Bröllopet hade varit ståtligt och Kurt hade stått rak i ryggen bredvid sin unga hustru utan att med en min röja vad han kände. Hedvig hade bett en inre bön att han skulle se på henne, bara ett enda kort ögonblick, men brudgummen hade blicken stelt riktad mot prästen under hela vigseln. Hedvig hade blinkat bort tårarna som trängde fram bakom floret och kämpat med känslan av att vara utlämnad till en främmande man med två främmande barn, i ett främmande land.
Kändes som att berättelsen skulle leda till en plot twist likt Daphne du Mauriers Rebecca, eller att den skildrande början av ett ohälsosamt förhållande så sättet den slutade var bara förbryllande. Trodde det skulle vara något mycket mörkare, så slutet kändes konstigt och blev en antiklimax. Lite udda budskap med tanke på tonen i resten av boken, men det är kanske jag som tolkat boken fel.
Novellen börjar med unga Hedvig uppvaktning av två kavaljer som är bröder. Frågan som ställs av Hedvigs barnbarn är var du lycklig farmor? Inledningsvis är novellen beskrivande om den unga Hedvigs val till giftermål.
Hon tar alternativet som hennes plikt känsla och empatiska sida tänker snarare än hennes hjärta. Men hjärtat skriker KÄRLEK trots att Hedvig trott hon valt av förnuft! KÄRLEK kan visa sig på många olika sätt!
Novellen är snyggt uppbyggd med brev samt Hedvigs inre tankar & monologer. Författaren fångade mitt intresse att läsa vidare och vilja veta hur Hedvigs livsöde blev och vad svaret blir på frågan som barnbarnet ställer i början av novellen: Var du lycklig farmor?
Mitt betyg för novellen är 4/5. Den fint och vackert skriven om en kvinnas val av KÄRLEKEN. Avslutningsvis för att sammanfatta novellen med tre ord: villkorslös KÄRLEK, Moderkänslor & plikt.
This entire review has been hidden because of spoilers.
Novellen handlar om Hedvig som gifter sig med Kurt utav en slags ansvars- och pliktkänsla, då han nyligen förlorat sin första fru och har blivit ensamstående med två barn.
Jag förväntade mig nog någon större twist, då novellen ofta påminde om Rebecca av Daphne du Maurier, så slutet kändes lite platt för mig. Jag tyckte dock om att Hedvigs motivation ändrades under berättelsens gång och det kändes som att hon gick igenom en förändring.
Tyckte tyvärr att det var lite konstigt skrivet i början, då det var en tillbakablick i en tillbakablick i en tillbakablick. Det blev konstigt med så många nivåer.
Annars en helt okej berättelse, tyckte om att den började och slutade med Hedvig som gammal, pratandes med sitt barnbarn. Klassiskt upplägg, men effektivt.
Jag tycker om novellen! Jag gillar att farmorn tänker tillbaka efter att barnbarnet frågar om hon var lycklig. Jag blir berörd av tveksamheten mellan vilken man huvudpersonen ska välja och hur jobbigt det kan vara. Jag Älskar Malous språk och citatet: "... jag var min egen fångvaktare." Det är så träffande men ändå så långt bort från min verklighet just nu. Jag känner igen mig i att sitta fast någonstans (skolan i mitt fall) och sedan ta sig loss från "fängelset". Jag gillar novellen och jag tycker så synd om lille Lennart. En helt klart läsvärd novell!
Berättelsen var väl fin i sig men mkt förutsägbar och styckena i början och slutet som utspelar sig i nutid drar ner ORDENTLIGT, alldeles för on the nose! Berättelsen hade stått bättre utan.
Not unlike the collection of short stories by Alice Munro that I just finished, this one tells the story of a life spent discovering what love is. A beautiful story.