(Description from the back of the book) SAGAEN OM ISFOLKET - etterkommerne til den onde Tengel, som hadde inngått en pakt med djevelen...
Tre av Isfolkets ætt dro ut på den lange reisen nordover til Isfolkets glemte dal. Det var unge Dan Lind og hans to "rammede" slektninger: Ingrid Lind og Ulvhedin Paladin, som begge var født med overnaturlige evner. Dans formål med turen var rent vitenskapelig, mens de to andre ville ha den mektige trolldomsroten de mente befant seg der: Alrunen, også kalt galgeblomsten - fordi det ble sagt at den vokste på galgebakken...
Margit Sandemo was a Norwegian-Swedish historical fantasy author. She has been the best-selling author in the Nordic Countries since the 1980s, when her novel series of 47 books, The Legend of the Ice People, was published. She has also written many other book series such as Häxmästaren and Legenden om Ljusets rike.
If there was ever a book to be recommended on the basis of a strong, female lead, I nominate Alrunen. The main female lead, Ingrid, is one of my favourite female fictional characters. And has been since I read the book for the first time.
She's one of the cursed members of the family, and the one to be most severely cursed so far - according to the book itself as well. She's damned intelligent, something not too easy for a young woman in the early 1700s, she's beautiful and all though her upbringing, she's fighting the demons inside of her out of love. Not romantic love, but love of everything. Her story is probably one of the most powerful evidence of love I've read. Love of life, love of family, love of the world and so on.
I really cannot say anything else besides this: way too often I forget about the 16th book of this series, but it deserves whatever words of praise I can think of.
Of course, other things happen beside her upbringing. A quest is undertaken, a quest toward Isfoket's old home in the mountainous regions of Norway. It is a dangerous mission that, combined with the events of the previous book of which the characters of this book know nothing of yet, will lead to a least a little more light being shed on the mystery surrounding Tengel the Evil. As usual, the personal stories of one of more members of the family gets tangled up in the ultimate story of the fight between good and evil. And with characters you ca'nt help but love and care about, Sandemo gets away with it.
Sporo się działo, począwszy od magicznych afrodyzjaków i epidemii gruźlicy a skończywszy na dzieciobójstwach. Przebój tego tomu to scena, w której narzeczony bohaterki jest podrywany przez swoją kuzynkę, która musi być adorowana przez każdego mężczyznę w okolicy, albo traci sens życia. Narzeczony nie nadaje się wciągnąć w pozytywny flirt i zamiast tego drażni ją fatshamingiem, na co kuzynka odpowiada mordując go na miejscu kandelabrem. Całość zanim bohaterka zdąży się przebrać po podróży.
Krótka piłka.
This entire review has been hidden because of spoilers.
Akcja tej części dotyczy trzech osób - Ingrid, Dana i Ulvhedina. Ingrid dowiedziała się o zaginionym skarbie Ludzi Lodu i postanowiła sobie na niego zasłużyć będąc grzeczną. Pewnego dnia zjawia się Dan, który przejawia olbrzymie zainteresowanie nauką, więc jest w stanie odpowiedzieć na pytania, które nurtowały dziewczynę swego czasu, ale inni nie mieli wystarczającej wiedzy, by jej niektóre zjawiska wytłumaczyć. Dzięki temu kuzynostwo zaczyna się bardzo dobrze dogadywać. Dan przyjeżdża z pewnym cichym postanowieniem - odnajdzie grób Tengela Złego. Ingrid chce jechać, ale dostaje zakaz, więc dziewczyna ucieka z domu i zabiera ze sobą skarb. Następnego dnia Ulvhedin Paladin chce zobaczyć ten skarb, ale nic nie zastaje, więc rusza w pościg za Ingrid. Koniec końców cała trójka decyduje się na podróż do znanej już czytelnikowi doliny i każde z nich jedzie tam z innym celem.
Ten tom trochę zrehabilitował sytuację, która miała miejsce w poprzednich tomach. Mamy nowych bohaterów, podróż na stare śmieci, cel wyprawy, mniejszy cringe. Nie mogło zabraknąć romantycznego wątku, powodującego ciary żenady, bo my, wbrew pozorom, wiemy jak się wątek domknie, bo autorka jedzie stale na schemacie. Jednak powiedzmy, że i w tym jest metoda, bo nie ma tutaj żadnego zaskoczenia, a czytelnik może wiele rzeczy sam zgadnąć oraz dopowiedzieć sobie jak potoczą się dalsze losy bohaterów.
Now, this is not bad, but it is really not well done. So, my problem with this book was how it was split into three very uneven parts. The first part, the main part, was really good. And it should have been the entire story of the book, similar to book 15, and then it was after about 2/3 of the books thrown out and we got a pretty interesting historical thriller thingamajing, which was quickly brushed over to take up the last 50 pages with basically a prequel to book 17. What I am trying to say is that this book feels like a frankensteins monster of different books, mushed carelessly into one. It also has a lot of similarities and references to books 3 and 6, which are both a lot better.
The characters weren't too memorable either. I think Ulvhedin is good, I mean, he's been in 3 books now, either as a main character or mentioned. But Ingrid. My god she's not well written. She's a worse version of Sol. Dan is an interesting idea, but he becomes very bland very quick.
I do have higher hopes for book 17 though! With how much it is hyped up in this book.
Ingrid es un personaje que me cayó mal desde el principio pero luego poco a poco se fue redimiendo, fue madurando y tomando conciencia de las cosas Pd: sigue sin agradarme villemo
En av mina favoriter i Isfolkets berättelse. Gillar den särskilt eftersom man följer flera personer (Ingrid, Dan, Ulvhedin, Daniel, Vendel m.fl.). Tycker Margit skriver som allra starkast när hela släkten är med på ett hörn.
1,5 ⭐️ Już wiem dlaczego zrobiłam sobie w tamtym roku przerwę od tej serii XD Przeczytam pewnie jeszcze jeden tom i znowu przerwa. Słabe to było. Na plus tylko to, że wrócili ,,na stare śmieci”. Miejscami miałam ciarki żenady.
W tej książce było chyba wszystko co się dało. Mix nieziemski. Była wyprawa do Doliny ludzi Lodu i lekko kazirodczy związek i narodzenie dziecka i zaraza i kolejna wyprawa na wschód. Głównymi bohaterami jest Ingrid i Dan, a potem ich potomkowie. Znaleziono ponownie mandragore i było trochę magii.
Vilken förbättring från förra boken!! Jag tycker väldigt mycket om handlingen i den här boken och Ingrid är nog en av mina favoritkaraktärer i serien än så länge! Hon gör väldigt trovärdiga elakheter som barn och är den första drabbade sen sol som jag verkligen hade förståelse för hela tiden även om jag inte höll med henne. Jag gillade verkligen dynamiken mellan henne, Ulvhedin och Dan och det var intressant att äntligen få en lite bättre inblick i Ulvhedins personlighet som vuxen och hur han förhåller sig till sin komplicerade historia.
Dan intresserar mig inte särskilt mycket som individ men han har många spännande relationer och upplevelser som jag tyckte om att läsa om och jag tycker absolut han var rätt val av karaktär för att förmedla lite mer om Isfolkets tidiga historia. Han _har_ en personlighet på papperet men det känns som att Sandemo inte har så stor förståelse för människor som har ett lite svalare känsloliv och är akademiskt intresserade bara för akademins skull.
Ett stort pluss i kanten är att de äldre fick ordentligt med uppmärksamhet och jag är väldigt sugen på att få veta mer om vilka som blivit Isfolkets beskyddare. Ändå blir det inte fem stjärnor...
SPOILER Jag hade verkligen velat se mer av Stine, framförallt Stine och Ingrids vänskap, och det känns lite som att jag blev snuvad på att äntligen se ett samkönat par jag kunde låtsas var mer än vänner. Det är verkligen inget jag egentligen förväntar mig men när både Sol och Ingrid beskrevs flera gånger som oförmögna att älska män och Ingrid sen lärde känna Stine så dramatiskt och innerligt fick jag upp förhoppningarna. Det kändes som att de skulle bli nästa Mattias och Kaleb ungefär men så var Stine bara med i nåt kapitel. Att Ingrid sen gifte sig och inte verkar få nån riktig kärlekshistoria ens i framtiden för att hon har en "oförmåga att häftigt förälska sig i män" var bara att strö salt i såren. SPOILER
I allmänhet vill jag ha mer kvinnlig vänskap bara.
Gillar Ingrid en hel del! Jag gillade även att de återvände till isfolketsdal, kändes som jag omsvepades av nostalgi och verkligen kunde se hur allt förändrats sedan Silje och Tengel flydde från dalen. Då jag läst 1-2 böcker om dagen sedan jag börja med denna serie så känns det som en sådan kort tid sedan samtidigt som det var flera livstider sedan!
Dock kommer jag nu kräva en paus från böckerna ett tag. Jag har läst dem så tätt och "snabbt" att jag inte riktigt hinner njuta av berättelserna innan jag är inne i en ny med nya karaktärer, vilket gör det ännu svårare att hålla koll på dem alla 😅
Ett litet lyft upplever jag i den här boken, kanske främst mot slutet där vi får veta mer om Isfolket och Tengel den Onde. Att Sandemo trycker på gasen mellan historierna är också uppskattat. Hela berättandet har stått lite still sedan Villermo kom att bli dess centrum. Det är med viss förhoppning att ”Ingrid” inte skall försätta den traditionen, är inte helt förtjust i karaktären. Jag tror också det kan spela in att vi läst den här boken tätare inpå den förra – jag tror helt enkelt för långa uppehåll bidrar till känslan att historien segar sig fram. Berättartekniskt är det bra – även om Sandemo ibland tar ut se litterära svängarna och använder sig av onödigt komplicerade ord och uttryck.
Autorka - Margit Sandemo - w tym tomie opowiada o podróży Dana, Ingrid i Ulvhedina do Starej Lodowej Doliny, dawnej siedziby Ludzi lodu. Wyprawa Dana ma charakter naukowy, dwoje pozostałych natomiast pragnie zdobyć korzeń obdarzonej wielką siłą magicznej rośliny -mandragory, który - jak sądzą - tam się właśnie znajduje,
Książka bardzo przyjemna. Fajna historia. Uwielbiam tą serie i nic tego nie zmieni.
Podobał mi się ten tom, przede wszystkim dlatego, że bardzo polubiłam Ingrid. Lubię ją o wiele bardziej od Villemo i moim zdaniem jest o wiele bardziej podobna do Sol niż ktokolwiek inny dotychczas. Sama historia także ciekawa, no i mały plusik za wątek romansowy, bo trzeba przyznać że Sandemo rzadko tak rozwiązuje sprawę jak tutaj.
Okej, den här boken har tagit mig väldigt lång tid att läsa, så mitt minne är inte på topp. Men jag vet iallafall att jag verkligen inte gillar Ingrid. Och det ska bli spännande att se hur det ska gå med Daniel…
En väldigt snabb bok även om jag läste den långsamt. Jag blir nyfiken på hur Sandemo kommer att få ihop hela mystiken kring Tengel den Onde i de kommande böckerna. Kul att vi kommer återvända till Sibirien!
The series stays good after the last book. Plot keeps moving forward. We also get a great female character called Ingrid. Not as good as Sol but still.
Denna är skitbra, ursäkta språket men jag har suttit uppe till kl. 3 på natten för att läsa klart den och orkar inte formulera mig bättre. Sandemo är lite tjatig i sina upprepningar om vad som hänt tidigare i serien eller i boken men annars är det en lättläst och spännande bok.