Che cosa hanno in comune James Cook, Carlo Linneo, Greta Garbo e Niels Bohr? Che cosa ha nascosto Linneo in un fiume della Finlandia? E perché Ida è stata abbandonata da sua madre? Durante il ricevimento per la consegna dei Nobel a Stoccolma, lo scienziato russo Anatolij Lobov, vincitore del Premio per la fisica, affida un astuccio e una vecchia lettera a Ida, ricercatrice universitaria e nipote di una sua carissima amica. L’astuccio contiene una strana pietra, mentre la lettera è stata firmata da un allievo di Carlo Linneo nel Settecento. Prima di poter dare qualsiasi spiegazione, Lobov muore in circostanze misteriose, lasciando Ida alle prese con un intrigante quanto pericoloso mistero. La giovane è costretta a fuggire subito da Stoccolma e a chiedere aiuto al suo ‘padre supplementare’ Lasse, un uomo pieno di risorse. Ma chi sono i loro inseguitori accaniti e perché vogliono a tutti i costi prenderle la pietra? Un’avventura mozzafiato, che lega le sue vicende con quelle di personaggi illustri del passato, accompagnando il lettore in un affascinante viaggio nei meandri della Storia. L’atmosfera dei grandi racconti d’avventura incontra lo stile del romanzo contemporaneo di Wilbur Smith e Clive Cussler in un thriller narrato come un classico del secolo scorso.
«Un’avventura vertiginosa in grado di cavalcare lo spazio e il tempo regalando passione e puro divertimento. Ritmo indiavolato e trama stupefacente s’intrecciano per trasportarci tra le pagine di un romanzo sontuoso e imperdibile». MARCO BUTICCHI
Påminner om andra "följ ledtrådar" böcker, men med lite mer naturvetenskaplig vinkel. Vilket jag inte alls har något emot, snarare är det det som gör boken intressant.
Tyvärr beter sig Ida som ett våp mest genom hela boken. Jag förstår att det förmodligen är medvetet, då man vill göra Ida till en "vanlig" människa som plötsligt får något stort på halsen, men jag tycker bara hon sover hela tiden, ungefär som att författarna inte vet vad dom ska fylla utrymmet med, så hon får hamna i dvala. Under tiden får plastpappan Lasse bära oket, men även han är lite av en skuggfigur, eftersom det tar oproportionerligt lång tid för honom att förklara något överhuvudtaget för Ida. Hon hade säkert fattat tusen gånger bättre beslut om hon bara vetat vad som stod på spel. "Det får du fråga Alma om", heter det i halva boken, trots att han visar sig sitta inne med sjukt mycket info. Dessutom tycker jag det är himla märkligt att hennes mormor skickar henne på nobelfesten för att ta emot något extremt-mega-super-hemligt som hon absolut varken får titta på eller nämna för någon, men hon får inte förklarat varför. "Gör det bara." När hon sen hamnar i skiten, så är plötsligt mormor Alma som bortblåst.
Jungfrustenen som hela boken handlar om, är intressant. Hela den delen, hur den hittades, Solanders dagbok, Linné och allt det där, det vill jag ha mer av, hade önskat att det var en egen bok jag kunnat läsa. Antagonisterna i den här boken är rövhålet Paul och författaren Mikael. VILKET PAR! Först har vi Paul, som är ett riktigt praktarsel, som ska fara land och rike runt -- FÖR SIN iPad!!! Något hemligt skit har han på det, förmodligen otäcka experiment på människor, så visst, jag kan fatta att han inte vill att det ska komma ut, men han har möjligheten att radera hela skiten men väljer istället att hatta runt som en vante i en orkan för att försöka hitta den i de Norrlänska skogarna. Logiskt. Mikaels drivmedel är att han vill skriva en bok om Solander, som tydligen ska få honom att komma över sin döda dotter, eller nåt. Han är inte ond, direkt, utan vill bara ha tag i ett ytterst hypotetiskt brev som Ida EVENTUELLT har. Det är lite väl mesigt, även om han inte har något bättre för sig.
De verkliga antagonisterna, som den där Miranda, ser man inte röken av efter hennes inhopp i början och den svenska polisen som jagar henne för mord ser man ungefär tre gånger. Dessutom är dom sjukt slapphänta i sitt sökande.
Dock kan jag inte hjälpa att jag vill läsa fortsättningen.
Linnaeus apprentice Daniel Solander makes a startling discovery on New Zealand: A rock with strange qualities that challenge his master’s view on nature. The stone ends up in four pieces and during the time, they end up with people like Niels Bohr, Frank Sinatra, Greta Garbo and Josef Stalin.
This Swedish book, Jungfrustenen (virgin rock) is an easy read adventure book, a perfect summer book. I can’t say I was overly impressed with the book, but I enjoyed reading it. This is the kind of book I pick up when need something lighter to read.
This is the first book of six and I will read the next one since I want answers to question from the first book. Hopefully, the next book is as enjoyable as this one.
Den längre versionen: jag fick den här boken för många år sedan och läste nu som ett hyllvärmarprojekt. Det är första delen i vad som skulle bli en serie av sex böcker (men det blev bara tre) om jakten på en ovärdelig sten med magiska egenskaper (jämför Philosopher's stone i Harry Potter) där kopplingar görs till Linné och shady vetenskapsmän i Ryssland.
Det finns potential i fröet som planteras om Linnés/Solanders upptäckt av stenen och den inledande Nobelfesten där vi möter huvudpersonen Ida, men sen går det bara utför.
Författarna använder till att börja med talspråk raktigenom, dialogen är ofattbart enkel, styltig och nästan som att läsa ett transkript. Exempel:
- Vad är det hon markerar för? Är det sprit, cigaretter….? - Allmän markering. Kan vara narkotika. Tystnad. - Njaaä. Jo, visst. Kanske. Fast, nej.
Huvudpersonen Ida är både gnällig och ofattbart trött hela tiden. Det är otroligt - haha - tröttsamt. Och förutom detta är historien förvirrande, full av logiska luckor och slutet är inget slut utan en cliffhanger, som leder rakt in i del två. Den kommer jag absolut inte att läsa.
Boken har både fack och skönlitteratur blandat på ett underbart sätt. Jag älskar hur naturvetenskapen blandas in i boken och hur den ändå lyckas vara så spännande. Jag älskar Ida, Eva, Almas historia. Det är så komplicerade historier så jag kan förstå att det krävs flera böcker att förklara. Även Mikaels karaktär är intressant, hur han kritiserar ALLT. Rolig läsning kort sagt.
Jodå, den är väl spännande med en hektisk jakt genom Sverige och Finland. Huvudpersonen blir man mest irriterad på, hon känns väldigt tjatig och gråter eller gnäller oavbrutet. Hade önskat en lite smartare eller starkare hjältinna. Långa partier i boken är historiska berättelser, men mycket av det känns onödigt och en del verkar hämtat direkt ur Wikipedia. Kommer förmodligen att läsa de två andra delarna också.
Bitvis spännande och intressant, bitvis lite för mycket standarddeckare. Framförallt har jag svårt för avsnitten med Mikael och Paul, som blir alldeles för mycket vanligt deckare för mig. Mikael som karaktär är jobbig, ointressant och onödig. En tightare historia hade fokuserat enbart på Ida och hennes utveckling istället för allt annat. Lite besviken blir jag också på att Ida bara sover och "hänger med", hon verkar inte utvecklas eller bli mer självständig, snarare tvärtom. Även om hon agerar ibland så driver hon mycket med strömmen - vilket fungerar inledningsvis men börjar bli lite tröttsamt.
Kommer jag att läsa fortsättningen? Inte säker på det. Hade jag haft den, troligtvis, den är tillräckligt spännande för att jag vill veta vad som händer. Nu har jag inte det och då är det mer sannolikt att jag låter den ligga.
This feels like the first draft of what could have been an interesting novel. But, it's filled with plot holes, like why no one ever tells Ida anything with no good reason not to. There barely happens anything in this book that is 300 pages too long. I hated Paul and Mattias and did not give a damn what happened to them. There was not even an ending to the story it just stopped without a reason. Also what happened to Marina and why did we not get to know about it. And the fact that the authors included pointless fact chapters and unimportant chapters from random people connected to the stone brings the book down even more.
Otin tämän alunperin luettavaksi, koska kansitaiteesta ja takakannen tekstistä tuli mieleen yksi lempi kirjoistani, Da Vinci koodi. Ja sitä tämä tavallaan oli. Tosin sellainen köyhän miehen ruotsalainen versio, jossa taidereferenssit on vaihdettu johonkin ruotsalaiseen luonnontieteilijään ja hänen oppilaisiin. Tylsä twisti.
Henkilöhahmot on kuvattu suppeasti, kerronta on laiskaa ja paikoitellen sekavaa. Tempo on turhan hidas, sivulla 495(/557) odotin edelleen, milloin tarina lähtee kunnolla käyntiin. Kirja voisi olla noin puolet lyhyempi ilman, että menettäisi tarinan (tai lukumiellyttävyyden osalta) mitään olennaista.
Kontrafaktisk historie er en glimrende motor i en fortælling, og det er netop det, der er tale om her. Med spring i tid og krydsklip mellem vidt forskellige personer har Michael Mortimer skruet en velfortalt "drengebog" for voksne sammen. Det skal han ikke høre et ondt ord for! Man skal måske nok lede efter det helt store vitamin-indhold. Vil man bare underholdes, er den god.
Fast paced and and a page turner. Always wanted to know what was going to happen. I liked that it takes place in Sweden and loved the historical connection that makes up the plot. Will definitely continue.
Sure it’s got it’s flaws but I was entertained and left wanting more.
Hitchcockin Linnut yhdistettynä Dan Brownin kirjoille tyypilliseen ajojahtimaiseen mysteerien ratkontaan yhdistettynä Carl Von Linnén elämäntyöhön.. Ja roolihahmoihin, joista osa on kuin arkielämän kuvioista repäistyjä, osa stereotypillisia "pahistyyppejä".
Ja päähenkilönä, kaiken keskellä, kohtalon oikusta sekasotkuun joutunut nuori nainen, joka on aivan pihalla kaikesta.
Aloitin kirjan lukemisen uteliaalla mielenkiinnolla. Sen alkupuoli oli kieltämättä aika vaihtelevaa: uhkakuvioiden maalaus taivaalle tuntui läpinäkyvältä ja pakotetulta, Idan pakomatka ja siihen liittyvät syyt tuntuivat miltei epäuskottavilta ja irralliset tarinat sekoittivat pään ja saivat silmät pyörimään päässä, kun lisää historiaa pengottiin ja uusia tyyppejä vedettiin kuvioihin. Onneksi kuitenkin jaksoin lukea pitemmälle, sillä tarina alkoi koukuttaa enemmän puolen välin jälkeen. Idan ja Lassen sekä heitä jahtaavien miesten välisen kissa-hiiri-leikin seuraaminen halki Ruotsin ja Suomen oli viihdyttävä lisä muuten kovin suuriskaalaisen ja hämmentävän juonikuvion keskellä. Täytyy myöntää, että vaikka 557 sivua kahlasinkin läpi, en edelleenkään ole kärryillä siitä, mistä kaikessa on kyse. Suuremmat linjat lienevät selvillä, mutta esimerkiksi jokihelmisimpukoiden ja satunnaisten mutanttielukoiden roolit tuntuvat edelleen.. Oudoilta.
Toisessa osassa mysteerin verhoa raotetaan luultavasti enemmän, kun Ida kumppaneineen päätyy Venäjälle etsimään isoäitiään. Kunnianhimoinen tarina, jota on selvästi mietitty pitkän aikaa! Toivottavasti se myös nivoutuu toisessa osassa järkevään kokonaisuuteen eikä jää pirstaleiseksi.
Kirja tarjoaa salaperäisyyttä yhdistettynä evoluutiobiologiaan ja toiminnallista ajojahtia kaiken jännän ja oudon ystäville. Kirjoittajakaksikko maalailee Suomea muuten silmiinpistävän positiivisin sanankääntein, vaikkei huoltoaseman kassamyyjä kovin hyvin englantia osaakaan (ja ruotsia ei tietenkään lainkaan). Ohhoh, ohhoh, peukkua pystyyn kirjailijoille!
Tässä on kaikki ainekset, mitkä normaalisti saa mut lukemaan silmät sikkaralla aamuun asti: biologiaa (!), biotieteitä (!!), jännitystä, salaisuuksia, mystiikkaa ja mysteereitä.... MUTTA. Silti. Mikään tässä kirjassa ei kuitenkaan innosta. Vauhdista ja tapahtumista huolimatta kirja ei imaise mukaansa. En oikein edes tiedä miksi?? Eteneekö tämä jo liian nopeasti ja kaikki on liian ylimalkaista, joten tarinaan ei tipahda sisään? Teksti nyt ainakin on varsin kömpelöä, mut ei se nyt ainoa syy ole. Näillä annetuilla spekseillä ei pitäisi olla mahdollista laskea kirjaa kädestään. Näin kuitenkin kävi. Itse asiassa sivujen kahlaaminen kävi työstä ja oli melkein helpottavaa joka kerta, kun kirjan SAI laskea sivuun. Sivujuonten kehittely on aivan liian yksityiskohtaista ja vie tilaa ja lukijan huomiota pääasiasta ja Linnéstä ja Solanderista kertovat tietolaatikot ovat suoraan Wikipediasta otettuja irrallisia tietolaatikoita, jotka täysin tarpeettomasti katkaisevat lukemisen. Päähenkilö Ida jää etäiseksi ja on näin vauhdikkaan seikkailukirjan päähenkilöksi ihmeellisen aloitekyvytön ja "näkymätön". Hän tekee ja toimii vain silloin kun sivuhenkilöt häntä johonkin suuntaan tönäävät. Muihinkaan hahmoihin ei pääse sisälle yhtään sen enempää.
Lisäksi kirja loppuu melkein kesken lauseen, niin kesken se jää. Ymmärrän, tämä on sarja. Mutta siitä huolimatta edes jotain langanpäitä olisi pitänyt sitoa yhteen tai antaa jotain päätöstä edes jollekin tai vastaus edes yhteen arvoitukseen. On monia sarjoja, joiden kirjoja voi lukea itsenäisinä teoksina. Jos tämän sarjan kirjat jatkuvat yhtä irrallisina, niin näitä ei kyllä voi. Itse tulin siihen tulokseen, että en aio jatko-osia edes lukea, en halua kokea tämmöistä ärsytystä toista kertaa.
Jungfrustenen av Michael Mortimer är bitvis mycket spännande. Tyvärr hoppar boken mycket i handlingen mellan olika personer och tidsåldrar, brev etc, och tappar därför spänningen. Dessutom är det inlagt långa stycken fakta i texten och då tappar flödet direkt.
Handlingen och beskrivningen av platserna känns inte trovärdiga. Ibland tyckte jag verkligen om att lyssna på boken, ibland ville jag bara att den skulle ta slut.
Boken handlar om Ida vars mormor är någon mystisk forskare som har gått under jorden i Ryssland. Ida blir inbjuden till Nobelfestligheterna och möter där en av nobelpristagarna som ger henne skrinet med Jungfrustenen. Strax därpå blir Ida en efterspanad brottsling som förföljs av Interpol. Mitt i denna handling sticks det in berättelser om Greta Garbo och flera andra kända personer, samt Linné och hans lärjungar. Allt i olika kapitel som avbryter handlingen om Ida som flyr för sitt liv. Läsaren tas med till fjärran länder och hemska urinvånare, men även till lappland och Finland. Boken slutar abrupt och jag förstår att det kommer en efterföljare, en bok som jag inte tänker läsa.
Inizialmente il romanzo si presenta intrigante ma mano a mano che si prosegue con la lettura,a parte per le meravigliose descrizioni si ha l'impressione di stare leggendo una storia allungata e stirata .Il ritmo,per essere un thriller,si fa decisamente troppo lento. Dei tremendi segreti che dovevano essere svelati il lettore otterrà poco o fatti che sono ripetuti all'infinito e facilmente immaginabili. L'argomento della biofisica viene trattato con superficialità e la scienza viene dipinta come qualcosa di misterioso e pericoloso. Insomma, un libro che incuriosisce ma che alla lunga da sui nervi. L'essere parte di un ciclo non giustifica la sensazione di trovarsi davanti ad un pretenzioso brodo allungato. Ah e,cara protagonista in fuga,studi biofisica ma non sai renderti conto che un i-pad puó essere rintracciato?
Spännande, javisst. Lite trovärdighetsproblem, javisst. Men framförallt med en ovanligt tröttsam huvudperson (Ida) som blev omhändertagen (av män) och grät och sov sig igenom 505 sidor. Partierna med mansgrisen Paul och den bittre författaren Mikael var betydligt mer underhållande än lipsillen Ida. Ingen chans att jag orkar läsa om henne i fem böcker till.
Scifi is not really my genre, but this was sort of a 1/2 scifi. At the same time as the characters lived in a normal, existing in reality today sosiety, they expierenced unreal events. A bit confusing story as it was very eventfull. Hope the future volumes of this story will clarify events and bring a bit more information of the backrounds of this story.
Prima parte di un giallo basato sulla storia di Linneo e su numerosi riferimenti scientifici. All'inizio un po' lento, poi il ritmo diventa vivace e cattura il lettore. La trama risulta un po' intricata, con molti personaggi e storie che si intrecciano. Alla fine si rimane abbastanza in sospeso e il seguito diventa un acquisto obbligatorio. Scrittura piacevole
Spændende thriller, hvor naturvidenskab, konspirationsteorier og historie væves sammen. Historien er vild og til tider usammenhængende, men man hænger alligevel på, fordi man er spændt på, hvordan det ender...det ender så med en cliffhanger til den næste bog, kan jeg afsløre, så den vil jeg straks bestille på biblioteket.
Jag försökte verkligen motstå den här boken. Intala mig att personbeskrivningarna var taffliga och anakronismerna irriterande. Men det är bara att ge sig - det är helt enkelt en mycket underhållande bok.
I just loooooved this book!! There are no works for how amazing this book was in my opinion! I just loved the story in general and everything that happens! All the information that is given about the topic in the book is totally relevant to what is going on in the story! JUST LOVE IT!
Jag tyckte att boken var långsam och det var lite drygt att de blandade fakta och tillbaka blickar och brev. Det blev så spretigt. Men jag tyckte att själva handlingen var bra. Men de byggde upp lite för mycket till de kommande böckerna.