Författaren sammanfattar ett gediget material över historiska samhällen i kollaps, resilienta bondesamhällen och byar; jämför tillväxtekonomin med den tidigare gåvoekonomin, påpekar hur det i en framtida kollaps är marken som är viktig och att vår växande världsbefolknings två viktigaste frågor är energi- och matförsörjning. Utan olja, vad ska driva ett industriellt jordbruk?
Jonstad berättare även om sin väg från bostadsrätt i Stockholm till gård i Dalarna; han berättar om övergången från vegetarian till köttätare, vilket mynnar ut i en kritik av det industriella framför det småskaliga.
I mångt och mycket är det just det som är kärnan i boken: Ett småskaligt, lokalt förankrat hushåll som har en egen bas i sin försörjning kommer att klara utmanande tider bättre än ett hushåll som förlitar sig på transporter, jordbruksmarker i andra länder, globala förhållanden o.s.v.
Det fanns mycket att hämta från boken och jag rekommenderar den till alla som har några som helst tankar eller oro kring framtiden, som står mellan att bo i stad och bo på landet.