En dag när Negra är elva år står en pojke på skolgården och stirrar henne in i ögonen. "Din pappa ska bli den förste som får en kula i pannan", säger han.
Den våren blåser det upp till storm i den jugoslaviska republik där Negra levt hela sitt liv. Skolgården täcks av nationalistiskt klotter. Föräldrar viskar om krig när de tror att barnen sover. Och snart, innan det ens blivit sommar, sätts även Negra på en buss och ser hela sitt liv försvinna i bakrutan.
Jag var precis som du är en personlig berättelse om ett barns väg från tryggheten i byn till ett liv långt borta. Det är en resa förbi vägspärrar och beväpnade män, där en svettig barnhand håller hårt i 50 skrynkliga tyska D-mark. Det är ett liv av väntan, oro och matpaket från Röda korset. Och till sist en lång bussresa till ett land i norr, där alla äter knäckebröd och där man ändå inte ska stanna. Eller?
Det är alltid de oskyldiga som drabbas hårdast i krig. Oavsett var, när eller hur det sker är det män, kvinnor och barn som får bära konsekvenserna. De som inte ser skillnader i religion, hudfärg eller sexuell läggning. De som ser människor för vad de är – medmänniskor, med samma drömmar, bekymmer och mål som vi alla.
Den här boken är en stark, ärligt skriven och viktig självbiografisk skildring av författarens flykt från kriget i Bosnien till Sverige som barn. I vuxen ålder återvänder hon som journalist för att försöka förstå sin historia och sitt ursprung. Berättelsen växlar mellan personliga minnen och nyhetsreportage, vilket ger både ett djupt mänskligt och journalistiskt perspektiv.
Den träffade mig rakt i hjärtat. Jag är uppvuxen med Jugoslavien. För mig har vi alltid varit lika – oavsett religion eller etnicitet Jag kunde känna igen mig i så mycket – det där att inte riktigt få tillhöra, varken här eller där. "I Bosnien är jag svensk, och i Sverige är jag inte svensk alls." En mening som säger allt.
Författaren skildrar vardagsrasismen med precision – inte den högljudda, öppna rasismen, utan den subtila, farligare formen som smyger sig in i strukturer och vardagssituationer. Det som skapar klyftor mellan människor och föder rädsla. En rädsla som i sin tur övergår i hat.
Det här är en bok som inte lämnar en oberörd. Den ger en nyanserad förståelse för flykt, identitet och tillhörighet. Den är tyvärr alltid lika aktuell.
In English:
It is always the innocent who suffer the most in war. No matter where, when, or how it happens, it is men, women, and children who bear the consequences. Those who don't see differences in religion, skin color, or sexual orientation. Those who see people for what they are—fellow human beings, with the same dreams, worries, and goals as all of us.
This book is a powerful, honestly written, and important autobiographical account of the author's escape from the war in Bosnia to Sweden as a child. As an adult, she returns as a journalist to try to understand her history and origins. The story shifts between personal memories and news reporting, providing both a deeply human and journalistic perspective.
It hit me straight in the heart. I grew up with Yugoslavia. To me, we have always been the same—regardless of religion or ethnicity. I could recognize so much in it—that feeling of not really belonging, neither here nor there. 'In Bosnia, I am Swedish, and in Sweden, I am not Swedish at all.' A sentence that says it all.
The author portrays everyday racism with precision—not the loud, overt racism, but the subtle, more dangerous kind that creeps into structures and daily situations. The kind that creates divisions between people and breeds fear. A fear that, in turn, turns into hatred.
This is a book that leaves no one untouched. It provides a nuanced understanding of flight, identity, and belonging. Sadly, it is always just as relevant.
Jag har läst många böcker om krig, flykt och att vara invandrare men alltid om någon annans krig än det jag var med om. Det är säkert en bra bok men det kan inte jag avgöra, jag uppslukades av att dela flera av referenserna, att den växlar mellan de egna erfarenheterna och nyhetsrapportering som sätter saker i en kontext jag tidigare inte hade och att jag läser ord jag tänkte som barn men inte formulerade och därför trodde mig vara ensam om.
Det enda negativa jag har att säga gäller språket. Meningarna är korta och utan variation, vilket gjorde läsningen styltig. Jag blev lixom aldrig helt slukad av boken. Fäster dock ingen större vikt vid detta då det uppenbarligen inte är dens huvudpoäng. Jag var precis som du är en sann skildring av krig, flykt och utanförskap i huvudsak ur ett barns perspektiv. Kändes oerhört värdefullt för mig att läsa eftersom det är kriget i forna Jugoslavien det handlar om. Tystnadskulturen som återges i boken har även gjort att mina obekväma frågor lämnats hängande i luften, obesvarade. Denna berättelse blir på sätt och vis en pusselbit till mitt egna identitetsbygge (för trots att vi alla är moder naturs barn kan jag inte sluta reta mig på att jag är en fakeserb utan äkta kunskap om min egna historia)
En otroligt fint skriven och gripande bok som jag läste slut på en dag. Nästan hela boken är skriven ur författarens perspektiv som barn så flykt och rasism skildras ur ett barns ögon. Otroligt aktuell!
I've been fascinated with the Balkan wars since I read about it in my class on Genocide and mass violence in the modern world: how could neighbors and friends turn on each other, so completely and so quickly? This book offers no answer to that question, but guides me away from abstract academic ponderings of the situation to an understanding - or as close to one as is possible - for the stark horror and confusion of what went on.
I, incidentally, had a classmate and close friend in junior high school who was a Bosnian refugee. She was Catholic, not Muslim, and she only spoke about her experiences one single time. That is not my story to tell - but what she told us was fresh in my mind as I read about Efendić's journey. I'd like to think that Bojana had an easier time of it, once in Sweden - our school was not infested with Nazis (mainly because our Nazis were ten years older and mostly hung out in a cabin in the woods).
The narrative is shocking and depressing not only because of what happened in Yugoslavia, but because of what happened - and happens still, which is a point I think Efendić drives home beautifully - in Sweden. I am... oddly gratified by the final scene and the final words, where Efendić tells a young Syrian refugee that she was once just like him: this is the title of the book, and as a reader (many of which will be white Swedes born in Sweden and comfortably middle class) you assume this titluar 'you' to be YOU. By making a Syrian refugee the titular 'you' Efendić claims something for herself, and for him, and I can but applaud her. (I am not explaining this well. It has to do with what I read in a leading newspaper some years back, where someone wrote an opinion piece about how 'we' must help immigrants find their place in society. It was well-meant, I think, but as the rebutal went: why are 'we' always assumed to be just 'ethnic' Swedes when many of the newspapers readers will in fact be immigrants? Why are they never included in the 'we' of the narrative?)
This is an easy-breezy read, in spite of the heavy subject. I look forward to reading much more of Negra Efendić, no matter what themes she chooses to tackle next.
En mycket stark och läsvärd berättelse från verkligheten. Författaren växte upp i Bosnien och tvingades som tolvåring fly med sin familj när kriget bröt ut. Hon berättar på ett mycket levande och intressant sätt om tiden precis före kriget, om flykten och om den första tiden i Sverige. På slutet knyter hon i hop säcken med att berätta om hur hon sökte upp en del folk från sitt förflutna.
Idag jobbar hon som journalist på Svenska dagbladet. Jag började nästan gråta under delar av boken men den är inte bara tung och jobbig. Också underhållande och humoristisk på sina ställen. Trots ämnet är det inte tungläst, jag läste ut den på cirka två dygn.
JAG var precis som du! Från första sidan till den sista sidan känner jag igen mig nästintill alla upplevelser. Det var nästan som att läsa om mitt eget liv. Har inte varit med om exakt alla hemskheterna men jag känner igen de flesta då jag upplevt dem själv i vår flykt från kriget.
En bok som verkligen rekommenderas! ALLA bör läsa den!
Ångrar att jag inte läste den första gången jag höll den i min hand när jag hade min första praktik på biblioteket! Jag drogs till bilden och sen när jag såg namnet så var jag så stolt!
Bra jobbat Negra Efendic, jag ser fram emot att läsa fler av dina verk!
Otroligt viktig bok, i dagens Sverige där hat mot flyktingar och invandrare växer och blir mer normaliserat för varje dag som går. Boken är otroligt beskrivande samtidigt som den är informativ, om kriget på Balkan och hur det är att komma till Sverige som flykting. Trots att det är ett tungt ämne är den lättläst.
korta meningar gjorde den ibland lite hackig att läsa. men detta blev bättre i andra halvan av boken (eller så vande jag mig). Mycket viktiga, intressanta och fortfarande aktuella ämnen tas upp. Fint att den hade en personlig utgångspunkt ur författarens egna liv och livshistoria.
Det är klart en av årets stora läsupplevelser. Det är en bok som både ingå ämnesövergripande i skolan för högstadiet och gymnasiet. Boken berättas av Negra som flyr från ett folkmord, kvar hemma i byn är hennes föräldrar. Det handlar inte om flyktingvågen som startade 2015 utan om människor som flyr från kriget i det forna Jugoslavienunder 90-talet. I boken berättar Negra om uppväxten, flykten och att försöka anpassa sig till ett nytt liv i Sverige.
Språket är enkelt vilket passar att använda till skoleleverna antingen genom högläsning eller klassuppsättning. Det går också utmärkt att plocka ut delar av Negras berättelse t.ex. hennes ilska mot att föräldrarna har så svårt att anpassa sig till det nya landet eller mobbningen och rasismen Negra fick utstå i skolan. Författaren gör också genidraget att återbesök din gamla skola vilket leder till oväntade insikter.
En självbiografi är ofta känslosamt laddat och "Jag var precis som du" är inget undantag. Hennes sätt att återberätta om sina tankar som barn ger en upplevelsen att man är i rummet på 90-talets Bosnien. Hur en "småsak" kan vara en tragedi och hur en tragedi kan vara vardag.
Konstant blir jag påmind om rasismens och orättvisans Sverige. Tänker på alla som tvingas från sitt hem och sedan i ett nytt land bli bemött med kommentarer som "åk hem".
Efendić gör en samhällsgärning med sin journalistik och jag kommer definitivt följa henne framöver.
Lättläst och intressant reportagesamling. Jag fångas inte speciellt av de grymma skildringarna från Bosnien eftersom det finns beskrivet på många håll. Det som gör boken till riktigt angelägen läsning är reportagen från Sverige. Det finns även idag både hjälpsamhet och främlingsfientlighet. Det är bara så märkligt att invandrare numera mest diskuteras i ekonomiska termer. (Vad kostar invandringen?) Det är från styrande politiskt håll tyst om humanism och medkänsla. Jag tror trots allt att de flesta människor vill och mår gott av att hjälpa andra.
Vilken resa Negra har gjort! Jag har följt hennes journalistiska skrivandet genom åren och alltid hållit henne högt. Genom att följa med henne på denna livsresa och upplevelser, får man en förståelse för vad som driver henne i hennes arbeta. Hon har upplevt maktlöshet, rädsla, skam och utsatthet. Och nu ger hon dessa människor en röst och balanserar maktbalansen genom sitt granskande. Efter att ha läst denna bok, så känner jag en stor respekt för henne.
Intressant läsning om invandrad till Huskvarna. Hur lite vi visste om kriget i Jugoslavien, att vi inte visste någonting om hur de invandrade i vår hemstad hade det precis bredvid oss. På 90-talet. Alldeles nyss. Viktig berättelse. Får 4 stjärnor pga intressant och viktigt ämne.
Väldigt gripande och välskriven bok. Otroligt viktig bok i dagens Sverige där hat mot flyktingar och invandrare växer och blir mer normaliserat för var dag som går.
Väldigt intressant att lära sig om vad som egentligen hände i Balkan och hur det formade befolkningen. Förklarar en del kring hur de på engelska pratade om sina föräldrar :)
Vi har glömt att det var ett krig mitt i Europa alldeles nyss. Att människor slaktades pga sitt ursprung. Det här är berättelsen om det kriget, ur ett barns ögon.