"Syskon är som vänner du aldrig kan bli av med", säger prästen. "Det är så fint. Vad du än gör finns dom kvar."
Eva står tyst. Hon behöver inte berätta att senaste gången hon träffade Anders och Maja var en kort stund i köket hemma hos mamma när hon fyllde sextiofem.
Eva har inte haft någon kontakt med sina yngre syskon på många år. Hon har nästan slutat tänka på dem när hennes mamma oväntat dör och hon måste träffa Anders och Maja vid begravningen.
Ingenting har förändrats, de är som främlingar inför varandra och snart är de inbegripna i en bitter arvstvist. Eva har sett det som en självklarhet att hon ensam ska ta över mammans älskade sommarhus i skärgården, men syskonen vill sälja så fort som möjligt.
Eva flyr ut till sommarhuset, men bara ett par dagar senare dyker Anders och Maja upp med sina familjer i släptåg för att förbereda inför försäljningen. Under de veckor som följer vänds Evas liv upp och ner. Rummen fylls av andras ägodelar, röster och vanor. Eva tvingas lära känna sina syskon på nytt, men frågan är om de någonsin kan hitta tillbaka till varandra.
"Bladvändare. Flyhänt debutroman om en syrendoftande arvstvist. ... Porträttet av barnen som växer upp i [mammans skugga] har drag av Ulla Isakssons mästerverk ’Paradistorg’ från 1973 om en sommaridyll som rämnar." Dagens Nyheter
"En underbar sommarhistoria som rymmer både smärta, svek och bitterhet men också en vilja att gå vidare. En varm och känslomässigt väldigt stark bok." Magnus Utvik, Gomorron Sverige
"Inkännande och träffande om tre syskon och en bouppdelning." Fredrik Virtanen, Aftonbladet
"Stark debutroman om sorg och glädje, ensamhet och gemenskap och om att hitta sig själv." MåBra (betyg 4)
"Jag tilltalas av den här bokens somriga charm, dess chosefrihet och lättillgänglighet i kombination med att den verkligen har något att berätta om mänskliga relationer ... Med säker röst, berättar Anna Fredriksson en familjesaga om främlingskap och fientlighet, men också om att blod är tjockare än vatten, om det gemensamma förflutnas makt och den långa vägen mot att våga se framåt och kanske rent av försonas." Östgöta Correspondenten
" ... en rapp och filmiskt berättad historia. Det mest fascinerade med berättelsen är att Fredriksson lyckas göra ett så föga publikfriande ämne som arvstvist och syskonrivalitet till en bladvändare. Språket har en elegans och en lätthet som skapar framåtrörelse. Som läsare drivs man förstås också av att få veta om huset kommer att säljas eller inte, liksom vad som egentligen skapat fientligheten mellan syskonen. Fredriksson har tydlig fallenhet för att skapa driv och närvaro i de enskilda scenerna, även de mer vardagliga." Norrbottens-Kuriren
"Debut som övertygar ... jag tycker väldigt mycket om den, sträckläser den under en natt, utan att den därför slinker alltför snabbt igenom." Värmlands Folkblad
"’Sommarhuset’ är en lättsam roman, lätt att motståndslöst glida igenom men också - och det ska inte underskattas - oerhört lätt att fastna i. Jag intensivläser sent in på natten två kvällar i rad." Helsingborgs Dagblad
"Anna Fredriksson skriver med psykologisk skärpa. ... i synnerhet Eva fångar hon bra, både som människa och som typ, den förbittrade medelålders kvinnan som kan bli kränkt för en nysning." Arbetarbladet
"’Sommarhuset’ är ett stilla drama syskon emellan. Handlingen griper tag i mig, det som händer känns verkligt och sant. Det är inte lätt att vara människa och det Eva går igenom är svårt. Detta är Anna Fredrikssons debut som romanförfattare. En stark sådan." Norra Västerbotten
Ett intressant porträtt av en mamma som gått bort, som lämnat barnen kvar att dela upp dödsboet. Syskonrelationerna målas upp, hur färgade de är av placering i syskonskaran och hur man var mot varandra som barn. Också tankarna som kommer upp, skulden som kommer som ett brev på posten och som jag tror att man kan ana trots att man inte förlorat en förälder. I övrigt finns mer att önska, det är en lite för lågmäld berättelse men jag tycker om de andra böckerna av Anna Fredriksson så den här fångade bara inte mitt intresse fullt ut men det kan ha att göra med att uppläsaren Louise Raeder inte läser den här boken nåt vidare bra tyvärr.
Nja - men kanske ogillade jag den bara för att jag missuppfattat genren och trodde att jag skulle få läsa feelgood (snarare roman-roman).
Huvudpersonens mamma har precis tagit livet av sig, själv är hon ensam och ingen gillar henne på jobbet. Hon åker ut till sitt och mammans sommarhus, men dit kommer även hennes syskon som de inte haft kontakt med på många år. Syskonen är arga och vill sälja, särskilt systern som (visar det sig sen) behöver pengar. Varför systern av denna anledning bestämmer sig för att stresssälja på exekutiv auktion istället för att övertala huvudpersonen framgår inte, ej heller varför den flådiga mäklaren skulle komma och värdera nåt som ska ut på exekutiv auktion. Bilden av mamman nyanseras efterhand o.s.v., visar sig att huvudpersonen alltid fått ta hand om henne för att hon varit på väg att ta livet av sig o.s.v. I slutet försonas alla.
This entire review has been hidden because of spoilers.
De roman begint met de begrafenis van Marianne Sandgren. Eva, de oudste dochter regelt de begrafenis. Daar ziet ze haar broer en zus weer terug. Met wie ze al jaren in onmin leeft. Eva is nerveus, maar er blijkt niets veranderd te zijn. Ze zijn nog steeds vreemden voor elkaar.
Na de begrafenis gaat Eva naar het zomerhuis, waar zij de laatste jaren met haar moeder verbleef. Ze wil tot rust komen en de boel daar opruimen. Tot haar grote verbazing en schrik komen haar broer en zus met aanhang en kinderen ook naar het zomerhuis en trekken bij Eva in. Het zo rustige huis is nu vol geluiden. De bedoeling is om de het huis op te ruimen , op te knappen en het te verkopen. Dit zonder Eva er bij te betrekken. Eva wordt gedwongen om haar familie opnieuw te leren kennen en te praten. Dat valt niet mee. Ze zitten niet op hetzelfde level. Ze hebben allemaal hun eigen problemen. Hoe los je dit op!!!!
Prettig en makkelijk te lezen roman, met veel herkenbare situaties.
J'ai beaucoup aimé cette histoire de famille et de non-dits sur un lieu de vacances qui donne bien envie... à savoir une maison familiale au cœur d'un archipel suédois. Les personnages sont relativement attachants et l'histoire très addictive. L'écriture n'a rien d'exceptionnel, mais c'est une super lecture détente !
Ik heb erg genoten van dit boek met alle personages die allemaal op hun eigen manier de dood van hun moeder verwerken. Sommige vind je misschien vervelend of raar maar gaandeweg ga je steeds meer begrip krijgen voor ze en ga je van ze houden. Mooi hoe ze uiteindelijk allemaal op hun eigen manier afscheid nemen van hun moeder, het eiland en het zomerhuis.
Jag gillar verkligen Anna Fredrikssons böcker. De driver hela tiden framåt och innan man hinner känna att man är hungrig är boken slut. I denna fastnar jag för de realistiska konflikterna i kombination med svensk sommaridyll.
Matig uitgewerkt familie drama verhaal. Rond een moeder die zelfmoord heeft gepleegd, en haar 3 kinderen: 2 dochters en een zoon. Het gaat om hun onderlinge (verstoorde) verhoudingen. Na de dood van de moeder is er onenigheid over het al dan niet verkopen van het zomerhuis op een eilandje. De huidige situatie wordt beschreven met stukjes over het verleden en de herinneringen aan gebeurtenissen. Ik vond de 3 hoofdpersonen niet goed neergezet. Leest verder wel gemakkelijk weg.
La perte d'un parent est une épreuve douloureuse, surtout lorsque celle-ci est brutale. En plus du chagrin et de l'incompréhension se glissent aussi les problèmes familiaux d'héritiers qui s'étaient déjà perdus de vue depuis de nombreuses années. Eva, l'aînée de la famille, était la seule à s'occuper de Marianne, sa mère dépressive et de sa maison située sur une île dans l'archipel de Stockholm. Lorsque Marianne meurt brutalement à soixante-six ans , Eva retrouve son frère Anders et sa jeune soeur Maja, tous deux prêts à vendre la maison familiale pour obtenir leur part d'héritage. Cette maison représente tant de choses pour Eva, désormais seule depuis le départ de son fils Elias. " Se pourrait-il que la maison représente votre désir de revoir votre mère? La nostalgie, le regret, le manque que vous ressentez?" Eva a besoin de temps pour comprendre le geste de sa mère en s'installant dans sa maison. Mais Anders et sa famille puis Maja et son ami viennent envahir son territoire, à la fois pour passer des vacances et faire des aménagements en prévision de la vente. Des rancoeurs passées, des douleurs d'enfance, des trajets personnels et professionnels parfois difficiles rendent difficiles la communication entre les frères et soeurs. Refusant de reconnaître qu'ils ont besoin des uns des autres, chacun restant sur ses positions, le silence s'impose puis les heurts se multiplient. Puis, au détour de souvenirs ou en lisant des archives de Marianne, les blessures se révèlent. Marianne a toujours vécu difficilement la gestion d'une carrière professionnelle et de sa maternité. Eva, plus âgée de sept et neuf ans qu'Anders et Maja n'a pas les mêmes souvenirs d'enfance. " L'aînée, qui savait tout, qui rabaissait et jugeait les plus jeunes. Qui avait toujours le dernier mot, toujours raison." C'est évident, ils n'ont pas vécu les choses de la même façon. Mais " les frères et les soeurs, ce sont des amis dont on ne peut jamais se défaire." Sous ses airs de comédie familiale, ce roman apporte de très belles réflexions sur la douleur de la perte, sur la famille, la transmission d'un parent à ses enfants. Si la période de cohabitation peut comporter des instants plus futiles, l'auteur tient son lecteur en alternant réflexion et action et surtout en distillant petit à petit le passé de Marianne et ses conséquences sur la fratrie. L'ensemble donne un roman bien dosé avec des personnages qui se dévoilent au fil de l'intrigue pour un moment de lecture simple et agréable
"Sommarhuset", de debuurtroman van de Zweedse auteur Anna Fredriksson is het Zweedse boek dat ik gekozen heb voor deze maand. Het boek vertelt het verhaal van de veertiger Eva, die plots geconfronteerd wordt met het onverwacht overlijden van haar moeder. Alsof dat nog niet erg genoeg is, komen haar jongere broer en zus, die zich de voorbije jaren amper om mamalief hebben bekommerd, de rust- en rouwperiode die ze zichzelf gunde in het zomerhuisje van mama op een godverlaten eiland bij Stockholm, verstoren. Broer en zus lijken op het eerste zicht enkel uit te zijn op het geld van de verkoop van het huis en geen enkele gevoelens met dit huis te verbinden. Maar is dit wel zo? De spanningen lopen snel op wanneer de drie kinderen, al dan niet samen met eigen gezin, in het zomerhuis verblijven. Elk gaat op een andere manier met het verdriet om. Elk heeft andere plannen. En vooral: elk heeft een andere kijk op wat zich in het verleden heeft afgespeeld.
Ik heb het boek met plezier gelezen. Aangezien ik nog maar net Zweeds studeer is elk boek dat ik in het Zweeds lees ergens nog steeds een feest, sowieso, gewoon uit contentement. Het is ook een echt mooi verhaal, waar veel herkenbaars in zat. Waarschijnlijk zit het feit dat ik enkele jaren geleden zelf m'n papa verloor (zij het in heel andere omstandigheden) en daarna ook een hele erfenisdiscussie (zij het beleefd en redelijk) meemaakte daar wel voor iets tussen. Het boek doet nadenken over de verhoudingen tussen gezinsleden onderling en hoe elke persoon eenzelfde situatie anders beleeft. Het boek was evenwel ontzettend traag. Er had gerust iets meer vaart in mogen zitten. En er blijft ook voor mij één enkel los eindje over, de verhaallijn rond de toneelspeler had ik graag een vervolg zien hebben. Dit hangt nu in het niets.
Conclusie: mooi boek. Mooie inhoud. Stof tot nadenken. Maar een beetje traag.
Ein ganz besonderer schwedischer Sommerroman! Nach dem Selbstmord der depressiven Mutter Marianne treffen sich verbliebenen drei Geschwister Eva, Maja und Anderes nach langer Zeit erstmals auf der Beerdigung wieder. Die Stimmung zwischen den dreien ist sehr kühl. Doch es folgt schon bald ein Wiedersehen bei einer Anwältin um die Fragen über das Erbe zu klären. Für Maja und Anders steht fest, dass sie das geerbte Sommerhäuschen auf der niedlichen Insel samt dem Boot verkaufen wollen. Nur Eva würde es gern behalten. Aus Protest zieht so los und möchte den Sommer in ihrem Häuschen verbringen. Doch kurze Zeit später folgen Maja und Anders samt Anhang und stören Evas Ruhe in ihrem Rückzugsort, der so viele Erinnerungen an die Zeit mit der Mutter beherbergt. Ein Sommerhäuschen, eine Insel, drei Geschwister, deren Umgang von einer unbehaglichen Kühle geprägt ist und ein wunderschöner schwedischer Sommer umgeben von einer wunderschönen Kulisse. Wer wissen möchte warum die Geschwister einander so fremd sind? Und wie sich die Geschichte weiterentwickelt sollte dieses Buch lesen. Ich wollte es soo gern mögen. Ich fand das Cover und die Thematik toll, aber leider war die Umsetzung mäßig gut. Der Schreibstil und die Kulisse in der die Geschichte spielt, hat mir sehr gut gefallen!!! Die Landschaft Schwedens wird so toll und lebendig beschrieben. Mit den Protagonisten konnte ich aber leider keinerlei Sympathien aufbauen und vieles konnte ich einfach nicht nachvollziehen und verstehen.
Pour la première fois, je ressors d’une lecture avec un avis plutôt mitigé. Je ne connaissais pas du tout Anna Fredriksson et « La maison de vacances » est le premier roman que je découvre de cette auteure suédoise. Malgré les nombreuses qualités du roman, cette histoire n’a pas réussi à me transporter au point de m’attacher aux personnages et plus particulièrement à Eva. Cependant, j’ai trouvé la plume de l’auteure fluide et très agréable à lire. Je souligne également la présence de descriptions parfaites qui nous plongent complètement dans ce bel environnement. On s’imagine très bien se trouver dans ce petit bout d’archipel suédois, assis sur un banc près du port et regarder les bateaux accoster. Mais aussi cette jolie maison rouge, en bois, teintée de souvenirs et dont la présence de Marianne, cette mère disparue trop tôt, hante encore les lieux. Ce roman permet de s’évader vers un lieu nature et paisible qui peut plaire à beaucoup de lecteurs j’en suis sûre. Pour ma part, j’ai trouvé le rythme un peu trop lent, je m’attendais à une intrigue un peu plus riche en rebondissements, avec des secrets qui surgissent lorsqu’on s’y attend le moins. Malgré mon avis mitigé, « La maison de vacances » est un roman que je conseille d’emporter dans sa valise durant les vacances ou tout simplement à lire bien installé dans un transat au fond de son jardin ;-)
Ik verwachtte een soort van easy read, een vrouwenroman, misschien zelfs wat chick-lit-achtigs. Maar dit bleek een psychologische roman te zijn over familierelaties. Mooi geschreven en intrigerend.
Eva is de oudste dochter, achter in de dertig, en zorgt voor haar moeder. Als die overlijdt, ziet ze eindelijk haar broer en zus weer terug, die al jaren niets van zich hebben laten horen. Als blijkt dat ze met zijn drieën het zomerhuis geërfd hebben, waar hun moeder haar laatste jaren (gedeeltelijk met Eva) heeft doorgebracht, komt er heibel: Eva wil het niet verkopen, de andere twee wel. Op Eva's werk loopt alles ook al niet op rolletjes, en ze neemt ontslag om daarna in het zomerhuis te gaan wonen. Lekker rustig! Totdat haar broer en zijn gezin en haar zus met partner ook de zomer komen doorbrengen in het zomerhuis.
Er wordt weinig uitgelegd; de lezer moet zelf maar bedenken waarom Eva doet wat ze doet. En hoe meer we te weten komen over het verleden, hoe beter we haar, en haar broer en zus, kunnen begrijpen.
Het verhaal is heel geloofwaardig. De hoofdrolspelers zijn niet alleen broer en zussen, maar ook partners, vaders en moeders, en werknemers. In al die gebieden spelen er dingen mee op de achtergrond. De uiteindelijke vraag is, of Eva in het huis kan blijven wonen of dat het toch verkocht wordt.
En riktig bladvändare, svår att lägga ifrån sig. Fastnade direkt i handlingen och ville hela tiden veta mer om människorna och hur allt skulle gå för dem. En massa intriger, personliga kriser, relationer, känslor osv. Boken innehåller allt som gör att man som läsare sugs in i bokens alla händelser. En riktigt bra bok, en sommarbok. Rekommenderar den verkligen.
Het boek leest gemakkelijk maar heeft een zwaar onderwerp. De zelfmoord van de moeder van de hoofdpersoon in het boek. Het geeft het boek een grauwe sluier en ik vind het daarom wat deprimerend om te lezen. Geen vrolijk verhaal.
En bok som träffar rakt i hjärtat. Familjerelationer, starka och sköra, obefintliga och livsviktiga. En mamma går bort och tre syskon lämnas kvar med ett sommarställe att dela upp.
Anna Fredriksson beskriver lågmält och finstämt tiden efter dödsfallet.
This is about how individuals manage grief and how different members of the family manage differently, all set around the loss of a parent and around how to sort out inheritance.
Ok bok. Jag hade önskat mer beskrivningar om känslor hos framförallt huvudpersonen. Det känns inte som jag förstår henne och jag skulle vilja veta mer vad och hur hon tänkte.