alla väntar sig att han ska dö), och faktiskt läkte ut lungsoten. Allt är mycket intressant och ingående beskrivet. Även om tuggmotståndet kan vara lite som att blanda bark i brödet.