Den onde arven

Sagaen om Isfolket #6

by Margit Sandemo, Bente Meidell (Translator)

Sjette bok i Sagaen om Isfolket - etterkommerne til den onde Tengel, som hadde inngått en pakt med djevelen...

Tarjei Lind av Isfolket hadde lovet sin farfar Tengel å finne en verdig arvtager til Isfolkets hemmelige legemidler og oppskrifter. Tarjei bestemte seg for å gi forrådet til Mattias, den slu Kolgrims yngre halvbror. Da dette kom Kolgrim for øre, slo ondskapen i ham ut i lys lue...

Genres: Fantasy, Romance, Historical Fiction, Audiobook, Fiction, Historical, Paranormal

252 pages, Paperback

First published January 1, 1982

About the author

Margit Sandemo was a Norwegian-Swedish historical fantasy author. She has been the best-selling author in the Nordic Countries since the 1980s, when her novel series of 47 books, The Legend of the Ice People, was published. She has also written many other book series such as Häxmästaren and Legenden om Ljusets rike.

Reviews

[Szaman · Rating 4 out of 5]

Ej to była naprawdę spoko część bez specjalnych absurów romansowych i żadnych innych chociaż w kreacji bohaterów Margit naprawdę miała tendencję do pisania scen, gdzie nam pokazywała jacy to są okropni (patrz Kolgrim i Cornelia), ale potem tłumaczyła, że nie no wcale nie xD
Bardzo mi się podobał wątek kopalni, scena z Dagiem i Mattiasem serio mnie wzruszyła. Bardzo lubię te fragmenty, gdzie nam się opowiada o minionych latach, budzi to ogromną nostalgię i tęsknotę, a to Sandemo naprawdę świetnie rozumie. Trochę nie wiem, skąd się wziął romans Gabrielli, ale i tak bujał, lubię tę parę, końcówka z decyzją Liv i Arego sztos, dodaje głębi bohaterom. Ciemność też, ale to dobrze.

Update kogo nie lubi Margit Sandemo:
1. Grubych ludzi, a szczególnie kobiet.
2. Ładnych kobiet, które nie są z Ludzi Lodu.
3. Gejów, którzy są "zniewieściali" (czyli znów - Margit Sandemo nie lubi kobiet).
4. Ładnych kobiet, które wychodzą za Ludzi Lodu (wyjątek: matka rodu Silje).

[Marta Lis]

6/47 <33

[Isabel · Rating 4 out of 5]

The evil Legacy starts with Kolgrim overhearing that it is Mattias who is the one that shall inherit the treasures of the Ice people, but because he still remembers being told that the trolls don't like wizards who are mean towards small children Kolgrim can't outright kill Mattias. Two years pass before he is ready to act.
In the meanwhile Tarjei completed his education and takes a position close to his old friends in Germany.

[Teleseparatist · Rating 3 out of 5]

Please, don't judge me. Remote work is not leaving me with a lot of energy to read anything too challenging, or that I care about.

To my surprise, this one was an improvement, to be honest. I found the section in the mine particularly affecting, and there was a moment at the end that was genuinely scary, plus the whole novel made for some amusing recapping.

[Tatyana Naumova · Rating 4 out of 5]

Мне так нравится, что все героини слабы на передок, а)

[Regitze Xenia · Rating 4 out of 5]

Minor spoilers might appear.

The 6th book, Den Onde Arv ('Evil Inheritance') is the first one that really breaks my heart.

The book is split into two; the first part is about Tarald and Sunniva's son, Kolgrim, as well as Tarald and Yrja's son Matthias. The curse has marked Kolgrim and despite looking a lot like Tengel, he completely lacks compassion or the will to do good things for others. Little things result in his evil tendencies to break out completely, changing not only his own life, but that of everyone in the family.

This is the part that always breaks my heart. Because despite being evil, despite doing some horrible things - for his own gain, unlike his grandmother Sol, who might have done some terrible things as well, but not out of an evil will - and despite his complete lack of understanding for other people's feelings, I don't hate Kolgrim. I feel sorry for him. So sorry for him. And at the end of his story, I always feel saddened.

I care a lot about the first part of the book, but the second half bores me. This part follows the other side of Dag and Liv's family line. Cecilie and Alexander's daughter Gabriella comes to Norway after a broken engangement and although I feel a lot of sympahy for her, I also feel like most of this part of the book is unnecessary. It still manages to break my heart though. Because if there was ever a fictional character that I identified with, if there was ever a character whose thoughts and emotions I could rleate to without any effort, it is Gabriella Paladin. And maybe that's also part of the reason why I feel a bit apprehensive about this part of the book. It hits too close to home.

Not to say that the second half of the book is a complete waste of reading time. It is good and very important things do happen. It's just that in the grand scheme of things, I still doubt if it really needed to be a whole "second part" and not just told inbetween the other story - not that it would have made sense, as they take place years apart.

I get hung up on the way Sandemo describes the nature's sounds, the wind through the trees and the waters. It's stunning in its simplicity and still very effective. Once again, I just can't help but love it.

In the end, I land on 4 stars, which is my overall rating of the book, as well as each part on its own. Which isn't really a statement as to me not loving this book. It's the kind of book that breaks your heart, yet you still love it for some reason, whether you can explain it or not.

[Shyames · Rating 3 out of 5]

Dobre czytadełko, nie powiem. Naprawdę szybko się czyta, chociaż ta część wydaje mi się trochę słabsza niż poprzednie i przewidywalna, szczególnie jeśli chodzi o Kolgrima.

[MadziaBum · Rating 2 out of 5]

Niestety znów się zawiodłam. Nie zostałam powalona na kolana i żałuje, bo zapowiadało się naprawdę super. W połowie przyznam, że chciałam odłożyć te książkę i wziąć coś innego, ale malutki zwrot akcji (którego się spodziewałam) odnośnie podróży na tratwie i pracy w kopalni uratował całą historię.
Minus za kolejne skoki czasowe i mnożących się bohaterów.
W mojej osobistej ocenie 4/10

[Adam P · Rating 4 out of 5]

Tom szósty sagi zdecydowanie na plus, Sandemo pierwszy raz stosuje zabieg dosłownego podzielenia książki na część Kolgrima i Gabrielli, dzięki czemu czyta się jeszcze szybciej. Wątek złego Kolgrima, a raczej anielskiego Mattiasa zesłanego do kopalni, był dużo ciekawszy od Gabrielli, co więcej, wreszcie dostaliśmy zmianę otoczenia i lekki motyw podróży-powrotu do domu, co Sandemo wychodzi znakomicie. Historia Gabrielli natomiast, chociaż znacznie wolniejsza od pierwszej, była zadziwiająco znośna, poza tym dzieje Lipowej Alei zawsze są niczym wymarzona sielanka. Teraz wyczekuję historii Mikaela :<

[Lisa Irén · Rating 4 out of 5]

Den beste på en stund. Kjempe spennende. Både tårer av glede og sorg.

[Winter · Rating 4 out of 5]

4 Stars

[Ape · Rating 3 out of 5]

Det har varit lite frustrerande att läsa denna bok. Inte att jag skyllar på boken, snarare att det är så svårt att få tag i de här böckerna, i särskilt när man inte bor i Sverige och bara åker dit då och då. Man litar på tur att man råkar hitta en bok man saknar när man kollar i begagnad bokhandeln. Jag tvingades hoppa över bok 4 och bok 5. Jag känner mig att jag har missat ut på några historier som jag ville läsa, samt blev det förvirrande. De flesta figurer jag kände till hade dött, och det fanns många jag inte kände till. Det är bra att de har ritat familjträd iförsta sidan, så att jag kan lista ut vem är vem medan jag läser. Man klarar sig att läsa den här boken som ensamstående, men egentligen tycker jag att det är bäst nog att läsa i rätt ordning om man kan.

Det är en lättläst och intressant blandning av familjsagor, romans och inte för tungt historia. Det är intressant att få lite skandinavisk historia inblandad. Den här gången blir det silvergruvan och barnarbete. Det är en väldig skandinavisk drag över den med det sociala ansvaret för hela samhället, ingående de fattiga och hemlösa. Det verkar som en tidig början. Kaleb, som lyckades kommer ifrån gruvan, vill kämpa emot barnarbetare i gruvarna, och senare hjälpte till med Livs nybörjade barnhem.

Det finns två stora delar egentligen, Kolgrim och Mattias handlingen, och sedan Gabriella och Kaleb handlingen. Båda har sina halv elaka figurer. Kolgrim är inte snällaste pojken i gruppen. När han hör att sin yngre halvbror ska ärva Isfolkets häxmedicin, i stället för honom, planerar han Mattias död. Han fixar det inte ordentligt, som kan synas som tecken på att han inte var helt ond - han lämnar Mattias sovande i en båt och låter båten flyttar iväg till havet. Men två år senare när Mattias klarar av att komma hem, och Kolgrim flyr till Isfolkets dal, huggar han sin fars kusin(vad är det, halvkusin?) ihäjl, trots att jag inte tror att det var meningen. Han var hög och hade panik att han inte skulle klara sitt livsmål.

Andra figuren jag inte var så tokig i var Kaleb. Han var bra när han var i gruvan och kom ut. Men några år senare har han blivit bitter och cynisk över att han inte kunde ändra hela samhället. Han har också fördomar mot rika folk. När Gabriella kommer ifrån Danmark för att komma över sitt förstörda hjärta (hennes fastman övergav henne) plågar och förelämpar Kaleb henne konstant. Det är hatful och elak. Hon är trötsam och självupptagen, det stämmer, men ändå! Och det blir lite Wuthering Heights, i att hon är trotsam och självupptagen, han är elak mobbare, men de blir kär och är menad som en stor romans. Mobbning gillar jag inte och jag har svårt att ser romansen i hela deras historia.

[Lovingbooks1 · Rating 5 out of 5]

I’m continuing

This series has a grip on me that is both good and bad. I can’t keep buying all 47 books at this speed, my wallet is crying.
But the saga is so intriguing that I’m reading it quickly.
No unnecessary descriptions of surroundings
Good dialogues
Characters is well described and realistic. This is a historical series so I feel like there’s some truth in these stories even if their fictional.
I can’t wait to follow all the characters further in to the future.

5 stars

[Fyrrea · Rating 3 out of 5]

Ocena: Trójeczka.
Wrażenia: Pierwsza część spoko, przygody Mattiasa w kopalni ciekawe, szalejący Kolgrim również, natomiast druga połowa - łeeee, Gabriella i jej żale niespecjalnie mnie wzruszyły. Tym bardziej szacun dla Kaleba.
Dla kogo: Dla tych, którym szkoda zagubionej mandragory.

[Stalowooka · Rating 5 out of 5]

Pamiętam, że kiedy czytałam sagę po raz pierwszy, ten tom jakoś nieszczególnie mnie ujął. Potem przy kolejnych razach jakoś bardziej mnie ujmował. Dużo się tu dzieje i nie ma czasu, by lepiej zagłębić się w losy bohaterów, ale i tak historia jest ciepła i porywająca. Choć lekko naiwna, jak cała saga z resztą. Ma swój urok.

[Booka · Rating 3 out of 5]

CYKL: "SAGA O LUDZIACH LODU" (TOM 6)

To już szósty tom przygód Ludzi Lodu, z którym się zmierzyłam. W tej części mamy kontynuację wątku Kolgrima, który wieńczył piąty tom ("Grzech śmiertelny"). W szóstej odsłonie tej sagi rodzinnej, mamy podział na dwie części. Pierwsza część ma tytuł "Kolgrim" i opisuje głównie losy tytułowego syna Taralda i Sunnivy i jego brata Mattiasa. Kolgrim jest tu wyraziście nakreśloną postacią. Ma już czternaście lat i wyrósł na bardzo pewnego siebie, zdecydowanego, młodego człowieka. Ma plan i dąży do jego zrealizowania. Niestety ma przy tym niecne zamiary...

Natomiast część druga nosi tytuł "Gabriella" i opowiada o losach córki Cecylii i Alexandra Palladina. Tytułowa Gabriella przeżywa właśnie zawód miłosny i walczy z bardzo niskim poczuciem własnej wartości. Tymczasem w Gråstensholm wiele się dzieje. Liv postanawia otworzyć w posiadłości przytułek dla biednych dzieci z okolicy. W domu pojawiają się więc dzieci o bardzo różnych charakterach...

Jak potoczą się losy Kolgrima? Czy uda się poskromić jego złe dziedzictwo? Czy Gabriella odnajdzie szczęście? Odpowiedzi na te i wiele innych pytań należy szukać w szósty, tomie "Sagi o Ludziach Lodu".

"Dziedzictwo zła" czyta się szybko. Obfituje w wiele intrygujących wydarzeń. Począwszy od dramaturgii, przez odkrywanie rodzinnych tajemnic, po ładne, uczuciowe sceny, które początkowo nie zdradzają, że będą tak romantyczne. W tym tomie mamy tez zakończenie wojny trzydziestoletniej, a także - jak zazwyczaj - ostatnie strony, które sprawiają u czytelnika chęć sięgnięcia po siódmą część.

Opinia opublikowana na moim blogu:
https://literackiepodrozebooki.blogsp...

[Miku · Rating 3 out of 5]

Szósty tom serii Sagi o Ludziach Lodu. Jak sobie pomyślę ile jeszcze przede mną to aż mam ochotę się przewrócić.

Książka rozpoczęła się po mojej myśli, bo jest 1633 rok, Kolgrim ma 12 lat i wybuchają w nim złe skłonności, podyktowane obciążonym dziedzictwem. Liczyłam na to, kiedy kończyłam piąty tom.

Złe skłonności wybuchają w Kolgrimie, z powodu skarbu Ludzi Lodu, który Tarjei posiada. Decyzją tego drugiego, tobołek z medykamentami i innymi magicznymi przedmiotami, ma zostać przekazany młodszemu bratu Kolgrima - Mattiasowi. Kolgrima, delikatnie mówiąc, krew zalała na te wieści. Jednak im dalej w las to ta akcja książki nie była aż tak fascynująca jak myślałam, że będzie. Natomiast wątek został domknięty w ciekawy sposób.
Druga połowa książki związane jest z Gabriellą Paladin i zastanawiałam się dlaczego w ogóle muszę ten wątek czytać. Gabriella ma wyjść za mąż, wszystko gotowe i s dniu ślubu dostaje kosza. Potem chodzi i wysmęca się, bo ma mały biust, zły nos, włosy to w ogóle masakra, dwór śmieje się z niej i jest beznadziejna. Kaleb uratował ten wątek swoimi uszczypliwościami. Zakończenie książki było zaskakujące, bo już nastawiłam się, że ci bohaterowie z reguły mają sztywne zasady, a tutaj proszę.

[julka · Rating 3 out of 5]

3,5⭐️

[Emilia Karlsson · Rating 4 out of 5]

Det Onda Arvet är den sjätte delen i Sagan om Isfolket och är en fartfylld och händelserik bok. Handlingen är mycket spännande och Margit fyller i frågetecken från förra boken, men hon skapar desto fler för oss läsare.

En stor del av handlingen handlar om Mattias och Kolgrim. Kolgrim är minst sagt karaktär, inte bara för att han är en utav de drabbade från Isfolket utan också för tt han är Sols barnbarn. Sol var också drabbad och är hittills min favorit karaktär av alla karaktärer som presenterats i serien. Jag kan se lite av Sol o Kolgrim, men han har ett helt annat tänk och ondska inom sig.

Kolgrim är en sådan karaktär jag inte riktigt vet om jag gillar eller inte. Samtidigts som jag inte gillar honom, tex. för de han gjorde mot sin lillebror Mattias och han var lite irriterande vissa stunder i all sin ondska. Men jag älskade hans karaktär på något vis ändå. Styckena där vi får följa Kolgrim från hans perspektiv är något helt nytt och man vet aldrig vad han ska hitta på. Han var precis den karaktären som behövdes i berättelsen för att fortsätta historien om Isfolket på ett spännande sätt. Och förstärkte de Hanna sa i en av de tidigare böckerna om att Sol var ett villospår. Margit påminner oss läsare om det och pikar om att det finns mycket att längta efter i kommande böcker.

Vi får också hänga med Tarjei i handlingen. Han dör, är jag förvånad… nej. Lite synd dock, han har kommit att bli en karaktär jag börjat gilla lite extra. Det kändes som att han hade mer att visa. Men det var något Kolgrim sa i boken som fastnade i mitt minne. - “Ibland undrade Kolgrim, om inte Tarjei också var en Utvald. Fast i omvänd betydelse på något vis.” - Det är något jag inte kan få kläm på, men jag tror det är något som kommer i senare böcker. Och om det kommer så känns det som att det kommer vara episkt.

Isfolket är en stor gåta och det finns mycket kvar att reda ut. Jag ser fram emot att läsa vidare på denna serie och ta reda på allt som går!

[ElaF · Rating 4 out of 5]

3.5⭐

[Майя Ставитская · Rating 4 out of 5]

Margit Sandemu makes one of his heroes the main character of another book and tells mostly about him/her. If in the fifth novel "Mortal Sin" Cecilia was the main one with her struggle for eternal marital happiness, then the sixth, "Legacy of the Damned", is dedicated to little Matthias, whom the demonic half-brother Kolgrim, having put to sleep, left in a boat without oars on the way to the ocean. The cunning brother provided himself with an alibi and, although the stepmother suspected that he was behind the disappearance of the baby, she could not prove anything. Meanwhile, Matthias experiences all the adventures of the little book wanderers: from the miraculous rescue by a shepherd boy who coveted an unattended boat, to meeting with tramps, robbery, death threats and sale into mine slavery. This: Joseph the Beautiful, "Tom Jones" and "Oliver Twist" under the same cover - only a heart of stone is not moved.

The second, smaller half of the "Legacy of the Damned" is dedicated to Gabriella, the daughter of Cecilia and Alexander Paladins. The girl is going to marry a handsome courtier, but she does not have a flashy beauty. Having survived the betrayal of the groom, who ran away on the eve of the wedding with a whore maid of honor, Gaby goes to lick her wounds at the house of Liv's grandmother and Doug's grandfather. Grandma, having been widowed, decides to shelter several orphans, whom her care can save from the fate of outcasts. Her granddaughter helps her, and Caleb, the boy who escaped from the mine with Matthias, takes a serious part in this work. Now he's a grown guy, strong and reliable. Anyway, I'm not going on, but you'll guess that someone will have a chance to heal a broken heart more successfully than originally thought.

Margit Sandemu appears in this volume as a fierce fighter for children's rights, and the scenes of homelessness, inherently terrible, are written with humor, sometimes mild humane, but sometimes caustic and angry, on the verge of a foul. And I'm more and more excited to get to know this book series, thanks to the House of Stories.
Злой, плохой, хороший
Откуда ты, прелестное дитя?
Пушкин "Русалка"
Маргит Сандему, делает кого-то из своих героев главным персонажем очередной книги и рассказывает в основном о нем/ней. Если в пятом романе "Смертный грех" главной была Сесилия с ее борьбой за скрепное супружеское счастье, то шестая, "Наследие проклятых", посвящена маленькому Маттиасу, которого демонический единокровный брат Колгрим, усыпив, оставил в лодке без весел на пути к океану. Хитрый братец обеспечил себе алиби и, хотя мачеха подозревала, что именно он стоит за исчезновением малыша, доказать ничего не могла. А Маттиас, тем временем, переживает все приключения маленьких книжных скитальцев: от чудесного спасения пастушком, позарившимся на бесхозную лодку, до встречи с бродягами, ограбления, угрозы убийства и продажи в рудничное рабство. Такое: Иосиф Прекрасный, "Том Джонс" и "Оливер Твист" под одной обложкой - не растрогается только каменное сердце.

Что же злодей? Уверенный, что устранил конкурента в лице братишки, он занят поисками магических ингредиентов и артефактов Людей льда, рассчитывая сделаться, ни много ни мало - властелином мира. Такое: "чтобы ты сама ей служила и была бы у нее на посылках" - отчего-то этот роман ассоциируется у меня сплошь с Пушкиным и его "водными" произведениями. Остались в прошлом времена, когда Сесилия могла влиять на племянника, да она и занята собственными близнецами. Маттиас, тем временем, с помощью друзей совершает побег с рудников, но как раз момент возвращения, который мог бы стать погибелью Колгрима, знаменуется находкой трав и предметов. Маленькая мразь, обратившись "дорожным ужасом", мчит на север. Его цель - тайная долина Людей льда, в ней рассчитывает обрести могущество. А по пятам за ним следуют родственники. Сумеют ли они опередить злодея? Спойлер: да, но всему человечеству это будет стоить тяжкого лишения, а один крохотный мальчонка. только что потерявший маму, осиротеет окончательно.

Вторая, меньшая по объему половина "Наследия проклятых", посвящена Габриэлле, дочери Сесилии и Александра Паладинов. Девушка собирается замуж за красавчика придворного, но сама не обладает броской красотой. Пережив предательство жениха, умотавшего накануне свадьбы со шлюховатой фрейлиной, Габи едет зализывать душевные раны в дом бабушки Лив и дедушки Дага. Бабуля, овдовев, решает приютить у себя нескольких сирот, которых ее забота может спасти от участи изгоев. Внучка помогает ей, серьезное участие в этой работе принимает Калеб - парнишка, бежавший вместе с Маттиасом с рудника. Теперь он взрослый парень, сильный и надежный. Как-бы, я не продолжаю, но вы догадаетесь, что кое-у кого появится шанс залечить разбитое сердце успешнее, чем предполагалось изначально.

Маргит Сандему предстает в этом томе яростным борцом за права детей, а сцены беспризорщины, в сути своей ужасные, написаны с юмором иногда мягким гуманным, но порой едким и злым, на грани фола. А я все больше радуюсь знакомству с этой книжной серией, спасибо Дому историй.

[Booklover · Rating 3 out of 5]

Vafan, de var SÅÅÅ nära att kunna bryta förbannelsen som den onde Tengel lagt över ätten. Men så dog Tarjei, den enda personen förutom Kolgrim som visste att kitteln var nedgrävd i Isfolkets Dal. Och så ligger Siljes dagbok under något skåp, så det kommer ju ta åratal innan någon hittar den. Men att Tarjei dog var faktiskt ganska överraskande enligt mig, för det kändes som att hans karaktär kunde vara till för så mycket mer.

Jag tyckte synd om Mattias och de andra pojkarna nere i gruvan. Om jag ska vara ärlig, höll jag nästan på att gråta några gånger.

Okej, jag gillade mest scenerna med Gabriella och Kaleb. Han var så gullig och snäll.

”Hur är det med Er?” sa han orolig och lyfte upp henne. Tog henne lugnande i sina armar och hon lutade sig tacksamt mot honom.
”Såja,” viskade han mot hennes hår. ”Allt är bra nu.”

”Käraste lilla markgrevinna! Ni är från en annan värld än min, men jag kan inte hjälpa det — jag tycker Ni är det finaste och vackraste som är skapat på jorden. Förlåt mig, att jag dristar mig till att säga det!”

”Nu vet jag, att kärleken inte frågar efter utseende. Den slår till i de mest bekymmersamma sammanhang — som nu mellan Er och mig.”
”Men jag är så misslyckad.”
”Fröken Gabriella, Ni är allt annat än misslyckad! Jag tycker om Er, precis som Ni är, inser Ni inte det? Jag har lärt att älska Er. Räcker inte det?”

Men å herregud, Kaleb är ju också bara för rolig.

”Är det någon som har en tång, så jag kan lyfta bort det där kadavret från sin lillasyster.”

De hörde det alla samtidigt.
Ett tystlåtet, odefinierbart ljud.
”Råttor?” viskade Gabriella.
”Finns inte på Gråstensholm,” förklarade Liv. ”Möjligen någon liten mus.”
En dov duns svarade henne.
”Det var en stor mus,” sa Kaleb torrt.

[Amelia · Rating 5 out of 5]

I loved this book! Margit Sandemo writes beautifully and although I knew this was going to be a very long series (47 books in total in believe) I couldn’t help but get completely hooked on it. I loved seeing how Silje and Tengel’s family grew and watching each characters story develop over generations of the ice people’s legacy. There is a mix of good and evil born into this family because of the curse from the original Tengel the evil. Just when you think you have it sussed, it keeps you guessing who will show the evil orange glow in their eyes.
Book 6 Evil Inheritance is definitely one of my favourites so far. Tarjei has to decide who he will choose to inherit the famous treasures, medicines and potions of the ice people, just as Tengel the good had once named him. He decides to choose Mattias (the younger son of two half brothers) who has a warmth and kindness you are drawn into. However this doesn’t sit well with his older brother Kolgrim. Although, I could see this wasn’t going to bode well I was still shocked and my heart ached as I read how he reacted and the evil scheming to dispose of Mattias so that he would be free of him and could inherit the treasures himself. I won’t spoil what happens, but there are plenty of plot twists and turns and Sandemo uses every bit of brilliance to pull on your heart strings!
Despite the heart-wrenching moments in this book (the first half of Mattias and Kolgrim’s story and the second half of Gabriella and Kaleb’s story) I thoroughly enjoyed this book.
One of my favourite characters met a tragic end which I basically cried out loud at, but even this I can forgive Sandemo as the whole story was fantastic from beginning to end!

[denudatio_pulpae · Rating 2 out of 5]

Początek tego tomu był całkiem obiecujący - Kolgrim pokazał w końcu pazury i postanowił pozbyć się swojego młodszego braciszka. Dalsze losy Mattiasa czytałam z rosnącym zaciekawieniem, zaskoczył mnie zupełnie wątek kopalni, to był bardzo ciekawy pomysł.
Zakończenie wątku Kolgrima dość przewidywalne, ale lepiej że tak się to wszystko rozwiązało - od początku sagi denerwowała mnie cała linia potomków Sol jak i ona sama.

Druga połowa tomu poświęcona Gabrielli to flaki z olejem, praktycznie od pierwszych zdań było wiadomo jak się potoczy ta historia, więc tylko przebiegałam oczami po linijkach tekstu żeby się przekonać czy moje przewidywania są słuszne :)
Chociaż muszę uczciwie przyznać, że takiego zakończenia się nie spodziewałam.
4/10

[Erik · Rating 5 out of 5]

As I've been reading the volumes of the Saga of the Ice People in an almost random order I knew of most things that would happen in this book, and I didn't want to read about most of it.
Every once in while Sandemo writes a book like this, where the character we've come to love gets to suffer the most gruesome, torturing and sometimes lethal fates.
Still I wanted to skim through the book so that I've read all of them but Sandemo didn't let me. This book is so packed with happenings, information, emotions etc. that I couldn't plow through it. I had to take my time and enjoy the tale of Tarjei, Kolgrim, Mattias, Gabriella and not least - Liv.
I don't want to but I have to rate this as high as I can because it's very rare that a book is this surprising in its enjoyableness.

[Jessika Gyllander · Rating 4 out of 5]

I love this part and so much happens in this book! Feels like I've been listening to two books and not just one. I cried a lot during this part, which is funny since I've read it at least two times before and I'm pretty sure I didn't cry this much back then. The characters goes through so much and there are some deaths, and the family members are always so sweet to others. Or well, not all family members...

Like I said, a lot happens in this book and the only bad part about that is that some things happens so fast and it just skips from one thing to another. I know why Sandemo wrote it like that but I still wish some of the parts wouldn't be so rushed, I would have loved getting a bit more storyline for some of the romantic relationships that happens.

Read in swedish.

[Angel · Rating 4 out of 5]

Kolejny świetny tom. Przez całą drogę powrotu małego Mattiasa do domu miałam łzy w oczach. Dostaliśmy kolejną piękną parę w postaci Gabrielli i Kaleba. Od samego początku czułam, że coś się między nimi pojawi. Żałuję tylko, że Kolgrim zginął, liczyłam na większą liczbę zniszczeń i siania grozy. Swoją drogą mam wrażenie, że w tej książce zginęła większość bohaterów, których było naprawdę dużo. Kolejny tom, kolejne zaskoczenia i ekstycja, co przyniosą następne części. Jakie historie spotkają kolejne pokolenia Ludzi Lodu.

[Tommy S. · Rating 4 out of 5]

Kolejna książka z serii Saga o Ludziach Lodu autorstwa Margit Sandemo. Skupiamy się tutaj na końcowym odcinku życia trojga bezpośrednich potomków trojga dzieci Tengela Dobrego i Silje czyli Daga, Liv i Arego. Musze przyznać, ze ta seria jest niesamowicie pomocna w nauce szybkiego czytania. Tym razem czytałem ją jednak na czytniku Calibre. Nieco inna metoda, ale tez daje świetne rezultaty. Książkę oczywiście polecam!

[Gherzennia · Rating 3 out of 5]

No entiendo porque tuvieron que emparejar a la fuerza a Tarjei y a la niña molesta, también pensé que como alababan tanto las proezas médicas y estaba haciendo tantos avances iban a hacer algo mas interesante con su personaje pero no.
El pobre de Mattias sufrió mucho :c y caleb tambien pobrecitos y Kolgrim la verdad pensé que como era todo calculador iba a ser un mejor villano pero resultó que no pero bueno, entretenido