Svensk poesi innefattar närmare 200 poeter och 650 dikter, från runorna till Athena Farrokhzad. Här finns alla de kända och betydande dikterna, men antologin bjuder också på mycket nytt. Redaktörerna, Daniel Möller och Niklas Schiöler, har gjort fynd i forskningsbibliotekens handskriftssamlingar och de har prioriterat lite annorlunda än vad man har gjort i tidigare antologier. De har givit ett markant ökat utrymme för kvinnliga poeter och för finlandssvenska diktare. Dessutom följer de den svenska poesin in i vår direkta samtid med ett rikligt urval från 2000-talet. Dikterna presenteras i sin ursprungliga språkdräkt och i vetenskapligt grundade versioner. Det betyder att texterna inte bara visar hur diktkonsten utvecklats, utan även hur svenska språket har förändrats genom århundradena. Svensk poesi är en vackert formgiven bok med dikter som är historiskt betydelsefulla och ständigt aktuella, konstnärligt högtstående och existentiellt angelägna, och som i sin mångfald av uttryck uppenbarar poesins gränslösa möjligheter. Svensk poesi kommer att bli oumbärlig för litteraturstudenter, en efterlängtad present på högtidsdagar och omistlig läsning för alla som intresserar sig för den svenskspråkiga poesins väldiga rikedom.
Det här är en tung bok, men då menar jag inte på ett negativt sätt. Boken är på över 1.000 sidor och den väger över 1,5 kg. Så ingenting som man ligger i sängen och läser direkt.
Boken är en gedigen genomgång av svensk poesi, som börjar med Runpoesi och slutar med Athena Farrokhzad. Den innehåller både mina favoriter (såsom Boye), liksom en hel del för mig nya poeter (som redan nämnda Athena)
Betyget var lite svårt på den här. Det är en bok som jag tycker fungerar bättre att bläddra i, än att läsa från pärm till pärm. En del dikter älskar jag, medan jag är mer ljummen till andra.
Men, det är en adekvat genomgång, och den täcker det som behöver täckas (och lite därtill) . Jag hade föredragit om varje poet fått en 2-3 rader om vilka de var (eller är) men det går givetvis att googla om man vill. Men den frånvaron, liksom hur otymplig boken är, ger en fyra istället för en femma.
Låt mig avsluta med lite runpoesi (sidan 18) :
De for manligen fjärran efter guld och österut gav örnen (föda) dog söderut i Särkland
Vilken otrolig samling texter!!! Den här boken har skänkt mycket mycket glädje, det är definitivt inte sista gången jag lånar den. Kanske t.o.m. måste köpa.