What do you think?
Rate this book
Det går an
CARL JONES LOVE ALMQVIST [1793-1866] är en av svensk litteraturs mest originella författare. Såväl romantiker som realist och tidig feminist. Almqvist var radikal och verkade aktivt för allmän rösträtt. Han slutade sitt liv i landsflykt, anklagad för giftmordförsök. Det går an är en kortroman av Carl Jonas Love Almqvist. Den skrevs 1838, publicerades till julen 1839, men kom senare även att, i omarbetat skick, ingå i band III av den så kallade imperialoktavupplagan av Törnrosens bok, vilken utkom 1850.
159 pages, ebook
First published January 1, 1839
41 people are currently reading
1065 people want to read
About the author
Carl Jonas Love Almqvist
114 books20 followersCarl Jonas Love (Ludvig) Almqvist was a romantic poet, early feminist, realist, composer, social critic and traveller.
He was the son of the army paymaster Karl Gustav Almqvist (1768–1846). He studied in Uppsala and was then worked as a clerk in Stockholm. In 1823 he gave up his post, and in the autumn of the year after moved to Köla in northern Värmland where he and some friends, inspired by Jean-Jacques Rousseau, intended to live out a rural idyll. It was there that he married and had two children. In 1828 he became a teacher at the experimental New Elementary School, Stockholm, and he was rector at the same from 1829 to 1841. Almqvist was ordained as pastor in 1837, but could not find work, and after publishing Det går an in 1839 gave up that career altogether and supported himself by working for various newspapers (including Aftonbladet and Jönköpingsbladet). He was involved in controversy with August Blanche in the "Det-går-an battle"; Almqvist asserted that Blanche was of illegitimate birth, Blanche challenged Almqvist to a duel and when Almqvist paid no attention, August Blanche spat in his face at a meeting at the Strömparterren.
In June 1851 Almqvist fled Sweden on suspicion of fraud and poisoning attempts against the elderly usurer Johan Jacob von Scheven, to whom he owed 18000 riksdaler. The accusation was based on the testimony of Amanda von Brandt|Amanda Brandt among others. He arrived in the United States at the end of August and travelled widely under the name Lewis Gustawi. In Philadelphia, on the third anniversary of his departure from Stockholm, he bigamy|bigamously married a 69-year-old guest-house proprietress, Emma Nugent. In 1865 Almqvist tried to return to Sweden, but only got as far as Bremen, where he died. Carl Jonas Love Almqvist's younger half-brother, the Director-General Gustavus Fridolf Almquist (1814–1886), was the grandfather of Dag Hammarskjöld.
He wrote many books and poems. Some dealt with his radical views on society and politics; in his novel Drottningens juvelsmycke, his main character, Tintomara, is neither male nor female, and arouses both men and women to fall in love, and in his novel Det går an (It is acceptable), a woman lives with a man without being married to him. These books caused the church and state to condemn him and call him a dangerous revolutionary. However, he still maintained influence with his writings, and he is counted as one of the foremost Swedish social reformers of the 19th century.
He was the son of the army paymaster Karl Gustav Almqvist (1768–1846). He studied in Uppsala and was then worked as a clerk in Stockholm. In 1823 he gave up his post, and in the autumn of the year after moved to Köla in northern Värmland where he and some friends, inspired by Jean-Jacques Rousseau, intended to live out a rural idyll. It was there that he married and had two children. In 1828 he became a teacher at the experimental New Elementary School, Stockholm, and he was rector at the same from 1829 to 1841. Almqvist was ordained as pastor in 1837, but could not find work, and after publishing Det går an in 1839 gave up that career altogether and supported himself by working for various newspapers (including Aftonbladet and Jönköpingsbladet). He was involved in controversy with August Blanche in the "Det-går-an battle"; Almqvist asserted that Blanche was of illegitimate birth, Blanche challenged Almqvist to a duel and when Almqvist paid no attention, August Blanche spat in his face at a meeting at the Strömparterren.
In June 1851 Almqvist fled Sweden on suspicion of fraud and poisoning attempts against the elderly usurer Johan Jacob von Scheven, to whom he owed 18000 riksdaler. The accusation was based on the testimony of Amanda von Brandt|Amanda Brandt among others. He arrived in the United States at the end of August and travelled widely under the name Lewis Gustawi. In Philadelphia, on the third anniversary of his departure from Stockholm, he bigamy|bigamously married a 69-year-old guest-house proprietress, Emma Nugent. In 1865 Almqvist tried to return to Sweden, but only got as far as Bremen, where he died. Carl Jonas Love Almqvist's younger half-brother, the Director-General Gustavus Fridolf Almquist (1814–1886), was the grandfather of Dag Hammarskjöld.
He wrote many books and poems. Some dealt with his radical views on society and politics; in his novel Drottningens juvelsmycke, his main character, Tintomara, is neither male nor female, and arouses both men and women to fall in love, and in his novel Det går an (It is acceptable), a woman lives with a man without being married to him. These books caused the church and state to condemn him and call him a dangerous revolutionary. However, he still maintained influence with his writings, and he is counted as one of the foremost Swedish social reformers of the 19th century.
Ratings & Reviews
Friends & Following
Create a free account to discover what your friends think of this book!
Community Reviews
Displaying 1 - 30 of 166 reviews
May 22, 2022
Das geht an. Mit diese Worten endet diese klassische schwedische Erzählung aus der ersten Hälfte des 19. Jahrhunderts, sie sind zugleich der Originaltitel. Trotz ihres Alters hat sie nichts an Aktualität verloren. Anders als der Klappentext suggeriert geht es nicht um die freie Liebe, sondern um das selbstbestimmtes Leben einer Frau.
Die 24jährige Sara ist Tochter eines Glasermeisters aus Lidköping am Vännern. Ihr Vater ist verstorben, die Mutter darf dem Innungsrecht gemäß den Betrieb weiterführen, die eigentliche Arbeit und Leitung schultert aber Sara. Auf der Rückreise von einem Besuch ihrer Tante in Stockholm trifft sie auf einem Dampfer über den Mälarensee den gleichaltrigen Unteroffizier Albert. Sara gefällt ihm, aber er wird aus ihr nicht schlau. Mal trägt sie einen Hut wir eine Dame, dann wieder ein Kopftuch wie ein Bauernmädchen. Zuerst weist sie seine Avancen zurück, dann lässt sie sich beim Landgang zu einem zweisamen Essen einladen, aber brüskiert Albert, als sie ihren Anteil selbst zahlt. Sara legt Wert auf ihre Eigenständigkeit, auch wenn die damaligen Zeiten es ihr nicht leicht machen. Wenn ihre Mutter stirbt, darf sie als unverheiratete Frau die Glaserei nicht weiter betreiben.
Saras Offenherzigkeit geht so weit, dass sie Albert sogar anbietet, das einzige freie Zimmer in der Zwischenstation Arboga mit ihr zu teilen. Die beiden sind sich sympathisch und beschließen für den zweiten Teil der Reise gemeinsam einen Zweispänner zu nehmen. Auf der Reise kommen sie sich näher und reden über ihre Zukunft. Angesichts des tragischen Lebens ihrer Eltern - ihr Vater war gewalttätig und trank - lehnt Sara die Ehe ab. Ja selbst das Zusammenleben führt ihrer Meinung nach auf Dauer zu Einschränkung und damit Ärger und innerlicher Entfernung. Wenn man aber seine eigene Wohnung und Finanzen behalten, dann könne die Liebe dauerhaft bleiben. Albert ist anfangs unschlüssig, lässt sich dann aber auf das Experiment ein. Das geht an.
Der Roman des Autors Carl Jonas Love Almqvist hat in damaligen konservativen Gesellschaft Schwedens einen Skandal verursacht. Die Hauptfiguren aus der unteren Bürgerschicht, zahlreiche Seitenhiebe auf die höheren Klassen vor allem aber das Plädoyer für die Gleichberechtigung der Frau und eine Liebesbeziehung ohne Trauschein waren selbst für die liberal Zeitgenossen nicht tragbar. Um so mehr muss man Almqvists Mut aus heutiger Sicht schätzen.
Die 24jährige Sara ist Tochter eines Glasermeisters aus Lidköping am Vännern. Ihr Vater ist verstorben, die Mutter darf dem Innungsrecht gemäß den Betrieb weiterführen, die eigentliche Arbeit und Leitung schultert aber Sara. Auf der Rückreise von einem Besuch ihrer Tante in Stockholm trifft sie auf einem Dampfer über den Mälarensee den gleichaltrigen Unteroffizier Albert. Sara gefällt ihm, aber er wird aus ihr nicht schlau. Mal trägt sie einen Hut wir eine Dame, dann wieder ein Kopftuch wie ein Bauernmädchen. Zuerst weist sie seine Avancen zurück, dann lässt sie sich beim Landgang zu einem zweisamen Essen einladen, aber brüskiert Albert, als sie ihren Anteil selbst zahlt. Sara legt Wert auf ihre Eigenständigkeit, auch wenn die damaligen Zeiten es ihr nicht leicht machen. Wenn ihre Mutter stirbt, darf sie als unverheiratete Frau die Glaserei nicht weiter betreiben.
Saras Offenherzigkeit geht so weit, dass sie Albert sogar anbietet, das einzige freie Zimmer in der Zwischenstation Arboga mit ihr zu teilen. Die beiden sind sich sympathisch und beschließen für den zweiten Teil der Reise gemeinsam einen Zweispänner zu nehmen. Auf der Reise kommen sie sich näher und reden über ihre Zukunft. Angesichts des tragischen Lebens ihrer Eltern - ihr Vater war gewalttätig und trank - lehnt Sara die Ehe ab. Ja selbst das Zusammenleben führt ihrer Meinung nach auf Dauer zu Einschränkung und damit Ärger und innerlicher Entfernung. Wenn man aber seine eigene Wohnung und Finanzen behalten, dann könne die Liebe dauerhaft bleiben. Albert ist anfangs unschlüssig, lässt sich dann aber auf das Experiment ein. Das geht an.
Der Roman des Autors Carl Jonas Love Almqvist hat in damaligen konservativen Gesellschaft Schwedens einen Skandal verursacht. Die Hauptfiguren aus der unteren Bürgerschicht, zahlreiche Seitenhiebe auf die höheren Klassen vor allem aber das Plädoyer für die Gleichberechtigung der Frau und eine Liebesbeziehung ohne Trauschein waren selbst für die liberal Zeitgenossen nicht tragbar. Um so mehr muss man Almqvists Mut aus heutiger Sicht schätzen.
October 5, 2017
Det här är en sån där typisk "Kul att ha läst"-bok. Den gjorde stort intryck i sin tid (trots att efterordet betackar sig för så kallade tendensromaner: "Goda avhandlingar läser man mycket hellre och mera, än dåliga romaner; och, vad förnämst är, man har vida mer andlig gagn av dem."). I vår tid är det mest en roande kuriositet att höra Sara och Albert diskutera samboskapets eventuella moraliska fördärvlighet. Men språket är tungt - kanske är de där sista femtio åren som skiljer Det går an från Röda rummet gränser för när svenskan börjar bli svår att ta till sig. Kanske når bara inte Almquist riktigt upp till Strindbergs nivå rent författarmässigt. (Vad är detta? Sitter jag och lovordar Strindberg nu helt plötsligt? Ja, han stämmer bättre tidsmässigt än både Söderberg och Lagerlöf. Men räkna inte med att det blir en vana!)
November 24, 2017
"Aldrig vill jag hafva den makten öfver en annan, och åt ingen tänker jag gifva den öfver mig."
February 26, 2022
Hasse Alfredsson – som läser – tar med mig ombord på en ångslup mellan Stockholm och Lidköping. Det är 1800-tal och människorna är präglade av kolera, huvudbry angående hur man ska titulera varandra (kvinnors huvudbonader avgör om de är mamsel eller jungfru), skråtvång med mera. Ombord finns glasmästardottern Sara Videbeck och sergeant Albert vilka slår följe på resan. Diegesen drivs framåt till stor del via deras dialog.
Albert är berättarjaget och via hans tankar förstår vi hur en progressiv kvinna som Sara kunde uppfattas. Hon vill betala för sig själv, hon har planer på att ta över glasmästeriet och hon vill inte gifta sig.
”Aldrig vill jag hafva den makten öfver en annan, och åt ingen tänker jag gifva den öfver mig.”
Albert uppfattar henne som kall, inte är hon särdeles vacker heller, tycker han, men hon går an. Allra mest förtjust i henne blir han när hon gråter, hur nu det kan vara, funderar han.
Carl Jonas Love Almqvist (1793-1866) var uppenbart en feministisk författare långt före sin tid (som i och för sig ogillade Fredrika Bremer). Han fick sparken från sitt jobb som rektor efter att han publicerat den här boken. I Det går an proklamerar han kvinnas värde som medborgarinna och rätt att ha makt över sitt eget liv. Han har gjort karaktären Sara till en snabbtänkt och klok ung kvinna som talar väl för sin sak. Och hon slipper att vara en skönhet! Albert är som män är mest, oroar sig för hennes försvarslöshet och påtalar helt tidsenligt (i alla tider tydligen) ”inte alla män”. Han låter läsaren fundera över kvinnor i förhållande till onani, alkoholism och psykisk ohälsa. Därtill lyfter han klassmedvetet hur baroner och män över lag styr och ställer och har sig. Det är faktiskt ganska märkvärdigt!
Jag tycker om hans vitala prosa med långa finurliga meningar, inte sällan humoristiska.
Det här är en politisk lovsång till den jämställda kärleken som bör få vara fri från makt och institutioner.
Albert är berättarjaget och via hans tankar förstår vi hur en progressiv kvinna som Sara kunde uppfattas. Hon vill betala för sig själv, hon har planer på att ta över glasmästeriet och hon vill inte gifta sig.
”Aldrig vill jag hafva den makten öfver en annan, och åt ingen tänker jag gifva den öfver mig.”
Albert uppfattar henne som kall, inte är hon särdeles vacker heller, tycker han, men hon går an. Allra mest förtjust i henne blir han när hon gråter, hur nu det kan vara, funderar han.
Carl Jonas Love Almqvist (1793-1866) var uppenbart en feministisk författare långt före sin tid (som i och för sig ogillade Fredrika Bremer). Han fick sparken från sitt jobb som rektor efter att han publicerat den här boken. I Det går an proklamerar han kvinnas värde som medborgarinna och rätt att ha makt över sitt eget liv. Han har gjort karaktären Sara till en snabbtänkt och klok ung kvinna som talar väl för sin sak. Och hon slipper att vara en skönhet! Albert är som män är mest, oroar sig för hennes försvarslöshet och påtalar helt tidsenligt (i alla tider tydligen) ”inte alla män”. Han låter läsaren fundera över kvinnor i förhållande till onani, alkoholism och psykisk ohälsa. Därtill lyfter han klassmedvetet hur baroner och män över lag styr och ställer och har sig. Det är faktiskt ganska märkvärdigt!
Jag tycker om hans vitala prosa med långa finurliga meningar, inte sällan humoristiska.
Det här är en politisk lovsång till den jämställda kärleken som bör få vara fri från makt och institutioner.
May 21, 2022
Ein zu recht so hochgelobter schwedischer Klassiker aus dem Jahre 1839.
"Die Woche mit Sara" beschreibt auf knappen 150 Seiten das Entstehen einer unabhängigen und emanzipierten Liebe/Partnerschaft zwischen einem Unteroffizier und einer Glasermeisterstochter, die auf einem Schiff beginnt.
Zunächst erscheint Sara dem Unteroffizier Albert sehr abweisend, bis er begreift, dass sie keine der üblichen 'Demoiselles' ist, die nur auf eine Ehe mit einem reichen Mann aus sind.
Mit eigenem Charme und wunderbaren Gedanken lässt Almqvist Sara ein avantgardistisches Plädoyer für die Freiheit der Frau halten und damit die Liebe eines Mannes gewinnen, der sich ebenfalls zum aufgeklärten Tonus bekennt.
[Gerne hätte dieses fantastische Werk viele viele Seiten mehr haben können.]
Leider haben Almqvist seine fortschrittlichen Gedanken im konservativen Schweden letztlich ins Exil nach Amerika getrieben. In seinem Roman greift er den Sinn der Ehe und die Einschränkung der Frau darin sehr an und machte sich damit im 19. Jahrhundert wohl wenig Freunde.
"Die Woche mit Sara" beschreibt auf knappen 150 Seiten das Entstehen einer unabhängigen und emanzipierten Liebe/Partnerschaft zwischen einem Unteroffizier und einer Glasermeisterstochter, die auf einem Schiff beginnt.
Zunächst erscheint Sara dem Unteroffizier Albert sehr abweisend, bis er begreift, dass sie keine der üblichen 'Demoiselles' ist, die nur auf eine Ehe mit einem reichen Mann aus sind.
Mit eigenem Charme und wunderbaren Gedanken lässt Almqvist Sara ein avantgardistisches Plädoyer für die Freiheit der Frau halten und damit die Liebe eines Mannes gewinnen, der sich ebenfalls zum aufgeklärten Tonus bekennt.
[Gerne hätte dieses fantastische Werk viele viele Seiten mehr haben können.]
Leider haben Almqvist seine fortschrittlichen Gedanken im konservativen Schweden letztlich ins Exil nach Amerika getrieben. In seinem Roman greift er den Sinn der Ehe und die Einschränkung der Frau darin sehr an und machte sich damit im 19. Jahrhundert wohl wenig Freunde.
April 2, 2022
3.5/5 En rolig bok att säga att man har läst, men den var inte riktigt i min smak. Sett ur 1800-talets perspektiv är den mycket mer radikal än ur ett nutida perspektiv, men trots det tyckte jag mycket om karaktärerna. Sara är så självständig och Albert så osäker, vilket jag tror var ett ovanligt porträtterande av kvinna respektive man på den tiden. Trots gammal-svenskan kan man ändå hänga med hyfsat enkelt i boken, och den har verkligen sina stunder.
May 15, 2019
Published in 1839, this slim volume shocked men and women both. The author's friends turned against him; he had to resign from his position as headmaster at a school in Stockholm; a critic challenged him to a duel and spat in his face.
The novel opens in the midst of the Swedish summer. Albert, a young sergeant, meets Sara Widebeck onboard a steamer. "A charming and remarkable intermediate!" he tells himself. "Not a country girl, not at all a peasant girl -- nor yet entirely of the better class."
They go ashore and share a meal at an inn. He watches her take off her lilac gloves, her fingers just "a bit too fleshy." It is obvious that they "had never played the lute, touched piano keys, wielded paint brushes, or turned over the leaves of fine books, for which narrow and lithe fingertips are needed."
Sara tells him that her father is dead and that she herself carries on with his glazier's shop. Since she is unmarried, Albert fears she lacks protection. "On the contrary," Sara says. "If I had a husband as irritable and drunk as my mother's was, I should be defenseless and miserable. No, I tell you, I shall get along just as I am."
They fall in love but Sara refuses to marry. She insists that they must have separate households and separate finances. Love alone will bind them. But can it be done? Not even Sara is sure. "Will it do?"
Judging by the response of the readers, the answer was no. Women in particular felt threatened. With no laws to protect them, unmarried women would be branded as whores. Separating sexuality from marriage would be a carte blanche for lecherous men to come and go as they pleased. What would happen to the children?
In 1851, accused of trying to murder a usurer, the author fled Sweden. It was a sordid affair -- the main evidence was a bowl of oatmeal soup, allegedly laced with arsenic. To this day questions remain. Was he a base and demonic nature, the cause of his downfall all his own? Or was he the victim of a conspiracy, driven out of a country that saw him as a danger to social order? After running a boarding house in America, he wanted to return to Sweden, but with the police waiting to arrest him, he never could. In 1866 he was buried in a pauper's grave in Germany.
Still, Sara Widebeck lived on. Fleshy fingers and all.
The novel opens in the midst of the Swedish summer. Albert, a young sergeant, meets Sara Widebeck onboard a steamer. "A charming and remarkable intermediate!" he tells himself. "Not a country girl, not at all a peasant girl -- nor yet entirely of the better class."
They go ashore and share a meal at an inn. He watches her take off her lilac gloves, her fingers just "a bit too fleshy." It is obvious that they "had never played the lute, touched piano keys, wielded paint brushes, or turned over the leaves of fine books, for which narrow and lithe fingertips are needed."
Sara tells him that her father is dead and that she herself carries on with his glazier's shop. Since she is unmarried, Albert fears she lacks protection. "On the contrary," Sara says. "If I had a husband as irritable and drunk as my mother's was, I should be defenseless and miserable. No, I tell you, I shall get along just as I am."
They fall in love but Sara refuses to marry. She insists that they must have separate households and separate finances. Love alone will bind them. But can it be done? Not even Sara is sure. "Will it do?"
Judging by the response of the readers, the answer was no. Women in particular felt threatened. With no laws to protect them, unmarried women would be branded as whores. Separating sexuality from marriage would be a carte blanche for lecherous men to come and go as they pleased. What would happen to the children?
In 1851, accused of trying to murder a usurer, the author fled Sweden. It was a sordid affair -- the main evidence was a bowl of oatmeal soup, allegedly laced with arsenic. To this day questions remain. Was he a base and demonic nature, the cause of his downfall all his own? Or was he the victim of a conspiracy, driven out of a country that saw him as a danger to social order? After running a boarding house in America, he wanted to return to Sweden, but with the police waiting to arrest him, he never could. In 1866 he was buried in a pauper's grave in Germany.
Still, Sara Widebeck lived on. Fleshy fingers and all.
June 25, 2022
Fin berättelse som jag är glad över att ha läst. Före sin tid men ålderdomlig på ett trevligt vis. Tre stjärnor, nästan fyra, från mig. Gå inte miste om denna klassiker!
Read
January 30, 2025For a novel of the 19th century , Det går an was quite easy to digest to my surprise.
Most of the themes are made clear directly through the plot and dialogue and are not hidden below multiple layers of suggestive language. A straightforward message: Sara Videbeck, the woman who Albert meets, is not made to be confined by marriage. Her position is one of independence. Even today, with a far greater consciousness towards the emancipation of women, there is still much that can be learned from this novel, new peculiar insights to ponder upon. It certainly must have felt modern then, and still does so today.
However, Almqvist offers the ideas in quite a direct way, maybe too direct at times (but it made the Swedish somewhat easier to read 😊). Although I do not want a book to be stuffed with symbolic or allegorical language, this novel felt very overt. But maybe this is what it needed to bring across the message: an unambiguous statement.
What caught my eye the most however, was the (not always so subtle) differences between Albert and Sara. Whereas the young military moustache is filled with romantic ideals and is mostly driven by his emotions, Sara often shows considerable reason and even coolness in some chapters. Both the sensational romanticism and the critical realism are given. Without truly choosing for one or the other, Almqvist proves not to limit himself to one-sidedness, but may have been swept away by the amorous tendency at the end, possibly losing the balance.
This work was clearly ahead of its time, justly so, and was pleasant to walk through. Worth a reread.
Most of the themes are made clear directly through the plot and dialogue and are not hidden below multiple layers of suggestive language. A straightforward message: Sara Videbeck, the woman who Albert meets, is not made to be confined by marriage. Her position is one of independence. Even today, with a far greater consciousness towards the emancipation of women, there is still much that can be learned from this novel, new peculiar insights to ponder upon. It certainly must have felt modern then, and still does so today.
However, Almqvist offers the ideas in quite a direct way, maybe too direct at times (but it made the Swedish somewhat easier to read 😊). Although I do not want a book to be stuffed with symbolic or allegorical language, this novel felt very overt. But maybe this is what it needed to bring across the message: an unambiguous statement.
What caught my eye the most however, was the (not always so subtle) differences between Albert and Sara. Whereas the young military moustache is filled with romantic ideals and is mostly driven by his emotions, Sara often shows considerable reason and even coolness in some chapters. Both the sensational romanticism and the critical realism are given. Without truly choosing for one or the other, Almqvist proves not to limit himself to one-sidedness, but may have been swept away by the amorous tendency at the end, possibly losing the balance.
This work was clearly ahead of its time, justly so, and was pleasant to walk through. Worth a reread.
October 18, 2017
Den absolut tråkigaste boken jag har läst i år.
November 5, 2023
Nej, det går inte an.
did-not-finish
February 2, 2022Efter 37 % läst så ger jag upp.
Jag fastnar inte alls för boken. Det känns som att sergeanten Albert ena stunden älskar/kärar ner sig i Sara och nästa stör sig något djävulskt på henne. Jag tycker att hans fjantande fram och tillbaka är tråkigt. Sara verkar vara en modern karaktär med tanke på att boken är utgiven på 1800-talet. Men jag tycker även hon är ganska tråkig.
Det är inget i handlingen som faktiskt lyckas hålla kvar mitt intresse såpass att det känns värt att läsa klart boken, tyvärr.
Jag fastnar inte alls för boken. Det känns som att sergeanten Albert ena stunden älskar/kärar ner sig i Sara och nästa stör sig något djävulskt på henne. Jag tycker att hans fjantande fram och tillbaka är tråkigt. Sara verkar vara en modern karaktär med tanke på att boken är utgiven på 1800-talet. Men jag tycker även hon är ganska tråkig.
Det är inget i handlingen som faktiskt lyckas hålla kvar mitt intresse såpass att det känns värt att läsa klart boken, tyvärr.
Read
February 19, 2021Traggligt!
October 28, 2025
Roligare att kunna säga att man läst den än att faktiskt läsa den… Också att det tog del seriöst en hel vecka för dem att reda ut hur man är sambos, men med tiden i beaktning inte så konstigt i och för sig. Typ ganska bra helt enkelt!
August 16, 2024
Jag har väntat ett tag med att skriva en recension för jag behövde tänka. Å ena sidan imponeras jag av den moderna synen på äktenskapet och argumenten för kvinnans frihet och självständighet. Å andra sidan slår hela fokuset på att vara eller inte vara i ett äktenskap mig som fel, är det inte något annat vi borde fokusera på, en djupare rot till problemet? Detta görs förvisso lite, men förlorar lite sin substans när det mynnar ut i det enkla budskapet om äktenskapet.
Romanen fick en del kritik från kvinnliga författare under sin tid, och jag förstår dem! Almqvist tanke blir på något sätt allt för manlig och idealistisk i sin tid. Den förbindelse utan äktenskap som han förespråkar hade antagligen hämmat och skadat kvinnan (i ett så mansdominerat samhälle).
Jag gillar liksom själva grundtanken i den här boken, men fokuset på att inte gifta sig blir för mig lite skum.
För övrigt var det en fantastisk bok, skickligt skriven, med en realistisk kärlekshistoria, och intressanta karaktärer. Snudd på naturalistisk.
Romanen fick en del kritik från kvinnliga författare under sin tid, och jag förstår dem! Almqvist tanke blir på något sätt allt för manlig och idealistisk i sin tid. Den förbindelse utan äktenskap som han förespråkar hade antagligen hämmat och skadat kvinnan (i ett så mansdominerat samhälle).
Jag gillar liksom själva grundtanken i den här boken, men fokuset på att inte gifta sig blir för mig lite skum.
För övrigt var det en fantastisk bok, skickligt skriven, med en realistisk kärlekshistoria, och intressanta karaktärer. Snudd på naturalistisk.
March 23, 2025
En fin og radikal bog om sergenten Albert og den selvstændige næringsdrivende Sara, der forelsker sig på en rejse fra Stockholm til Lidköping og beslutter sig for at leve sammen og stadig bibeholde deres individuelle frihed.
Bogen må have virket progressiv og skandaløs i sin tid og i sin fremstilling af en selvstændig kvindefigur, der insisterer på sin individualitet.
Stilen er poetisk på en stille måde, der ofte bryder den indre synsvinkel med forfatterens panoramiske betragtninger over omgivelser og landskabet.
///
A fine and radical book about the sergeant Albert and the independent businesswoman Sara, who fall in love on a journey from Stockholm to Lidköping and decide to live together while still maintaining their individual freedom.
The book must have seemed progressive and scandalous in its time, particularly in its portrayal of an independent female character who insists on her individuality.
The style is quietly poetic, often interrupting the internal perspective with the author's panoramic reflections on the surroundings and landscape.
Bogen må have virket progressiv og skandaløs i sin tid og i sin fremstilling af en selvstændig kvindefigur, der insisterer på sin individualitet.
Stilen er poetisk på en stille måde, der ofte bryder den indre synsvinkel med forfatterens panoramiske betragtninger over omgivelser og landskabet.
///
A fine and radical book about the sergeant Albert and the independent businesswoman Sara, who fall in love on a journey from Stockholm to Lidköping and decide to live together while still maintaining their individual freedom.
The book must have seemed progressive and scandalous in its time, particularly in its portrayal of an independent female character who insists on her individuality.
The style is quietly poetic, often interrupting the internal perspective with the author's panoramic reflections on the surroundings and landscape.
August 21, 2023
Det tog lite tid att vänja sig vid språket, men jag har lärt mig flera nya ord som jag aldrig kommer använda.
Pluspoäng för att vara ologisk.
Man ser kvinna på båt, tycker hon är söt.
Kvinnan byter hatt, vilket fångar mannens intresse i flera sidor.
Det följer en hel del information om vem som får äta var, och hur, på ångbåt. Väldigt viktigt är också hur man tilltalar folk.
Sen helt plötsligt är de bästa vänner och sover i samma rum.
Det tog längre tid för mig att läsa än det utspelade sig i boken.
Sen åker de vagn till bokens slut. Hon hinner byta hatt ett par gånger innan de kommer fram.
Pluspoäng för att vara ologisk.
Man ser kvinna på båt, tycker hon är söt.
Kvinnan byter hatt, vilket fångar mannens intresse i flera sidor.
Det följer en hel del information om vem som får äta var, och hur, på ångbåt. Väldigt viktigt är också hur man tilltalar folk.
Sen helt plötsligt är de bästa vänner och sover i samma rum.
Det tog längre tid för mig att läsa än det utspelade sig i boken.
Sen åker de vagn till bokens slut. Hon hinner byta hatt ett par gånger innan de kommer fram.
August 16, 2021
2,5 avrundat uppåt. Började med att lyssna på boken, men när jag blev förvirrad av om tidshopp hade skett eller om det var fel på min app, gick jag över till att läsa e-boken.
Trevlig bok, i stil med sin tid i språk men före i ämnen som kvinnors friheter och äktenskap (först utgiven år 1839). Hade fortsatt svårt att få en klar bild av om det skedde tidshopp då det kändes som att huvudpersonerna var på resande fot i först skilda syften men verkade prata kärlek och politik som om de varit bekanta i något år.
Trevlig bok, i stil med sin tid i språk men före i ämnen som kvinnors friheter och äktenskap (först utgiven år 1839). Hade fortsatt svårt att få en klar bild av om det skedde tidshopp då det kändes som att huvudpersonerna var på resande fot i först skilda syften men verkade prata kärlek och politik som om de varit bekanta i något år.
December 21, 2025
Det är så klart mäktigt med litteraturen att den faktiskt kan påverka samhället, och mäktigt att det här är ett exempel på ett verk som gjort det; men det behöver ju inte betyda att verket är bra, eller att det har åldrats med värdighet. Porträttet av Sara är fint, i alla fall initialt; fritt tänkande, en egen personlighet (man förstår inte riktigt vad hon ser i den ganska dryga snubben), men hon förvandlas mot slutet till att mest bli ett språkrör för Almqvist position, och hon är dessutom ganska i olidlig i sin, förutom i äktenskapsfrågan, moraliska fläckfrihet.
Men jag håller förstås med om det viktiga, alla ska få vara kulbo.
Men jag håller förstås med om det viktiga, alla ska få vara kulbo.
March 16, 2023
Jag gillade den här boken, kortläst men fint budskap. Intressant att författaren tvingades lämnade landet på grund av sina extremt radikala tankar om att en kvinna kan köpa saker själv. Hampus och Eira ni är mina enda goodreads vänner men det är kul att skriva reviews ändå
Read
December 10, 2024Fan va jag gillar gammal svenska och lunken äldre romaner har, så mysigt
November 27, 2025
2,5. Genusperspektivet var ganska intressant men den berörde mig inte så mycket. Symboliken var också lite meh. För självklar.
June 25, 2022
Jag vet inte vad jag ska skriva, mer än att jag läste den vid alldeles rätt och samtidigt helt fel tid av mitt liv. Språket, det målande och romantiska, allt vackert och frejdigt. Riktigt fin!
Read
December 3, 2024det här har inte nödvändigtvis något att göra med boken, men - tentavecka i littvet känns som att vara fast i en centrifugerande tvättmaskin
December 18, 2024
En otroligt intressant liten roman som på ett humoristiskt och fint sätt diskuterar äktenskapets roll i vårt samhälle, och i enskilda kvinnors liv. Ett visst mått av bakgrundskunskap om Almqvist och samtidens bemötande av verket gör nog läsningen än mer drabbade – det är först när man förstår hur präglat samhället var av religionen och tanken om "anständighet" som Det går an blir riktigt radikal. Jag tyckte om att Sara var så övertygad i sin argumentation, men att hon och Albert ändå verkligen lyssnar på varandra (vilket min kloka kursare tog upp, shoutout till Miranda). Deras samtal är utforskande och deras kärlek består till stor del av viljan att förstå varandra. Almqvists stil är förvånansvärt rolig och jag uppskattade särskilt hur han driver med Alberts (nyfunna?) översitteri. När Albert är som mest odräglig, det vill säga skriker på och skäller ut kallskänkor och drängar, skapar Almqvists torra ironi en distans som gör porträttet både underhållande och tankeväckande. Vem är egentligen Albert? Var kommer han ifrån? Är han en arbetarpojke som genom militärtjänstgöring plötsligt kommit upp sig i samhället? Och är det i sådana fall därför han är så ängslig? En ängslighet som bland annat kommer till uttryck i att han återkommande blir så otroligt kränkt varje gång Sara principfast vill betala för sig själv och vägrar låta sig stå i skuld till Albert. Sara, som är mycket tryggare, får vi också veta mer om; hennes barndom har visserligen varit stökig men hon har stadigt stått kvar i någon slags medelklass (?). Förutom att att romanen är intressant att läsa som ett uttryck för Almqvists samhällsanalys är det också en fin och romantisk berättelse. Kemin mellan våra huvudkaraktärer är ofrånkomlig, och jag hoppas i alla fall mycket på deras lyckliga slut under läsningen.
Fint exempel på det glasbildspråk som löper genom romanen, här i hur Albert till en början ser på Sara och sin egen otillräcklighet:
"...dessutom tror jag, uppriktigt sagt, ditt hjärta vara av glas; och jag, jag äger ej i mitt våld den diamant, det enda vapen, varmed märke skulle kunna ristas i ett sådant."
Och ett exempel på den torra, stillsamma humor som finns i boken – här när paret är ute på sin resa med häst och vagn:
"Sara sade en gång: det dammar! Denna sanning var ovederlägglig och således icke vidare att behandla."
Fint exempel på det glasbildspråk som löper genom romanen, här i hur Albert till en början ser på Sara och sin egen otillräcklighet:
"...dessutom tror jag, uppriktigt sagt, ditt hjärta vara av glas; och jag, jag äger ej i mitt våld den diamant, det enda vapen, varmed märke skulle kunna ristas i ett sådant."
Och ett exempel på den torra, stillsamma humor som finns i boken – här när paret är ute på sin resa med häst och vagn:
"Sara sade en gång: det dammar! Denna sanning var ovederlägglig och således icke vidare att behandla."
February 17, 2016
The book, published in 1839, was written by Carl Jonas Love Almqvist.
Sergeant Albert goes on a boattrip from Stockholm to Lidköping, in Sweden, and meets the wonderful Sara Videbäck, a glazier’s daughter. They fall in love, but soon he discoverst that she has taken over the family business and refuses to stop working just because she has fallen in love. She talks highly of people not moving in together and demands that they will not get married. Independence is very important to her because her father mistreated her mother in their marriage. The main theme of the book is marriage as an imprisonment.
This book caused a great scandal in 1839. The author lost his job as president of Nya Elementarskolan and had to live in exile because the book views marriage as a life long institution, preventing the people married to leave each other. The character Sara’s claim that if you love someone, marriage is not needed reflects the author’s own opinion. The book has influenced Sweden and perhaps contributed to the modern view of relationships as equal and marriages as a little overrated.
Sergeant Albert goes on a boattrip from Stockholm to Lidköping, in Sweden, and meets the wonderful Sara Videbäck, a glazier’s daughter. They fall in love, but soon he discoverst that she has taken over the family business and refuses to stop working just because she has fallen in love. She talks highly of people not moving in together and demands that they will not get married. Independence is very important to her because her father mistreated her mother in their marriage. The main theme of the book is marriage as an imprisonment.
This book caused a great scandal in 1839. The author lost his job as president of Nya Elementarskolan and had to live in exile because the book views marriage as a life long institution, preventing the people married to leave each other. The character Sara’s claim that if you love someone, marriage is not needed reflects the author’s own opinion. The book has influenced Sweden and perhaps contributed to the modern view of relationships as equal and marriages as a little overrated.
November 7, 2017
Skrevs för typ 200 år sedan och är nästan feministisk?? Wut, väldigt intressant indeed. Inget riktigt "nytt" för en människa i dagens samhälle men då var den väldigt "vågad". Liksom hemska tanke att en man o kvinna kan leva tsm utan att vara gifta! (omg) Kan se hur kyrkan rynkade näsan, åt att en av deras egna präster Almqvist skrev sånt här. Även om jag kanske inte håller med om allt i denna novell, så gillar jag att den vidgade vyer. Den ger och föreslår valet om man faktiskt vill vara gift eller leva sambo.
(den kanske skaver lite för en romantiker, som ser giftemål som det ultimata men men ;)
(den kanske skaver lite för en romantiker, som ser giftemål som det ultimata men men ;)
March 8, 2015
Handlingen är idag orelevant och romansen är oromantisk.
December 20, 2022
Short, decent read about a Sergeant (Albert) who falls in love with a Glazier (Sara) onboard a steamship from Stockholm to Lidköping. She proposes a kind of egalitarian relationship, unheard of at the time, without a wedding, shared property etc. which he agrees to.
Published in 1839 (24 years before women in Swedish could be declared of legal majority without a royal decree) it caused an immediate scandal, spawned a ton of aggressive responses even from progressive literary circles, and cost the author his job as principal of a prestigious school. He later fled to the US, bankrupt and persecuted.
The historical context is way more interesting than the story itself but the exploration of Albert's ambiguous feelings towards Sara's independence is way ahead of its time and often eerily relevant to the 21st century.
Published in 1839 (24 years before women in Swedish could be declared of legal majority without a royal decree) it caused an immediate scandal, spawned a ton of aggressive responses even from progressive literary circles, and cost the author his job as principal of a prestigious school. He later fled to the US, bankrupt and persecuted.
The historical context is way more interesting than the story itself but the exploration of Albert's ambiguous feelings towards Sara's independence is way ahead of its time and often eerily relevant to the 21st century.
December 16, 2024
"Vad är det för tröst med de givna orden? Man sitter olycklig för sig själv och har ett namn. Det är som en titel utan ämbete. Det är som en skylt utanför en bod, och när man kommer in i boden och frågar om varan, så finns icke varan som skylten talar om. Hur gör man då? Jo man går ut förargad och spottar åt skylten ."
Jag gillar Det går an. Den är intresserant och fullspäckad med viktiga ämnen. Almqvist är en skicklig berättar som gör något så alldagligt till något så spännande och intressant.
Jag gillar Det går an. Den är intresserant och fullspäckad med viktiga ämnen. Almqvist är en skicklig berättar som gör något så alldagligt till något så spännande och intressant.
Displaying 1 - 30 of 166 reviews