What do you think?
Rate this book
Bödlar
Förutom att verkställa dödsstraff var bödelns uppgifter sådana som ingen respektabel människa önskade befatta sig med: tömma dasstunnor, kastrera hästar, avliva hundar och dränka katter. Hur rekryterades någon till en tjänst som den? Historikerna Annika Sandén placerar bödeln som person i centrum och försöker förstå honom i ett kulturell och socialt sammanhang. Hon behandlar bödelns bakgrund, hur han har kommit i fråga för tjänsten, arbetsvillkor och umgängesformer. Vilka var det som umgicks med bödeln? Vem önskade gifta sig men en man som han? Men bödeln hade också funktioner som somliga eftersökte. Han hade en hemvist i den magiska världen. Han kunde bota sjukdomar och tillhandahålla ting med särskilda krafter.
- GenresHistoryNonfiction
355 pages, Hardcover
Published April 26, 2016
5 people are currently reading
55 people want to read
About the author
Annika Sandén
9 books4 followersAnnika Sandén är författare och docent i historia vid Stockholms universitet.
Sandén disputerade 2005 vid Linköpings universitet på avhandlingen Stadsgemenskapens resurser och villkor. Samhällssyn och välfärdsstrategier i Linköping 1600-1620. Avhandlingen belönades med Vasamuseets vänners pris (2007).
Sandén utkom 2020 med boken Fröjdelekar. Glädje, lust och nöjen under svensk stormaktstid. Boken är den sista delen i en trilogi om levnadsförhållanden hos allmogen i Sverige under 1600-talet. Den första delen är Missdådare: brott och människoöden i Sverige omkring 1600 som utkom 2014. 2016 kom boken Bödlar. Liv, död och skam i svenskt 1600-tal. Boken nominerades till Stora Fackbokspriset av Axel och Margaret Ax:son Johnsons stiftelse. Hon har tillsammans med Erik Petersson utkommit med boken Mot undergången. Ärkebiskop Angermannus i apokalypsens tid och var tillsammans med Sofia Holmlund redaktör för Usla, elända och arma. Samhällets utsatta under 700 år, som utsågs till Årets bok om svensk historia 2013. Hennes forskning fokuserar på folkkultur och vardagsliv i 1500- och 1600-talets Sverige.
2019 tilldelades hon Stora historiepriset.
Sandén disputerade 2005 vid Linköpings universitet på avhandlingen Stadsgemenskapens resurser och villkor. Samhällssyn och välfärdsstrategier i Linköping 1600-1620. Avhandlingen belönades med Vasamuseets vänners pris (2007).
Sandén utkom 2020 med boken Fröjdelekar. Glädje, lust och nöjen under svensk stormaktstid. Boken är den sista delen i en trilogi om levnadsförhållanden hos allmogen i Sverige under 1600-talet. Den första delen är Missdådare: brott och människoöden i Sverige omkring 1600 som utkom 2014. 2016 kom boken Bödlar. Liv, död och skam i svenskt 1600-tal. Boken nominerades till Stora Fackbokspriset av Axel och Margaret Ax:son Johnsons stiftelse. Hon har tillsammans med Erik Petersson utkommit med boken Mot undergången. Ärkebiskop Angermannus i apokalypsens tid och var tillsammans med Sofia Holmlund redaktör för Usla, elända och arma. Samhällets utsatta under 700 år, som utsågs till Årets bok om svensk historia 2013. Hennes forskning fokuserar på folkkultur och vardagsliv i 1500- och 1600-talets Sverige.
2019 tilldelades hon Stora historiepriset.
Ratings & Reviews
Friends & Following
Create a free account to discover what your friends think of this book!
Community Reviews
Displaying 1 - 9 of 9 reviews
December 28, 2016
A fascinating book on executioners, their place in society and the use of corporal punishment and executions in 17th century Sweden. It's a book that, despite its quite old fashioned language, is a very accessible and rather quick read. There's not much focus on the grisly part of executions, even though they're not altogether left out!
May 6, 2018
Trots att det är en faktabok var den relativt lättläst. Allt kändes levande men tyvärr kändes det som att författaren gick från ämnet allt för ofta.
Read
October 14, 2024Om det är något jag inte gillar med den akademiska världen - mer specifikt den som är grodd ur universiteten - så är det deras ständiga tjat om ramar och regler. Denna bok är ett praktexempel på detta.
Även fast boken var bra och välutforskad kring ämnet tyckte jag att mycket togs ifrån den i och med den strikta formen - men som jag ändå inte tyckte att den följde helt. Boken inleder med att presentera ämnet samt precisera vad det är den kommer att behandla - vilket jag egentligen inte har något emot mer än att det kan kännas onödigt, jag menar, jag plockar inte upp boken om jag inte redan är intresserad av dess ämne - den behöver inte övertyga mig att fortsätta läsa. Samtidigt förstår jag att det kan vara betydande om man ska skriva en uppsats att i början kunna läsa sig till om man kommer att ha någon användning av att läsa boken inför sitt arbete eller om den enbart behandlar fakta som är icke relevant inför det egna arbetet. Men det störde mig något otroligt att läsa denna inledning och sedan inte ens bli bjuden det den utlovat. Det var som att läsa en meny, beställa en rätt och få in något annat än det man beställt. Så illa var det inte i det här fallet, men i och med att jag läste inledningen sökte jag ständigt efter det erbjudna under hela läsningen av boken - utan att finna det. I inledningen stod det bland annat att man skulle följa tre stycken fall (två bödlar och en bödelsänka) mer ingående. Men det fick vi aldrig göra. Det var en bödel man fick följa ganska ingående (jag minns dock inte om han var en av de tre som presenterades i början) istället var det flertalet fall som berörde flera olika bödlar. Inte för att det var något dåligt i sig men det störde mig att författaren inte följt sina egna riktlinjer.
Vidare tyckte jag att det var otroligt tjatigt att i nästan trehundra sidor behöva läsa meningen Professor blablabla säger si..; historikern si och så menar på… etc. Varför referera till andra forskare när man använder fotnoter? Det hela kändes som att läsa en otroligt lång uppsats eller en doktorsavhandling när detta - denna bok - inte var det. Eller är det jag som har missförstått det hela?
Det störde mig också något otroligt att författaren i princip aldrig vågade sig på egna utlåtanden eller teorier utan enbart stannar vid det som andra forskare och historiker redan har sagt. Jag förstår det här med saklighet och att man ska vara trogen sanningen men om man nu har studerat inom ett ämne i flera år, borde inte det ge en tillräckligt med kött på benen för att kunna ge egna uttalanden? Hur ska man någonsin kunna komma fram till nya tankar och idéer om man hela tiden ska upprepa det andra har sagt? Detta var en av de stora anledningarna till varför jag valde att avsluta mina universitetsstudier. Universitet predikar ständigt om kunskap och lärande - att studier göder intelligens - men om jag aldrig får tänka själv hur ska det någonsin gå till? Att rabbla upp fakta är inte detsamma som intelligens; att träna en papegoja till att rabbla alla Afrikas länder gör den inte mer intelligent. Intelligens är förmågan att bruka den kunskap man har. Men det vill universiteten inte att man ska kunna göra. De vill mycket hellre att man ska gå runt och upprepa det som de har stuvat in i huvudet på en - vilket för det mesta inte ens är fakta utan ren och skär propaganda.
I alla fall (detta liknar snarare en upprörd insändare om universitetsväsendet mer än något annat). Bortsett från allt det jag rabblat upp ovan var det en intressant bok och det var mycket tankeväckande att läsa om synen på bödlar under 1600-talet. Hur, trots att det (innan bödels yrket blev ett eget skrå som ärvdes inom familjen) var en benådning från döden, egentligen var ett straff värre än döden; för som Sandén skriver “att döda mot betalning var en dubbel synd.” och i en period då kristendomen var mer levande än idag måste de har varit ett så mycket värre öde för då var förlåtelsen ännu mer avlägsen än den tidigare var - en direktbiljett till helvetet. Att inte bara avrätta andra människor för att själv få leva, utan dessutom ta betalt för det - det är verkligen en synd. Tankeväckande. Betyder det att himlen - ett evigt liv - inte var så viktigt för dåtidens människor trots allt då somliga var villiga att offra den möjligheten för ett fortsatt liv på jorden? Än mer, leva ett liv fyllt av skam? Döden kanske är mer skräckinjagande än man kan tro? Mer än bara en passage till nästa liv…
Även fast boken var bra och välutforskad kring ämnet tyckte jag att mycket togs ifrån den i och med den strikta formen - men som jag ändå inte tyckte att den följde helt. Boken inleder med att presentera ämnet samt precisera vad det är den kommer att behandla - vilket jag egentligen inte har något emot mer än att det kan kännas onödigt, jag menar, jag plockar inte upp boken om jag inte redan är intresserad av dess ämne - den behöver inte övertyga mig att fortsätta läsa. Samtidigt förstår jag att det kan vara betydande om man ska skriva en uppsats att i början kunna läsa sig till om man kommer att ha någon användning av att läsa boken inför sitt arbete eller om den enbart behandlar fakta som är icke relevant inför det egna arbetet. Men det störde mig något otroligt att läsa denna inledning och sedan inte ens bli bjuden det den utlovat. Det var som att läsa en meny, beställa en rätt och få in något annat än det man beställt. Så illa var det inte i det här fallet, men i och med att jag läste inledningen sökte jag ständigt efter det erbjudna under hela läsningen av boken - utan att finna det. I inledningen stod det bland annat att man skulle följa tre stycken fall (två bödlar och en bödelsänka) mer ingående. Men det fick vi aldrig göra. Det var en bödel man fick följa ganska ingående (jag minns dock inte om han var en av de tre som presenterades i början) istället var det flertalet fall som berörde flera olika bödlar. Inte för att det var något dåligt i sig men det störde mig att författaren inte följt sina egna riktlinjer.
Vidare tyckte jag att det var otroligt tjatigt att i nästan trehundra sidor behöva läsa meningen Professor blablabla säger si..; historikern si och så menar på… etc. Varför referera till andra forskare när man använder fotnoter? Det hela kändes som att läsa en otroligt lång uppsats eller en doktorsavhandling när detta - denna bok - inte var det. Eller är det jag som har missförstått det hela?
Det störde mig också något otroligt att författaren i princip aldrig vågade sig på egna utlåtanden eller teorier utan enbart stannar vid det som andra forskare och historiker redan har sagt. Jag förstår det här med saklighet och att man ska vara trogen sanningen men om man nu har studerat inom ett ämne i flera år, borde inte det ge en tillräckligt med kött på benen för att kunna ge egna uttalanden? Hur ska man någonsin kunna komma fram till nya tankar och idéer om man hela tiden ska upprepa det andra har sagt? Detta var en av de stora anledningarna till varför jag valde att avsluta mina universitetsstudier. Universitet predikar ständigt om kunskap och lärande - att studier göder intelligens - men om jag aldrig får tänka själv hur ska det någonsin gå till? Att rabbla upp fakta är inte detsamma som intelligens; att träna en papegoja till att rabbla alla Afrikas länder gör den inte mer intelligent. Intelligens är förmågan att bruka den kunskap man har. Men det vill universiteten inte att man ska kunna göra. De vill mycket hellre att man ska gå runt och upprepa det som de har stuvat in i huvudet på en - vilket för det mesta inte ens är fakta utan ren och skär propaganda.
I alla fall (detta liknar snarare en upprörd insändare om universitetsväsendet mer än något annat). Bortsett från allt det jag rabblat upp ovan var det en intressant bok och det var mycket tankeväckande att läsa om synen på bödlar under 1600-talet. Hur, trots att det (innan bödels yrket blev ett eget skrå som ärvdes inom familjen) var en benådning från döden, egentligen var ett straff värre än döden; för som Sandén skriver “att döda mot betalning var en dubbel synd.” och i en period då kristendomen var mer levande än idag måste de har varit ett så mycket värre öde för då var förlåtelsen ännu mer avlägsen än den tidigare var - en direktbiljett till helvetet. Att inte bara avrätta andra människor för att själv få leva, utan dessutom ta betalt för det - det är verkligen en synd. Tankeväckande. Betyder det att himlen - ett evigt liv - inte var så viktigt för dåtidens människor trots allt då somliga var villiga att offra den möjligheten för ett fortsatt liv på jorden? Än mer, leva ett liv fyllt av skam? Döden kanske är mer skräckinjagande än man kan tro? Mer än bara en passage till nästa liv…
January 7, 2022
En mycket märklig sak är att Sverige, som har varit så oerhört bra på att byråkratisera, dokumentera och arkivera allt mellan himmel och jord, inte har bokfört avrättningarna av sina dödsdömda medborgare och knappt ens bödlarna som avrättade dem. Det Annika Sandén har gjort med den här boken, det är att hon har tagit med sig all forskning från den förra boken, ”Missdådare”, men istället för att sätta brottslingarna i fokus vänt blicken mot bödlarna. Det visar sig vara en väldigt fascinerande läsning, för att kliva in i bödlarnas värld är i mångt och mycket som att kliva in i ett parallellt universum med helt andra regler än i vårt. Trots att de befann sig längst ner på den sociala samhällshierarkin så hade de samtidigt en större makt än de flesta utifrån att de omgavs av skrämmande myter och att avrättningar helt enkelt inte kunde genomföras utan dem. Det skapade med tiden ett helt skrå av fackföreningsliknande proportioner, som till slut gjorde bödelsyrket rent attraktivt för folk som ändå befann sig i marginalen. Det är spännande, ögonöppnande och jag har pratat oavbrutet om den här boken sedan jag läste den så det måste bli en femma.
July 11, 2021
Inte särskilt svårläst, men lite torrt akademiskt språk. Fokus ligger på bödlarna i större städer, de bödlar och rackare som fanns på landsbygden nämns i stort sett bara i ett kort stycke. Bödlarna under häxprocesserna likaså. Hade väntat mig lite mer, något mer populärvetenskapligt och mindre akademiskt, och med större spridning över hela landet.
August 11, 2021
Grym och hemsk men bra! Tycker den gav en ny bild av Sverige som jag inte har läst om tidigare. Väldigt intressant läsning kring den strikta uppdelningen och utanförskap av människor i början och mitten av förra seklet! Rekommenderar som bra faktabok.
August 27, 2019
Intressant om en annorlunda yrkeskår på 1600-talet. Få var frivilliga, många valde yrket i stället för döden. Om ett liv i samhällets utkant.
April 7, 2021
Mycket intressant.
September 1, 2025
En levande och gripande skildring av bödlarnas liv och utsatthet i 1600-talets Sverige. Boken lyckas berätta socialhistoria på ett både fascinerande och tillgängligt sätt.
Displaying 1 - 9 of 9 reviews