I "Vädermannen" har Ulf Lundell återvänt till Sverige. Till ett Skåne och Österlen som han gripande vackert beskriver, ett landskap lika utsatt för vädrets makter som människan för sin ovissa framtid. Här befinner sig Georg, en konstnär som närmar sig sextio och som försöker leva i nuet och acceptera saker som de är. Men det som är, är komplicerat och att åldras är allt annat än lätt.
Lundell pladdrar på och jag läser och njuter hela vägen. Boken tog ganska bra fart när hans dotter dök upp, och jag tyckte om brevet som avslutning. Min första bok av Lundell men definitivt inte den sista. Påminde mig lite om Knausgård men lite mer "down to earth" och mindre filosoferande.