I Män av våld granskar Tommy Deogan dagens huligankultur i Sverige. Med insikt och ödmjukhet närmar han sig detta svåra ämne och hans unika erfarenheter från ungdomen gör att han får möjlighet att intervjua personer som aldrig skulle drömma om att prata med vanliga journalister. Vad är det i en huligangruppering som lockar unga killar? Hur viktiga är kläderna och identiteten? Hur ska samhället och fotbollsvärlden bemöta denna ständigt växande rörelse?
Vi får möta aktiva huliganer som berättar om jakten på kickar av slagsmål och droger, men också oroliga mammor och förtvivlade flickvänner. Avhoppade huliganer berättar öppenhjärtigt om hur gemenskapen försvinner över en natt och poliser berättar motvilligt om hur allsvenska högriskmatcher är mer attraktiva att jobba på än vanliga landsortsmatcher. Varför? Jo, det visar sig att även poliser gillar kickar ...
Män av våld är en skakande skildring av huliganismen i Sverige idag. Ett fenomen som kommer att växa och frodas om inte samhällets samtliga instanser bestämmer sig för att utvecklingen är oacceptabel.
Tommy Ankush Deogan, född 3 januari 1979, är en svensk författare och föreläsare mot våld. Hans bror Tony Deogan blev Sveriges första dödsoffer för fotbollshuliganismen. Tommys bok Blodsbröder släpptes 29 juli 2009, 7 år efter Tonys död, på Bokförlaget Bra Böcker. Sedan 2005 driver han Dialogan, ett brottsförebyggande företag. 12 december 2008 tilldelades han ett pris från kampanjen Rör inte min kompis.
Använde denna bok när jag gjorde ett projektarbete om svensk huliganism. Åt en kanelbulle med författaren som var snäll. Hans brorsa blev dödad av Firman Boys i Högalidsparken 2002
Hrm. Författaren verkar ha en ansats att beskriva huliganerna utifrån, att ge en mer nyanserad och objektiv bild än den som kommer fram i media. Även om det lyser igenom att det inte bara var brodern utan även författaren själv som stått den här världen nära tycker jag att det blir väl märkligt när boken slutar i ett brandtal FÖR huliganerna, jämsides med vanliga supportrar. Å ena sidan sörjer han sin bror och stormar mot alla som inte gör tillräckligt för att stoppa våldet, å andra sidan kanske huligankulturen inte är så farlig. Egentligen. Mest en massa osäkra och missbrukande snubbar, som bara vill festa och helst inte slåss alls.
Under läsningen funderar jag upprepade gånger på vad i hela helvete det är som gör att vissa män väljer våld, är beroende av våld, andas våld. Jag fattar inte.
Utöver det ger jag snart upp försöken att hålla isär alla personer som figurerar i texten, trots persongalleriet i början.
Med så många år på nacken hoppas jag att det ser annorlunda ut idag, men mängden poliser som går åt till vissa matcher får mig att undra. Han framhåller ÖSK som ett föredöme i alla fall.
This entire review has been hidden because of spoilers.
Hade önskat att Deogans beskrivning av fotbollsvåldet hade varit mer nyanserad och djupgående. Känner att denna bok gav en ganska skev bild av fotbollsvåldet, och Deogans egna tankegångar lyste igenom i en alltför stor utsträckning. Dock intressant med intervjuerna med de som har erfarenhet av supportervåld, bl a supportrarna själva, polis etc, även om de också hade kunnat vara mer fylliga.
Rekommenderas istället: avhandlingen "Huliganlandskapet" av Aage Radmann (2013). Mycket skarpare och mycket mer nyanserad.