Du kan kalla mig Ikaros. Det här är mitt avskedsbrev till världen. Om hundra dagar ska jag nämligen dö så satans vackert att du kommer att vilja hänga med. Jag finns. Idag och i nittionio dagar till. Nedräkningen har börjat.
Sex personer får mejlet från den som kallar sig Ikaros. I mejlet finns lösenord till en blogg som ständigt räknar ner för om exakt hundra dagar tänker Ikaros ta sitt liv.
Två av dem som får Ikaros mejl är Emil och Karim. Emil blir som besatt. Vem är Ikaros? Och vilka är de andra som fått tillgång till bloggen? Emil måste hitta de andra och rädda Ikaros. Även Karim drabbas av Ikaros mejl, men på ett helt annat sätt. Karim vill ta Ikaros hand. Han vill också flyga.
Efter 10 minuter av ett tyst sulkande i soffan så vet jag inte vad jag har kommit fram till? Det var en bra historia, bra karaktärer som blev bra utvecklade. Men ändå så sög allting sådär lagom skit?
Karim blev manipulerad av kärleken, Emil blev galen av skuld, Filippa grät av övergivelse- Men ändå så lyckades de alla skratta och le efter hela den här stormen av känslor. Det var ett ok avslut, det var en trevlig bunte med beskrivningar. Men det saknades någonting.
En nyttig och tankeformande bok som både vuxna såsom barn borde läsa, skolor hade inte mått dåligare av att ta in den.
Alltså titeln, ååååh! "Om hundra dagar ska jag dö så satans vackert att du vill följa med" är en originell berättelse med udda karaktärer, som det brukar vara i Johanna Nilssons böcker, jag gillar brytet med blogginläggen och det är även i de inläggen som man känner igen författaren från tidigare böcker. Språket och sättet att skriva som Ikaros använder påminner om karaktärer från hennes tidigare böcker. Berättelsen följer olika personer genom en allvetande berättare, de är alla länkade via Ikaros och även om det är bra, riktigt bra, så kommer jag aldrig så nära karaktärerna som jag skulle önska. Överlag är det en väldigt bra berättelse med en intressant intrig och karaktärer, även om jag saknar det där lilla extra som Johanna brukar få till karaktärsmässigt.
Vilken besvikelse. Jag vet inte riktigt vad jag förväntade mig, men inte det här. Språket kändes barnsligt och krystat istället för vackert. Händelserna verkade osannolika istället för verkliga. Karaktärerna var gnälliga istället för relaterbara.
Visst, boken tar upp ett verkligt aktuellt och viktigt ämne. Den handlar om den alltmer utbredda psykiska ohälsan hos ungdomar och om mörkret som resulterar i känslan att enda utvägen är självmord. Det är viktigt att sådant här diskuteras. Det är viktigt att det skrivs böcker om sådant här, jag önskar bara att den här boken hade varit bättre.
Viktigt ämne som måste diskuteras MEN den var dåligt skriven, fastnade aldrig för den, tråkig på något sätt. Jag tycker om ungdomsböcker även om jag nu är 24 år, men denna kanske var lite för lättläst och "ung"? Jag vet inte. Jag är iallafall inte imponerad.
En av mina favorit författare så det var en självklarhet att läsa denna. Under tiden jag läste boken fick jag starka känslor och tankar om att det faktiskt är människor som vill ta livet av sig. Denna bok berättar bara en liten del av det. Men också hur andra dras med i att försvinna för att de inte gillar sitt liv, för det kanske inte är deras dröm liv. Boken handlar också om vem som är ens riktiga vänner och vilka som inte är det. Man inser att dem som verkligen bryr sig om än gör vad som helst för att den personen ska må bra. JAg tycker själv att det är ett otroligt bra budskap.
Som sagt sjukt stark berättelse och rekommenderar starkt.
En tankeväckande och välskriven ungdomsroman om att vara ung och "osynlig" i det moderna svenska samhället. Jag är glad att jag läste den här och jag kan tänka mig läsa flera av Johanna Nilssons verk. Tack, Anja (vår skolbibliotekarie) för detta lästips!
otroligt välskrivet men svårt att betygsätta, svår och tung bok som grävde djupa hål i själ och hjärta. Kortrecension på instagram: https://www.instagram.com/p/BMZb_VbB7...
A lot off tags on this one, because it was a bit hard to pinpoint this book... Also the entire book should have a big fat triggerwarning since it deals with suicide.
Seven people gets an email with a link to a blogg. And they're the only ones that can read it, since it's behind a ton of firewalls and passwords.
So what's the blogg about? Well, the blogg has the same name as the book: In onehundred days I'll die so damn beutifully you'll want to come with me.
Yep. That's the name of the book translated to english.
Of the seven people that get the link to the blogg, three emerge as the main characters, apart from the mystery blogg-writer. Emil (and his girlfriend) and Karim. Emil wants to find the bloogwriter and save them, make sure they do not commit suicide. And Karim? Well, he wants to join them.
It starts slow, but the more days that pass the urgance is really felt in this book. I could hardly stop listening to it!!! (Yes, I listened to the audiobook.) The writing was really REALLY engaging! Karim, Emil and his girlfriend are really really good and well rounded characters. And once you get to know the blogg-writer, they are to!
It starts off very teen, but ends up being almost a crime-novel! Stressing against the clock, will they or won't they be able to save the victim!
A teenbook I really really enjoyed, and I'd recommend it to anyone!
Den här var tyvärr så dålig. Det var spännande, udda och ett något förvirrat berättarperspektiv. Språket var endimensionellt och lämnade inget större intryck. Men mitt främsta problem är karaktärerna??? Alla tre huvudpersonerna var så osympatiska och jobbiga. Tycker premissen för boken var bra från början men sen blev den bara absurd och konstig. Tycker att den spär på stereotypen att självmord begås endast för uppmärksamhet osv. Bra att det skrivs om såklart men tycker att inget som skrevs om självmord är värt att diskutera om riktigt.
Så...where to begin? Alltså Johanna Nilssons "Hon går genom tavlan, ut ur bilden" är en av de bästa böckerna jag någonsin läst. Så gissa ifall jag hade höga förväntningar om denna? Det blev tyvärr ett platt fall för mig. Ett viktigt ämne som tyvärr försvann i en särskilt trovärdig historia. Dessutom ogillade jag verkligen hur den var skriven; den kändes väldigt stolpigt skriven men framförallt kändes karaktärerna väldigt platta och endimensionella. Tyvärr.
Jag hade kanske för höga förhoppningar om denna. Titeln lovar guld, misär och gröna skogar. Att den skulle vara så jävla vacker att till och med jag ville vara med.
Men nej. Boken saknar nyanser, saknar språk som får en att ryckas med. Karaktärerna är platta och saknar motiv för sina handlingar. Hålen i historien är för stora. Jag önskar att jag ville gråta på slutet. Jag önskar att jag kände med Ikaros. Med Karim. Men nej. Det finns inget där. Alls. Speciellt Karims karaktär är för mig märkligt skriven. Hans konfrontation med en gammal plågoande i synnerhet (Omvänd rasism, för helvete?!), men även hans behov och känslor åsidosätts för mycket för att det ska gå att förstå honom.
Efter att ha läst ut boken sitter jag här med frågan "varför skrevs den här boken?". Att skriva självmordsromantik är alltid riskabelt eftersom det är vedertaget att suicida människor faktiskt påverkas till att just ta livet av sig när de möter självmordsromantiserande berättelser. Därför behöver en författare som hanterar såna typer av frågor verkligen veta vad de vill säga och hur de ska säga det. Annars blir det såhär.
Verkligen inte en bok jag skulle rekommendera till någon. Karaktärerna skulle föreställa 17 och 18 åringar men sättet boken är skriven på fick mig att känna som att de snarare var 13-14 år. Hela boken generellt var barnsligt skriven, genvägar liksom. Rakt på sak med simpla ord. "Genvägar" måste såklart inte vara något negativt men hör funkade det inte för det var hela tiden, som att författaren ville skriva klart boken så snabbt som möjligt, med så få ord som möjligt. Såklart vad vissa kanske gillar men för mig blev det kortslutning i hjärnan med tanke på att händelserna är så pass seriösa.
Tyckte om konceptet men inte själva utförandet. Andra halvan var tuff att ta sig igenom då alla blir så irriterande. Rätt platta karaktärer och hur de fick reda på Ikaros identitet var extremt anticlimax. Boken kämpar för att vara moralisk och slutet är förutsägbart.
Fastnade i slutet när man ville veta hur det gick men annars var det meh bra. Ångrar inte att jag läst den men skulle nog inte rekommendera den till andra eller läsa den igen
Den var inte lika slagkraftig som jag förväntade mig att den skulle vara. Karaktärerna kändes inte äkta och storylinen var inte en sån bladvändare som jag hade hoppats på. Slutet var förväntat.
Detta är en 4.5/5 stjärnor eftersom den var så fruktansvärt välskriven och det är en riktig bladvändare som jag inte kunde slita mig ifrån. Boken tar upp ett jobbigt ämne men som är extremt viktigt i dagens samhälle och ett plus i kanten var det att det fanns mycket man kunde relatera till och också till karaktärerna så det finns inte mycket att klaga över, en snabb och mycket läsvärd bok som jag rekommenderar till ALLA!
Sju personer får e-post från någon som kallar sig Ikaros. Där finns ett lösenord till en blogg där Ikaros räknar ner dagarna till hen ska ta sitt liv. Två av dem som får e-postet är Emil och Karim. Emil vill till varje pris hjälpa Ikaros, men Karim vill följa och gå samma väg. Kommer de hitta Ikaros och vill hen ha hjälp?
En tankvärd bok med många känslor i. Ett stort och svårt ämne att ta upp och i boken är det rakt på och lindas inte in i något. Personerna i boken kändes mycket trovärdiga och efter bokens slut känns det som jag känner dom ganska väl och jag vill att de ska må bra och få ett långt liv.
"En utplånad identitet. Ett icke-jag. En förtvivlad ensamhet i flockens mitt. En droppe regn i regnskuren - omöjlig att skilja från övriga droppar. Det är helvetet på jorden: ensamheten som vrålar mitt i den kacklande massan. Först när jag tystnade började jag bli synlig som enhet, ett jag."
Hade varit en femma om det inte vore för det väldigt abrupta slutet av berättelsen, det drog ner upplevelsen av en annars välskriven bok med en story som är mer spännande än många av Nilssons andra romaner.
This entire review has been hidden because of spoilers.