Boken Djävulsdansen är ett måste för alla anhöriga till någon som har ett beroende. Beroendesjukdomarna är oerhört utbredda i vårt land och har visat sig vara ett dolt, gigantiskt, stigmatiserande och tabubelagt folkhälsoproblem. Svenskens mörka hemlighet. Man räknar med att över 1 000 000 svenskar är drabbade och att det finns minst 4-5 anhöriga som tvingas förhålla sig till problematiken. Serien Djävulsdansen fick en oerhörd genomslagskraft när den gick i SVT1 under hösten 2014. Plötsligt var ordet medberoende på allas läppar. Hur kunde det komma sig att ett det varit så tyst om ett ämne som berörde så många? Hur har samhället kunnat se förbi ett så stort lidande hos anhöriga barn, föräldrar, syskon och vänner. Den efterföljande debatten pågår och rösterna för ett mer lyhört och öppet samtal kring den här problematiken pågår alltjämt. Missbruksvården i Sverige är undermålig. Forskningen eftersatt. Behovet av kunskap och vägledning oändlig.
Boken Djävulsdansen är hands-on, personligt engagemang, humor, hopp, lättförståelig vägledning och enkla verktyg för att ta sig ut ur medberoendet. Författarnas egna upplevelser ligger till grund för det brinnande engagemang som skapade serien och nu boken. Djävulsdansen är varje anhörigs ljus i mörkret, en kunskapsspäckad guide för alla som vill veta mer, en tröstande vän i natten och varje medberoendes Bibel. Tänk en svensk, uppdaterad version av Melanie Beatties klassiker Bli fri från ditt medberoende. Sakta men säkert kommer läsaren att förstå sin roll i djävulsdansen och träffsäkert, kärleksfullt och peppande stegvis guidas mot en egen plattform och ett självständigt liv. Med en varm ton och utifrån egna erfarenheter kommer författarna att ge goda råd och verktyg för att läsaren ska kunna påbörja den långa vägen från medberoende.
Det var alldeles för mycket "såhär är en missbrukare" och "det här är en medberoendepersonlighet". De var inte direkt några nyanser. Det handlade mer om de egenskaper en har och mindre om att en hamnar i en situation där någon en älskar börjar missbruka. Som om en undermedvetet bara längtar efter att hitta någon trasig att få ta hand om. De delarna som inte utgick från "beroendepersonligheten" tyckte jag vat alldeles för små. Jag är mer av tron att alla oavsett personlighetsdrag kan glida in i ett medberoende. Det enda jag tyckte var intressant med boken blev därav de ytterst få delarna med forskning och egna erfarenheter samt de delar de lite generellt diskuterade olika begrepp och fenomen.