Barn 312

by Hans-Ulrich Horster

Röda Korsets huvudkontor i Wien efterlyser föräldrarna till Barn 312:

Namn: Haake eller Harke eller Hanke

Förnamn: Martina

Född: Omkring 1943

Blå ögon, blont hår

Blev funnen den 9 oktober 1944 på ett flyktingtåg från Östeuropa till Wien.

Tidningsnotisen blir en chock för Ursula Gothe. Martina, hennes lilla dotter som försvann i slutet av andra världskriget, lever! Ursula ställs inför ett livsavgörande beslut. Om hon tar hand om Martina riskerar hon att förlora sin nuvarande familj - hennes man skulle aldrig kunna förstå och förlåta.

Vad hon inte vet är att Martinas far lever och att han är fast besluten att återfinna Martina och hennes mor.

Genres: Fiction, War, Roman, Historical Fiction, Classics, Family, Historical

255 pages, Hardcover

First published January 1, 1955

Reviews

[Hanna · Rating 4 out of 5]

I too read this at about 11 or 12 years old. At that time I thought it was BRILLIANT and so sad. My rating is based on how I would have rated it when I first read it. Today I would find it cheesy, no doubt, and that would knock off a star or two. TWO films have been made based on this book, both called "Suchkind 312".

For a 12-year old, everything about this book was irresistible: Wonderfully tragic and engaging, yet comprehensible. The War was not a tired cliche like today, but something people genuinely tried to understand, and something that shaped the Europe we lived in. My grandparents lived it. Some of the things that really got me hooked:

—The drama of people fleeing the approaching enemy troops in such a state of panic that Ursula (female main character) actually loses her child (Martina), while trying to find some formula to feed her.
—The death (or so she thought) of handsome, sexy Achim, Martina's father.
—Ursula's marriage of convenience to Richard a succesful but short-tempered and somewhat violent businessman whom Ursula has never confided in (no wonder he gets upset when he learns she had a child and a lover that she never mentioned!)
—Martina's tragic situation whereby she's getting bullied for having no parents. The sultry picture of her on the front of the book.

Just as Ursula is about to claim Martina as hers, several other women do too, for their own egoistical reasons. Who will the judge believe?

Next unexpected twist: Achim re-appears on the scene! He wasn't dead, but has been in a Soviet prison camp (apparently this happened for real in Germany at the time; people returned up to ten years after the war.)

Ursula is torn between Richard and her son with him, called Helmut, and Achim and Martina. The only friend she can confide in, is Richard's liberated sister a shop owner called Jo.

[Limppa · Rating 1 out of 5]

DO. NOT. READ. THIS.
The book was wayyy too dramatic
The book ended so that the main character committed suicide (though I ain't sad because she was a jerk).

[Anna · Rating 3 out of 5]

Keine große Literatur, aber eine packende Geschichte, die das wenig beachtete gesellschaftspolitisches Phänomen der „Suchkinder“ plastisch aus verschiedenen Perspektiven darstellt.

[Kagama-the Literaturevixen · Rating 3 out of 5]

Awww doesnt she look sweet and sad...

Originally published in the 1950s or thereabouts but the version I read ran in a ladies magazine when I was a kid (about 90s)

Its about a woman who finds out the daughter she thought had vanished forever during WWII might still be alive. The child was named "Child 312" because no one knew who she was. Several other women also tries to claim the girl as their own.

I belive that if I re-read it I would find it very cheesy and an improbable story but at the time I loved it.

[Tarja · Rating 3 out of 5]

I read the book when I was about 12, it touched me a lot. I'd like to read it again. ...And I did.. I don't like books (and films) where people that otherwice would cause trouble to new couple in love get killed. Still the book is worth reading. Sad story about a hard choice of a mother.

[Tarja Sahi · Rating 5 out of 5]

Very interesting. I would recommend.

[Pauliina Lassila · Rating 3 out of 5]

Luin tämän kirjan eka kerran joskus teini-ikäisenä ja silloin olin tosi tosi vaikuttunut ;) Nyt tämä osui käteen kirjastossa ja pitihän se lukea uudestaan. No jaa, ihan luettava, mutta mitään suuria tunne-elämyksiä en löytänyt.

[Sanna van Leeuwen · Rating 3 out of 5]

Sama juttu kuin muillakin arvostelijoilla: tämä kirja kuului nuoruuden suosikkeihini, ja siksi halusin lukea sen uudestaan. Enää en valitettavasti ymmärrä, miksi se aikoinaan tuntui niin kiehtovalta. Ensinnäkin käännös on kelvoton. Suomentaja seuraa saksan sanajärjestystä aivan liian orjallisesti, ja monet sanavalinnatkin ovat outoja. Myös juoni on melko heppoinen. Martina sopeutuu epäuskottavan helposti siihen, että hänet riuhtaistaan kodistaan erilaisten äiti- ja isäehdokkaiden luo. Ursula ratkaisee kaikki ongelmat yrittämällä itsemurhaa, mikä tekee hänestä täysin soveltumattoman kenenkään äidiksi. Aluksi teki silti mieli antaa neljä tähteä, koska kirjasta oli nuoruudesta jäänyt niin hyvät muistot, mutta totta puhuen se ansaitsee vain kolme.

[bokmal · Rating 3 out of 5]

Valde denna bok som en del av en läsarutmaning som en bok från din barndom. Kommer ihåg att jag tyckte att denna bok var väldigt bra och sorglig i mellanstadieåldern. Fortfarande kan jag väl tycka att boken är delvis gripande men långdragen och väldigt frustrerande när man noterar mammans flathet mot sin man. Sen känns det inte så sannolikt att barnet skulle glömma sina fosterföräldrar så lättvindigt efter 9 år i tron att de är hennes riktiga föräldrar. Svag 3:a

[Long · Rating 3 out of 5]

Quite interesting plot and fast moving story.
Some good observations about life for every reader.
More optimal audience (women with children) might find this book very interesting.

[Lena Isaksson · Rating 5 out of 5]

Läst för många år sedan. Minns att den var så gripande att jag grät floder.

[Elina · Rating 3 out of 5]

It was okay but the characters could have been better and it felt too drawn out at the end.

[Eva · Rating 4 out of 5]

Minns att denna grep mig som spännande när jag var i tonåren.

[#mimmiläser]

Den boken håller INTE idag. 😅

[Anna Björklund · Rating 2 out of 5]

Röda Korsets huvudkontor i Wien efterlyser föräldrarna till Barn 312. Mamman lät en kvinna på flyktingtåget från Ungern till Österrike hålla bebisen medan hon skulle ordna mjölk på perrongen de stannat på. Utan förvarning startar tåget och mamman och bebisen skiljs från varandra.

När Ursula läser efterlysningen i tidningen blir hon chockad och utom sig över hur hon ska göra. Problemet är att Ursulas ungdomskärlek och pappan till bebisen visar sig leva och inte alls vara död som hon hade fått meddelande om. Hon har en ny liten familj, är gift och har en son. Hon blir förvirrad, rädd, omskakad och kastas mellan alla känslor. Hennes man är inte särskilt förstående och för tiden troligtvis helt korrekt beskrivet att en man hade rätt att styra över sin fru.

Boken gavs ut som en novellserie i Allers på 50-talet och så vitt jag sett älskar man boken eller ogillar den. Jag hör till de senare.. eller jag tycker att handlingen var ok, men alldeles för tjatig, långdragen och mycket tidstypisk och tilltalar mig inte i den här boken. Det är kiosklitteraturvarning, barnslig och inte särskilt rik i sitt språk, den hade potential men levde inte upp till förväntningarna. Hade man tryckt ner innehållet till en tredjedel hade intresset kunnat hållas uppe lättare.

[Mick Travel · Rating 4 out of 5]

Dieses Buch war eine interessante Reise in die 1950er. Die Sprache, das Frauenbild, die Geschwindigkeit, mit der die Autobahn befahren wurde. Ich hätte mir die Charaktere vielschichtiger gewünscht, aber ich fand die Kernidee des Buches so interessant.

[ZoraNorka · Rating 3 out of 5]

Tarina koukutti heti. Myöhemmin Ursula alkoi käydä ärsyttäväksi, mutta se ei lukemista juuri hidastanut, muutti vain lojaalisuuksia. Loppu vaikutti vähän väkisin muotoillulta, niinkuin koko kertomus olisi lähtenyt käsistä ja se olisi pitänyt pakolla muotoilla päätökseen. Lapsen sielunelämä oli aika ylimalkainen, mutta kenties kirjailija ei vain halunnut tässä paneutua siihen sen paremmin, painopiste kun oli vahvasti aikuisissa.

[Clara · Rating 4 out of 5]

I inherited this book, and did not quite want to start reading it. The cover was old, the writing too. But oh, this book is magical. You never know what the next page might give you, and the characters development and the conflicts between them are well-written and understandable. At some passages, however, it was rather dull, that is why I did not give it 5 starts. I will recommend this book to everyone! But, bevare of the old language!

[Malin · Rating 2 out of 5]

I clearly liked this better the first time I read it since I gave it 4 stars back in 2003. Now (2021) I would give it about 2.5 stars. It was good, but not great. I think in part the translation is to blame. On one page a name was spelled two different ways each time it was written. Karla, Klara, Karla, Klara. Did no one proofread it?

[Merewen · Rating 4 out of 5]

I remember reading this book during high school maybe? Or middle grade? Anyway, I do remember really liking this book. I borrow a picture of the swedish cover of the book (not sure if it is the original cover also?):

[Hanne Røisland · Rating 5 out of 5]

Jeg husker ikke så mye av innholdet. Det er nok førti år siden jeg leste den, og det var min første roman, men opplevelsen av å finne denne historien som drev meg fra side til side, stoltheten og lesegleden jeg opplevde erindres som toppscore!

[Ray · Rating 3 out of 5]

Quite interesting plot and fast moving story.
Some good observations about life for every reader.
More optimal audience (women with children) might find this book very interesting.

[Outa · Rating 4 out of 5]

Suurta draamaa, tapahtumia ei ainakaan puuttunut. Mieleen tulee Kauniit ja rohkeat, pikakelauksella.