What do you think?
Rate this book
Tio över ett
Maja kan inte sova. Hon vill, men hon kan inte. Varje natt ställer hon klockan på tio över ett. Vem ska annars väcka mamma, pappa och lillasyster när huset rasar ner i gruvhålet? Under sängen har hon en väska med ombyten, ficklampa och andra viktiga saker. Om de måste fly, hals över huvud.
LKAB spränger under jord och Kiruna ska flytta. Familjen har fått en ny fin lägenhet, men det enda Maja vill är att bo kvar i sitt gamla hus. Hon litar inte på politikerna och bolagscheferna som säger att stan inte kan rasa. Hon hör ju mullret av sprängningarna på natten, hon känner ju hur marken skakar!
Maja oroar sig för att bästisen Julia ska bli tvungen att flytta till Luleå och att Albin i parallellklassen ska bli kär i någon snygg handbollstjej. Men ingenting skrämmer henne lika mycket som gruvan.
Ann-Helén Laestadius kryper under skinnet på högstadietjejen Maja och beskriver hennes känslor och rädslor så att man verkligen är där, i ett kyligt Kiruna där förändringens vindar blåser.
Tio över ett har fått många fina recensioner och mycket uppmärksamhet. Boken vann Augustpriset 2016.
LKAB spränger under jord och Kiruna ska flytta. Familjen har fått en ny fin lägenhet, men det enda Maja vill är att bo kvar i sitt gamla hus. Hon litar inte på politikerna och bolagscheferna som säger att stan inte kan rasa. Hon hör ju mullret av sprängningarna på natten, hon känner ju hur marken skakar!
Maja oroar sig för att bästisen Julia ska bli tvungen att flytta till Luleå och att Albin i parallellklassen ska bli kär i någon snygg handbollstjej. Men ingenting skrämmer henne lika mycket som gruvan.
Ann-Helén Laestadius kryper under skinnet på högstadietjejen Maja och beskriver hennes känslor och rädslor så att man verkligen är där, i ett kyligt Kiruna där förändringens vindar blåser.
Tio över ett har fått många fina recensioner och mycket uppmärksamhet. Boken vann Augustpriset 2016.
261 pages, Hardcover
Published May 1, 2016
17 people are currently reading
324 people want to read
Ratings & Reviews
Friends & Following
Create a free account to discover what your friends think of this book!
Community Reviews
Displaying 1 - 30 of 116 reviews
March 17, 2018
När jag först hörde talas om att Kiruna skulle flyttas hade jag svårt att ta till mig det. Självklart måste LKAB istället upphöra med att bryta järnmalmen i gruvan under Kiruna, så att det inte skapas fler sprickor och slukhål i marken och så att människorna kan leva vidare i sin stad. Men så enkelt är det förstås inte. LKAB sysselsätter enormt många i både staden och utanför, och skapar stora vinster. Men ändå, att riva allt i en hel stad, utom vissa utvalda kulturbyggnader, och bygga upp en ny stad tre kilometer österut, den tanken är svår att förstå vidden av.
Maja, som är huvudperson i den här boken, har också svårt att förstå och att acceptera det som sker med hennes stad, med hennes liv. Den påtvingade förändringen då familjens hus skall rivas och de skall flytta till en nybyggd lägenhet skrämmer och oroar.
Sprängningarna som sker varje natt ger henne panikångest. Hon litar inte på politikerna och bolagscheferna som säger att staden inte kan rasa. Hon känner ju hur det mullrar och skakar när de spränger, tänk om den ändå rasar? Under sin säng har Maja i hemlighet ställt en väska packad med kläder till sig och till sina föräldrar och sin lillasyster, om det värsta skulle inträffa och de måste fly från sitt hus. Varje natt har hon larmet ställt på tio över ett, för att vara vaken och redo att varna familjen om det blir nödvändigt efter nattens sprängning.
Jag ville läsa Tio över ett för att få ett inifrånperspektiv på flytten av Kiruna. Jag ville veta hur den som bor i staden upplever det som sker. Och det fick jag. Majas rädsla över de förändringar som sker är enormt trovärdigt skildrade. Flytten av staden, pappans arbete mer än en kilometer ned under jorden, sprängningarna och så bästa vännen som måste flytta med sin mamma till en annan stad och inte kommer att gå i samma skola som Maja.
Berättelsen rymmer teman som är ganska vanliga i böcker för tonåringar och unga vuxna. Vänskap och konkurrens, kärlek och avundsjuka, föräldrar som inte förstår hur dåligt Maja faktiskt mår och som står hjälplösa när hon faller samman. Men i berättelsen väver författaren också skickligt in olika aspekter av flytten av Kiruna. Som en motpol till Maja står till exempel Majas mormor, som är kommunfullmäktiges ordförande och därmed för beslutet om att flytta Kiruna. Många föräldrar till Majas klasskompisar arbetar i gruvan och är också för flytten, eftersom LKAB är deras arbetsgivare.
Det här är en välskriven berättelse som trots ett tungt ämne ändå har en hoppfull grundton. Jag tycker väldigt mycket om hur trovärdigt och inkännande författaren skildrar Majas utveckling mot att fullkomligt falla samman av ångesten som tyngt henne så länge, och vidare mot läkning och att om inte gilla så i alla fall kunna acceptera gruvan.
Boken Tio över ett tilldelades Augustpriset för Årets bästa barn- och ungdomsbok för två år sedan. Ann-Helén Laestadius är en av de författare som kommer till Sigtuna litteraturfestival den 5 maj 2018, missa inte det!
Maja, som är huvudperson i den här boken, har också svårt att förstå och att acceptera det som sker med hennes stad, med hennes liv. Den påtvingade förändringen då familjens hus skall rivas och de skall flytta till en nybyggd lägenhet skrämmer och oroar.
Sprängningarna som sker varje natt ger henne panikångest. Hon litar inte på politikerna och bolagscheferna som säger att staden inte kan rasa. Hon känner ju hur det mullrar och skakar när de spränger, tänk om den ändå rasar? Under sin säng har Maja i hemlighet ställt en väska packad med kläder till sig och till sina föräldrar och sin lillasyster, om det värsta skulle inträffa och de måste fly från sitt hus. Varje natt har hon larmet ställt på tio över ett, för att vara vaken och redo att varna familjen om det blir nödvändigt efter nattens sprängning.
Jag ville läsa Tio över ett för att få ett inifrånperspektiv på flytten av Kiruna. Jag ville veta hur den som bor i staden upplever det som sker. Och det fick jag. Majas rädsla över de förändringar som sker är enormt trovärdigt skildrade. Flytten av staden, pappans arbete mer än en kilometer ned under jorden, sprängningarna och så bästa vännen som måste flytta med sin mamma till en annan stad och inte kommer att gå i samma skola som Maja.
Berättelsen rymmer teman som är ganska vanliga i böcker för tonåringar och unga vuxna. Vänskap och konkurrens, kärlek och avundsjuka, föräldrar som inte förstår hur dåligt Maja faktiskt mår och som står hjälplösa när hon faller samman. Men i berättelsen väver författaren också skickligt in olika aspekter av flytten av Kiruna. Som en motpol till Maja står till exempel Majas mormor, som är kommunfullmäktiges ordförande och därmed för beslutet om att flytta Kiruna. Många föräldrar till Majas klasskompisar arbetar i gruvan och är också för flytten, eftersom LKAB är deras arbetsgivare.
Det här är en välskriven berättelse som trots ett tungt ämne ändå har en hoppfull grundton. Jag tycker väldigt mycket om hur trovärdigt och inkännande författaren skildrar Majas utveckling mot att fullkomligt falla samman av ångesten som tyngt henne så länge, och vidare mot läkning och att om inte gilla så i alla fall kunna acceptera gruvan.
Boken Tio över ett tilldelades Augustpriset för Årets bästa barn- och ungdomsbok för två år sedan. Ann-Helén Laestadius är en av de författare som kommer till Sigtuna litteraturfestival den 5 maj 2018, missa inte det!
May 28, 2018
Heeeeey! Första aktiva recensionen på Goodreads. Tänka sig! Kände bara att jag var tvungen att skriva om den här lite mer för att jag tyckte SÅ mycket om den.
Sällan läser jag en ungdomsskildring som jag kan relatera till så mycket. Den här ger verkligen en igenkännbar bild av livet som ung i Sápmi och Norrbotten. Hur uppväxten genomsyras av vintersport och hockeyfokus, orättvis kommunalpolitik, kolonialism och glesbygdsliv. Att leva i en kommun där stora bolag tar sig friheten att roffa åt sig livsviktiga naturfyndigheter, helt utan lov. Tack och bravo! 💕
Sällan läser jag en ungdomsskildring som jag kan relatera till så mycket. Den här ger verkligen en igenkännbar bild av livet som ung i Sápmi och Norrbotten. Hur uppväxten genomsyras av vintersport och hockeyfokus, orättvis kommunalpolitik, kolonialism och glesbygdsliv. Att leva i en kommun där stora bolag tar sig friheten att roffa åt sig livsviktiga naturfyndigheter, helt utan lov. Tack och bravo! 💕
December 16, 2020
Maja bor i Kiruna, Kiruna som håller på att flyttas. Eller rivas. Eller kanske kollapsa när LKAB spränger en gång för mycket, en gång för nära staden. Hon ställer klockan varje natt, tio över ett, för att vara vaken utifall att. Utifall att katastrofen kommer och hon måste rädda sin familj när deras hus faller ner i avgrunden.
Som om inte Maja hade tillräckligt med problem med sina panikattacker så ska kanske hennes bästa kompis flytta till Luleå. LULEÅ. Och situationen blir inte heller enklare när hon faller för snygga hockey-Albin. Snygga hockey-Albin som dessutom börjar i hennes bokklubb på biblioteket. Åh herregud vad ska hon göra?!
Jag skulle tro att Tio över ett är en framtida ungdomsklassiker. Den fångar ett historiskt ögonblick i svensk historia, flytten av Kiruna. Och hur det påverkar barn, unga, vuxna som bor och arbetar i staden. Laestadius berättar ur ett perspektiv som vi sällan ser i litteraturen, en ung tjej i Kiruna som är politiskt intresserad och rädd för sin samtid och framtid. Man anar också att en del av hennes familj pratar meänkieli. Även om den aspekten befinner sig i bakgrunden så anar man hur förtrycket av meänkieli i historien har skapat en skam för det egna språket. Enormt viktigt synliggörande som Laestadius gör. Sen nämns också hur LKABs verksamhet har påverkat de samer som bott i närheten av gruvan. Även detta sker i bakgrunden/i förbifarten men fortfarande oerhört talande.
När det kommer till nöjesdelen av boken så tyckte jag den var sådär. Lite segt och långsamt ibland men absolut inte dålig. En okej läsupplevelse.
Som om inte Maja hade tillräckligt med problem med sina panikattacker så ska kanske hennes bästa kompis flytta till Luleå. LULEÅ. Och situationen blir inte heller enklare när hon faller för snygga hockey-Albin. Snygga hockey-Albin som dessutom börjar i hennes bokklubb på biblioteket. Åh herregud vad ska hon göra?!
Jag skulle tro att Tio över ett är en framtida ungdomsklassiker. Den fångar ett historiskt ögonblick i svensk historia, flytten av Kiruna. Och hur det påverkar barn, unga, vuxna som bor och arbetar i staden. Laestadius berättar ur ett perspektiv som vi sällan ser i litteraturen, en ung tjej i Kiruna som är politiskt intresserad och rädd för sin samtid och framtid. Man anar också att en del av hennes familj pratar meänkieli. Även om den aspekten befinner sig i bakgrunden så anar man hur förtrycket av meänkieli i historien har skapat en skam för det egna språket. Enormt viktigt synliggörande som Laestadius gör. Sen nämns också hur LKABs verksamhet har påverkat de samer som bott i närheten av gruvan. Även detta sker i bakgrunden/i förbifarten men fortfarande oerhört talande.
När det kommer till nöjesdelen av boken så tyckte jag den var sådär. Lite segt och långsamt ibland men absolut inte dålig. En okej läsupplevelse.
July 17, 2024
När det stod klart att första semesterresan skulle gå norrut och att vi skulle besöka Kiruna så var den första bok jag tänkte på Tio över ett. Den har stått där i hyllan i över fem år och min dröm har alltid varit att läsa den på plats i Kiruna. För bara drygt ett år sedan var jag nästan beredd att tänka om. Vilken tur att jag inte gjorde det!
Eventuellt så kan den här boken ha drabbat mig hårdare än den borde, just på grund av att jag befann mig i Kiruna under läsningen. Jag har ju så klart hört talas om den här "flytten" (ja, jag trodde faktiskt att den skulle flyttas), men jag har aldrig reflekterat över vad det betyder. Egentligen. Hur människorna som bor där mår av detta. Jag har bara tänkt att det måste vara ett gigantiskt projekt. Det var så otroligt sorgligt att åka runt i det gamla Kiruna och inse att allt (nästan) som är där ska, inte flyttas, utan rivas. Medan det nya Kiruna såg ut som en byggarbetsplats. Där husen visserligen är moderna, men helt saknar personlighet.
Tio över ett är en viktig bok, speciellt för oss som inte bor i Kiruna. Den är så berörande och jag blev så ledsen. Inga enkla lösningar presenteras och det är gott så. Jag tror inte det finns några. Men var detta verkligen den bästa lösningen? För vem? Invånarna? LKAB? Nu såg jag också att det finns en fortsättning, Inte längre min. Den får jag ju se till att läsa. Jag vill veta hur det går för Maja.
OBS! Detta är en kraftigt förkortad text. Hela finns på min blogg
Eventuellt så kan den här boken ha drabbat mig hårdare än den borde, just på grund av att jag befann mig i Kiruna under läsningen. Jag har ju så klart hört talas om den här "flytten" (ja, jag trodde faktiskt att den skulle flyttas), men jag har aldrig reflekterat över vad det betyder. Egentligen. Hur människorna som bor där mår av detta. Jag har bara tänkt att det måste vara ett gigantiskt projekt. Det var så otroligt sorgligt att åka runt i det gamla Kiruna och inse att allt (nästan) som är där ska, inte flyttas, utan rivas. Medan det nya Kiruna såg ut som en byggarbetsplats. Där husen visserligen är moderna, men helt saknar personlighet.
Tio över ett är en viktig bok, speciellt för oss som inte bor i Kiruna. Den är så berörande och jag blev så ledsen. Inga enkla lösningar presenteras och det är gott så. Jag tror inte det finns några. Men var detta verkligen den bästa lösningen? För vem? Invånarna? LKAB? Nu såg jag också att det finns en fortsättning, Inte längre min. Den får jag ju se till att läsa. Jag vill veta hur det går för Maja.
OBS! Detta är en kraftigt förkortad text. Hela finns på min blogg
dnf
March 10, 2024var jättetråkig, läste i skolan
February 11, 2018
Tyckte om den här boken massvis. Ska försöka samla ihop tankarna och skriva en liten recension så småningom.
June 22, 2018
Tack för lånet Deniz, tack för tipset Annika!!
March 10, 2018
Maja ställer klockan tio över ett varje natt. Hon måste vaken när de spränger i gruvan, om hela Kiruna skulle rasa är hon beredd att rädda sin familj. Samtidigt som Maja bara sover tre-fyra timmar varje natt måste hon oroa sig för ett gäng relationer: Julia (hennes bästa kompis), Albin (killen hon är kär i), mormor (kommunpolitikern som visst vill flytta hela staden), och familjen (den distanserade relationen, där ingen vet att hon vaknar varje natt).
Det som berör mig mest, och som gör att den är så intressant och läsvärd, är att den utspelar sig i Kiruna. Att få lära sig om människors känslor, livstrauman och samhällsproblem genom skönlitteratur är en ynnest, och Laestadius portätt av Kiruna är fan-tast-iskt. Det är trovärdigt, detaljerat, målande och informativt, och det är väldigt (!) roligt att få läsa en ungdomsbok som inte romantiserar Stockholm. Jag är rädd att södra Sveriges ungdomar inte vill läsa den här boken på grund av bristande igenkänning, men samtidigt är det just därför den är så himla viktig.
Flytten av Kiruna står alltid i förgrunden men behandlingen av relationerna är också storartad och jag (!) börjar gråta (!) flera gånger (!!). Sättet Laestadius blandar samhällskritik, relationer och psykisk ohälsa är så skickligt. Den olyckliga kärleken är visserligen ett klassiskt (och ofta kanske lite ointressant) tema i ungdomsböcker, och relationen mellan Maja och Albin faller tyvärr inom den klassiska ramen. Samtidigt hade Majas och Albins relation aldrig blivit densamma om det inte vore för Julia, Majas fantastiska vän Julia, och Harry. Harry!!! Så fantastisk karaktär som berör mig så mycket.
Det finns så mycket att säga om den här boken. Om hur viktiga ens vänner är, om hur ångest känns i bröstet, om hur svaga föräldrarelationer kan förändras (om än millimetervis), om hur ungdomar och deras tankar och känslor är. så. viktiga. Läs den! Läs den med era ungdomar, prata om den, lär er. Mycket väl värd sitt Augustpris.
Det som berör mig mest, och som gör att den är så intressant och läsvärd, är att den utspelar sig i Kiruna. Att få lära sig om människors känslor, livstrauman och samhällsproblem genom skönlitteratur är en ynnest, och Laestadius portätt av Kiruna är fan-tast-iskt. Det är trovärdigt, detaljerat, målande och informativt, och det är väldigt (!) roligt att få läsa en ungdomsbok som inte romantiserar Stockholm. Jag är rädd att södra Sveriges ungdomar inte vill läsa den här boken på grund av bristande igenkänning, men samtidigt är det just därför den är så himla viktig.
Flytten av Kiruna står alltid i förgrunden men behandlingen av relationerna är också storartad och jag (!) börjar gråta (!) flera gånger (!!). Sättet Laestadius blandar samhällskritik, relationer och psykisk ohälsa är så skickligt. Den olyckliga kärleken är visserligen ett klassiskt (och ofta kanske lite ointressant) tema i ungdomsböcker, och relationen mellan Maja och Albin faller tyvärr inom den klassiska ramen. Samtidigt hade Majas och Albins relation aldrig blivit densamma om det inte vore för Julia, Majas fantastiska vän Julia, och Harry. Harry!!! Så fantastisk karaktär som berör mig så mycket.
Det finns så mycket att säga om den här boken. Om hur viktiga ens vänner är, om hur ångest känns i bröstet, om hur svaga föräldrarelationer kan förändras (om än millimetervis), om hur ungdomar och deras tankar och känslor är. så. viktiga. Läs den! Läs den med era ungdomar, prata om den, lär er. Mycket väl värd sitt Augustpris.
February 4, 2017
pirrig kärlek, snyggt språk, gillar Maja som får glömma alla andra och bara bry sig om sitt men ändå bryr sig om alla andra - bara glömmer att visa det lite. gillar att rädslan för gruvan genomsyrar hela boken utan att ta över helt - Maja får ha ett liv. hade nog hoppats på lite mer, men tycker absolut det här är en riktigt bra bok och den förtjänar sin August!
October 31, 2020
Älskade bokens setting: Kiruna. Maja är så rädd för gruvan intill staden. Hon vaknar varje natt för att lyssna på sprängningarna och vara beredd att som enda vaken person rädda sin familj när stan rasar. Detta är bokens centrala tema, Majas oro och ångest som yttrar sig i tvångstankar och rädslor kopplat till gruvan. Hon är arg och ledsen över att hon ska behöva flytta och större delarna av staden ska rivas. Hon är orolig för sin pappa som arbetar nere i gruvan. Det handlar också om andra mer vardagliga saker: förälskelsen i Albin, vänskapen med Julia och intresset för kultur. Det som jag hade svårt för var att få grepp om Majas ålder. Tycker att boken marknadsförs som att hon är typ 12-13 år. Men ibland är den skriven som om hon vore 16-17. Och ibland beter hon och de andra sig som 8-åringar. Mycket oklart. Och historierna omkring, kärlekshistorien och vänskapsrelationen kändes ganska platta. Det som lyfter boken är just miljöbeskrivningarna och Majas reflektioner om gruvan och staden.
November 2, 2019
Romanen handlar om att Kiruna ska flyttas på grund av sprängningar i gruvan. Detta leder till att huvudpersonen Maja oroar sig och får panikångest.
Mina sjuor läser boken och jag tycker att den är väldigt passande för att diskutera. Handlingen tar både upp vanliga tonårstankar som kärlek och mående. Jag tänker att mina elever ska få skriva en insändare där de får argumentera för eller emot rivningen av deras egna bostadsområde.
Mina sjuor läser boken och jag tycker att den är väldigt passande för att diskutera. Handlingen tar både upp vanliga tonårstankar som kärlek och mående. Jag tänker att mina elever ska få skriva en insändare där de får argumentera för eller emot rivningen av deras egna bostadsområde.
January 28, 2019
En riktigt bra bok med en välskriven skildring av panikattacker. Jag fick större förståelse för Kiruna och hur människor känner över att staden ska rivas.
December 15, 2024
Vi säger att jag läste ut den
February 2, 2022
Hur bra kan man bli på att beskriva känslan av rädsla?
Att beskriva hur man så småningom tappar kontroll över sitt kontrollbehov, faller in i ett beteendemönster som bara ytterligare förstärker oro och problemen trappas upp.
"Min kropp jagar min själ. Vrider mig ut och in, gör mig så sårbar och skyddslös."
Samtidigt genom att läsa boken får vi nu en möjlighet att se Kiruna, en stad i förändring. Med alla sina praktiska och historiska aspekter, små och stora detaljer, blir boken en spännande och mångsidig berättelse om förflyttning av staden. Kiruna som man som läsare börjar älska.
Att beskriva hur man så småningom tappar kontroll över sitt kontrollbehov, faller in i ett beteendemönster som bara ytterligare förstärker oro och problemen trappas upp.
"Min kropp jagar min själ. Vrider mig ut och in, gör mig så sårbar och skyddslös."
Samtidigt genom att läsa boken får vi nu en möjlighet att se Kiruna, en stad i förändring. Med alla sina praktiska och historiska aspekter, små och stora detaljer, blir boken en spännande och mångsidig berättelse om förflyttning av staden. Kiruna som man som läsare börjar älska.
February 3, 2020
This book is not well written. The sentences are very short, and are missing conjunctions. I generally found it boring, although the theme of Kiruna moving could be portrayed in an interesting way. I read this book for Swedish class and unless you live in Kiruna, you will probably not find it more intersting than I do.
August 11, 2016
En av årets bästa ungdomsböcker, helt klart. Recension på bloggen: http://elilaserochskriver.se/tio-over...
November 24, 2016
En helt fantastisk bok om tillhörighet, rädsla, kärlek och vänskap! Så bra personporträtt och känslorna är med hela läsningen som om de vore mina egna.
October 14, 2018
Så jäkla bra.
January 24, 2021
Ja, jo, det kom en tår
June 18, 2023
Scrittrice: Ann-Helén Laestadius
Titolo svedese: Tio över ett
Titolo svedese: Tio över ett
January 29, 2019
En bra bok om vänskap, kärlek, tillhörande och psykisk ohälsa. Tyckte personligen att boken var bättre efter att jag hade lyssnat på den i ca 1-2/ 7h av tiden för att jag tyckte först att karaktären verkade lite för omogen för min smak.
Karaktärerna i boken var mycket bra tyckte jag. Jag gillar hur erklighetsförankrak Majas föräldrar är, att det visar ett mellanrum mellan en förälder som älskar sina barn och gör vad som helst för de, och de lyckas alltid vara där för de, och föräldrar som är elaka och inte bryr sig om sina barn. Man kan reagera med ilska mot sina barn för att man älskar de så mycket. Man kan känna hopplöshet för att man inte vet hur man ska hjälpa sitt barn som lider av psykisk ohälsa.
En karaktär jag tyckte mycket om var Harry, psykologen från BUP. Det var märkligt upplyftande med hans närvaro i boken, bara för att han lägger in logik bland stormen av känslor.
Åh, underbara Stina också!
Jag tycker att boken speglar på ett bra sätt känslorna man kan känna när ens hem förändras. Att det för huvudkaraktären Maja ser orättvisa och rädsla i att LKAB som bryter ut järnmalm tar ifrån henne det hon älskar med sin hemstad, och därmed även hennes bästa vän som flyttar 35 mil bort. Detta kan man koppla till hur många i andra delar av världen får flytta från sina hem av liknande anledningar, kanske för att staten vill köpa marken för att odla kakao i Colombia, kanske är man same som behöver flytta för att svenskarna vill bryta järnmalm. Kanske behöver man flytta för att huset riskerar att drunkna när havsnivåerna höjs.
Författaren utnyttjar ett unikt event i svensk historia och kan därmed sticka ut när det kommer till handlingen. Man kan definitivt i framtiden titta tillbaka på nutiden och se 'Tio över ett' som en historisk fiction.
Karaktärerna i boken var mycket bra tyckte jag. Jag gillar hur erklighetsförankrak Majas föräldrar är, att det visar ett mellanrum mellan en förälder som älskar sina barn och gör vad som helst för de, och de lyckas alltid vara där för de, och föräldrar som är elaka och inte bryr sig om sina barn. Man kan reagera med ilska mot sina barn för att man älskar de så mycket. Man kan känna hopplöshet för att man inte vet hur man ska hjälpa sitt barn som lider av psykisk ohälsa.
En karaktär jag tyckte mycket om var Harry, psykologen från BUP. Det var märkligt upplyftande med hans närvaro i boken, bara för att han lägger in logik bland stormen av känslor.
Åh, underbara Stina också!
Jag tycker att boken speglar på ett bra sätt känslorna man kan känna när ens hem förändras. Att det för huvudkaraktären Maja ser orättvisa och rädsla i att LKAB som bryter ut järnmalm tar ifrån henne det hon älskar med sin hemstad, och därmed även hennes bästa vän som flyttar 35 mil bort. Detta kan man koppla till hur många i andra delar av världen får flytta från sina hem av liknande anledningar, kanske för att staten vill köpa marken för att odla kakao i Colombia, kanske är man same som behöver flytta för att svenskarna vill bryta järnmalm. Kanske behöver man flytta för att huset riskerar att drunkna när havsnivåerna höjs.
Författaren utnyttjar ett unikt event i svensk historia och kan därmed sticka ut när det kommer till handlingen. Man kan definitivt i framtiden titta tillbaka på nutiden och se 'Tio över ett' som en historisk fiction.
July 17, 2018
Kiruna ska rivas. Man säger att staden ska flyttas, men Maja vet att det inte är sant, för hennes hus ska inte flyttas, det ska rivas. Samtidigt flyttar hennes bästa vän, hon är olyckligt kär och hennes rädsla för det stora hålet under staden, den gruva som livnär hela Kiruna och sprängningarna där, blir allt större, tills det tar över hela hennes liv.
Detta är en fantastisk läsning. Utöver det jag tagit upp lyckas författaren, trots det kanske lite fåniga språket (som passar målgruppen, men som jag kan känna ibland blir lite överdrivet), ta upp frågor om förtryck av minoriteter, om klass, om att inte känna sig lyssnad på för att man är "för" ung, om att behöva lämna allt man har och bygga nytt. Centralt är ändå huvudpersonens psykiska ohälsa, som beskrivs med en vördnad som visar respekt för de som har problem med panikattacker. Sådan insikt! Tyvärr förlorar romanen mycket på att denna vördnad och respekt inte riktigt visas för skadebeteende. Det sårar mig.
En karaktär jag gärna hade sett utvecklas var Alva, men jag nöjer mig också med att försöka komma på vem hon är på egen hand. Det är också en styra med romanen, att den lämnar öppet för att jag som läsare ska få vara medskapare av det som berättas. Det är något jag tjatat om i mina recensioner, oftast för att det saknas. Det gör det inte i denna roman.
Så mycket tunga ämnen i en enkel med vacker prosa. Jag förstår varför den vann Augustpriset 2017. Väldigt bra ungdomsroman!
Detta är en fantastisk läsning. Utöver det jag tagit upp lyckas författaren, trots det kanske lite fåniga språket (som passar målgruppen, men som jag kan känna ibland blir lite överdrivet), ta upp frågor om förtryck av minoriteter, om klass, om att inte känna sig lyssnad på för att man är "för" ung, om att behöva lämna allt man har och bygga nytt. Centralt är ändå huvudpersonens psykiska ohälsa, som beskrivs med en vördnad som visar respekt för de som har problem med panikattacker. Sådan insikt! Tyvärr förlorar romanen mycket på att denna vördnad och respekt inte riktigt visas för skadebeteende. Det sårar mig.
En karaktär jag gärna hade sett utvecklas var Alva, men jag nöjer mig också med att försöka komma på vem hon är på egen hand. Det är också en styra med romanen, att den lämnar öppet för att jag som läsare ska få vara medskapare av det som berättas. Det är något jag tjatat om i mina recensioner, oftast för att det saknas. Det gör det inte i denna roman.
Så mycket tunga ämnen i en enkel med vacker prosa. Jag förstår varför den vann Augustpriset 2017. Väldigt bra ungdomsroman!
March 2, 2021
2,5.
Hmm ja... kul bok ändå! Skoj att läsa en ungdomsbok med ett mer ”annorlunda” fokus. Sorgen över flytten av Kiruna, rädslan/hatet Maja känner för gruvan och vänskapen med Julia är absolut bokens starkaste delar. Romansen med Albin? Mjä. Förstår tanken ändå att vilja visa Maja som en ~mångfacetterad~ karaktär men ärligt talat så faller det lite platt och blir påtvingat. Känns så trött & trist att hon ska gå runt och bli knäsvag varje gång hon skymtar honom i korridoren och tvingar sig själv att läsa fotbollsböcker - för en URTRÅKIG högstadiekille liksom. Näe. Visst kan hon väl va kär men det känns bara inklämt i narrativet för att uppfylla ”kraven” för en ungdomsroman. Den hade funkat minst lika bra utan!
Hmm ja... kul bok ändå! Skoj att läsa en ungdomsbok med ett mer ”annorlunda” fokus. Sorgen över flytten av Kiruna, rädslan/hatet Maja känner för gruvan och vänskapen med Julia är absolut bokens starkaste delar. Romansen med Albin? Mjä. Förstår tanken ändå att vilja visa Maja som en ~mångfacetterad~ karaktär men ärligt talat så faller det lite platt och blir påtvingat. Känns så trött & trist att hon ska gå runt och bli knäsvag varje gång hon skymtar honom i korridoren och tvingar sig själv att läsa fotbollsböcker - för en URTRÅKIG högstadiekille liksom. Näe. Visst kan hon väl va kär men det känns bara inklämt i narrativet för att uppfylla ”kraven” för en ungdomsroman. Den hade funkat minst lika bra utan!
January 21, 2020
This probably wouldn't be a 4 star if I didn't have such low epectations going in
I had some issues with the book, mostly with conflicts that were glossed over and never really resolved or talked about but it was also cute and I thought the anxiety rep. was well done too and there was a good balance between the more serious discussions about mental health and the light heartedness of being a teenager and having a crush and hanging out with your friends.
I had some issues with the book, mostly with conflicts that were glossed over and never really resolved or talked about but it was also cute and I thought the anxiety rep. was well done too and there was a good balance between the more serious discussions about mental health and the light heartedness of being a teenager and having a crush and hanging out with your friends.
April 30, 2018
En av de bästa svenska ungdomsböckerna jag läst. Maja skildras väldigt okonstlat. Även om hon mår dåligt så är hon en ganska vanlig tjej. Inte så typiskt tjejig som många andra tonårstjejer i andra böcker. Hennes ångest är realistisk också. En riktigt fin bok.
September 24, 2022
3.5/5
Det är ju en ungdomsbok och sånt läser jag inte längre så recensionen får ses i ljuset av det.
Slutet kändes lite ruschat och att allt liksom bara löste sig kändes som en klyscha men på något sätt funkade det ändå. Jag tycker att Laestadius lyckats fånga hur man tänker som 12-13 åring och att hon lyckats få in temat med psykisk ohälsa på ett superbra sätt. En fin bok.
Det är ju en ungdomsbok och sånt läser jag inte längre så recensionen får ses i ljuset av det.
Slutet kändes lite ruschat och att allt liksom bara löste sig kändes som en klyscha men på något sätt funkade det ändå. Jag tycker att Laestadius lyckats fånga hur man tänker som 12-13 åring och att hon lyckats få in temat med psykisk ohälsa på ett superbra sätt. En fin bok.
August 24, 2017
Vilka bra ungdomsböcker det skrivs. Det här är verkligen en av dem. Jag får lära mig om Kiruna. Om gruvarbetet. Om flytten av en hel stad och hur det påverkar en tjej i tonåren. Den är lika förtjänt av Augustpriset som 2015 pristagare var för sin bok "när hundarna kommer".
Detta är en viktig bok!
Detta är en viktig bok!
Displaying 1 - 30 of 116 reviews