Varje kväll hittar Aston nya stenar som är ensamma eller fryser eller som verkar ha tråkigt. En del är stora, andra lite mindre men alla är det synd om och Aston tar med dom hem. Där får stenarna det varmt och mysigt i en egen säng. Men tillslut blir det väldigt trångt hemma hos Aston och hans mamma och pappa försöker få honom att hitta ett annat ställe för sina stenar.
Boken vi kommer ha som projekt på jobbet! Ska bli riktigt spännande tycker jag. Ändå minus är att bokbilderna är en aning för mörka, skulle inte skada med ljusare och skarpare bilder.
Na jesiennym spacerze pies Aston odnajduje zziębnięty kamyk. Zabiera go do domu i układa w łóżeczku dla lalek. Tak zaczyna się opowieść o przygarnianiu do domu kolejnych kamyków.
Mysig, kulen vardagsrealism a la Alfons. Välgjorda och bra illustrationer, vilket inte är helt lätt att hitta bland nyare barnböcker. Favorit både för mig och min tvååring.