Hjalmar Söderberg, född 1869 i Stockholm, gjorde sin författardebut 1890 med en novell i Dagens Nyheter och hans första verk i bokform var romanen Förvillelser (1895). Till de mest kända hör romanerna Doktor Glas (1905) och Den allvarsamma leken (1912), samt novellen Pälsen (1898). Söderberg räknas som en av 1900-talets stora stilister och läses flitigt även i vår tid. Under sitt omfattande författarskap skrev han över åttio noveller och omtalas ofta som novellkonstens byggmästare.
I dag, 75 år efter Hjalmar Söderbergs död, är hans författarskap fortfarande högaktuellt och hösten 2016 har Den allvarsamma leken biopremiär i regi av Pernilla August.
En sen kväll i april när Professor Jerneld är på väg till en bjudning, hör han genom ett fönster en oemotståndlig sång som förundrar honom. Rösten visar sig tillhöra en gammal ungdomsbekant som nu är gift med den något bryska Professor Grendel. Mot bättre vetande inleder Jerneld och professorskan en kort romans som långt senare får oanade konsekvenser.
Aprilviolerna är en berättelse om livets förgänglighet där Söderberg skickligt blandar melankoli med komik.
Hjalmar Emil Fredrik Söderberg was a Swedish novelist, playwright, poet and journalist. His works often deal with melancholy and lovelorn characters, and offer a rich portrayal of contemporary Stockholm through the eyes of the flaneur. Söderberg is greatly appreciated in his native country, and is sometimes considered to be the equal of August Strindberg, Sweden's national author.
This short story follows a man who meets a married woman at a party he's invited to, spends the day proceeding the party with her, only to end up marrying a different woman by the same name. The way this 30-page story manages to twist and turn full-circle is done with precision and skill. The language is much more straightforward in this story - it's quite visibly later in Söderberg's writing career, his writing seems to have evolved and changed character a bit - but it's beautiful and colorful even with the directness. Not only did this story appeal to me in terms of the little things - the man wandering around in museums and libraries, contemplating history and life, it's also an interesting reflection of the time's views on marriage and practice around divorces. Even though it's short, "Aprilviolerna" packs a punch.
På många vis tar denna novell upp stoff från Söderbergs stora romaner. Konflikten mellan den ”naturliga” kärleken och den ”arrangerade” kärleken. Det handlar om en ung man på gång i livet som stiftar bekantskap med en äldre etablerad herre. Samma äldre man är gift med en yngre kvinna som är jämnårig med huvudrollsinnehavaren. Det är uppenbart att huvudrollsinnehavaren har haft tankar på den jämnåriga kvinnan men aldrig vågade. Istället möts de när hon är upptagen med en man som är mer intresserad av drycker och jobb än sin fru. De inleder en romans som avbryts tvärt när det visar sig att hon har flera intressenter och istället bjuder huvudpersonen ut en ung servitris. De gifter sig sedermera och får barn men vardagen och skillnaden i klass och jämställdhet mellan den unga servitrisen och den äldre arkeologiprofessorn gör att äktenskapet kraschar. Som en ironisk tvist gifter sig den unga servitrisen om sig med den nu skilda äldre herren.
Det jag tycker att Söderberg skildrar som annan samtida litteratur inte skildrar, eller i alla fall lika bra, är den känslosamma impulsiviteten som som framstår som så mänsklig men som också leder in relationen på en sned väg. Men snarare än att det porträtteras som ett ödesval så är det livet, livet i sin helhet som sker. Är det konstigt att en ung fru fattar för en gamla jämnårig bekant när mannen är ointresserad? Är det konstigt att huvudpersonen bjuder ut första bästa tjej han kan imponera på efter att det visat sig att han i sig själv varken var den enda eller i sig särskilt viktig? Eller att den livfulla kamraten till ens navelskådande man kan vara intressantare? Det som lika väl kunde framstå som ett smutsigt och billigt triangeldrama framstår istället som livets och kärlekens obönhörliga vilkor.
En riktigt bra novell. Söderberg har verkligen lyckats med att skapa mycket känsla med få ord och knyta ihop påsen på ett fint och nästan lite oväntat sätt. Det är mycket som gömmer sig under ytan. Slutet var inte helt otroligt men ändå lite oväntat. Aprilviolerna är en mysig novell som är riktigt bra men den kommer inte helt upp till samma nivå som Pälsen (också skriven av Söderberg) som nog är den bästa novell jag någonsin läst.
Jag älskar noveller som på så få sidor lyckas få med en hel berättelse som utspelar sig under flera år. Den här var fin och tänkvärd även om jag givetvis hade velat läsa mer om de här karaktärerna.