Alla som gifter sig älskar varandra och vill hålla ihop. Ändå slutar nästan hälften av alla äktenskap i skilsmässa, i Sverige fler än 20 000 om året. Måste det vara så? Nej, säger psykologen och parterapeuten Mattias Stølen Due.
Mattias Stølen Due vill inspirera till handlingar och hållningar, tankar och beteenden som lyfter kärleken och relationen innan det är för sent. Att vi tar hand om vårt förhållande medan vi fortfarande älskar varandra. Precis som vi servar vår bil eller sköter våra tänder i förebyggande syfte. Och han vill ingjuta hopp.
Det finns mycket att göra för att förbättra en relation. Beslutsamheten har stor betydelse, att man inte bara glider med in i negativa spiraler. Och att man orkar se och ta ansvar för sin del av problemen. Det är också viktigt att vårda vänskapen med sin partner och låta den bli förhållandets trygga grund. Att inte upphöra med att röra vid varandra.
Medan vi fortfarande älskar är den perfekta bröllopsgåvan. Eller läsningen för ett par som levt i ett förhållande ett tag och börjat fundera över sin relation.
Här hade redaktören behövt gå fram hårdare med rödpennan. Seg, många onödiga upprepningar.
Helt o-normkritisk, enbart heteropar med dansk-klingande namn förekommer i boken, som målar fram stereotypa bilder av kvinnor och män. Det hade varit lätt för författaren att skruva lite på sina exempel för att göra den mindre fyrkantig. Den verkar dock ha getts ut av Kristeligt dagblad i Danmark så det kanske förklarar saken.
Tycker också att författarens exempel från sitt eget liv ger en bitter eftersmak, särskilt i efterordet där han beskriver hur hans tålmodiga hustru stått vid hans sida medan han ägnat sig åt att skriva den här boken i stället för att ta hand om sin egen relation.
Detta till trots: en del tänkvärda poänger, och jag tror att det är nyttigt att fortbilda sig i konstformen ”relationer”.
Genomarbetad och bra bok som kan väcka tankar för den som lever i ett förhållande och känner att det fortfarande är självklart att ni ska leva tillsammans men också känner att det för dagen inte är så bra som ni skulle vilja ha det. Baseras både på författarens egna upplevelser, från hans patienter och från forskning. Läsvärd.
Vad är grejen med alla djurliknelser? Boken har ett par metaforer för mycket och skulle varit betjänt av att skala av ett gäng. Hade gärna sett att den inte var så himla heteronormativ. I övrigt bra.