Livet som transtjej i det här samhället är i bästa fall att vara ett skämt. Du kan räkna med att bli ifrågasatt av vården och rättsväsendet och trakasserad av snubbgäng. I värsta fall blir du misshandlad och våldtagen. Samtidigt skildras du i populärkulturen som sjuk eller som en bedragare. En sak är säker: du betraktas aldrig som en riktig kvinna.
Ett transfeministiskt manifest är en uppgörelse med föraktet för transkvinnor.Maria Ramnehill, född 1980, är frilansskribent. Det här är hennes första bok.
En slagkraftig bok om transkvinnans plats i samhället och feminismen, ett brandtal om varför feminismen bör vara transinkluderande, en skarp kritik mot transvården och begreppet könsidentitet. Ibland är boken lite för kort och koncis, del 2 och 3 hade tjänat mycket på att vara lite längre och utförligare. Jag upplever också att Ramnehill ibland säger emot sig själv, vilket gör delar av boken lite förvirrande. Några historiska och medicinska påståenden hon gör skulle även behöva källor (typ att de gamla sumererna hade tillgång till hormonbehandling?). Men i överlag är det en tankeväckande och intressant bok, och en väldigt passande bok för en bokcirkel :~)
Att vara trans är onekligen skrämmande oavsett vilket stöd man har. Vi lever i ett samhälle där acceptansen kring transpersoner fortfarande är rätt ny; texter om transhistoria brukar börja någon gång kring 60-talet och det var inte förrän år 2001 som RFSL faktiskt inkluderade transpersoner i sin målgrupp. Men den gruppen av transpersoner som har det svårast rent socialt, den grupp som oftast återfinns i statisk kring hatbrott och mord, är transtjejer.
Det är möjligt att detta är för att det är i allmänhet mer accepterat för tjejer att vara maskulina medan pojkar som är feminina ses som något skamligt och fel. Detta tankesätt har stor påverkan på hur transpersoner bemöts då de många anser att transmän endast är tjejer som låtsas vara killar och vice versa med transtjejer. Att vara kvinna eller kvinnlig, speciellt då man räknas som man, är i mångas ögon bland det värsta; större delen av svordomar och skällsord har med just kvinnor att göra. Detta gör att vårt samhälle oftast ser transtjejer som något farligt eller i bästa fall, ett skämt.
Men det är dags att få en ändring på detta. Det är dags för en feministisk rörelse som inkluderar transpersoner, speciellt transfeminina personer som transtjejer eller feminina icke-binära person som går under den egentligen utdaterade termen ”mtf”. Det är dags att sluta med skämten och skällsorden. Det är dags att börja behandla transtjejer som människor.
Denna bok berörde mig otroligt starkt. Inte bara för att mycket även stämmer in på trans män, vilket är en kategori jag tillhör, men för att jag har så svårt att förstå. Varför behövs en sådan här bok? Det gör mig så trött. Men samtidigt gör det mig så lycklig för Ramnehill säger så otroligt mycket klokt och jag vill helst ge en kopia av denna bok till varenda person jag känner... och alla jag inte känner. Jag håller med om det mesta Ramnehill säger i detta manifest. Mest för att det är helt enkelt saker som borde vara självklara.
Sluta behandla transpersoner som något annat än vanliga människor. Sluta göra oss till andra klassens medborgare. Det är inte så svårt. Det är bara att sluta behandla oss som skämt eller missfoster. Vi är så mycket mer än så, och vi förtjänar så mycket mer än så. Vi förtjänar att få leva. Vi förtjänar att få leva ett liv där våld och kränkningar inte är en stor del av vår vardag.
Et godt utgangspunkt for diskusjon! Tar utgangspunkt i en forståelse som også tar inn over seg klasse og rasisme, og har mange poenger det er vel verdt å bruke tid på å reflektere over.
En oerhört viktig och genomgående kompromisslös bok. En sammanfattning av transkvinnors kamp som kan läsas av trans- och cispersoner. Det förklarar den transfeministiska kampen och grundar det på det materiella utan att böja till liberalqueerrörelsens falska uppdelningar och essentialism. Att se grundläggande delar av våra liv, vardagskampen, beskriven från denna nya vinkel, är enormt uppiggande att läsa som transkvinna, och troligen informerande för cispersoner som vill lära sig om transkvinnors verkliga nuläge i Sverige.
Den enda kritiken jag kan rikta mot boken är att den inte erbjuder några konkreta lösningar eller praxis för den som vill engagera sig för att kämpa mot cispatriarkatet.
Jag tror inte det finns ett lika genomgående verk på engelska som faktiskt lever upp till och representerar denna sida av dagens könsdiskurs. Att det finns på svenska är en stor gåva för kvinnokampen i Sverige. Denna bok behövdes.
Betydligt bättre än jag förväntade mig. Däremot inte ett manifest, utan svårkategoriserad, vilket gör den lite svårläst. Kommer läsa om den ordentligt.
Om jag vore gymnasielärare, i exempelvis biologi, eller samhällskunskap, skulle jag lyfta delar av denna bok (även om det vore optimalt att lyfta hela boken). Detta är så otroligt viktig läsning, för alla människor - men framför allt för cis-personer - och jag tycker verkligen att Maria Ramnehill har gjort rätt i att författa denna bok. Vi måste lyfta detta ämne, vi måste prata om det, vi måste arbeta för att transsexualitet ska bli accepterat i samhället och vi måste förstå hur förjävligt jobbigt det kan vara att leva i ett samhälle där man förväntas bete sig och se ut som sitt biologiska och juridiska kön. Biologiskt kön och förväntningar på kön är bara skitsnack, vi kan inte ha det såhär längre. LÄS DENNA BOK.